beskrivarblogg

Jag gläds fortfarande åt Sofias hyllningstal, en uppgift i plugget. Vilken fin och klok kvinna du är, kära sondotter. Jag är tacksam att jag är din farmor.

Idag ringde jag syster K och fick hennes brödrecept, med rågsikt, vetemjöl och valnötter. Nu står två lite märkligt formade bröd och väntar på att få komma in i ugnen. Inte blir de lika fina som syrrans, men ska förhoppningsvis gå att äta ändå. Ca en halvtimme i ugnen, startar äggklockan. Är trött på dyrt och trist köpebröd.

Får fråga från Asia och mäklaren på Teneriffa om jag vill hyra lägenhet i november t o m mars också i höst. Det har jag visserligen redan talat om, men bekräftar det nu. Tyvärr inte lägenheten på en trappa, den är redan långtidsuthyrd. Hoppas jag klarar trapporna den här gången också. Har mejlat svar, så nu är det bestämt.

Tagit upp ved från källaren, och flera blomkrukor. Någon dag ska det väl bli varmt nog att plantera om mina pelargoner. Eldar lite i vedspisen även idag, det är svalt i köket. Brödbaket doftar gott. Syrrans döttrar lär ”dra” i degen, inte knåda, när de bakar. Jag gjorde just inte någotdera, degen var ganska kladdig. Det är mycket länge sedan jag bakade. Hoppas jag fortfarande kan känna om bröden är färdiggräddade. Om ett par minuter. De känns lite tunga, får stå fem minuter till. Ska kallna på galler, utan brödduk.

När brödet var kallt gjorde jag mig en smörgås, med enbart Bregott på. Så gott. Nu har jag delat limporna i fyra delar, tre åker in i frysen, en får stanna i köket som frukostbröd. Det var enkelt, gick ganska fort, och blev gott – varför har jag givit upp bakandet? Kanske för att mitt bröd och mina bullar försvann så fort, när sönerna bodde hemma och ofta hade kompisar med sig…

Konstaterar att min oanvända hushållsapparat är för liten för den här degen, rymmer max 500 g mjöl. Vad ska jag ha den till? Tror att jag försökte göra deg till korintkakor en gång, med mycket smör. Allt fastnade där det inte skulle vara, och därefter har Bosch´en fått stå i skafferiet. Kanske kan jag sälja den på Tradera? Den är som ny, tre-fyra år sedan jag köpte den. (När det gäller tid är jag opålitlig.) Bruksanvisningen finns kvar.

Önskar att jag hade en Electrolux stor hushållsmaskin, den var perfekt för bak. Men den vi hade finns någon annanstans. Och den är väldigt skrymmande. Kanske därför jag köpte den här lilla Bosch-apparaten.

Jag har en gammal handvevad Moulinex som ibland används för att grovriva ost eller skiva/strimla rå potatis. Och så har jag en elektrisk riskokare, som är guld värd. Riset blir perfekt, det enda som inte är perfekt är att den skvätter lite vätska omkring sig, så den får alltid stå på diskbänken när den är igång. Vattenkokaren vill jag heller inte vara utan. Våffeljärnet används mycket sällan, och brödrosten likaså.

Har tagit fram lammkotletter ur frysen, stekt champinjoner med schalottenlök och vitlök (och lite umami som jag inte riktigt vet hur jag ska använda), svartpeppar och salt. Kokar lite ris till, plus svampen och sallad. Har lite grädde i kylen, kanske häller jag den över champinjonerna, och låter lammkotletterna värmas i den pannan. Saknar mintgelé, brukar gilla det till lamm. Nu står det på listan, tillsammans med vitlök, ägg, vaniljsås. Plus solhatt, kanske har Kapp-Ahl något som liknar den jag köpte där för ett år sedan. Och ”hämta paket” i en sån där box utanför ”postdisken”. Tror jag vet hur man gör.

Någon sol tar sig inte fram, men temperaturen har ändå stigit till 11 grader. Blåser även idag.

Inser att jag nog inte orkar se alla blommor och blad på de nya bordstabletterna. I morse var det lite för mycket för ögon och hjärna, men kanske vänjer jag mig. Annars hamnar de i någon loppiskartong, jag tror fortfarande att jag ska komma iväg någonstans i sommar. Roslags-stoppet var inte särskilt intressant i fjol, få och betalningsovilliga köpare. Om kostnaderna för plats och bord är högre än intäkterna, är det inte intressant att använda en hel dag till att stå där.

Byter bricka under mina vitmetalljusstakar, Kosta Bodas svarta ”Saturnus” passar inte ihop med blommor och blad. Nu står ljusstakarna på en gammal oval bricka av vitmetall. Mindre rörig syn. Ljus vill jag ha, även om det inte är svart natt utanför fönstren.

Vännen Jack kallade mig en ”jordaängel” idag i bloggen, apropå min sondotters hyllningstal. Så glad att jag har den släkt jag har och de vänner jag har. De jag har kvar av vänner är generösa och trogna. Några har lämnat och är inte vänner längre, jag lever med de förlusterna och försöker förstå hur jag bidrog till att vänskapen inte höll. Ibland begriper jag, ibland inte. Och det är bra, vilket som. Det är väl livet, det där som är svårt att förstå sig på.

Fick rabarber häromsistens hos äldste sonen. Frågan är, vad ska jag göra med den? Paj – har pajdeg i frysen? Smulpaj – kan jag använda Panko, har inget annat ströbröd? Har ingen vaniljsås heller, så projektet får nog vänta tills jag kan handla. Vet att jag var på väg att köpa vaniljsås senast i butiken, men mitt undermedvetna var inte tillräckligt tydligt i sitt budskap. Jag for hem utan.

Nyss såg jag haren springa som för livet på vägen här utanför. Ingenting jag såg jagade honom, men fort gick det.

När jag kände mig lite kulen tidigare idag, behövde jag bestämma mig för vad som skulle vara skönt att ha på mig. Det blev Mats gamla militärgröna fleece, nopprig och inte vacker, men skön och lagom varm. Med lite eld i vedspisen (hittade en bortglömd plastburk med ljusstumpar högt uppe i skafferiet, de är perfekta för att få veden att börja brinna) så är temperaturen nu som den ska vara, i mig och i köket.

Läser Terry McMillan När Stella fick tillbaka lusten – vet att jag läst den på engelska och gillat. På svenska är den mest tjatig med alltför långa meningar, utan kommatering. Trist. Bekräftar min rigida uppfattning att böcker ska läsas på originalspråk, i den mån det är möjligt.  Boken stod i omloppshyllan på biblioteket, den hamnar nog där igen. Titeln på engelska är How Stella got her groove back, för mig en kraftfullare och bättre titel.

Vvvgg – skriver datorn när jag krånglar mig neråt golvet för att fånga upp laddsladden till mobilen.

Nu springer haren förbi, åt andra hållet. Lite långsammare än tidigare. Men för fort för att jag ska hinna fotografera.

Fredag morgon, regn. 4 grader ute. Bara 17 i köket, lite för svalt att sitta still vid datorn.

Har precis avslutat frukosten, klockan är kvart i nio och jag ska köra igenom artrosprogrammet. Det är alltför många dagar sedan. Just nu ser det inte ut att bli någon promenad idag. Tror att jag såg Mischa stanna till och plocka bort de grenar jag lagt utanför häcken.

Senare idag ska jag läsa några kapitel i Karin Zastrows kommande bok Leading yourself. En bok om att själv också ta ansvar för sig själv, vilken roll man än har på en arbetsplats, i ett arbetssammanhang. Tacksam att boken skrivs på engelska, om det varit danska skulle jag ha problem. Karin och jag har en gemensam bakgrund som handledare för The Human Element, även om jag sedan länge pensionerat mig.

Åkte in till Norrtälje och biblioteket, plus handlade. På vägen hem, den lilla vägen – stod två unga fasantuppar mitt på vägen, inbegripna i ett lätt slagsmål. De hängde i varandras näbbar, jag fick snällt vänta tills de behagade fortsätta sitt käbbel i vägkanten. Unga tror jag, eftersom de var ganska små jämfört med tuppen jag ser utanför mitt köksfönster. Fjolårsungar? Inte kan väl årets tuppkycklingar vara så stora redan?

Precis när jag kom hem fick jag meddelande om att jag kan hämta en försändelse i Norrtälje. Den får nog vänta till nästa vecka. Det är opraktiskt att bo på landet, men jag föredrar det alla gånger jämfört med att bo i ”stan”.

Jag har läst ”section 1” i Karins bok, fortsätter i morgon.

Frysta stora räkor från Vasa Fiskerian är beställda och betalda på nätet, leverans till dörrten 18 maj – får se om de är bättre än Icas lösfrysta. Resten av vännens böcker är inlagda till låga priser på Bokbörsen. Nöjd med det jobbet. Har just sålt en annan bok som legat där länge, vilket bevisar att det mesta går att sälja, även om det tar tid. (Fast den tiden har jag nog inte, sonen planerar bokbål när det är dags…)

Har också gjort en röra med resten av den varmrökta siken, röd paprika, fin purjolök, crème fraîche, lite majonnäs och lite gräddfil, kryddor och dill. Äter detta till en brödskiva, tror jag, med sallad vid sidan. I morgon får det bli köttgryta av något slag, har champinjoner och annat som behöver användas. Och olika sorters kött i frysen. Jag är nöjd med kycklingsallad och fisk för ögonblicket, vill ha något varmt med ris eller kokt potatis till. Eller kanske när jag tänker efter, en oxfilébit, råstekt potatis och lätt stekta champinjoner till? Tar inte detta viktiga beslut nu, väntar till i morgon.

Sex grader ute verkar vara maxtemperaturen idag. Skönt att inte måsta gå ut mera. Ser på syrenhäcken att det också blåser lite, och regnar lite gör det mest hela eftermiddagen.

Nya bordstabletter köpta på Ica är väldigt blom- och bladiga. Mycket blåklint, stämmer med stolarna i färg. Vänjer mig kanske, de är i alla fall hårda nog att gå att torka av. Och de är fyra, för en hundralapp. Härmed slapp jag ta mig till Ikea.

Och så, sent på fredagskvällen, får jag en gåva jag inte väntat mig. Ovärderlig. Ett hyllningstal från min sondotter, som får mig att gråta av tacksamhet och kärlek. Oj. Jag torkar tårarna och försöker ta in det hon skriver, min Sofia. Ingenting har på väldigt länge gjort mig så tacksam, så tårögt glad. Och min tanke är – någonting har jag gjort rätt, som morsa, som farmor, som jag. Tack Sofia.

Sofias ord:

”Det finns människor man beundrar för det de gör. Och så finns det människor som man beundrar för det de orkar vara. Min farmor, Margareta Börjesson, är en sådan människa. Det här är inte en påhittad berättelse. Det här är ett liv, levt på riktigt. Fullt av prövningar, förluster och kamp. Men också ett liv där styrkan alltid lyckades resa sig ur sorgen som bars. Farmor har levt ett liv med prövningar som många inte ens kan föreställa sig. Hon mötte ett beroende, ett spelmissbruk som höll henne fast i ett mörkt hål. Men Margareta lät inte det besegra henne. Hon vände sig inte bort, hon gick rakt in i bekännelsen. Hon erkände, kämpade och tog sig upp och så gjorde hon något ännu större. Margareta skrev om det i sin självbiografi där hon delade sin berättelse med hela världen. Inte för att bli beundrad utan för att ge hopp och hjälpa andra.

Precis när hon började hitta tillbaka till sig själv, kom det största slaget av alla. Hon förlorade sin son, min pappa, i en tragisk bilolycka. En mamma ska inte behöva begrava sitt barn, men det gjorde hon. Och hon fortsatte, med ett hjärta krossat, men ändå med blicken kvar mot livet. Efter det flyttade hon och min farfar ihop igen. Inte för att det var lätt, utan för att de behövde ta hand om varandra. Farfar Jan hjälpte till med ekonomin och farmor med omsorgen. När sorgen slog hårdast, och hans demens fördjupades, så var det hon som höll ihop det lilla som fanns kvar. Hon satt där trött, men närvarande. Svag, men starkare än någonsin. Och så gick farfar bort också, ytterligare en kärlek att förlora, även om de levde tillsammans på ett annat sätt än de tidigare under livet hade gjort. Ännu ett hjärtslag att bära i tystnad. Men hon föll inte här heller. För det gör inte min farmor.

Idag är Margareta 83 år gammal, men du skulle aldrig kunna gissa dig till det. Hon bor själv i ett hus hon tar hand om, hon kör bil och hon brukar åka utomlands sex månader om året. För att slippa den svenska kylan. Hon lever, inte bara som förr utan som någon som vet vad det kostar att leva ett värdefullt liv. Men det som fascinerar mig mest, det är inte allt hon gör. Det är hur hon tänker. Hur hon skriver. Hur hon använder sig av orden som ett sätt att förstå, bearbeta och förklara för sig själv och för andra.

Min farmor, min älskade Margareta, bloggar varje dag med en känsla, med en skärpa och med en ärlighet. Hon skriver om livet, sitt eget och andras och gör det med en röst som är både trygg och modig. Hon skriver inte för att imponera. Hon skriver inte för att försköna. Hon skriver för att förstå. För att minnas, men också för att överleva.

Och för mig har hennes ord alltid varit mer än texter. De har varit samtal, som en slags tröst. Hennes sanningar, och mina landar rakt i mitt hjärta. När jag varit vilsen, har hon funnits där. Inte med färdiga svar, men med frågor som fått mig att tänka. Inte med enkla lösningar, men med närvaro. Med värme. Med ett “jag förstår” som bara någon som levt på djupet kan säga och mena. Vi har suttit många kvällar tillsammans. Pratat, skrattat, gråtit. Jag minns hur hon kunde se på mig och veta precis hur jag mådde även om jag försökte dölja det. Hon har sett mig, verkligen sett mig i alla mina versioner i livet. Och aldrig dömt, alltid stöttat. Det är något särskilt med att bli älskad av någon som vet hur det känns att förlora. Någon som burit på en sorg som aldrig riktigt lämnar, men som ändå väljer att älska helhjärtat, försiktigt och envist.

När farmor kramar mig, gör hon det med hela sitt hjärta. Som om hon vet hur värdefullt varje ögonblick är. Som om hon håller både mig och minnet av alla dem hon förlorat i samma famn. Hennes kärlek har aldrig varit högljudd eller påträngande. Den har funnits där i små handlingar, i ett sms när jag inte mår bra, i en kopp te när orden har tagit slut och i hur hon alltid vet när jag bara behöver sitta tyst en stund i hennes sällskap. Hon h De har varit samtal, som en slags tröst. Hennes sanningar, och mina landar rakt i mitt hjärta. När jag varit vilsen, har hon funnits där. Inte med färdiga svar, men med frågor som fått mig att tänka. Inte med enkla lösningar, men med närvaro. Med värme. Med ett “jag förstår” som bara någon som levt på djupet kan säga och mena. Vi har suttit många kvällar tillsammans. Pratat, skrattat, gråtit. Jag minns hur hon kunde se på mig och veta precis hur jag mådde även om jag försökte dölja det. Hon har sett mig, verkligen sett mig i alla mina versioner i livet. Och aldrig dömt, alltid stöttat. Det är något särskilt med att bli älskad av någon som vet hur det känns att förlora. Någon som burit på en sorg som aldrig riktigt lämnar, men som ändå väljer att älska helhjärtat, försiktigt och envist. När farmor kramar mig, gör hon det med hela sitt hjärta. Som om hon vet hur värdefullt varje ögonblick är. Som om hon håller både mig och minnet av alla dem hon förlorat i samma famn.

Hennes kärlek har aldrig varit högljudd eller påträngande. Den har funnits där i små handlingar, i ett sms när jag inte mår bra, i en kopp te när orden har tagit slut och i hur hon alltid vet när jag bara behöver sitta tyst en stund i hennes sällskap. Hon har älskat mig med den sortens omsorg som bara kommer från någon som själv har gått genom mörker och som därför vet exakt hur det känns att bli buren av någon annan. När farmor säger att hon är stolt över mig, känns det på riktigt. Inte som något man säger för att man ska, utan som något hon menar med hela sin historia bakom orden. Och kanske är det just det som gör att hennes kärlek betyder så mycket.

Den bär på liv, erfarenhet och smärta. Och ändå väljer hon att älska – öppet, varmt och generöst. När jag ser farmor idag, ser jag inte bara styrka. Jag ser trygghet. Jag ser en hand att hålla i när livet gör ont. Jag ser en vän, vägvisare, en själ med skörhet och skönhet i samma andetag. Tack för att du är den du är. Tack för att du har delat med mig av dig själv, av ditt liv och av din varma kärlek. Du har inte bara varit en del av min uppväxt, du är en del av den jag är. Och det är jag evigt tacksam för. Min älskade Farmor Margareta.”

Jag är stumt tacksam, glad och gråter. Och här blir det ingen bild.

A day of fallen Night – hur i all världen kom författaren på den titeln? Och vad betyder den, egentligen? Jag läser boken – vacklar mellan att tycka den är seg, tjatig, hoppar mellan geografi/liv/karaktärer och händelser – ena kapitlet de här och nästa kapitel de där. Inget grepp jag gillar. Men ändå fascineras jag av påhittigheten, detaljerna (utan att jag förmår kolla alla), författandet. Samantha Shannon är författare till denna tjocka fantasybok, som jag kanske läser ut, det här är del 2. Just nu är ”kanske” starkt. Wähä´s Testamente vinner.

Avundsjuk är jag dock. Önskar att jag kunde, önskar att jag ville tillräckligt starkt för att slåss med min egen seghet, mitt uppskjutande, som om jag har hela livet framför mig. Har knappast det vid 83 års ålder, och vill fortfarande skriva. Jag gör det i den här formen, inte i tjocka böcker.

Det där var igår kväll, nu är det solig torsdagsmorgon. Med ganska mycket moln, och 8 grader när klockan är halv nio. Mischa jobbar med fönstren på det tomma huset på andra sidan vägen, tar bort dem, målar/kittar och sätter dit dem igen. Gluggen täcks under tiden med en skiva. Det stora samlingshuset vid ån ska få nytt staket, byggnadsställning uppsatt sedan någon vecka. Min ”gräsmatta” klipps igen.

Jag har löst wordle och sudoku. Syrran leder förstås i wordfeud, med 18 poäng när det är hennes tur. Nu frukostdisk.

Därefter använde jag ett par timmar till att registrera böcker på Bokbörsen, från vännens kassar. Det blir några över som redan finns i stort antal på Bokbörsen, jag får fundera på om jag ska lägga in dem för en tia per styck, eller ta med på loppis (om jag kommer iväg) i sommar.

Middagen idag står svärdotter Lotta för – kycklingsalladen med god sås räcker även i kväll.

Trodde ett tag att jag skulle sitta ute i solen, men molnen tog över. Jag är kvar inomhus, har bara varit ut och flyttat in de tömda soptunnorna. Har även flyttat min trötta lilla kaktus till ett annat fönster, får se om den blir piggare där. Den var spänstig när jag tog hem den för en månad sedan efter ett halvår hos sonen med familj – nu är den tillbaka till att se nedslagen ut. Och den piggnar inte till vare sig jag låter bli att vattna eller vattnar försiktigt. Plantera om? Det blåser även idag, känns inte som ”sköna maj”. Men mina icke omplanterade pelargoner är fina i både köks- och sovrumsfönster i fula plastkrukor. Får ta upp riktiga krukor från källaren när det blir läge att plantera om dem.

Tror att den där ”barkbiten” jag fick med mig från svärdottern häromdagen – och som hon fått efter äldste sonens resa till Seychellerna, tillsammans med kryddor – tror att den kan vara något som heter Cassia, bark som används i indisk matlagning, ger lite sötma om jag fattade rätt. Bör silas bort från rätten man använt den i. Inget man ska äta alltså.

Nätet är fantastiskt, också.

Tiden går fort, ibland för fort. Det är redan torsdag, veckan är snart slut – jag hänger inte med. Blir dagvill – ett utomordentligt väl beskrivande ord för min oförmåga att hålla reda på vilken dag det är, idag och andra dagar. Kollar ofta tid och datum längst ner till höger på skärmen. Tacksam för den hjälpen.

Hittade något jag skrev för snart tio år sedan. Gäller fortfarande.

Min är varken ”århundradets kärlekssaga” eller något kärlekskrig. Det är ingenting, just nu bokstavligt ingenting.

”Den jag tyckte om är död” sade en vän för ett par år sedan, nu säger jag detsamma. Han är död. Jag är fattigare. Han var inte mitt ”raison d´être” då när han levde. Nu när han inte finns längre känns saknaden större än kärleken ibland gjorde. Någon har skrivit något om detta, jag minns inte vem.  Det som fattas blir större än det som var… (Julian Barnes´ Livslägen?)

Ett enda liv är för kort för kärlek och död. Ändå är det ibland för långvarigt för många. Jag borde naturligtvis inte gny. Det gör jag ändå.

Blåmesens fjädrar rufsar till sig i vinden, nötväckan får skägg. Mitt hår står på ända när jag tar min korta promenad ner till sjön och hem igen. Kall vind, men plusgrader. Molnigt, ensamt. Det här var då. I maj 2016, när hans liv slutade. Vårt liv slutade.

Du med en silvershaker för våra Dry Martinis, i Rålambshovsparken

Onsdag morgon, frukosten strax avklarad. Gröt med blåbär, två smörgåsar med det sista av den spanska skinkan. Och färsk gurka, köper man ”2 för en” må man äta. Soligt, lite moln och bara fem grader, ser ut att blåsa kanske lite mindre än de senaste dagarna.

Vid niotiden ska jag åka iväg mot Brommaplan, där jag tänker parkera för att ta T-banan till Johannelund och tandhygienisten. Krångligt med tandläkare (som jag inte vill byta) så långt hemifrån. Jag passar på att åka till Ekerö och vännen där för en snabbvisit, när jag ändå är halvvägs.

Tandhygienisten gick bra, jag var klar vid halv ett, och köpte Marezzo på systemet i Brommaplan till mig (finns inte i Norrtälje), och blommor till min vän. Vi fikade och pratade och försökte dra ihop lång tid utan att vi sett varandra. Nu var det gott att mötas igen. Så åkte jag hemåt över Sundbyberg och bilköer här och där – hemma vid fem. Trött. Så skönt att sitta i mitt kök, ska snart äta svärdotterns kycklingsallad från igår, och bara vara jag.

Fick med mig tre kassar med böcker som vännen inte längre vill ha. Tack. Nu har hon plats för nya böcker. Och jag har det ju egentligen inte, men det får väl bli dubbla rader i mina hyllor. Flera av böckerna har jag inte läst, några vill jag läsa. Jag lämnade Vigdis Hjorths Arv och miljö, kanske läser vännen den.

Tandhygienisten idag kostade 1 090 när bidraget var draget. Vi bokade en tid också sent i oktober, innan jag förhoppningsvis åker till Teneriffa igen. Nu ska jag bara till tandläkaren två gånger för den där kronan som ska bytas, i början av juni och före midsommar. Totalt 10 000 kronor, detsamma som en månads hyra i Puerto. ”Det jämnar ut sig” – enligt mitt sätt att räkna, om jag stannar fem månader nästa vända, i stället för sex (som kändes lite för långt).

Idag kändes det inte som om midsommar bara är några veckor bort – isande vindar. 6 100 steg blev det idag. Tråkigt att det är för kallt att sitta ute och äta. Min middag var god idag – som igår – och räcker till i morgon också. Tack Lotta!

Lägger in några böcker på Bokbörsen, fortsätter i morgon. Några kommer att hamna på omloppshyllan på biblioteket i Norrtälje. Börjar läsa Nina Wähä, Testamente. Den fängslar mig från första sidan. Skriver lite med min gamla Mont Blanc i min fina nya anteckningsbok. Har pratat med yngste sonen som ville kolla om det var idag Lotta fyllde år – det är det.

I morgon, och resten av maj har jag inget ”program” – den 30 maj fyller syster K 80 år, kanske blir det firande då, kanske senare. 17 maj fyller Vidar år, hoppas han lever, vet inte. 20 maj fyller mitt äldsta barnbarn år, 1 juni äldste sonen, i juli det andra barnbarnet, och i augusti min/vår yngste son. Liksom min sondotter. Någonstans fyller Mileas mamma också år, vet skamligt nog inte när. Och min kära yngsta syster fyller i september. Liksom kusinen i Avesta.

Jag satte mig på trappen i solen en stund. Lagom tills jag hämtat Jans gamla keps för att se vad jag läste – gick solen i moln. Där är den nu. Jag gick in och solen går väl ner om ett tag. Har skrivit upp att jag behöver köpa små sockor att ha i mina skor – de jag har är mer eller mindre utslitna och stämmer inte överens. De omaka kommer att hamna i soporna, oavsett vad någon onödig lag säger. Vem ska kolla, och hur, att lagen efterlevs? Varför inte som lagstiftare, nationellt och i EU, ägna sig åt viktigare frågor??

Världen blir allt galnare – Indien och Pakistan bombar varandra. Putin fortsätter, Israel likaså. Trump tycker Putin är ”dum”, vad Putin tycker om Trump förmäler inte historien. Jag vet vad jag tycker om alltihop, allesammans, alla dessa män med märkligt förstorade egon. Tyvärr är min förmåga att påverka obefintlig. Rysk fisk vet jag mig inte ha köpt, USA-tillverkade varor skyr jag numera, och Israels produkter har länge varit personligt tabu. Indien? Pakistan?

Svärdotter Lotta hade fått kryddor från Seychellerna när sonen med partner varit där. Bland annat en påse med vad som ser ut som, och verkar vara, någon sorts bark. Har ingen stark smak, små bitar av bark, bruna. Vad kan det vara och hur används det? Någon som vet?? Ulrika Claésson-Lundberg, du brukar veta mycket om kryddor – känner du igen den här? Fast nu är du ju på slott och firar födelsedagar, så jag önskar dig bara en härlig vistelse där och ett fint firande!

Vad är det?

Måndag fortfarande – mera moln och mindre sol, kallt och blåsigt. Har lämnat beställda böcker på Ica och lånebok på biblioteket, tankat bilen, handlat, fyllt min gamla MontBlanc-penna med bläck som nästan torkat bort, skrivit lite i den fina nya anteckningsboken, där papperen göms bakom konjaksfärgat skinn. Gillar den – än är den fri från fingeravtryck och annat användningsslitage – det lär ändra sig.

Ovant att skriva för hand, handstilen är definitivt inte längre vad den en gång var.

Pratat med syster B, och med vännen Karin i Danmark, som ska flytta till annan lägenhet i sommar.

Tvättade håret i duschen i morse, och nu flyger det åt alla håll. Tycker min hårkvalitet har förändrats till det sämre, tunnare och väldigt mycket mera flygigt. Vad kan man använda för att hålla det hyfsat på plats, inte tjockt vax, men något?

Har köpt jäst och rågsikt, valnötter – nu gäller det bara att baka också, någon dag. Tyckte om syrrans hembakade bröd, och vill försöka apa efter. Tisdag kanske tvätt om torkväder. Möjligen också både artrosprogram och promenad, lördagens alla steg gjorde mig både lat och trött. Onsdagen används till besök i Vällingby hos tandhygienisten och därefter vännen på Ekerö. Ska bli kul att ses, det är alltför länge sedan.

Köpte en lagom liten varmrökt sik till halva priset på Ica idag, den blir nog middag i kväll, kanske med en lätt omelett till. Eller ett par potatisar. Sallad med gurka och paprika, inga tomater, tycker inte de är värda priset.

Har försökt diska rent reservoirpennans ”pennlock” från bläckrester, senaste sköljningen var tämligen ren. Men det torkar långsamt, och under tiden ligger pennan också och torkar. Erinrar mig också en anledning till att pennan legat oanvänd – bläckfläckarna på fingrarna. Nu är de där igen. Behöver inte köpa nytt bläck, hittade ännu en flaska med mera bläck i. Att det står Parker på den lär inte spela någon roll.

Idag har jag inte sett någon hare, däremot har fasantuppen tagit en stilren promenad i gräset bort mot ån. Bara 11 grader ute, inomhus säger termometern att det är 22, men så känns det inte. När vinden är stark drar det in både här och där, även om fönstret där termometern står är mottagligt för den lilla solvärme som är eller har varit. Kanske därför som det verkar vara varmt inne i köket, utan att jag känner det. Jag tar ulltofflorna på fötterna och en fleecetröja upptill, så blir jag varm. Eldar inte (än).

Har skickat påminnelse om betalning till en Bokbörsen-kund. Ibland missar någon att betala, men det är sällan. Tjänsten med påminnelse automatiskt är bra, om kunden då inte betalar blir det indrivning. (Och då unnar jag nästan kunden läsningen av obetald bok, om livet är så eländigt att hen inte kan betala.)

En krona för varje såld bok går till ett program för läsundervisning i behövande land, tror Afrika. Avgiften till Bokbörsen går också bort från priset, så det blir inte många kronor över när en billig bok sålts. Men, boken får ännu en läsare – det är bra. Författarna tjänar tyvärr ingenting på böcker som säljs en gång till på Bokbörsen.

Tisdag, sen eftermiddag blir det besök hos sonen igen. Han har handlat de biltillbehör som krävs för att han ska kunna byta bromsbelägg, bl a. Middag får jag på köpet. Det är kallt ute även idag. Bara fem grader när klockan är nästan nio. Blåser gör det också.

Frukostgröt med blåbär idag. Min temugg är fortfarande nästan full. Jag skriver ut ett par dokument som visar att jag betalt det jag ska på Ica i Rimbo, som har låst mitt Ica-kort, på grund av att något inte avslutats. Jag fick ”hjälp” i kassan vid inköpet av blommor, som inte gick att registrera i scannern. Passerar butiken på väg till sonen, så jag kan gå in. Att mejla till angiven adress gick inte, och i telefonen var det kö. Sätter mig inte i telefonkö.

Jag och syrrorna fikade på Ofvandahls i Uppsala i lördags. Ser nu att det kostade 242 kronor. Vi var hyfsat anspråkslösa vid val av kaka till kaffet, minns att det vi valde kostade ca 40 kronor styck – det innebär att kaffet per person kostade lika mycket. Okej, man fick hämta påtår om man ville ha det. Tur att mina kafébesök är sällsynta.

Eldar i vedspisen. Och kör en tvättmaskin, det verkar inte bli något regn idag, så jag kan hänga tvätten ute. Hänger tvätten och håller på att blåsa bort i de starka vindbyarna. Vid tretiden tar jag in torr tvätt. Dricker en mugg med kamomillte. Torkar rent vindrutan på bilen och ställer kassen med sorterade sopor i bilen, kan slänga dem i Rimbo.

Ica-kortet återställt, födelsedagsblomma till min kära svärdotter som fyller år i morgon, sopor slängda och anlände till sonen i lagom tid. Han hade tyvärr fått fel bromsbelägg, trots att han köpt dem med bilens registreringsnummer… Nu fixade han en del annat, och tar nya tag om någon vecka. Jag fick en god middag, och träffade barnbarn och barnbarnsbarn (som vågade vinka till gammelfarmor när hon cyklade hemåt efter middagen). Hemma vid niotiden, såg en råbock som hade vett nog att stanna på sin sida om vägen.

Trött, det är intensivt med en liten energisk unge som är igång hela tiden – inte för att jag behöver bekymra mig, bara vara där. Mina batterier i hörapparaterna tog dessutom slut, och jag hade inte ryggsäcken med reservbatterier med mig. Alltid lär jag mig något. Försöker nu swisha till sonen för hans utlägg, men det går inte. ”Överbelastningsproblem” på swish, ingen terrorattack. En stund senare går betalningen igenom.

Klockan är halv tio, jag har ljusen tända på köksbordet och en lampa i fönstret. Köpte fyra pelargoner till mig själv också när jag ändå höll på. Fyra för 100 kronor, bra pris. Definitivt inte Mårbacka, men fina ändå.

Förra veckans pelargoner, de stod närmare kameran – orkade inte förflytta mig

Snö/hagel, sol, och isande nordlig vind som nästan blåste bilen av vägen när jag for hemåt – men det är maj, och det är vår. Björkar och andra träd har slagit ut, bryr sig inte om att det är kallt. Gullvivorna som har både blivit flera och vuxit till sig, huttrar i vinden. Och i ån syns bara anddrakarna, ådorna ligger på ägg någonstans där det är hyfsat skyddat (hoppas jag). Nu tycker jag det är mycket skönt att inte behöva gå ut mera idag. Soptunnorna, som inte tömdes när det var första maj, har jag dragit innanför grindhålet.

Tvättar gör jag kanske i morgon, när jag vet om det är möjligt att hänga utomhus. Middag i kväll blir sniglar fyllda med vitlökssmör och persilja, djupfrysta från Lidl. Har köpt dem förr, de har varit bra. Och jag har ätit så rikligt och bra hos mina systrar, att jag inte behöver någon stor middag. Men än är klockan bara fyra, så middagen dröjer. En efterlängtad Dry Martini dröjer däremot inte, helgen har hittills varit helt alkoholfri hos syrrorna.

Den tredje maj fyllde mannen min år. Han fortsätter fylla år, också när han är död. Jag pratar med honom, gratulerar, berättar vad jag gör – inte för att jag får någon respons, men för att han på så sätt fortfarande finns. Åtminstone för mig. Saknar honom oftast, kanske inte varje dag, men oftast. En del dagar är jag glad att jag bara har mig själv. Andra dagar är det tomt. I sängen är det alltid tomt, där är jag ensam. Och det är om inte annat tråkigt.

Mitt brännsår ”artar sig” – varifrån kommer det uttrycket. För mig just nu betyder det att jag ser hur huden läker, utan problem. Kollar. Hittar inte något besked om ursprung, men min användning för något som blir bättre verkar okej.

Jag fick en fantastisk blå, tung, hellång jerseyklänning av syster K – dubbla vida lager av tyg. En klänning att dansa dervischdans i. Inga fickor, men ingång till klänningen under den översta. Och jag känner mig vacker i den – har just tagit den på mig, och då ringer syrran. Så att jag kan tala om hur glad jag är över hennes klänning. På min bild syns bara färgen, och kanske hur glad jag är. Ni skulle se hela mig! Men det är jag inte kapabel att fotografera. Gillar hur tyget rör vid fötterna när jag går – men undrar förstås hur jag ska kunna gå med den på utomhus. Klänningsfållen lär bli lika smutsig som sådana blev för hundra år sedan (även om gator och liknande är renare numera). Ett senare problem, just nu sitter jag glad och vacker vid mitt köksbord, inomhus. Och golven är rena nog för en lite väl lång klänning.

Så här gick det till – jag vågade tala om att jag sett klänningen hänga utanpå hennes garderobsdörr. Och att jag tyckte om den. Min syster blev glad, den har hängt oanvänd länge. Jag har lovat att lämna tillbaka den om jag inte vill ha den längre, jag ska inte sälja den. Just nu vill jag ha den, jag fick den och jag är tacksam. Livet är fullt av generösa människor – syrrorna, sonen och andra – och en del av det hela handlar om att våga berätta vad man/jag vill, eller önskar. Utan att intala sig att det är omöjligt, olämpligt (vilket trist ord), fel. Om min syster hade sagt att hon hade andra planer för klänningen som hängde där, hade jag inte blivit tillintetgjord. Men jag är tacksam att hon inte hade det. Och glad att jag har nått ett stadium i livet, där jag vågar tala om vad jag önskar och vill. Också om jag inte får det. Tack syster.

Och tack syster B, som har hjälpt mig köpa tyg och som ska sy en klänning åt mig, som den jag använt slut på. Hon gör det när hon har tid, det är ingen som helst brådska – vilka fantastiska systrar jag har!

Nu sitter jag här och mår. Bra. Om en stund ska jag sätta på ugnen. Och ännu lite senare ska jag äta mina sniglar – Ulf och jag skördade egna sniglar däruppe i Sala-trakten, men det är för omständligt för min del numera, även om rätt sniglar finns också här. Jag får hålla mig till de djupfrysta. Har någon gång hittat sniglar på burk, men minns inte att det var någon höjdare. Våra egna var bäst, där och då. De här är okej.

Syster K bakar sitt bröd med rågsikt, vetemjöl och valnötter, och det var gott. Ska nog försöka komma igång med att göra detsamma. Hennes döttrar använder inga svårdiskade hushållsmaskiner, de drar degen, om och om igen. Ska testa. Är less på trist och dyrt köpebröd. Och less på att diska apparater. Har en i skåpet som jag just inte använt bara därför.

Syrenhäcken svajar, men den är mycket grönare än när jag åkte till systrarna i Uppsala. Samma under varje år, samma förundran.

Jag bryter bort en vissnande pelargonblomma. Minns hur jag lärde en vän att inte klippa bort det som skulle bort, blommor eller blad.

Beställde och betalade i april Birkenstock flipflops, leverans från Kina. Kreditering senare i april från San Fransisco i USA, Scott Properties, som jag inte begrep, men inser är samma summa som gick från mitt kort till skobetalning. Kollar leveransen som sägs ha levererats till mig via Postnord – som förstås inte hittar referensen. Vilken soppa, tacksam för krediteringen, även om jag inte begriper vad fastighetsbolaget har med saken att göra. Nu beställer jag samma skor från Birkenstocks hemsida, något jag uppenbarligen inte gjorde i april.

Måndagsmorgonen har levererat den försändelse jag väntat på, härliga mjuka läderpärmar med snodd runt, till anteckningspapper, handgjort i Wien. Dyrt och vackert. Soligt, lite blåsigt fortfarande, kändes kallt när jag gick ut på trappen för att kvittera leveransen.

Nu ska jag slå in böcker.

Första maj. Solen gömmer sig. 7 grader ute. Mitt te har kallnat.

Vann wordfeud med några poäng, har bjudit in syrran till ny omgång. Har löst wordle och sudoku. Klockan är bara halv tio, vad ska jag göra hela dagen? Plockar i ordning i kylen, och inser att jag har mat som behöver hanteras – ugnsrostade grönsaker med knaprig bacon blir det nog till middag idag. Kanske ett stekt ägg också.

Läser Stephen King On Writing, har just köpt ett ex på Bokbörsen. Trodde jag hade den, vet att jag läst den och gillat det jag läste. Har kanske lånat ut, eller sålt. Dags för omläsning.

Nu ser jag spindeln springa över köksgolvet, nyss satt den i vasken och jag tänkte att jag fick vänta ut den. Ville inte spola bort den via disk. Känner igen den, ganska stor men ingen korsspindel, slank, svart. Den bor här i mitt hus. Hoppas den hittar ett bättre ställe än diskvasken att vistas på.

Jag har städat lite bland oanvända vintersaker – vantar, sockor, underställ och annat. Ingen skadegörelse, bättre överblick och ordning. Hittade flera sjalar som kan få följa med i min lilla resväska/på mig nästa resa, behöver inte köpa någon ny i stället för den som försvann därnere. Slängde en välanvänd och älskad baddräkt, som jag definitivt inte kommer i längre.

Fikar med en ostmacka, åt ingen gröt i morse. Klockan är kvart över elva. 10 grader.

Så småningom blev det kväll, även denna helgdag. Jag har plockat fram det jag ska ha med mig till syrrorna i Uppsala i morgon, diskat middagsdisken och läser nu Stephen King´s On writing. Har läst ut första delen av den tjocka fantasyboken, börjat på del 2, men lagt den åt sidan. Tror inte jag orkar läsa den.

Nu i kväll är det lite sol, tidigare idag har det regnat en aning, men mest varit molnigt. I morgon kanske det regnar igen, enligt mobilen. Klockan är nu kvart över sju. En stillsam och ensam första maj. Jag förflyttar mig till stolen mitt emot min vanliga, för att inte få solen i ansiktet. Laddar mobilen och datorn, så slipper jag ta med sladdarna i morgon.

Någon fjärde bordstablett har jag inte hittat. Behöver kanske skaffa fyra nya, de som nu ligger på bordet har gjort det länge. Förr hade jag ofta en vacker duk på köksbordet, numera ligger mina dukar i en plastback i de bakre regionerna av huset. Jag använder dem sällan, de går inte riktigt ihop med laptop och alla andra prylar jag vill ha tillgång till om dagarna – böcker, pennor, anteckningsböcker, post-it-lappar, bricka med ljusstakar, servietter etcetera.

Min brännskada ser lite bättre ut idag, jämfört med igår. Läker nog som det ska, även om en blåsa gått sönder.

Fredag morgon frukost och därefter färd till Uppsala. Där det som vanligt blir sightseeing, eftersom jag inte hittar direkt. Ringer syster B och får anvisningar, åker ändå runt. Ica-butiken som tjänat som landmärke är under rivning, men till slut hittade jag till Svartbäcken. Och en parkeringsplats ett dygn à 80 kronor. I morgon kan bilen stå på syrrans plats. Kaffe och skorpor med ost och marmelad hos syster K, som också passade på att sälja sin bil till en trevlig ung man. Nu ska hon bara säga upp parkeringsplats och försäkring.

Under färden, i hällande regn, gick spaken till vindrutetorkarna av, igen. Jag var inte våldsam. Körningen blev besvärlig, tacksam att det inte hände på motorvägen – nu kunde jag stanna och torka av vindrutan, stup i ett. Slutligen kom jag på att den trasiga spaken kanske kunde tvingas att fungera, och det gick till och från. Hoppas det inte regnar när jag ska hem – och kanske kan sonen fixa det en gång till om de är hemma, så att jag kan åka förbi. Pratar med äldste sonen som ringer för att höra hur jag har det – jag åker dit på söndag så byter han däcken och fixar vindrutespaken provisoriskt. Bra.

Syrran föredrar att ringa och prata med försäkringsbolaget, jag ringer aldrig om jag kan slippa – föredrar att hantera det mesta per internet. Försäkringen sägs upp automatiskt, och nye ägarens namn fanns redan hos bolaget. Nu återstår p-platsen. Som inte går att säga upp per telefon. Men hon blir uppringd nästa vecka för ifyllande av formulär som är oläsligt på mobilen.

Efter flera regnskurar skiner solen igen, med några fina vita moln på den blå himlen. Och därefter haglar det och blåser kraftigt, rejält aprilväder med andra ord.

Dofterna från linsgrytan som syrran lagar lovar gott, sallad och ris till, kryddiga korvar också. Jag är inte hemma bland linser och dylikt, men kan kanske lära mig.

Vädret är synnerligen omväxlande, fortfarande när klockan är halv fyra på eftermiddagen.

Syster K har lagat en mycket god middag, syster B har anslutit – och nu är vi mätta och belåtna. Just nu pågår instruktion om hur använda komplicerad teve med mängder av möjligheter, jag är tacksam att jag inte behöver det. Men jag ska se Antonias värld på SVTplay – rekommenderas av syster B.

Det känns gott att ses igen efter att jag varit borta så länge. Vi behöver varandra. Tacksam att vi har varandra. Vi löser korsord, bättre tillsammans än enskilt. Jag lär mig att ett av ”monstren” i Notre Dame heter Stryge, har redan glömt vad mannen som stod för ombyggnaden efter branden under 1800-talet och som skapade de här ”gorgoylerna”, hette. Länge sedan jag löste korsord, det här var ur tidningen Vi och trevligt knepigt. Några rutor är fortfarande tomma, de får ligga till sig till i morgon. Syster B har tagit bussen hem till sitt, och jag ska strax gå till sängs efter att ha druckit ett par muggar te. Syster K ser på den holländska serien Antonias värld, jag spar mig tills jag är hemma. God natt.

Lördagsmorgonen klarblå himmel och sol. Äter långsam och god frukost, försöker ansluta till syrrans router, men det vill sig inte. Får klara mig utan internet.

Hämtar bilen och intar syster mins parkering, än är den hennes. Skönt ute, lite vind. Gick igenom artrosprogrammet i morse före frukosten.

Planerar att gå in till stan och träffa syster B. Det gjorde vi och köpte tyg till klänning åt mig, syster B syr när hon är tillbaka från sin resa till Cypern i maj. Vi fikade på Ofvandahls och gick, 9 100 steg totalt när vi väl var hemma i Tuna Backar igen. Trötta ben, som nu får vila innan vi sen eftermiddag beger oss hem till syster B för middag, kanske tar vi bussen. Det får benen tala om när det blir dags. Ganska blåsigt, men skönt ändå – människor i sommarkläder på uteserveringar här och där, vi satt inomhus för vårt fika.

Vi fortsatte med korsord under eftermiddagen, och gick så småningom hem till syster B och ännu en mycket god middag. Med en alkoholfri riesling till, One, tvo, zero. God. Och Sias gräddglass med choklad och skivade lätt värmda jordgubbar som efterrätt. Mätta vacklade vi (eller åtminstone jag) därefter hemåt. Syster K går lättare och snabbt, mot slutet idag lunkade jag mera än promenerade… totalt 18 250 steg, ”rekord” sade stegräknaren. Det känns. Nu får benen och jag snart vila, syrran ser på någon serie på teve, jag går och lägger mig. Läser lite Stephen King On writing, om jag inte somnar direkt. Klockan är kvart över nio.

Somnade gjorde jag så småningom, men sov lätt hela natten. Uppe vid 8, syster K gjorde frukost, jag laddade ner fågelappen Merlin i hennes mobil, så att hon kan lyssna när hon är ute. Solen lyser, lite moln och blåsigt, även idag.

Vid tolvtiden är jag hemma hos sonen som byter däcken. Det visar sig att det behövs en ny slangklämma där det läcker fett – den han har passar inte… Och bromsbeläggen är slitna, nu testar han om det han har passar, åtminstone på ena sidan. Det är svinkallt i blåsten, så jag går in, kan ändå inte bidra. Kanske kan han även fixa vindrutespaken provisoriskt, som tur var duggade det bara mycket lätt när jag åkte hit.

Och nyss kom det några hagel.

Så tacksam att sonen kan ta sig an min bil, jag är dålig på bilar och deras inre. Vi fikar när han är klar, däcken är på och spaken till vindrutetorkarna fungerar ett tag till – han ska leta efter en ny spak. Och köpa bromsbelägg, och något som håller fettet i styrgrunkan i vänster fram på plats, den saken hade gått sönder. Jag får tillfälle att besöka honom snart igen.

Vid tretiden är jag hemma, det blåser så det kändes i bilen när jag körde. Nu skönt att vara här igen, jag berättar för syrrorna att allt gått bra, packar upp och plockar undan, letar fram beställda böcker – paketet blir för tungt, jag får stå för extra fraktkostnad – men det är ändå skönt att bli av med böcker som får en ny läsare. Hade en kartong som innehållit min vattenkokare, den passade perfekt till de här sju böckerna. Slår in paketet i morgon och åker in med det i övermorgon, eftersom jag inte vet när försändelse till mig kommer i morgon. Tidsangivelsen är vid.

Kul att träffa mina kära systrar, skönt att vara hemma. Och jag är så glad åt att äldste sonen är så skicklig med bilar!! Hans förklaring är att ”de första tio åren hade vi så dåliga bilar att jag lärde mig att plocka isär och sätta ihop” – jag kan väl tillägga att han väldigt tidigt visade en viss fallenhet för ”plocka isär och sätta ihop”, på den tiden dock inte bilar.

Inte mina däck – och ja, jag vet att det var lite sent att bli av med vinterdäcken…

Gräsytorna på andra sidan vägen klipps, för första gången i år. Så försvinner tusenskönor och maskrosor, rastplatser för pollinerare. Med åkgräsklippare kommer antagligen också en övertro på nödvändigheten av att klippa gräs. Eller så är det helt enkelt ett sätt att hålla även timanställda igång.

Himlen är blå, solen skiner, det är drygt 11 grader när klockan är kvart i nio och jag har avslutat min frukost. Har också hittat och slagit in två Bokbörsen-beställningar. Kan posta dem i morgon i samband med tandläkarresan. I den ena låg ett bokmärke, en ”geometrisk” teckning som givarens son gjort 1978 och stolt signerat. Han var väl sisådär tolv år då. Det ska återbördas vid tillfälle.

Försöker förstå mig på substack, igen. Går så där. Är inte riktigt färdig för att publicera något där ännu, än mindre försöka ta betalt för mina inlägg. Men nu har jag en app i mobilen, och kan gratisläsa vad andra gör där.

Påminnelse igen om tandläkartiden i morgon. Är de vana vid att folk glömmer?

Hänger tvätten. Och tar med mig laptopen ut på altanen. Solen har visserligen gått i moln, himlen är nästan helt täckt – men det är ändå skönt att sitta ute. Och, med solen gömd, ser jag vad jag skriver på skärmen.

Det blåser, en av de tunna köksgardinerna som hänger på tork blåser upp och fastnar lite på ”fel” tvättlina. Gör nog inget, tror den torkar ändå.

Bestämde mig i natt för att inte ta med några jeans alls, nästa resa. Får räcka med linnebyxorna på när jag åker, och tights i packningen. Noterat i min lista.

Wordfeudar, och läser, mellan varven. Leder fortfarande i ordkampen, men med färre poäng.

En orimligt tjock fantasy ligger bredvid mig, går enbart att läsa sittande. 830 sidor, del 1, The Priory of the Orange Tree, av Samantha Shannon. Lite seg, växlar mellan karaktärerna och geografin på ett sätt som gör det lite knepigt att hålla ihop det lästa. Men den kommer att räcka i alla fall några dagar, del 2 väntar bredvid sängen. Lika tjock.

Solen tittar fram emellanåt, varm och skön. Mobilen säger ”regn till natten”, bra om det inte kommer förrän då. Så att jag kan ta in tvätten, någorlunda torr.

Borde försöka borra upp skruvhålet för fönsterhaspen bakom mig. Men jag är absolut oduglig när det gäller att hantera borrar och skruvdragare, vet inte ens om det jag har i skåpet är det ena eller det andra, eller kanske både och. Det får vänta tills någon mera kunnig människa är här. Liksom gardinstången till köksfönstret.

Routern orkar inte riktigt med internet när jag sitter härute. Nyheter får vänta, hann ändå uppfatta att avgående L-ledaren Pehrson inte redovisat innehav av aktier i bl a Betsson. Lagbrott och skamligt. Skäms! Girighet vinner uppenbarligen alltid över skam.

Klockan är strax tolv och jag går in, molnen börjar bli heltäckande. Öppnar sovrumsfönstret och ställer in det som ska in på fönsterbrädan, bekvämt. Åt lunch – resterna av fläskkarrén – och gick ut igen, lagom tills det kom en mycket lätt regnskur som jagade in mig igen. Då hade jag som väl var tagit in tvätten.

Gick ner till sjön och satte mig på en stol. När jag suttit alldeles stilla en stund flög en storskrake (hanne) fram under bryggan, och försvann ut över sjön. Måsar och kajor, grönfink och blåmes fanns också längs vägen, säger Merlin. Skrämde upp gråhägern när jag kom. 1 500 steg, mer blir det inte utomhus idag.

Nu hemma igen, det var inte skönt i vinden.

Kanske äter jag lite melon och spansk skinka om en stund, är inte särskilt hungrig efter stadig lunch. Klockan är kvart i sex, jag har läst i min tjocka fantasybok – som blir bättre vartefter jag bekantar mig med den.

En av killarna på gården, han som klippte med åkgräsklipparen i morse, har också klippt min mossiga gräsmatta nu på eftermiddagen. På köpet rök nog några av vintergrönans blå blommor som spritt sig lite ut i gräset, men jag är ändå tacksam att de bryr sig. Om inte annat för att det mesta på gården ska se prydligt ut – mitt hus kan de inte göra mycket åt.

Valborgsmässoafton i morgon. Minns hur man i Avesta skulle gå ner till Holmen och se när den stora brasan tändes, och sjunga Sköna maj välkommen – och dagen efter gå i demonstrationståget på Kungsgatan, den första maj, arbetarnas helgdag. När jag växte upp var Avesta socialdemokratiskt, nu lär där förmodligen finnas många misslynta SD-are – industristaden är inte längre vad den var när det gäller arbetstillfällen och annat. Vet inte om det fortfarande tänds en valborgseld på Holmen, det är länge sedan jag var där. Och varken den sista april eller den första maj betyder någonting för min del numera.

Onsdagsmorgon vaknar jag vid sextiden, och äter frukost halv sju. 9 grader och sol/moln. Tre döda i Uppsala vid skjutning igår kväll, varken skytt eller döda identifierade när artikeln skrevs. I Turkiet inleds det som kallas rättegång mot den svenske journalisten. ”Känd svensk artist” erkänner kokainmissbruk, ”svårt att låta bli när det dyker upp”. God morgon.

Om ett par timmar ska jag påbörja färden in till tandläkaren i Vällingby – bil, buss, T-bana, promenad. Och så hem igen, har fyllt på SL-kortet.

Och jag var hemma när klockan var fyra på eftermiddagen, då hade jag också varit in till Norrtälje och hämtat och lämnat Bokbörsen-böcker. Trött. 7 650 steg i stan. Det var bra.

Tandläkaren gjorde en noggrann undersökning och ska ersätta min ”temporary crown” plus laga ett litet hål. Inklusive tandhygienist går kalaset på runt 10 000 kronor (avräknat stöd). Nästa gång tänker jag åka bil dit, nu vet jag ungefär var mottagningen ligger i Johannelund.

I kväll blir det räkor och sikrom på rostat bröd med crème fraîche och hackad schalottenlök. Är det valborgsmässoafton så är det. En Dry Martini blir det också, efter några dagars ”torka”.

Och morgonen den första i maj ser kulen ut. 5 grader vid sjutiden, jag äter frukost.

Detta är inte min frukost! Men väl en stund i solen på trappen Valborgsmässoafton

Jag hämtade en vackert blå kabinväska på Ica i Bergshamra i fredags. Och tittar på den, funderar över vad jag måste lämna kvar hemma om jag bara ska ha den väskan nästa resa till Teneriffa. Ett ganska intressant test, vad behöver jag inte? Är less på att kånka på tunga resväskor, vänta på utlämning, etcetera.

Jag kan dra ner på antal T-tröjor, trosor, sockor, tights, jeans (bara det par jag har på mig), inga Marezzo (vermouth till mina Dry Martinis), skor. Schampo och balsam kan jag köpa på plats, bodylotion också, hårborsten vill jag ha med. Klarade mig förra vändan utan hårtork, gör det igen. Linnerocken och en lång och en kort klänning, en liten svart tröja, min rutiga skjorta, en annan linneskjorta, paraply, vill jag ha med mig. Ett DM-glas. Två ljusstakar till mina batteriljus. En del av ovanstående på mig. Kanske kan det gå. Varm jacka behöver jag inte. Inga varma sockor heller, flipflops för inomhusbruk räcker.

Datorn med sladdar och hörlurar i ryggsäcken. Pennor och anteckningsböckert. Får väl provpacka i oktober. Allt detta apropå min nya fina LILLA väska.

Måndag morgon vaknar jag och går upp klockan sex. För tidigt. Kör en tvättmaskin, kulörtvätt, som nu hänger ute och förhoppningsvis torkar. Det är disigt, och varmare än de senaste dagarna, 11 grader. Blåsigt. Dammsuger, skakar mattor, flyttar motionscykeln till ”gästrummet” (för att slippa se den). Oljar in mitt stora köksbord som nu ser fint och fräscht ut igen. Undrar varför jag bara har tre bordstabletter framme, var är den fjärde? Har jag städat ut den?

Klockan är bara tjugo i nio. Det får bli kaffe ändå. Kollar nätet.

Har fått några präktiga brännblåsor på handleden, dem får jag vara rädd om. Petar i mig mina kosttillskott och ett receptfritt allergipiller, har testat en vecka och kanske är ögonen mindre irriterade. Näsan är lika ”snuvig” som den varit sedan jag kom hem för en månad sedan. Tror jag blir trött av det där pillret, känner mig ovanligt seg. En kompis rekommenderade intag av två tabletter varje morgon, ”man blir inte så trött av den sorten”.

Kör igenom artrosprogrammet. Och går ner till sjön, sitter i lä en stund, men det blåser ändå för mycket. Tar in tvätten innan den blåser bort, den är torr nog att ligga inne.

Det pågår någon sorts rundvandring runt stora huset, någon står i trädgården och pekar och pratar, övriga lyssnar och promenerar längs ån. Oroar mig en aning, vill inte ha någon ny ägare. Nu kör bilar med det här folket förbi huset och stannar borta vid stora magasinet. Förvaltaren ingår i sällskapet.

Klockan är tolv, jag har pratat med syster K, om det passar båda syrrorna kanske jag åker till Uppsala i slutet av veckan. Vi har pratat vidare och bestämt att jag åker dit på fredag, med sängkläderna med mig i bilen. Så får vi se när jag åker hem.

Ett lätt regn faller, glad att jag hann ta in tvätten innan det började. Soptunnorna ser nytvättade ut, jag hade redan torkat bort det värsta av måsskiten. Bilen ser okej ut, åtminstone utan noggrann koll. Och ”rabattens” blommor lever upp när de får lite regn. Eldar i vedspisen för att det blir skönt i köket, och har ätit resten av Janssons frestelse till lunch. Just nu känns det inte som om jag behöver någon middag. Det kan ändra sig.

Under min korta promenad fram och tillbaka till sjön – 1 500 steg – hörde Merlin, fågelappen, kaja, fiskmås, ormvråk, grågås, björktrast, blåmes, grönfink – jag såg och hörde kajor och fiskmåsar… Tycker ändå det är kul att veta att alla de där finns här. Tror jag såg knipor och skäggdoppingar i sjön också, men de var tydligen tysta. Jag doppade inga tår i sjön, det gick för höga vågor.

Fasantuppen är stilig där han står vid häcken på andra sidan vägen, som om han står på vakt, alldeles stilla, länge. Anddrakarna slåss i ån, tills en av kombattanterna flyger undan, då putsar segraren sina fjädrar och far runt lite till. Så det är nog fågelvår i alla fall. Jag gick en sväng till ner till sjön och såg knipor och skäggdopping. Några steg till blev det, men totalt (utomhus) bara 2 700 idag. Känns i benen att det är för lite, alldeles för lite sedan jag kom hem igen. Även om jag förflyttar mig inne i huset också, utan stegräknare.

Jag har två pelargoner (än så länge) – den ena illskär och den andra urblekt skär. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar någon av dem. ”Årets pelargon” vet jag att jag inte gillar, tycker den är ful.

Jag och syrran wordfeudar, för ögonblicket leder jag med femtio poäng. Också det något som kan ändra sig.

Så här nära kommer jag inte min fasan

Fredagsmorgon, frost på altanen tills solen fick bort den. Trodde först att det haglat. Nu är klockan nio och temperaturen har stigit till hela 4 grader. Vacker blå himmel som får mig att tro det är varmare än det är. Blåst också idag.

Haren skuttade förbi för en stund sedan. Och fasantuppen spatserar långsamt över tomten, medan jag gör Janssons frestelse. Lammracksen får vänta till i morgon.

Min lunch blev en provportion Jansson. Kanske lite för stark ansjovissmak, men duger. Sonen ringde och tar ut ett par timmar kompledighet, kan därmed kanske vara här vid fyra tiden i stället för klockan sex. Bra – jag åker dessförinnan till Bergshamra och hämtar både skor och resväska. Vi hinner kanske in en sväng på biblioteket också, det gillar både han och jag. Ska lämna tillbaka en bok. Och lämna in tre Bokbörsen-böcker.

Hämtade mina nya Icebugs – som var för små, samma storlek som de jag har, men dessa var för trånga. Retur på söndag när sonen och jag åker in till Norrtälje igen. Resväskan däremot var perfekt, kommer att tvinga mig att hålla packningen nere. Har lyckats fixa kodlåset också.

Jansson står i ugnen och blir varm, snart ska vi äta. Vi har pratat och jag har fått min DM och Anders ett glas rött vin, till jordnötterna han hade med sig. Vi har gemensamt bestämt att hans gamla ”shopper” som tar stor plats i bil och buss, får stanna här hos mig – tills jag slänger den – och han tar över min mindre och nättare röda rullvagn. Jag behöver den inte när jag har bilen.

Lördagsmorgonen är tyst och lugn, sonen sover fortfarande när klockan är kvart i nio, jag har ätit frukost. Soligt, och lite drygt fem grader ute. Wordle, sudoku och wordfeud avklarade, syrran leder förstås i vårt gemensamma ordspel.

Jag tvättar av det svårnådda köksfönstret utifrån, med ”målarskaft” som passade i fönsterskraporna, en med tvättsvamp på och en utan. Blev i alla fall bättre än det var, och jag slapp klättra. Sonen och jag räfsade lite senare och körde bort löv. Kompostnätet blev fullt, så övriga löv fick hitta plats under träden borta vid tvättstrecket.

Jag satt en stund på altanen i solen, medan sonen vilade. Och vi åt vår middag, lammracks med ugnsrostade diverse rotfrukter och sparris. Gott, med rejält vitlökssmör till det hela. En vända på trappen i kvällssolen fick avsluta utedagen. Jag har middag en dag till.  I morgon åker sonen hem igen, lite sent på eftermiddagen.

Solen lyser fortfarande, mera än den gjorde några timmar i eftermiddags.

Natten till söndag var det nästan 3 grader kallt, såg det vid femtiden då jag var upp en vända. Somnade om och vaknade vid åtta, frukost och nu nio grader varmt. Ser ut att blåsa, syrenhäcken svajar. Sol och lite disig himmel. Sonen vaknar vid halv tio. Jag sitter fortfarande med min temugg. Med kallt te.

Vi har tagit det lugnt idag, suttit ute på altanen i lä, läst och pratat. Middagen blev helstekt fläskkarré, med potatis, palsternackor, morötter, salladslök och vitlök. Inget vin till middagen idag.

Nu är klockan sex, och jag har skjutsat Anders till bussen, lämnat tillbaka biblioteksböcker, returnerat för små skor och skickat sångbok till vännen i Arboga, slängt sopor och köpt ett paket Bregott för 60 kronor. Tankat bilen (som hostade lite när vi skulle åka härifrån, men det gick över). Det är molnigt, så jag stannar nog inne för resten av kvällen. Och på onsdag ska jag leta mig fram till tandläkaren i Vällingby/Johannelund. Tar bilen till Rösa och sedan buss och T-bana. Får se till att vara ute i god tid, eftersom jag inte hittar.

Anders diskade och torkade disken innan vi åkte in till Norrtälje. Hans säng får stå bäddad till nästa besök, orkar inte tvätta lakanen efter bara en helg. Lagade maten i lergrytan, och det gick bra ända tills jag oförsiktigt lyfte på locket och het ånga svedde skinnet på insidan av handleden. Nu har det slutat svida, men de där grytorna är ganska ohanterliga. Använde modell större, eftersom jag ville ha plats för både karré och grönt. Kokade små potatisar separat, och gjorde lite sås med grädde och sky. Det blev gott, men det var skönt att slippa diska. Jag har matrester så det räcker åtminstone 2-3 dagar nästa vecka.