Tämligen trött tisdagskväll

Tisdag 26 maj 2020 – sol. Sol hela dagen, lite moln ibland, de var nästan sköna och efterlängtade. Vi har suttit ute. Nu har vi ätit sparrissoppa med ostmacka till, melonen väntar tills Jan har diskat. Tvätten torkade fort idag, och mandelblom och förgätmigej blommar på berget utanför köksfönstret. Fasantuppen strosade förbi runt lunchdags. Pelargoner och potatis har fått komma in över natten. Än är det ett par veckor kvar tills järnnätterna är överståndna.

Äter flera Dumle snacks än jag borde. Väldigt lättätna. Å andra sidan äter jag mycket sällan glass efter maten.

Har läst om Carl Hiasen´s Lucky you under dagen, den roar mig fortfarande. Och så har jag sålt ett par böcker på Bokbörsen, förtjänsten är försumbar, men det blir en glugg i någon bokhylla.

På lördag fyller en älskad syster 75, och på måndag fyller vår äldste son 56. Det är svårt att förstå. Alltihop har förstås en relation till min egen ålder, som också är närmast obegriplig. Men jag var 22 när jag fick vår förste son, 25 när nästa kom till oss och 27 när den yngste gjorde entré. Många liv sedan. Och ett liv som är tillbaka där det började som vuxen, åtminstone var man beträffar. Samma man, och ändå inte.

Nu är det svart kväll, klockan är halv elva och vi har sett en fin fransk film, En oväntad vänskap, på SVTplay. Jan sover, eller ligger åtminstone i sin säng, jag ska snart lägga mig i min. Dagen har varit god, jag är lugn inför natten och hoppas på goda drömmar. Ibland är de ju det.

selective focus photo of brown dreamcatcher

Photo by Artem Beliaikin on Pexels.com

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Ut och in

Söndag 24 maj 2020 – en halväten Polly fortfarande i gillrad musfälla i kompostpåsen. Ingen mus.

Jan säger sig ha varit vaken sedan klockan fyra, jag vaknade kvart över åtta. Undra på att

Photo by Ray Bilcliff on Pexels.com

han behöver slumra i sin stol under dagen. Just nu är han fräsch och nyduschad, rakad och har rena kläder. Långhårig, klippte hans yviga ögonbryn igår, får ta en vända med håret också nästa gång vi sitter utomhus.

Idag har jag suttit en stund, men tröttnade på moln och små regnstänk. Tvätten får hänga.

Har hittat stora blomkrukor som blir bra till mina potatisar så småningom. Det börjar titta upp lite grönt i de diverse små krukor de redan står i, jag fyller på jord och vattnar mycket försiktigt. Vet inte riktigt hur man ska göra. Kanske blir det något.

Nästa gång jag hämtar ved i källaren ska jag också sopa ut allt vedskräp. Visste att jag någonstans hade en gammal gisten trä”kruka” stor nog för ett par potatisar. Hittade den, med en mycket lång elsladd slarvigt nerkörd. Läge att linda sladden snyggt och använda träkrukan.

Och om sonsonen kommer med ved i veckan får jag lov att klämma in den gamla cykeln i källaren igen – eller slänga den. Hur slänger man en cykel? Sopstationen? Ett par skidor också som jag aldrig kommer att använda igen, plus stavar. Mormors fina gamla vävstol får fortsätta stå nermonterad där nere. Förmår inte slänga även den, även om jag aldrig kommer att använda den heller. Någon annan får göra det när det blir dags.

Hämtar in tvätten i alla fall, regnet ökar, samtidigt som himlen är sommarblå mellan molnen. Pelargoner och potatisar får stå kvar ute till kvällen, på ett bord på altanen.

Uttråkad, som många nu. Gör ingenting för att bryta tråkigheten heller. Bakar inte trots att smörpaketet legat i ett köksskåp för temperering i flera dagar. Idag middag ur frysen, en gryta med tomat och bönor, kanske lite fläskfilé, har champinjoner i kylen, och färsk pasta. Parmesan att riva till och annan ost att äta efter.

Resterna av en köpt färsk timjankrydda står i köksfönstret, kanske kommer det nya blad, kanske inte. Ska köpa en större timjanplanta vid tillfälle, och persilja. Trevligt att bara gå ut och klippa det man behöver.

Jan ser en man titta fram borta vid pumphuset, ”du ser väl, huset med korrugerad plåt, där är en gubbe”. Där är ingen gubbe, men hus och tak är rätt. Han ser märkliga skapelser lite här och där ibland, och de finns bara i hans huvud. De är aldrig elaka eller farliga, bara märkliga även för honom. Hjärnan är ständigt förunderlig, fantastisk, obegriplig, kanske särskilt när den är skadad av demens. Alltid skapande något, så länge den förmår. Förunderlig är ett fint ord, handlar förstås inte om ”alltför underlig”, utan i stället om något som väcker förundran.

Jag börjar tro att mitt språk är väldigt präglat av min ålder, att unga människor kanske inte begriper hälften av de ord jag använder. Gillar dessutom gamla och ibland dialektala ord, som inte gör någonting mera förståeligt. Inget stort problem, de som läser min blogg har vant sig, och är nog inte så många som räknas till de unga.

Jan har ont i ryggen både igår och idag, just nu säger han att ”det verkar bättre”. Tror och hoppas att det mest handlar om att han sitter stilla för länge, och därmed rör på sig för lite. Vi avvaktar.

Ett par starar springer i gräset och letar mat. Just nu sol igen, och molnigt samtidigt. Bara en lätt vind, så pass att den gamla vindlekan snurrar ibland, den som mannen min satte upp för länge sedan på altanplanket. Pionknopparna är större idag än igår, men än väntar de. Den gamla kaktusen i köksfönstret lever, men bara nätt och jämnt. Ser inte pigg ut.

Jag vill gå ut, åtminstone på altanen, men så fort jag hinner dit med en dyna till soffan, så mulnar det igen. Går ut, sitter en timme, i blåsten. Går in, tar in blommor och potatis, och dynor. Är inne. Lagar snart mat.

Och stänger här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Lördag 23 maj 2020 – tror åtminstone att det är lördag. Jag blir dagvill. Dessutom har jag under större delen av förmiddagen letat efter Harper Lee´s To kill a mockingbird, beställd på Bokbörsen. Ser boken för mig, orange med bokstäver över hela framsidan. Hittar den inte. Mina böcker står i dubbla rader i flera bokhyllor, en del ligger i banankartonger – tycker att jag gått igenom alltihop. Nu får letandet vila till i morgon.

Har lärt mig att inte lämna någonting framme över natten, Polly-godis till exempel. Skålen var tom i morse, möss gillar tydligen sådant. Ska lägga en Polly i fällan i natt. Är innerligt trött på möss, och det hjälper inte vad jag än hittar på för att hålla dem borta. De är inbyggda i väggarna i det här gamla huset och smiter upp bakom hyllorna och lådorna i de låga köksskåpen under bänken vid fönstret.

Lättstuvad färsk vitkål och stekt prinskorv till middag. Enkelt och gott, inte lika gott som svärmors en gång i tiden, men nära. Kan inte räkna ut vad hon gjorde som inte jag gör. Hon var fenomenal på att laga mat, får-i-kål, köttgrytor, såser som var himmelskt goda. En gång missade hon, våra söner bjöds på filmjölk till lunch och det var väl okej – men hon hade tagit fel på salt och socker, och saltat filen. Den gick inte ner, men farmor var inte övertygad förrän hon själv smakat.

När jag går igenom mina beställningar på Bokbörsen ser jag att den bok jag letat efter såldes i december 2019… Av någon anledning har den legat kvar, kanske har jag lagt in den två gånger, kanske har Bokbörsen missat. Nu får jag mejla beställaren innan hon hinner betala.

Har talat med Jans yngste bror, om en bok han och deras syster tror kanske kan intressera Jan. Handlar om Hjorthagen och trakterna i den delen av Stockholm under 40- och 50-tal om jag förstod rätt. Även om Jan just inte läser själv längre, kanske jag kan läsa för honom och han kan minnas gamla tider. Det gör han ju fortfarande. Han minns mycket som jag har glömt, men så tidigt var jag inte med i bilden. Inte förrän 1959. Det var roligt att prata med min svåger, Jan har svårt med telefon numera och jag fick berätta.

Försöker lösa svenskans supersvåra sudoku. Fixar det inte, gör ett nytt försök senare, det brukar gå till slut.

Har städat undan lite papper, alltför mycket finns som inte behövs längre. Och skrubben är fortfarande fullproppad och ostädad. När det blir vackert väder och jag skulle kunna använda altanen som tillfällig parkeringsplats för diverse – så sätter jag mig i soffan därute och läser i stället. Någon gång blir det väl städat – har mycket som jag planerat att försöka bli av med på loppis. I sommar är det nog glest med sådana, har inte kollat om den som brukar hålla till bakom kokosbollsaffären (minns inte vad hållplatsen heter) alls finns i år. Förmodligen inte, där brukar nog samlas flera än 50 personer på söndagarna. Jag får väl köra alltihop till grovsoporna, även om en hel del är användbart för någon annan. Det skär i mitt snåla hjärta att slänga fullt användbara saker, bara för att jag inte har behov av dem längre. Kanske är mitt hjärta inte enbart snålt, kanske aningen miljömedvetet också.

Vitkålen var god, resten också. Jan har diskat, jag torkat. Diskbänken är ren och tom. Det regnar, och fönstren är strimmiga av regn. Skönt att vara inomhus och inte behöva gå ut. Än har ingen Molly annonserat sin ankomst, men kanske i morgon? Hon är den enda som får ut mig i sådant här väder.

Roslagsstoppet heter den loppis jag tänkte på, öppnar tidigast 31 maj på grund av corona.

Och nyss, medan jag sitter här och skriver, lyckades husets smarta mus plocka Polly´n som satt i fällan – utan att fällan smällde eller jag märkte något. Hörde någonting, och insåg efter en stund att det måste ha varit musen – men vad väsnades den med? Nu ligger en fälla med Polly i kompostpåsen, kanske lockar den någon? Visar sig i morgon, god natt alla. Möss och människor.

hands holding chocolate eggs

Photo by Polina Zimmerman on Pexels.com

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Sol och Patrick, ärvd mops

Klockan är nio, denna Kristi Himmelsfärdsdag. Jan slumrar i sin fåtölj här i köket, han har nyss diskat frukostdisken. Jag har städat under diskbänken och tryckt in stålull i de springor , jag hittar. I natt har musen åter lyckats sno betet utan att lösa ut fällan, dito härom natten. En smart en, tror den kommer in under diskbänken – men hur kommer den ut i köket. Stämmer inte, mera stålull på flera ställen. Får krypa runt och kolla. Kanske kommer den in via diskmaskinen, som jag har blockerat upptill, men inte på sidorna (den används aldrig).

Nu är vi ute på altanen, jag har bara gått in en stund.

Och så gick jag ut igen, och vi stannade där tills klockan var fem. Ett kort avbrott i köket när jag gjorde hovmästarsås till kvällens krabba. Annars en ljuvlig dag utomhus, med solparaplyet riggat, den här gången på ena hälften av en klädställning. Fungerade. Solen lyser fortfarande, men nu har vi ätit middag. Krabban var alldeles fantastisk, fullmatad, och god. Inte blöt, perfekt. Ost efter, och glass för den som ville, Jan ville. Nu har han diskat och jag torkat.

Fortfarande dröjer Rapport en timme. Jag läser (om) Snap happy av Fiona Walker, lagom krävande litteratur en dag som denna. Watership Down tog slut igår, trots att jag läste så långsamt jag bara kunde.

