Äntligen

Tisdag 31 mars 2020 – kall natt, sol och minus någon grad nu på morgonen. Jan vaknade och klädde på sig klockan fyra i morse, varför visste han inte. Natten var fortfarande svart ute, han hade dragit upp rullgardinen, men tydligen inte förstått hur fel det var att kliva upp ändå. Han klädde av sig och gick till sängs igen. Och jag med, som tur (?) var vaknade ju även jag klockan fyra.

Nu har vi ätit frukost ”i väntan på Schenker”. De har varken hörts av eller synts till när klockan är nio. Syntes till gjorde däremot två livliga harar som nyss satt nedanför trappen. När de anade mig innanför köksfönstret skuttade de snabbt vidare.

Såg också en fiskgjuse som svepte lågt över åkrarna igår morse när jag for hem från Ica. Inga tofsvipor, kanske visste de att det skulle bli kallare.

Har tvättat Jans ulltofflor, och nästan eldat upp en som ramlade ner på vedspisen. Det gick bra, men tofflorna passar numera mig bättre än honom. Tur att han har ett par gamla som går att använda, golven är kalla.

Väntar fortfarande på blöjleverans… Klockan är tolv. Halv ett kom de äntligen.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tummen ner för Best

 

Måndag 30 mars 2020 – handlade på Ica klockan sju. Och ringde Schenker kvart över åtta, de gör ett nytt försök idag, ”annars får du väl vända dig till din vårdcentral”. Försökte tala om att vi inte är där den är, men då bröt hon samtalet med ”vi vet minsann också vad som händer just nu omkring oss”. Minns tyvärr inte om hon presenterade sig, trist kundbemötande.

Det hade snöat lite och snön yrde när bilarna körde om på motorvägen, när jag for tillbaka var den borta. Men himlen är mulen med lite sol och det blåser. Ingen altan idag.

Nu är Jan iförd det han ska. Han hade klätt på sig när jag kom tillbaka, men förstås utan både blöja och stödstrumpor. Efter frukosten blev det alltså först avklädning, därefter påklädning. Nu tar vi igen oss en stund. Jag dricker mitt som vanligt kallnade te. Han rakar sig med nyinköpt batteridriven rakhyvel. Jag kollar febertermometern och inser att den behöver bytas ut. Kanske blir det apoteket i morgon, även om just apotek är ställen som ska undvikas, för små och trånga och kanske många människor. Får vi inga blöjor idag heller måste jag kolla om de har. De öppnar tyvärr inte förrän klockan nio.

När jag tittar ut haglar det, himlen är mörk och marken vit. Så onödigt.

Nu väntar vi, på leverans från Systembolaget, de skulle ringa en halvtimme innan de är framme (och då kan de få bomkoden); och på Schenker… Klockan tre har Systembolaget levererat, men inte Schenker. Kundtjänst försöker få tag på chauffören, har försökt nu i tre kvart.

Aprilväder, hagel, sol, moln och blå himmel – det mesta samtidigt. Sofia ringde och erbjöd sig att handla om vi behövde något.

Till slut ringer kundtjänst tillbaka, chauffören har ställt av kartongen på adressen, utanför porten till ett GULT hus. Mitt hus är rött, vilket jag talat om för dem. Liksom att man behöver passera en bom, med kod, för att komma in på gården… ”Ojdå.”

Jag åker runt på tomtområdet här bredvid och kollar de två-tre gula hus som finns där. Här på gården finns inga gula hus. Den stackars kvinnan på kundtjänst ringer igen – nu har chauffören hämtat kartongen och levererar den i morgon. Hon kan inte garantera att den kommer på morgonen. Här ger jag upp och hoppas att den enda kvarvarande blöjan ska räcka tills nya kommer. Så urbota dåligt.

Jag får också veta att mitt klagomål per mejl borde gått till ett företag som heter Best, de sköter leveranserna åt Schenker (eller så). Där fick jag ingen kontakt när jag försökte i fredags – ska ta ett tag i morgon igen, men först efter att leveransen är här. De klarar uppenbarligen inte sin uppgift. I fredags hittade chauffören inte hit, lovade leverans på lördagen, ringde inte och talade om att han inte skulle komma på fredagen, det fick jag klart för mig när jag ringde upp honom igen. Naturligtvis sker inga leveranser på lördagar. Och inte på måndagar heller, visar det sig, åtminstone inte till rätt adress.

Nu en stärkande whisky från den leverans som kom fram idag, precis som utlovat.

Det här kan man bland många ord läsa på den tjuuusiga hemsidan:

Nöjda kunder

Som ett resultat av vårt flexibla och innovativa tänk kan vi stoltsera med många kändaoch viktiga referensprojekt, som exempelvis DNU (Det Nye Universitetshospital i Aarhus), NKS (Nya Karolinska Solna i Stockholm) och SUS (Skånes Universitetssjukhus i Malmö) m.fl.

 

Nya Karolinska är ju en förtroendeingivande referens.

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

”Jag förstår inte”

Vi faller in i teckenspråk emellanåt. Ett finger talar om att det är en grad därute, om jag samtidigt pekar mot fönstret. Eller tio fingrar när det är tio grader varmt. Ibland orkar jag inte upprepa allt jag säger en eller flera gånger. Tummen upp är förstås bra, tummen ner mindre bra. Hörsel och hjärna, frisk eller skadad, hänger nära ihop. Ofta är det lättare för Jan att uppfatta vad jag säger, när jag pekar och viftar, och inte enbart använder ord. Med högre eller lägre röst…

Nu är värmefläkten flyttad in i Jans sovrum, rullgardinen nerfälld, en ren sovtröja på sängen. Så småningom ska han förhoppningsvis kunna sova gott därinne.

Kvällen är inte slut ännu. Efter nyheterna går Jan in i sovrummet för att kissa i hinken – problemet är bara att han skvätter efter vägen utan att märka det. Jag märker det. Torkar golv igen. Och morrar åt att han inte går på toa i stället. Han ”förstår inte, det här är rena dårhuset”. Ja.

Jag torkar golv och förtvivlar. Byter blöja, hoppas tofflorna torkar utan att lukta. Hoppas att han nu kan sova utan att störas av min hopplöshet nyss. Tur att den här dagen nu är tämligen slut. Jag är det nämligen.

water of life

Photo by Samad Deldar on Pexels.com

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En outtröttlig talgoxe

Söndag 29 mars 2020 – och kallt, nu runt noll när klockan är tio. Tyvärr mera vind än igår, men kanske går det att sitta ute lite längre fram på dagen. Har fyllt på dosetten för två veckor, behöver få nytt recept på Furix. Och köpa Selen. Det klarar sig tills vi/Jan ska ta nya prover i mitten av april, då vi ändå ska in till Sundbyberg, eller den 6 april inför ultraljud.

Jan är nyduschad och fräsch, men jag inser just att han inte rakat sig ännu. Just nu sitter han i fåtöljen och blundar, kanske sover lite lätt. Stödstrumpor på (och resten).

En tvättmaskin är strax klar. Ställer tvättställningen i solen på altanen, kanske torkar tvätten bättre där än inne.

Som så ofta är Jan orolig på morgonen, trots väl fungerande toalettbesök. Han vill gå, men kan nästan inte. Det är som om både huvud och kropp behöver komma ifatt sig, innan han blir mera som vanligt igen. Lugnare efter duschen. Mera lik sig. Inte som han var, men som han är numera för det mesta. Han försöker se uppskattande ut när jag talar om att det blir kålsoppa till middag.

Halv tolv – dusch etcetera igen. Och Jan är fräsch igen. Nu rakning också, med apparat och sittande i fåtöljen i köket. Han har redan glömt att han gjort alltihop utom rakningen redan en gång i morse.

Det är fysiskt jobbigt att få på stödstrumporna. Någon sa att man ska vända dem ut och in, försökte men fattade inte hur det skulle gå till, eller hur det skulle förenkla proceduren. Så det är blå plastficka på foten och så hala och dra, hälen ska på rätt plats och det får inte finnas några veck. Det går bättre och bättre, första gången satte jag plastpåsen på min hand… Men helst inte fler än en gång per dag.

Har förhoppningsfullt satt ut dynorna i soffan på altanen. Om vi klär på oss ordentligt är det kanske skönt att sitta i solen. Vi testar, om en stund. Jan vill inte riktigt än, han blev nog lite trött efter duschen.

Nu har vi suttit ute i ett par timmar och det var riktigt skönt. Inne igen strax efter tre, nyss tornade molnen upp sig, nu är de borta. Vi stannar inne. Det gör tvätten också nu. Har sålt sex böcker på Bokbörsen idag, människor läser i karantän.

Kålsoppan är varm, bordet dukat – och Jan sover skönt i sin fåtölj. Han for blunda en stund, jag drar bort soppan från vedspisen. Resten kan stå framme. Hans ork är liten. Men han spanade in den rökta korven (Onsala original, ätbar) och ville ha en skiva. Och vänta med soppan. Okej. Hans vilja är min lag numera, åtminstone för det mesta.

Ett exempel, i morgon bitti klockan sju är jag vid Ica i Norrtälje igen, för att köpa ny rakhyvel och dito -blad. Och mjölk gånger två, kanske någon sillsort, grädde, godis. Viktigheter. Plus Selen om apoteket är öppet. Sedan får jag skynda mig hem igen, ifall att Schenker behagar komma med de beställda blöjorna – kanske kan jag köpa reserv på apoteket? Bara tre kvar, de räcker inte långt.

Nu tänker jag läsa om Luke Rhinehart´s Long voyage back. Den boken handlar om en annan katastrof än den som just nu pågår. Har läst ut Wilbur Smith´s Men of men, blev lätt tjatig mot slutet. Skönt att ha böcker att läsa för egen del också. Rhinehart´s bok kom 1983. Länge sedan, men jag minns den som bra. Har nog läst den ett par gånger tidigare också, men nu är det som det är. Biblioteket kommer jag inte till i morgon heller, de öppnar för sent. Och då är det egna bokhyllor som gäller. Där finns ungefär 3 500 böcker plus de jag betraktar som ”mina”, de jag inte säljer.

Mitt i middagen är det dags för toabesök igen. Jag följer inte med. Det borde jag ha gjort. Byxor nr 4 och dito blöja idag, tvätt respektive sophink. Och golvtorkning, och toatorkning, och borde bli dusch också för Jan, men det får vänta till i morgon bitti. Två blöjor kvar. Fan ta Schenker om de inte levererar i morgon.

Han diskar, jag torkar, disk. Och änderna vårväsnas i ån. En outtröttlig talgoxe ropar fortfarande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Evangeline

Lördagsmorgon, Jan är påklädd när jag tveksamt kliver ur sängen. Han har rakat sig, men är väldigt ostadig på benen. När han väl sitter vid frukostbordet säger han ”det blev alldeles svart, men det försvann fort”. Efter frukost åker kläderna av och blöja och stödstrumpor på. Och klädsel igen, med assistans. Han är förvirrad, säger ”jag behöver hjälp”. ”Med vad då?” ”Allt.”

När jag kramar om honom och talar om att jag hjälper honom med ”allt” blir han lugnare. Nu sitter han och småsover i sin fåtölj. Klockan är bara kvart i nio. Mitt te har kallnat. Nu ska jag ta en snabb dusch.

Vi har suttit ute ett par timmar i solen, fikat och haft det skönt. Och jag har gjort kålsoppa, som nu står på trappen och kallnar. Blir nog middag i morgon. Och så har jag skickat ett klagomål till Schenkers kundtjänst per mejl. Får se vad de svarar, och om det kommer några blöjor på måndag. Jan är lite mera med nu, men är väldigt vinglig när han går. Därmed går han inte så mycket…

Middag idag blir färdigköpt Västerbottenostpaj, med tomater. Glömde salladen igår. Jag har varit bort till brevlådan en gång redan idag, med en Bokbörsen-bok. Får gå dit i morgon också med en bok, den töms inte förrän på måndag hur som helst. Slipper därmed åka in till Ica och registrera böckerna hos Schenker. Laddade med frimärken häromsistens.

Nu ska jag köra en tvättmaskin. Och nu är den klar att hänga, klockan är tjugo i fyra och jag har just insett att klockan ska vridas fram i kväll – sommartid. Hoppas det verkligen blir sommar också.

Jag tänker på Jans farmor. Hans pappa och övriga familjen förlorade tre systrar i spanska sjukan. Tre unga, förmodat livsdugliga kvinnor dog. Och farmor Evangeline (levde farfar då?) fortsatte leva. När andra världskriget tog hennes hemland Norge, slogs hon från Sverige och fick så småningom någon sorts medalj (vet inte var den finns idag, hoppas den finns hos någon som inombords hyllar denna starka kvinna). En stark och sträng kvinna, om jag ska döma efter de bilder jag sett. Hon levde länge, vet inte hur gammal hon var när hon dog, Evangeline Winter (osäker stavningen), gift Börjesson i Göteborg. Förr tänkte jag aldrig på hur spanska sjukan påverkade svärfar, Jans far, och svärfars syskon. Två systrar överlevde. Idag tänker jag på det.

closeup photo of woman portrait

Photo by Yogendra Singh on Pexels.com

Och n.ej, detta är inte Evangeline. Men en stark kvinna, tror jag.

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

En stund för mig själv

Fredag 27 mars 2020 – hängde på Ica-låset klockan sju. Jag och några gamlingar till, som försiktigt gick in genom ”slussen” en och en och höll behörigt avstånd.

Snabb affär, så hem innan Jan vaknat. Visste ju inte om han kom ihåg att jag berättat att jag skulle åka. Hade skrivit en lapp som han kanske inte skulle hitta. Nu låg han fortfarande när jag kom hem. Allt frid och fröjd.

Och nu när klockan strax är tio är han påklädd och sitter och slappar i sin fåtölj. Solen lyser och vi går snart ut på altanen, ordentligt påklädda. Har ställt fram soptunnorna, men vet inte om det är idag eller nästa fredag de töms. Eller om sopbilen var här när jag var borta… Då stod tunnorna ordentligt innanför grindstolparna. Den kom lite senare, bra.

Vad som däremot inte kom var Schenkers leverans av blöjor. En vilsen chaufför ringde halv ett och visste inte var han var eller vart han skulle. När jag ringde tillbaka en timme senare menade han att vi skulle få leverans lördag. Jag blev fly förbannad och ringde upp Schenkers kundtjänst i Göteborg, tack och lov hade jag kvar numret i telefonen. (Chauffören menade att jag skulle googla en sajt, gjorde det och fick inget svar från support där.) Det första samtalet till Schenkers kundtjänst bröts när kvinnan berättat för mig att det är lördag i morgon. Det visste jag.

Ringde upp igen och fick prata med en manlig lugn röst som hävdade att han skulle kolla det hela. En stund senare ringde han igen och sade att en transportledare skulle lotsa den vilsna chauffören. Än har bilen inte anlänt. Tveksam till att den chauffören fixar det ens med lots. Försöker att inte vara arg längre, det kostar bara mig själv energi och förändrar ju ingenting. Men vi behöver verkligen leveransen. Jag får köra sinnesrobönen…

Om inte annat får jag köra ToR Sundbyberg och hämta kartongen där.

Trodde GPS gav anvisningar om vägen till de mest avlägsna och lantliga adresser – detta är inte en sådan, den är inte obekant för Schenker heller, har sett många sådana bilar här. Men inte idag. Inte ännu när klockan är kvart över fyra. Antagligen var lotsen lika vilsen som den ursprungliga chauffören. Klockan är tio över fem, ingen leverans.  Idag. Känner mig lurad av en lugn, manlig, kundtjänströst. Trist att få sina förutfattade negativa uppfattningar bekräftade.

Vi äter färska räkor och avocado, toppat med lite kvarbliven skagenröra. Ciabattabröd från morgonens handlarraid till. Och fransk bondost. Och tomater. Och skiter i Schenker. Till på måndag.

Och så är det corona, corona, corona. Orkar inte ta del av mera information, säker och osäker. Försöker nu hålla mig till ”stanna hemma, tvätta händerna”. Mat har vi, annat behövligt också. Kul är det inte, men det var det knappast tidigare heller. Största oron är att Jan ska bli dålig, och än är han inte det. Nu äter han med god aptit de räkor han rensat, med ciabatta och avocado till. Och ett (för mig) oinspirerande glas rosévin, alkoholfritt Periquita. Han gillar det. Nog sagt. Mogna avocados är bra, hur mycket vatten än odlingen kräver. Och transport. Just nu struntar jag i det. Lite ”first things first”.

Livet var komplicerat förut, nu är det mera så. En vilsen Schenker-chaufför säger åt mig att googla. Han utgår från att alla vet vad han pratar om. Jag vet, men när jag väl lyckats uppfatta vad jag ska googla, svarar inte supporten där, vilket Kundtjänst i Göteborg gör. Även om det ändå inte fungerade.

Har skrivit upp att vi behöver oundgänglig majonnäs. Den är snart slut. Någon gång när jag handlar – eller bestämmer mig för att internethandla från Flygfyren i Norrtälje. Idag insåg jag hur mycket extrainsatt personal som fyllde kassar med beställda varor. Har förstått att det som beställts kan hämtas på ett ställe utanför butiken. Låter bra. Ingen kontakt med någon människa. Det nya livet? Just nu i alla fall.

Nu har vi sett på ett tidigt avsnitt av Shetland. Och lite Skavlan – tröttnar någonstans innan vi får höra operasopranen. Någon Schenker-leverans fick vi inte. Jag vann vårt trista vad om 20 kronor.

Det är fredagskväll, vi/Jan har blöjor som räcker över helgen, vi har mat och tak över huvudet, vedspisen sprakar. Snart går även jag till sängs. Men först ska jag ha en stund alldeles för mig själv.

man sitting on a big rock

Photo by James Wheeler on Pexels.com

Här ville jag vara  med mig. Nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Sen torsdagskväll

Kan jag någonsin skriva något viktigt igen? Något som är viktigt för mig? Och därmed kanske för andra?

Känns inte så, verkar inte så, det jag skriver är dagsnoteringar om mat, man, demens, kiss och vad därtill hör. Trist för mig och trist för alla andra.  För ögonblicket är vi hemma hos mig, och det gör mig lite gladare än att vara i Sundbyberg. Nu kan jag skylla på att det är klokare (förmodligen) att vara härute på landet än nära Stockholm, med många smittsamma människor. Här träffar vi inga, här far jag snabbt iväg och handlar tidigt det nödvändigaste. Inga kontakter med andra människor, varken friska eller icke friska.

Före påsk ska vi in till Stockhom (färdtjänst från Sundbyberg) för ultraljud på Jans hjärta. Och efter påsk ska Jan in till Sveavägen och en specialist på hjärtsvikt. Annars håller vi oss här ute. Hemtjänsten får vänta, jag kan numera få på stödstrumporna själv (Jans).

När jag frågade Jan tidigare i eftermiddags om han kom ihåg att idag var Mats födelsedag, svarade han ”ja”. Kanske visste han på något sätt, utan att ha koll på någon almanacka, att det var så. Vi stannade där. Det var skönt i solen därute. En påminnelse om att livet också är gott.

20200201_094206

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer