beskrivarblogg

Bara 3 000 steg idag, innan jag går in till Puerto och Sofia. Nu är klockan halv tre, hon landar inte förrän halv fem lokal tid. Plus att bussen tar nästan en och en halv timme. Och kanske inte går direkt när hon landat. Det tar bara en halvtimme att gå dit jag ska. Så jag hinner landa också, efter denna händelserika dag.

Längs vägen såg jag en höna som låg och såg lite bred ut, nära häcken bort från Loro Parque. När hon hörde mig reste hon sig och tio små dunbollar knallade fram, olika i färg. Väldigt nya. Tuppen stod en bit ifrån och kollade. Det gjorde mig glad.

Att just nu se en paraglider sväva högt uppe i himlen gör mig också glad. Läser recept på råbiff med gravade äggulor, det senare hade jag inte hört talas om – men så går jag aldrig på Riche i Stockholm heller. Det lär vara en paradrätt där.

Verkar enkelt att göra, ungefär som att grava lax, minus dillen. Samma socker- och saltblandning, hälften på botten i en trång form, gör fördjupningar för fyra äggulor, häll försiktigt ner gulorna och på med resten av sockersaltet. Täck och ställ i kylen, i fyra dygn. Ta fram och borsta försiktigt av, skölj i kallt vatten och torka lätt. Sätt ugnen på 80 grader och lägg gulorna på ett bakpapper mitt i ugnen för att torka, ett par timmar. Kan förvaras lufttätt i upp till en månad i kylen.

Får testas när jag är hemma med ugn igen. Lär smaka lite som parmesan, och kan rivas över olika rätter. Just nu nöjer jag mig med en liten citronyoghurt, kan kanske kallas lunch.

Vid halv sju kom Sofia äntligen, taxi 4 Euro från bussen – så härligt att ha henne här, fint att få ta del av hennes liv och pluggande, och allt som jag saknat. Vi har ätit kyckling med god sallad, och pratat, pratat och lyssnat. Båda. Tacksam. Jag har en sondotter som sitter i soffan, äter semestergodis och ser på spansk teve – jag har inte haft den på mer än någon gång. Har svårt med att allt är dubbat till spanska. Och klockan är kvart över tio och jag är inte i sängen än.

Dessutom har jag en present som väntar på mig när jag kommer hem – två av Yasuragis yucatas i den ursprungliga svart-vita modellen, gåva från Sofias mamma. Så himla glad och tacksam – efter en dålig start slutade den här dagen i glädje av många anledningar. Innan dagen var slut hade jag ändå gått 7 500 steg. Det är jag också glad över.

Nu är det söndag, sol och Sofia är ute på en träningsrunda. Jag nöjer mig med att köra igenom artrosprogrammet här hemma, har ätit frukost länge och diskat. Det verkar bli en varm dag, nu när klockan är tio är det 19 grader.

En liten spov/snäppa springer på stranden nedanför köksfönstret. Den stannar inte länge, fanns antagligen inget ätbart. Jag ägnar mig åt wordle och ultrasvårt sudoku. Syrran har kanske sovmorgon, inget wordfeud-ord ännu.

När Sofia kom hem hade hon gått drygt 9 000 steg, handlat två tunga kassar. Och så lagade hon varsin god omelett med lök och tomat, så nu är jag mätt. Hon läser en stund, har saker hon behöver gå igenom för sitt pluggande.

Det är nu så gott som helmulet, även om mobilen säger 21 grader och sol… Lite blåsigt också. Klockan är halv ett.

Kväll, fortfarande inte mörkt, men mörknar. Och är disigt/molnigt som hela dagen, även om varmt också. Klockan är kvart i sju. Jag har diskat och ställt in kycklinggrytan i kylen (efter att ha ätit en provportion som fick godkänt). Med sallad, ris och kanske lite smörfräst färsk spenat blir det nog bra.

Köpte en billig (jämfört med svenska priser) vit Rioja och hoppades att den skulle vara torr nog att fungera i maten. Det gjorde den (tror jag), och nu har jag ett glas bredvid mig. Varför har jag aldrig lärt mig mera om vin? Ibland blir det rätt, ofta fel. Sött vitt vin klarar jag inte, vet att vi för länge sedan ibland drack sött vin till ost – Tokajer var det nog. Inget jag längtar efter idag.

Ser lite på Netflix, och tröttnar. Läser lite Kindle, och tröttnar. I morgon är det loppis igen däruppe vid Mercado Municipal, där jag köpte min morgonrock. Kanske går jag dit i morgon och kollar om jag hittar någon bok på engelska. Är inte beredd att läsa på tyska. Eller spanska.

Klockan är bara halv nio, jag får hålla ut en stund till.

Vaknade till strålande sol, 17 grader klockan åtta. Sofia skickade bild på frukost på Arlanda, och bild på sina nya läsglasögon (som jag vill testa när hon kommer, snygga stora bågar), jag skickade bild på min frukost. Planet går vid 11-tiden, just nu därhemma – landar här halv fem, sedan tar det ytterligare en timme och tjugo minuter (ungefär) med bussen till Puerto.

Jag diskar frukostdisken och torkar golven. Nu vill jag gå ut i solen.

Men det ville inte tvättmaskinen som just tvättade golvmopparna. Den började läcka vatten ut på golvet – då är det bra med stengolv. Jag använde allt vad handdukar jag fick tag på, och den nytvättade moppen – och torkade. Och torkade.

Meddelade Miguel, som pratade med Asia. Hon kom och försökte – och lyckades, tömma maskinen på vatten. Det var inget filter som krånglade, det var listen vid luckan som var trasig – och en bit lossnade när Asia tog tag i den. Nu väntar vi på att någon – i början av veckan förmodligen – ska komma och fixa detta.

När jag väl torkat så gott jag kunde, gick jag upp till Casa C och fick min cortado. Växlade en ny 20-sedel efter min växel inte räckte. Därmed vet jag att ficktjuven som snodde min portmonnä – tacksam att jag åtminstone lärt mig att inte ha något kort på samma ställe – blev nätt 20 Euro rikare… Det som är otrevligt är att jag inte märker att något sker, konstaterar bara att båda fickornas dragkedjor (som jag drar ner så långt jag kan) är öppna, och börsen borta. Fickan med mitt kort var också tilldragen, därmed fick tjuven inte med sig kortet. Ett kreditkort.

Tredje gången gillt kanske gäller även för ficktjuvar – har blivit av med tre portmonnäer, de första två medförda hit hemifrån, den idag inhandlad här, plus en sjal och en solhatt. Får kanske börja bära ryggsäcken på magen.

Nu har Asia tagit hand om alla blöta handdukar, och tvättar dem i sin maskin på terrassen. Dagen kan bara bli bättre, i kväll ska jag möta Sofia vid busstationen i Puerto, utan ryggsäck!

Kväll, fortfarande inte mörkt, men mörknar. Och är disigt/molnigt som hela dagen, även om varmt också. Klockan är kvart i sju. Jag har diskat och ställt in kycklinggrytan i kylen (efter att ha ätit en provportion som fick godkänt). Med sallad, ris och kanske lite smörfräst färsk spenat blir det nog bra.

Köpte en billig (jämfört med svenska priser) vit Rioja och hoppades att den skulle vara torr nog att fungera i maten. Det gjorde den (tror jag), och nu har jag ett glas bredvid mig. Varför har jag aldrig lärt mig mera om vin? Ibland blir det rätt, ofta fel. Sött vitt vin klarar jag inte, vet att vi för länge sedan ibland drack sött vin till ost – Tokajer var det nog. Inget jag längtar efter idag.

Ser lite på Netflix, och tröttnar. Läser lite Kindle, och tröttnar. I morgon är det loppis igen däruppe vid Mercado Municipal, där jag köpte min morgonrock. Kanske går jag dit i morgon och kollar om jag hittar någon bok på engelska. Är inte beredd att läsa på tyska. Eller spanska.

Klockan är bara halv nio, jag får hålla ut en stund till.

Vaknade till strålande sol, 17 grader klockan åtta. Sofia skickade bild på frukost på Arlanda, och bild på sina nya läsglasögon (som jag vill testa när hon kommer, snygga stora bågar), jag skickade bild på min frukost. Planet går vid 11-tiden, just nu därhemma – landar här halv fem, sedan tar det ytterligare en timme och tjugo minuter (ungefär) med bussen till Puerto.

Jag diskar frukostdisken och torkar golven. Nu vill jag gå ut i solen.

Får för mig att kolla Netflix – men inser snabbt att jag faktiskt inte har lust att se vare sig dokumentär eller påhittad film just nu. Så det blev en kort visit. Ett problem är då – vad ska jag göra innan jag rimligen kan gå till sängs? Klockan är bara halv åtta denna torsdagskväll. Det är visserligen nattsvart utanför fönstren, men än är det inte dags för sängen.

Och jag har just läst ut ännu en första del i en Kindle-serie. Den var lite rolig och välskriven, men tog slut fort. Mina fysiska böcker är återbördade till skandinaviska turistkyrkan.

I morgon ska jag laga en kycklinggryta till helgen, om Sofia skulle vilja ha det. Vill hon inte kan den vila i frysen. Annars har jag kollat ett par alternativa restauranger som har öppet i helgen, och jag har en reservpizza i frysen, den kan till nöds värmas i mikron. Saknar ugn att laga mat i. Har handlat frukt och grönt, två burkar Cola (orkade inte bära hem flera, vet inte om hon gillar sånt), Philadelphia-cheese eftersom jag gillar det på smörgås, hellre än Flora. Och kanske platsar det även i kycklinggrytan, i stället för crème fraîche, som jag inte hittar här.

Just nu äter jag amerikanska blåbär som godis, inte för att de just smakar blåbär.

Jag har läst så mycket nyheter som jag orkar – och har inte förmåga att bedöma vad som är sant och vad som inte är det. Mycket är svårt att tro. Och en hel del vill jag inte tro på. Jag tänker också på mannen som sköt ihjäl okända människor i Örebro – hade han föräldrar och familj, hur har de det om de finns? Eller var han så bottenlöst ensam som det verkar?

Fredagsmorgonen är lite molnigare än vanligt, men det lär ändra sig. 18 grader klockan nio. Jag gör en vända artrosträning även i dag, före frukosten. Skadar inte med flera än två omgångar varje vecka. Ibland känns det lättare, ibland motigare. Idag hyfsat. Dags för påklädsel och utgång, matlagningen får vänta till eftermiddagen. Behöver städa golven också.

Hemma igen klockan kvart över två, efter en caña med Martti och 8 700 steg. Bra, ibland verkar det som om den mödosamma artrosträningen på morgonen gör att benen och fötterna går lättare. Känner så gott som varje dag att endera benet ”sviktar” emellanåt, men än har jag inte åkt på öronen.

Molnen hänger kvar, temperaturen klockan 3 är 21 grader. Då är det skönt ute även om det är molnigt, ljum vind.

Nu ska jag nog ägna mig åt lite matlagning. Klockan fyra har kycklingfiléerna puttrat färdigt för ögonblicket, i grädde, torrt vitt vin, hackad grön och röd paprika, gul lök, vitlök och champinjoner, den bruna sorten. Gillar den, den är fast och fin. Buljong också förstås. Det blir nog bra.

Jag har också letat reda på den indiska restaurang som fått gott betyg i Puerto-gruppen på FB. Så kanske går vi dit någon kväll. Jag får försöka hålla mig vaken längre, Sofia har med all säkerhet annan dygnsrytm än jag.

Golvtorkningen får vänta till i morgon. Just nu är jag nöjd med min dag. Nyss låg vi lika, syrran och jag i wordfeud. Nu leder hon igen.

Att fotografera mat så att det ens ser ätbart ut är nog en konst jag inte behärskar… Det smakar gott.

Onsdag kväll, tomt dokument. Vill jag skriva, vad vill jag skriva? Har inga fantastiska idéer om romaner si eller så, ingen synopsis (fick leta efter ordet i en trött hjärna). Noll synopsis. Noll tankar. Eller aldrig noll tankar, det tillståndet finns nog inte, men inga kreativa, vidareledande tankar.

Har i alla fall flyttat mig från mallen till ett sparat dokument. Alltid något.

Och jag kan inte släppa tankarna på Elsie Johansson, som just dött. En skrivande kvinna, med så mycken klokskap och sådan förmåga att uttrycka den. Och så finns hon inte längre. Hennes sista roman var Bladet från munnen, den har jag kvar att läsa. Tror att den gavs ut för några år sedan. Hon skrev ändå länge, om det som förmodligen var viktigt för henne att berätta. Jag är tacksam att hon gjorde det. Saknar henne, som jag saknar Bodil Malmsten, de fattas mig.

Torsdag morgon bjuder på sol och lätta moln, 17 grader klockan nio, blir varmare. Jag äter frukost – kefir med någon sorts flingblandning, en smörgås med spansk skinka och te. Har gjort artrosträningen före frukost, annars är risken stor att jag är för trött efter promenaden. Och hoppar över träningen.

Förlorar wordfeud igen, men inte med så många poäng, bara 28.

Nu ska jag klä på mig och gå ut i solen. Insmord.

Jag hann precis upp till hållplatsen för bussen (ingen cortado) som går till Lidl, där jag handlade och sedan tog en annan buss tillbaka, med full ryggsäck och dito kasse. Behövde en dusch när jag väl kom hem, eftersom jag gick halva vägen. Det blev bara 3 400 steg idag. Behövde fylla på förråden inför sondotterbesök till helgen. Klockan är snart två.

Kvart över fem har jag ätit en hård smörgås med ost, och det sista av min goda soppagryta. Ett glas öl till, härhemma. I morgon får jag hitta på något annat till middag.

Jag har tittat en lång stund på brädkillen med våtdräkt som försökt bemästra vågorna, men när jag gjorde något annat gick han förhoppningsvis i land. Han badar i alla fall inte längre. Och det är bara några få andra som står i strandkanten och låter vågorna spola över ben och fötter. Hoppas de nöjer sig med det.

Lånad bild från Pexels.com – men så här ville han nog surfa

Tisdag kväll, har talat med yngste sonen som är hostig och förkyld igen… Själv är jag mätt och belåten, har ställt in resten av soppgrytan i kylen, innan jag äter upp den. Så god.

Natten är svart utanför mina fönster. Jag har diskat, och läst Kindle-böcker och är less på dem. Ibland glimtar det till en bok som är välskriven och fin att läsa, för det mesta inte. Men de är gratis, de jag tar hem till datorn. Och det är de böcker jag har tillgång till här.

Onsdag morgon lyser solen på mig, även om en molnvägg borta över bergen också syns. 17 grader klockan åtta. Pratar med Palmyra när jag går ut, hon är i full gång med sin timmes gående på plazan.

Hemma kvart i två, efter 8 350 steg och ”dos cañas con Martti”. Lite prat, lite tystnad, båda gillar vi sällskapet, att sitta och se havet, ha ett parasoll över huvudet så att solen inte blir för varm. När hans tyska kompis kom hade jag betalat min öl, och gick hemåt.

Middagsmaten väntar i kylen. Och två måsfåglar ser väntande ut, där de sitter på klipporna, kanske hoppas de på att metaren från igår ska komma igen. Men idag lär han inte komma, vågorna går långt upp över den plats han brukar inta. 20 grader, och soligt enligt mobilen. Jag har inget att invända. Bara lätta moln lite här och där.

Klockan fem har jag ätit min goda gryta, och är belåten. Lika god idag, och räcker till ännu en måltid. Sedan får jag börja fundera på vad Sofia och jag ska äta, när vi äter hemma. Någon kväll ska vi nog gå till Restaurant Marlin i grannhuset, där var maten god och servicen perfekt när jag och mina danska vänner var där. Och på lördag, när Sofia kommer, är hon kanske nöjd med att äta hemma – pizza eller kyckling med ris och sallad. Cola? Får nog försöka passa bussen till Lidl i morgon, det är för backigt att gå dit.

Har sett ett program på SVTplay om dödshjälp. Borde tillåtas i Sverige liksom i de andra länder som är föregångare. Vem mer än jag ska bestämma om/eller hur jag ska leva? När ingen hjälp finns. Då vill jag inte finnas heller. Ett liv utan hopp är inget liv. Jag är gammal, och dör kanske av det som kallas ”naturliga orsaker”. Men de andra, de som är unga och ändå inte har något liv framför sig, inget liv de vill ha – bara det de inte vill ha. Låt dem avgöra själva. Det är inte politikers jobb, de har annat de behöver ägna sig åt.

Försöker titta på Netflix – den kanal jag har – men nej. Julia Childs – personifierad av Meryl Streep i fånig gestalt – klarar jag inte, gillar hennes italienske make dock. Inte heller Kärlek fårever – svensk film. Eller något annat av det jag bläddrar mig igenom. Om det inte vore för att sonen och jag delar konto (jag betalar) skulle nog Netflix ryka. Behöver det inte.

Och SVTplay – se ovan, dödshjälp. Viktigt, men inte inspirerande, inte distraherande, inte varken fånigt eller roligt. Bra, ja. Men just nu skulle jag vilja se något som motsvarar böcker jag gillade förr, till exempel Olivia Goldsmith och hennes ”nutcracking” books of women and men. Men hon dog visst i samband med en amerikansk skönhetsoperation, och böckerna är gamla. De också. Opretentiöst läsande, som ändå är lite kul och humoristiskt, lite elakt mot de som förtjänar det. Läsflykt.

Jag har alltid läst flera böcker samtidigt, sedan så långt tillbaka jag kan komma ihåg. Minns biblioteket som låg längst uppe vid Karlbergs-parken i Avesta (vem var Karlberg?)  – där tillbringade jag mycket tid. Och lånade, läste. Minns hur jag läste de böcker som fanns hemma – Harry Macfie, Moa Martinson, Vilhelm Moberg, Lo-Johansson. Och de som stod upp och ner i mormors bokhylla – därmed signalerande att de inte fick läsas, och därmed lästes. Sex-någonting, minns inte något av det. Men jag minns Bara en mor, Katrina, Lägereldar längesen.

Just nu har jag inga hanterliga böcker, inga böcker att hålla i händerna. Är antagligen en bokstavlig översättning av ”hanterlig”. Saknar det, och ser fram emot att rätta till det när jag väl är hemma igen. I april. Just nu är molnen härutanför rosafärgade av solen, havet skummar och vinden är ljum. Martti försökte förklara hur vågor, vind, sol och måne hängde ihop, jag begrep nog inte. Gör inget, än har jag ögon att se med.

Nu, halv åtta, är det svart därute, och lysande lampor här och där. Ett höghus är upplyst, andra inte. Mycket syns inte. Jag tänder mitt batteriljus bredvid datorn. Det får mig inte att se bättre, men det ser trevligt ut. Och det flämtar lite så där som ett vanligt ljus kan göra.

Så här ser jag ut när jag kommer hem, svettig och trött – bakgrunden är konstverk på väggen

Tisdag 18 februari 2025 – fortfarande molnigt, men solen bryter igenom här och där. 19 grader, mobilen säger ”regn”, jag säger ”inte just nu”. Klockan är kvart i elva, och jag sitter fortfarande i min sköna morgonrock och glor ut på havet.

Jag gick ut, det regnade inte på mig – och det blev 5 300 steg, med knorrande knän. Idag mera än annars. Gick hela vägen på ren vilja. Handlade morötter och diskmedel. Nu det sista av häromdagens ”paella” till lunch, klockan är halv två. Himlen molntäckt, havet rasande.

Tänker göra en gryta med morötter, grönsaksbuljong, gul lök och vitlök, ett par potatisar och kanske vita bönor, stora, på burk. De senare får åka ner i grytan när allt är klart, ska inte kokas länge. Liksom den hackade röda paprikan. Kanske följer två wienerkorvar också med, mest för att förpackningen är öppnad. Det mesta säljs i alltför stora förpackningar.

Grytan puttrar på gasspisen. Det finns en mixer i en låda, har inte bestämt mig för om jag ska använda den eller inte. Gillar ofta inte mixade maträtter. Har inte heller bestämt mig för om jag behöver middag idag, eller inte. Det får visa sig.

När klockan är halv fyra har jag smakat av en liten skål med min soppgryta. Jag mosade potatisklyftorna lite, sköljde bönorna och lät dem bara bli varma. Och oj, så gott det var – nu har jag mat för resten av veckan (om jag inte äter upp för mycket redan idag). Behöver köpa mera lök, de jag köpte häromdagen fick slängas, de flesta var dåliga. Två var okej och hamnade i min gryta. Så enkel matlagning, och så gott resultat. Synd bara att jag glömde köpa persilja, det hade nog varit ett bra tillägg.

Mera sol och mindre moln nu. Verkar bli sol och 22-23 grader resten av veckan. Klockan fem har jag använt matskeden flera gånger för att peta i mig ännu lite av min goda mat. Nu får det vara stopp. Jag är mätt.

Godis.

Två måsfåglar sitter nu där metaren satt tidigare. Mannen har gått härifrån, men kanske lämnade han fiskrens kvar. Brädbadaren har också gått upp ur havet. Men solen lyser fortfarande, det är fortsatt 19 grader. Molnen är annanstans. Några fluffiga vita små visar sig just.

Syrran leder wordfeud med 10 poäng, det är hennes tur.

För ögonblicket känns det som om jag inte har ett enda bekymmer. Skulle möjligen vara hängande ögonlock och en tjock mage. Och de jag inte vet om, de bekymrar mig inte, än. Kanske inte senare heller.

Pratade med mäklare Miguel idag om att lämna den ”shopper” jag hastigt köpte när jag precis kom hit. Trodde jag behövde en sådan. Det gjorde jag inte. Och enligt Miguel är det okej att lämna det jag inte vill ha med mig hem. Bra, en del specerier kan därmed överlåtas. Kanske är det Miguel som städar efter mig, han städade idag lägenheten härunder. Mångsidig man, förra gången kände jag inte igen honom när han målade i den lägenheten. Gillar honom. En vänlig människa.

Elsie Johansson är död, en fin författare som skulle fylla 94 i maj. Elva år äldre än jag, om man enbart räknar åren. Inte innehållet i åren. Hon debuterade sent i livet – efter att ha jobbat på posten länge – och fyllde sina sista närmare femtio år med ord och berättelser, har läst många av dem med glädje. Tacksam att hon fanns, och hennes böcker finns.

Får mig att tänka på allt som försvinner när en människa dör. Oavsett vem, oavsett känd eller okänd – allt den människan visste och kunde, älskade och ogillade, alltihop försvinner. En del kanske kan finnas kvar hos de som minns, men de försvinner också.

De där lätta vita sommarmolnen är nu mera heltäckande grå, större delen av den himmel jag ser utanför mitt fönster börjar gömma sig. Kanske kommer ovädret som mobilen pratar om, ”hårt väder”. Men inte nu. Inte än.

På tisdagsmorgonen är det molnigt, 18 grader och risk för regnskurar, gul varning – mina fönster ser ut som om det redan har regnat. Inte lika genomskinliga som igår. Får ta ett tag med fönsterskrapan när det inte regnar. Havet ser vildsint ut, vågorna höga. Kanske det som avses med mobilens ”kustväderförhållanden”.

Artrosträning före frukost. Klär kanske på mig så småningom. Har ingen stor lust att gå ut. Gör det nog ändå, längre fram på dagen. Min kropp behöver röra på sig.

Jag gör inte havet rättvisa

Söndag, sol och 20 grader när jag är hemma igen vid tvåtiden. 8 500 steg och en caña med Martti och en tysk kompis. Glad att han har några sådana. Han har fortfarande ont av sitt skadade revben, och oroar sig för besked från sin arbetsgivare i Tyskland, nu i början på nästa vecka. Förstår (när jag hör) tyska, men pratar dåligt. Gick något så när.

Vinden är ljum och blåser gardinen in i rummet, där jag sitter med öppet fönster. Havet är vitt av skum idag också. Just nu syns bergen. Har bytt om till min sköna tunna morgonrock, ett fynd. Duschade och tvättade håret i morse, så det får vara nu.

De så kallade nyheterna försöker jag hålla ifrån mig. Möte i EU angående Trumps ”förhandlingar” med Putin, är bara ett exempel på galenskap från USA nu. Metylenblått, som rekommenderades av skådisen Mel Gibson som cancerkur, har tydligen något att göra med den nyutnämnde hälsoministern Kennedy. Förvånas inte. Det finns tydligen utrymme för alla sorters tokigheter i nuvarande USA-ledning. Och det verkar saknas balanserande krafter, den kvinna som kallas ”isladyn” räcker nog inte, även om hon just sägs ha läxat upp Musk.

Tacka vet jag den lokala nyheten att temperaturen idag är snudd på rekord för månaden, 22 grader. Trots att den nyheten förmodligen också har en eländig bakgrund, klimatkris. Mitt gamla förstånd blir utmattat och jag är tacksam för att jag kan skylla på min ålder. Det jag möjligen kunde ha gjort, borde ha skett för många år sedan – och då hade jag annat för mig. Är rädd att de som kan göra något nu, också har annat för sig.

Jag har ätit lunch/middag med två goda tyska wienerkorvar, pan normal (istället för korvbröd), saltgurka, senap, ketchup och majonnäs. Nu en Dry Martini, med oliver och is. Skulle gärna ha en kola också, men har som tur är ingen. Har inte råd att äta kola. I stället blir det den sista palmeritan. Lättuggad.

Himlen här är svensksomrigt blå med lätta moln. Det där regnet är annanstans. Och i Sverige är det ganska kallt, snö och halt och masskrockar med hundratals människor i bilar som står på varandra. Borde vi inte vara vana vid halka? Det är ju inte direkt ovanligt. Glad att vara här, och hoppas att de mina haft förstånd att hålla sig hemma utan bilkörning. Undrar hur det går med reparationerna av min bil, som väl har körförbud fortfarande… Jag behöver bil när jag kommer hem runt sista mars.

Klockan är halv fem. Här.

Min nya morgonrock har fickor, och det gillar jag. Också.

Däremot gillar jag inte Facebook särskilt mycket numera. Och om jag ser ytterligare en annons om Draknästet och fantastisk viktminskning på tre veckor, så kräks jag – går kanske ner i vikt av det, av bara farten. Är så trött på annonser som jag inte kan värja mig mot, frågor om jag gillar inlägg, etcetera. Och är samtidigt rädd att tappa både vänner och bloggläsare om jag överger FB… Så, jag hänger väl kvar i ett tunt snöre ett tag till. Uppfattar att många delar mina känslor och tankar kring Facebook.

Messar mäklaren, men får till svar att det inte går att boka det jag vill förrän i augusti… vi möttes i trappen när jag kom hem efter min promenad på måndagen. Jag återkommer i höst, han vet att jag vill. Nu på våren bokar man enbart sommaruthyrningarna.

 Mina för någon vecka sedan snyggt manikurerade naglar börjar växa ut. Och är inte lika snygga längre.

Har idag måndag gått 12 500 steg, känns som lite för många. Bar hem två dunkar vatten i morse, och var till Dino och handlade, och hem med det jag handlat. Därefter ut till caféet längs stranden för en öl, satt där när Martti kom och blev överraskad av att jag var före honom. Åt en hamburgare efter vägen hem så småningom = ingen middagslagning.

Nu har jag tvätt på gång, lyckades tappa en skiva tomat i knät när jag åt. Och har bytt om till min sköna morgonrock, klockan är snart tre. Det är disigt, 19 grader och kan bli regn till natten. Luftfuktighet 80%.

Brädkille med våtdräkt och äldre metare på plats, den ena i och den andra vid havet. Metaren fick just en stor fisk, klättrade raskt över räcket och ner på stranden när han långsamt fått fisken in mot land. Han verkar nöjd med sin fångst, tar hem sitt metspö och går tillbaka till klipporna där han har sitt bete. Fisken släpper han ner i en skreva i berget där det finns vatten. Bra jobbat.

Här en bild på annan fiskelycka – Mats var skicklig fiskare och den här fångsten fotograferade han också.

Lördagen fortsätter, ännu utan regn. Men molnen blir allt flera och klockan är bara kvart i två. Kvart över tre ska det regna – säger mobilen (som just aldrig är särskilt pålitlig när det gäller regn i Puerto).

Havet skummar nedanför mina fönster, vinden drar upp stora vågor. Tacksam att jag inte ser några som badar.

Halv tre är min fuskpaella klar så när som på att jag nog också ska tillsätta några pulpos. Rensade gambas tinar. Riset var kanske inte optimalt, men duger – lök, vitlök och röd paprika tillsammans med många bruna champinjoner gör det hela både vackert och gott. Tror jag. Den får stå till sig några timmar.

Strax kvart över tre, inget regn. Än. Mycket moln dock. Gör min Dry Martini, med både citron, oliver, och is, inte pk. Men gott.

Min nya morgonrock hänger på tork, en Ben Sherman original, chillwear. Vad nu det kan betyda. Skön tunn bomull. Nu slipper jag köpa en dyr japansk yukata. Ibland blir det rätt.

Linneskjortan jag köpte tidigare på loppis lade jag i en plastpåse bredvid soptunnorna. Någon kanske hittade den. Den var för liten för mig. Gjorde detsamma med vännens skor som skulle slängas – jag kunde inte ha dem, men någon kanske kunde. De placerades bredvid soptunnorna – båda påsarna var borta nästa gång jag gick förbi – och jag får aldrig veta om det jag ”slängde” blev till glädje för någon, eller inte.

Jag ser hur min och andra turisters konsumtion påverkar de som alltid har bott här. Idag stod en man och gick igenom soporna, hade hittat en kaffepanna (typ italiensk) och kanske alla delar. En annan man, han som har en liten krog nära, kollade också om där fanns något användbart. Återanvändning är bra, om den får en chans.

Molnen täcker nu nästan hela himlen, någon glugg här och där, men inget regn. Klockan har passerat ”regntidpunkten”.

Jag läser om halkkaos i Sverige, med bilar som kör in i varandra. Hoppas sonen spänner fast sig i morgon när han åker tillbaka från landet. Och hoppas förstås att ingen annan jag känner är ute i halkan. Det här är väder jag bara inte gillar i Sverige, alla som är beroende av att köra bil, men som faktiskt inte kan ta sig fram. Klimat. Vore jag hemma, skulle jag sitta still i huset. Men någon gång måste även jag ta mig därifrån – och då vill jag inte ha halka. Är väldigt dålig på att köra bil på hala vägar. Har fullt sjå att ta mig fram, gående, med icebugs inbyggda i kängorna. En anledning till att jag är här nu.

Äter en saftig mandarin före middagen. Klockan är halv fem, och middagen får vänta ett tag till. Det regnar inte.

Försöker läsa Kindle-böcker, går dåligt. Blir less på liknande historier, känns som om jag läst den boken förr. Kanske jag har, kanske inte. De är för stöpta i samma form, den form som böcker ska ha, de som publiceras på Kindle.

Så jag tittar ut genom fönstret, i stället för att läsa, ser hav och himmel, moln. Dis. Kanske är det dags för middag, min ”paella” värmd i mikron i en sopptallrik. Men än är jag faktiskt inte hungrig, så jag väntar en stund. Och inser att jag har mat för flera dagar…

Himlen är just nu, halv sex, inte halvklar. Den är väldigt oklar. Moln/dis täcker hela. Eftersom jag vet att det finns berg runt om Pueerto, så vet jag. De syns inte, det är som om de inte finns, aldrig har funnits. 18 grader, inget prat om regn längre.

Jag har ätit min middag, och tagit hand om det som blir middag ett par dagar till. Diskat, och ätit en palmerita som efterrätt. I tacksam brist på kola.

När jag vaknar i morgon ska jag inviga min nya, nytvättade, morgonrock.