Vi har sett Rapport och en film om Patrick, engelsk mops. Nu går vi till sängs. God natt.

adorable animal breed canine

Photo by Burst on Pexels.com

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Kväll den 19 maj 2020

19 maj 2020 – fick äntligen tag på distriktssköterskan som bekräftade att hon kommer hem till oss klockan tio. Jan är fräsch och duschad, jag har just hällt ut ett glas vatten över köksbordet och duken. Annan duk på därmed. Lägenheten är vädrad, soporna slängda. Ingen finstädning direkt, men det får duga. Hon kan ta de prover som behövs här. Och vi fick äta frukost, det behövdes ingen fasta.

Genom de öppna fönstren känns luften kylig. Och nu är det mera mulet än sol.

Nu har vår distriktssköterska lämnat oss, hon tog blodprov, blodtryck – som var för lågt fortfarande, behöver kanske ändra någon medicin igen… Puls okej, benen bra. Lungorna var också bra. Möjligen ska hon mäta och beställa stödstrumpor med kardborrband som är enklare att ta på. Hon pratar med Jans läkare och ringer i eftermiddag, vill komma och kolla blodtrycket även i morgon. Vi får se om doktorn ändrar Furix-doseringen.

Vägning en gång/vecka, minst 1,5 l vätska per dag. Lisa var vänlig, proffsig, iklädd skyddsmundering. En timme, hon har tre sådana här hembesök idag, plus bokade tider på mottagningen. Vilken service att slippa åka till vårdcentralen. Glömde förstås ge henne urinprovet som fortfarande står i kylen, kanske ett nytt i morgon om hon kommer igen. Det verkade inte som om hon hade tänkt att hon skulle ha ett urinprov.

Skönt att besöket blev av. Hennes telefon hade gått sönder, därför fick vi inte tag på varandra. Nu ny telefon med samma nummer. Om blöjleveranserna tar slut (vilket de tydligen kan göra efter sex beställningar?) kan vi bara ringa henne så ordnar hon flera. Jag vet att vi har en leverans till i juni åtminstone, enligt följesedeln. Får hålla koll på det, kan inte stå där utan blöjor.

Vi stannar alltså i Sundbyberg till i morgon.

Nu har vi fikat, kaffet fick gå ner utan mjölk eftersom jag inte handlat någon. Har nämligen sådan i min kyl…

Talat med tandsköterska i Täby om den lilla pricken som inte försvinner, på tungspetsen. Kom överens om att jag återkommer när coronan blåst över, har fått mejl med adress och telefon. Bra.

Och nu är vi hemma på Addarsnäs trots allt, i hällande regn. Distriktssköterskan ringde, hon behöver inte göra om blodtryckskollen i morgon. Läkaren ringer om provsvaren, och så fick vi uppmaningen att Jan inte ska äta en halv tablett x i kväll, och inte en dito i morgon bitti. Ska bli intressant att höra vad doktorn säger. Så vi packade bilen och for hit. Fick  meddelande om de upphittade nycklarna, när vi redan lämnat Sumpan. Upphittaren hade tänkt titta över med dem i kväll, men då är vi inte där. Komplicerad tillvaro detta. Nåja, vi får nycklarna så småningom och vi kan tacka upphitterskan.

Nu är det skönt trots regnet att vara här. Sotaren har gjort sitt medan vi var borta, askhinken står på trappen och jag kan inte hämta in den just nu utan att bli sjöblöt. Han har lämnat sot och aska i spisen… Märklig sotare. Vi får vänta med att elda tills skuren är över, tur vi har värmefläkten som gör att det ändå är behaglig temperatur i köket.

Klockan är snart fem. Kokt torskrygg, med stuvad bladspenat till, som middag om någon timme. All tvätt är undanplockad, saker och ting ligger hyfsat där de ska, Mollys hundbur står kvar i bilen. Det blir ett glas Les Fumées Blancs till torsken. Spisen brinner nu.

En gammal god vän ringde idag och gjorde mig glad. Varför gör jag själv så sällan detsamma? Tanklöst, bokstavligt talat.

I morgon fyller äldsta barnbarnet år, Simon blir 29 år.

Nu har Jan diskat middagsdisken, och jag torkat. Torsken var god. Och det regnar inte längre. Nästan lite tveksam sol i det grå på himlen. En alltför väl kamouflerad liten fågel skuttar förbi utanför köksfönstret. Hinner inte se vem. Kanske en bofinkshona. Har sett en vacker fasantupp även idag, när vi åkte hit ut.

Så är det tisdagskväll, Jan sover och jag med, snart. Det är inte svart därute ännu. Och det regnar inte. I morgon ringer kanske doktorn och talar om hur vi ska ha det med piller hit och dit. I kväll har jag tagit bort ett halvt av en sort och i morgon bitti detsamma av en annan sort. Mediciner som tar ut varandra är inte bra. Bra åt ett håll blir lätt skadligt åt ett annat. Vägning ska jag också försöka komma ihåg i morgon. Inte jag, Jan.

brown rabbit

Photo by Frank Cone on Pexels.com

Får väl ställa vågen på köksgolvet så att jag snubblar på den för att minnas.

Lite läsning av Den långa flykten nu, så sover jag gott. Om jag inte gör det före läsningen.

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Hit och dit, nycklar och Marezzo

18 maj 2020 – måndag, vaknar halv sex, Jan står och rakar sig. Nu är klockan snart sju, solen har tagit bort dimman därute. Men kallt, bara ett par grader. Vi har ätit frukost och jag ska börja plocka ihop det som ska med till Sundbyberg senare på förmiddagen. Vill inte hamna i morgontrafiken, om det fortfarande är sådan.

Vi är nu i Sundbyberg, jag har försökt få tag på sköterskan på vårdcentralen och lämnat meddelande. Vi lär inte få något hembesök i morgon, så vi får ta oss dit ner så att Jan kan lämna prover. Vill inte vänta med det längre, hans läkare skulle också tala med någon om hembesök (utöver det som redan var bokat i mars till i morgon) – men inget tycks fungera som det ska.

Tvättstugan fungerar dock, har just tagit upp ett fräscht och rent täcke, en trasmatta går nu i den stora maskinen och lakan i de andra. Perfekt, har tid till klockan 16.

Vad det låter i en stad. Någon kör med röjsåg vid grannfastigheten, bilar far hela tiden, hundar gläfser och skäller. Och vad det är skönt på landet, även om där också kör enstaka bilar och andra fordon förbi huset. Och röjsåg används även där. På systemet här finns också Marezzo, nu har jag försett mig. Och hämtat på apoteket. Stått och gått glest, inte mycket folk varken här eller där. Såvitt jag begriper har avståndstänkandet landat, utom i den kvarterslånga kön utanför migrationsverket. Där fungerar det inte, även om människor släpps in i byggnaden i begränsat antal åt gången.

Nu har jag hittat telefonnumret till den som i vintras hittade nycklar på gården. Jan hade fått e-post, men han kollar aldrig och jag hade glömt att kolla… Ska ringa i kväll. Kanske är det de nycklar jag trodde att jag tappat i sopcontainern. Vore bra.

Gårdens förvaltare ringde just, i morgon bitti kommer sotaren – tur att han kan släppa in honom. Informationen om sotning hade hamnat fel – det är svårt med kommunikation ibland. Bra då att förvaltaren har mitt tillstånd att gå in i huset när så behövs. Någon distriktssköterska har inte ringt.

Nu är all tvätt torr och vikt och färdig för transport hem till mitt i morgon. Skönt med en bra tvättstuga.

Krypande på knäna har jag ”rullat” bort en förskräckande massa hundhår från den stora mattan i vardagsrummet. Köpte en rulle som samlar till exempel hundhår i ett fack när man rullar. Därmed kan rullen användas många gånger, och verkar effektiv, åtminstone att döma av mängden Molly-päls. Ganska läskigt, jag vet ju att jag inte får bort allt med enbart dammsugaren, men att det var så här mycket kvar i mattan utan att det just syns, var överraskande. Nu får rullen följa med hem till mig också för sanering även där. Molly kommer antagligen tillbaka till helgen.

Har skickat SMS till nyckelupphittaren, och har försökt få kontakt med distriktssköterskan igen. Utan respons i båda fallen. Får ringa vårdcentralen i morgon bitti, får vi inget besked far vi dit, och därefter hem till Addarsnäs.

Nu ska jag koppla av en stund med att läsa om (för humte gången i ordningen) Den långa flykten. Tycker mycket om den boken. Vi har ätit Kelda-soppa till middag, hårt bröd och flatrökt skinka, glass för Jans del efteråt. Osten ligger kvar i kylen annorstädes.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Äggröra, eller nåt

Söndag 17 maj 2020 – Norges nationaldag och Vidars födelsedag. En vacker fasantupp lyser röd lång borta på gärdet. Det är inte en äng eller någon åker, så då får det nog kallas gärde. Lite sol bland alla molnen. Jan var vaken redan halv sju, så då vaknade även jag. Vägrade att gå ur sängen dock, låg och tryckte till halv åtta. Så frukost.

Jag satt ute en stund, under mörka moln men också sol. Bestämde mig för att gå in, plockade in allt jag tagit ut – och fem minuter senare haglade det hej vilt. Nu har det varit helmulet, mörkt, hela eftermiddagen. Har tänt lampor, i taket, i fönstret, ovanför datorn här i köket.

Båda sängarna är bäddade med rena lakan, ett täcke och alla lakan får åka med in till Sundbyberg i morgon och kanske tvättas. Finns det ingen tid i tvättstugan får de vänta. Den oanvända sängen i Jans rum har fått ett överkast i stället för lakan som legat där länge. Golvet under sängarna där är ordentligt torkat.

Vi har gemensamt beslutat att äta resten av den rökta siken plus äggröra och sallad till middag. Om en stund ska jag nog tända vedspisen, inte för att det är kallt, men för att det är så mulet och grått. Glad att jag hann ta in tvättställningen och tvätten före hagelskuren.

Det är något med mig och Dry Martini-glas. Jag tycks vifta med dem, och spiller därmed ut hälften. Men jag tycker om glasen på hög fot, har numera bara två. Favoritglaset var 30-tal, men det har jag lyckats slå sönder. Eller så är någon okänd makt omtänksam, och tycker att jag bara ska dricka ett halvtömt glas. Och inte ens blandad med Marezzo, systemet här har den vermouthen enbart i beställningssortimentet. Antagligen är vi alltför få, vi som gillar Marezzo. I morgon i Sundbyberg ska jag smyga in på systemet och kolla, kanske har de ett bättre sortiment än Norrtälje och Arninge. Finns den där får jag väl köpa fyra flaskor, vet inte hur länge de kan lagras…

Letar efter det förlorade glaset i Dropbox, men inget händer. Något har hänt. Bilderna finns inte där längre. Glaset finns ännu i mitt minne, och jag minns även att jag betalade 30 kronor för det på loppis. Någonstans i Västmanland (eller så), kommer inte ihåg vad platsen heter.

På skrivbordet eller vad det nu heter på en dator, ovanför det här dokumentet ligger ett recept på äggröra. På något sätt symtomatiskt för vad jag har där när jag startar datorn varje morgon. Jo, jag stänger av varje kväll och börjar om varje morgon. Inte besvärligt alls, vill bara inte ha datorn på under natten. Och vilka symton (med eller utan p) jag trodde att jag syftade på ovan, så är svaret ”vet inte”.

Nu återstår att göra den där äggröran, med framgång. Men än får den vänta ett tag.

 

 

 

pexels-photo-3980615.jpeg

Photo by Ksenia Chernaya on Pexels.com

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer