Så väldigt trött idag

Fd maken, Mats pappa, har varit ”så väldigt trött” idag. Han har legat på sängen halva dagen, vilket han aldrig brukar göra annars. Inte sovit, men legat där. Nu har jag fått honom att gå ut en vända på altanen i solen (som fort försvann igen efter regnet), sitta uppe i soffan, dricka ett glas alkoholfritt vin och äta ett par kex med ost, före middagen.

Kan det vara så att hans kropp och hans sinne minns utan att veta att det idag är fem år sedan vår son dog, här på landet, utan att han visste något förrän en man kom upp och berättade vad som hänt. Förrän helikoptern tog Mats till sjukhuset och innan han själv åkte dit med polisbilen. Innan vi kom till sjukhuset allihop. Då visste han, och då visste vi alla att Mats var död.

Jag tror att kroppen minns utan att han vet vad den minns, tror att hans skadade hjärna också vet att det hände något så förskräckligt för fem år sedan att det inte får kommas ihåg. Kanske är det därför han är ”så väldigt trött” idag.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Söndag med Mats, mannen min och Wendy

Klockan är tolv, molnen täcker det mesta av himlen. Satt ute en stund, men det blev för kallt. Förbereder lax- och spenatpaj till middagen (dvs tar fram lax ur frysen och häller upp spenat att tina, tar så småningom fram den färdiga smördegen ur kylen).

Hushållspysslat, kört en tvättmaskin och hängt. Ställer in mig på att åka till Näsåker på skrivretreat igen. Ser fram emot det. Någon får ta hand om Molly och fd maken den veckan, 19-23 augusti. Jag behöver den ro som finns både i byn och i skrivgruppen, behöver jobba med Agnes bok och städa i texterna, kanske få någon sorts ordning på dem. I vilket stadium min bok ”Freespin” befinner sig i augusti vet jag inte just nu.

Jag behöver lära mig mera om demens och vad som kan göras för att underlätta vardagen. Läser därför på Demensförbundets hemsida, men hittar just inget jag inte visste redan. Mycket redogörelse för vad som kan tänkas orsaka olika typer av demens – och den informationen känns lite försenad. Ett undervisningsmaterial ska tas fram, håller på att tas fram, för anhöriga – men finns ännu inte. Tolv punkter om hur en anhörig bör förhålla sig. Många ord, just ingenting av det jag söker. Det jag inte ens själv kan formulera…

Wendy Mitchell´s bok ”Hon som var jag” var mycket mera handfast och instruktiv än den här hemsidan. Framför allt klev den Alzheimer-sjuka (inte -drabbade, men levande med sjukdomen, är hon noga att påpeka) Wendy fram genom det hon skrivit. Hon fortsätter att finnas, hos mig och hos sin familj och sina vänner. Hon ”lider” inte av sjukdomen, hon lever med den och livet förändras hela tiden. För mig var det en viktig distinktion. Livet förändras ju hela tiden för oss alla.

Fd maken tar igen sig en stund, tror han såg på teve länge igår kväll. Både vår son Mats och mannen min är med mig idag. Jag går ut en stund och plockar ihop nerfallna grenar och bär till brasan. Går förbi altanen Mats byggde till lillhuset. Där finns han också. Tankarna är ledsna och glada om vartannat. Huller om buller. Ungefär som himlen härutanför, moln och sol, hit och dit. Ingen ordning, kanske för att ingen ordning finns. Varken här eller där. Det är som det ska.

2012-10-04 13.06.06

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gamla skrivna ord

Söndag morgon, lite sol, lite moln, kyligt. Har ätit frukost före fd maken som sover ännu. Han var vaken längre än jag igår kväll. Nu ligger Molly under bordet bredvid min stol, hon har varit ute en vända redan. Ser att Birgitta Backlund är intervjuad i Expressen, men artikeln kräver ”Premium” och dit har jag inte kommit ännu. Hoppas hon träffade en bra journalist. Birgitta är beundran värd, för det liv hon tog sig ifrån och för sina böcker. Och för att hon fortsätter att skriva.

Själv läser jag gamla skrivna ord – en mening av många på många sidor, stannar kvar. ”Idag slängde jag din tandborste.”

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Igår, i morgon, idag

I morgon dog Mats för fem år sedan. Igår dog mannen min för tre år sedan. Maj är sorg.

Och glädje över att det blir vår i år också, att blommor blommar, björkar slår ut, att Molly gillar att vara på landet. Fd maken och jag också. Vi skuttar inte lika glatt och lätt som hunden, men vi har det gott. Trots de förändrade livsomständigheter som en demensdiagnos medför.

Idag ska jag baka blåbärsmuffins igen, det gick ju bra förra gången. Som var första gången.

baked bakery baking berry

Photo by Pixabay on Pexels.com

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En förvirrad dag

Vi kan förtidsrösta på biblioteket i byn här på Djurö. Nästa vecka. Idag har de ledigt.

Det är runt tio grader ute, diverse moln men också lite sol. Har borstat Molly utomhus, och klippt bort en del ”tussar” – hon behöver rakas hela hon, men det är lite för kallt ännu. Kör en tvättmaskin.

Idag är en förvirrad dag. Fd maken är mera tveksam än vanligt inför vardagliga saker. Vilken tröja är det nu han ska ha på sig, både nattröjan och dagens tröja är vita. Ett exempel. Mitt tålamod får träning. Under dagen ska jag läsa ”Hon som var jag” av Wendy Mitchell, ”en memoar om Alzheimer”.

Vi har kollat våra röstkort, och pratat om att valsedlarna finns där man röstar. Tandkräm i badrumsskåpet.

Nu torkar jag en plåt med tärnad blodpudding åt Molly, favoritgodis.

Boken om Alzheimer är plågsamt bra. En bok att läsa för de flesta, även om de egna erfarenheterna inte är där, ännu. Vare sig av egen demens eller någon annans.

Nu är det fredagskväll, fd maken har hörlurarna på och jag har tagit ur hörapparaterna. En fryst nästan tinad cheesecake blev efterrätt, grönsaksgratäng med tunnskuren kall plommonspäckad fläskkarré dessförinnan. Tvätten är intagen och undanlagd. Molly sover i sin bädd (eller ligger åtminstone där tills jag reser på mig). Jag läser vidare i den plågsamma boken.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Väntar

Idag väntar Agnes på att en man ska komma vid tolvtiden och hämta det soffbord han vill överta, och på att en kvinna från Rimbo ska fixa så att hon kan hämta skänken… Hon har inte hört av sig ännu idag. Vi får se hur det går. Alla böcker som stod ovanpå skänken är inplockade annanstans, och lådorna tömda.

Om hon blir av med de här möblerna ska hon därefter bara plocka ihop det som ska med in till stan. Det är ganska kallt även idag och blåser, inte skönt att vara utomhus. Soptunnan ska ställas på plats mellan grindstolparna, men det får vänta om nu några möbler ska bäras ut från huset.

Den övervintrade pelargonen blommar med rosa stora blommor i köksfönstret. De som ställdes i källaren över vintern kan slängas, god idé att göra det nu. Gjort. De såg väldigt trötta ut, nu vilar de på komposten. Och än är det inte dags att ha några blommor ute, annat än de som finns i den ovårdade rabatten. Pionerna är på väg, påskliljorna blommar ännu, de gula tulpanerna slår snart ut, övriga har blommat färdigt för i år.

Molly kollar vad Agnes gör och viftar lite på svansen innan hon lägger nosen mellan tassarna och blundar en stund. Sover gör hon inte.

Nu ringde kvinnan som vill ha skänken, hon kommer om några timmar. Bra. Han som skulle komma vid tolvtiden har inte hörts av…

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tidigt ute

Ute med hunden vid halv sex, nu är klockan sju och det är dags att dricka te. Vattnet kom ju tillbaka i går kväll. Om ett par timmar åker Molly och jag hem till mitt och stannar till i morgon eftermiddag. Därefter ut till ”landet” igen.

Så här tidigt fungerar min hjärna inte alls. Definitivt ingen skrivförmåga i den mån den annars finns. Har just läst Jens Liljestrands (Expressen idag) recension av Ulf Lundells ”Vardagar 2”, en understundom långtråkig bok om alkoholproblem, ensamhet och åldrande som ingen skulle läsa om det inte vore för att det är Ulf Lundell som skrivit den. Drar omedelbart parallellen till min bok om spelberoende, åldrande och ensamhet. Jag är definitivt ingen kändis, ingen kan komma att läsa min bok av den orsaken. Kommer någon att läsa min understundom långtråkiga och tjatiga berättelse?

Fd maken sover ännu. Och Molly ligger nöjd under en stol i hörnet av rummet.

 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer