Onsdag, precis när vi lagt tvätten i Asias maskiner på terrassen, kom reparatören. Och fixade tvättmaskinen i min lägenhet. Glad att det är gjort, nu kan jag tvätta mina lakan också, utan att besvära Asia.
Det är varmt idag, solen steker och jag väntar faktiskt ett par timmar med att gå ut. Sofia jobbar med sina skoluppgifter, och ska sätta sig och sola en stund, om en stund. Det är inget för mig.
Vad vi ska äta till middag idag har vi ännu inte bestämt. Kanske finns det tillräckligt i kylen, men vi behöver ändå handla lite fräscha grönsaker med mera. Extra Dry Vermouth till exempel.
Någon vermouth blev det inte, men väl en fylld ryggsäck och en dito Lidl-kasse, modell större. Nu har jag tvättat håret och duschat, och lagt mina svettiga kläder i tvättkorgen. I mitt sovrum torkar morgonens tvätt på torkställning. Sofia var ner och vände, tog med sig lite att dricka, och gick upp till solen igen. Jag stannar härnere. Det blev bara 3 000 steg idag, men de var desto tyngre på hemvägen. Genomsnitt för veckan så här långt är ändå 6 300, och det är acceptabelt. Artrosträning i morse också, fyra dagar i rad.
Syrran skickar en Eeva Kilpi-dikt.
Den är bra.
Gläds åt syster som läser min blogg så fort hon hinner, och kommenterar, som nu med en dikt. Och som vinner wordfeud, varje gång, men ändå fortsätter spela med mig. Just nu är ställningen 206 till syster min, och 192 till mig. Inte förskräckligt övertag, än. Det ändrar sig snabbt.
Mitt hår torkar långsamt, öronen är befriade från apparater – alltid tacksam att jag kommer ihåg att ta ur dem innan jag ställer mig i duschen.
Lider av läslust som inte tillfredsställs via Kindle-gratisböcker. Om någon timme ska vi laga något till middag, Sofia fortsätter jobba ett tag med sina skoluppgifter, nu vid bordet mitt emot mig. Vi trivs.
Kväll, en tisdag i februari. Med Sofia, på restaurant Merlin, alldeles nära lägenheten. Vi åt olika rätter – Sofia en fisk som återstår att identifiera, hade en mängd små vassa tänder i det huvud som också serverades – resten var gott. Och jag åt en mängd olika skaldjur och ett par bitar torsk, gott det också. Varsitt glas vin, mitt torrt, Sofias ”afrutado”, sötare. Nu pratar Sofia i telefon med en kompis, nere på plazan – jag har bytt till morgonrocken, tvättat händerna efter gambas-rensandet och sitter skönt vid bordet i vardagsrummet.
Sofias pappa Mats var här i trakterna och fiskade merlin, och Sofia har ärvt det merlin-huvud som hemfördes efter en sådan resa. Väl konserverat. Vi pratar minnen av vår son och hennes pappa, tills jag behöver säga ”kan vi prata om något annat nu”. Det blir tungt ibland, av alla möjliga skäl. Ett är förstås att han är död sedan tio år, och ändå finns så levande hos oss, hos många. Han är saknad.
Har i kväll, innan vi gick ner till krogen, pratat med yngste sonen. Han är fortfarande sjuk och hostig, har ordnat med läkarintyg, men verkar inte just ha fått något besked om varför han hostar så. Sjukskriven veckan ut.
Sofia kommer upp, kackerlackorna verkar ha tagit över plazan. Och hon gillar dem inte, det gör inte jag heller. Men hittills har de inte fått fart på mig. Jag har torkat ur skåp och lådor, har skymtat dem – små – men försöker se till att de inte får fotfäste. Lämnar inte något ätbart öppet är ett exempel.
Nu går min fina sondotter ut en vända igen, förmodligen för att röka och jaga kackerlackor, och få prata i mobilen i fred. Utan åhörare, hur dåliga öron den möjliga åhöraren än har. Det är bra, vi har inga problem att anpassa oss till varandra, det är en glädje att hon är här och att jag också är det.
Ett dokument på datorn – att fylla med ord och tankar. Om jag kan. Kvällen är svart utanför fönstren, sondottern är ute på plazan en stund till, jag är hemma i morgonrock vid datorn. Ett fat med – inte chips, men sådana där fluffiga saker som jag minns att man fick på kinakrogen – vad de nu kan heta. Inte mitt inköp. Jag äter några och förundras över intigheten i det jag tuggar i mig.
Kanske ett tidens tecken, intighet.
När det inte handlar om krig och hot och galna presidenter både i öst och i väst, och däremellan. Fast då heter de inte alltid presidenter, kanske statsminister, kanske något annat på tillämpligt språk. Galna verkar flera av dem vara, makthungriga, män. Framför allt män. Finns förmodligen maktsugna kvinnor också, men de hörs inte lika högt. Gäller kvinnor i gemen. Vi hörs inte, även om vi sjöng ”Vi måste höja våra röster”… på 70-talet. Vi hörs fortfarande inte, just. Drygt femtio år senare.
Hur jag nu kom tillbaka dit. Ibland blir jag förvånad över hur mina ord skriver sig på skärmen. Vet inte alltid om jag är involverad. Fingrarna är medskyldiga.
När jag tittar på vad människor läser på min blogg – så är Eeva Kilpi och hennes en dikt ur Sånger om kärlek hela tiden läst. Hennes dikter påminner mig om Bodil Malmsten, starka känslor klädda i lakoniska ord, enkla ord. Men de går rakt in i mig, och tydligen också i andra. De står sig.
Ovanstående var igår. Nu är det onsdag, solen lyser och det är 19 grader halv tio. Sofia är ute och tränar innan hon sätter sig att plugga. Jag har gjort artrosprogrammet före frukost. Har ett lätt motstånd, men är nöjd när jag väl gjort övningarna. Det är kroppen som inte riktigt vill, hade lite ont i knäna i natt men sov gott ändå. Är väldigt stel på morgonen, och då känns det motigt att börja med bäckenlyft etcetera. Nu är frukosten avklarad, jag har löst wordle och sudoku, kollat nätet. Nyheterna om Ukraina och Trump/Putin är motsägelsefulla.
Här pratar jag (eller håller åtminstone i tidens telefon) på Arlas informationsavdelning, 50 år sedan
Måndag eftermiddag, jag sitter i köket och skriver, laddar datorn samtidigt. Eluttagen är på ”fel” ställen. Sofia jobbar med sina skoluppgifter, hon är så himla duktig, och så klar över att hon behöver göra det som ska lämnas in i början av mars. I morse var hon ute och sprang en vända innan jag kommit ur sängen, sedan har hon solat lagom mycket. Och nu sitter hon vid sin nya dator.
När hon är klar med filosofiuppgiften ska vi gå och handla, så att vi kan göra middag. Och hon kan fortsätta med plugget. I morgon går vi kanske ut och äter.
Solen lyser, det blåser och är nog varmt. Kan inte kolla eftersom mobilen laddas på annat ställe.
Träffade Martti, som inte röstat i det tyska valet, hade inte de papper här som krävdes (eller så). Någon tvättmaskinsreparatör har inte kommit idag, får se om någon dyker upp i morgon. Mötte både Asia och Palmyra i morse, båda talade om att man helst inte ska vara ute mellan 12 och 16, eftersom UV-strålningen är så stark. Asia hade frågat Sofia om hon smort in sig ordentligt, och det hade hon. Jag hade glömt solglasögonen när vi sågs, skulle ju bara slänga sopor och få min cortado. Båda sade strängt åt mig att se till att ha dem på mig, mina nordiska ögon tål inte solljuset här. Det har de nog rätt i – hoppas jag klarar mig utan solglasögonen hemma så småningom, i ett mindre starkt solljus.
Sofia jobbar ett par timmar med sina skoluppgifter. Sen eftermiddag går vi till Dino och handlar – middagen idag blir en pasta, med lax, lök, vitlök och färskost typ Boursin. Godis, med Sofias fina sallad till. Nu är klockan nio på kvällen, vi är båda mätta och trötta.
Jag har gått 10 900 steg idag, Sofia drygt 12 000. Jag vet att jag är både trött i benen, och nöjd. Tror min fina sondotter är det också.
Tisdag morgon lyser solen på oss, Sofia som är ute och springer och jag som just ätit min frukost, men tittar ut över havet och solen medan jag diskar. Har artrostränat idag igen, tänker försöka köra varje morgon. Skada kan det nog inte göra.
Löser wordle, lägger ett wordfeud-ord och klarar ultrasvårt sudoku i DN. Kollar nyheter på nätet, Trump verkar mer galen än inte. Solsmörja på, kläder också – och ut. Åtminstone uppför backen till cortadon.
Sofia följde med upp till Casa C, och hann också hälsa på Palmyra. Så gick vi hem, och jag tog min lilla väska och gick ut. Sofia pluggade och är nu på terassen – tror jag. Lägenheten var tom när jag kom tillbaka vid tvåtiden, efter 10 100 steg och en caña med Martti. Handlade CeraVe facial moisturizing lotion, har letat efter den i flera apotek. Idag hittade jag en tub. Har krämen av samma märke för kroppen, men den är lite för ”tjock” för ansiktet.
Äter lite pasta när jag kommer hem, bokar Marlin restaurant klockan sju, för middag i kväll. Väntar besked via mejl. Krogen ligger alldeles nära lägenheten, bekvämt när ingen vill gå långt. Har ätit där en gång tidigare, med mina danska vänner. God mat och perfekt service.
Lär mig något (på nätet) som sägs göra ren en skärbräda av trä – här har vi en sådan. Diska den först, salta sedan ordentligt och gnid in saltet med en halv citron. Låt stå i en kvart, diska igen. Ska testa, kommer väl inte att veta om brädan är fri från bakterier därefter – men det känns bättre än bara vanlig disk.
Sofia kommer ner, muttrande om kladdig solkräm. Någon tvättmaskinsreparatör har inte synts till idag heller, vi får nog låna Asias maskin på terrassen i morgon. Sofia äter lunch, och sätter så igång med sina skoluppgifter igen. Jag är imponerad.
Sätter mig i köket igen för laddning av datorn. Sol fortfarande därute, klockan är halv fyra. Än ingen bekräftelse på bokningen från Merlin, om den inte kommer går vi ändå ner och kollar. Det finns alternativ.
Wordfeudar med syrran, nu är det hennes tur. Jag leder lite och har just hittat ett bra ord att lägga, när det blir min tur. Om hon inte lyckas blockera det, innan jag hinner dit.
Har bara gått 1500 steg idag, upp till Casa C och cortado, så till lilla butiken för inköp av två femliters dunkar vatten. Hem. Det blåser lite och är molnigt, inte riktigt skönt. Det är svalt även inomhus. Och lusten att gå många steg idag fanns inte. Bra dock att jag artrostränade i morse.
Sofia tog en liten siesta – hon behöver vila – och läser nu bok på engelska för plugget. Tror inte vi går ut och äter i kväll, gör kanske bara en sallad, ingredienser finns hemma. Klockan är fyra på eftermiddagen.
Jag gör så småningom en Dry Martini, som ska få räcka länge. Och jag har lärt mig ställa glaset på betryggande avstånd från datorn…
Idag var det nära att jag blev snuvad på 10 Euro när jag betalade min cortado. Lämnade 20 (hade ju ingen växel efter gårdagens ”fick”tjuv) och fick tillbaka på en tia. Det ordnade sig snabbt, var inget medvetet försök, utan snarare lite för mycket folk som ville ha uppmärksamhet samtidigt. No hard feelings.
Använder min lilla axelremsväska när jag inte behöver ryggsäcken. Den väskan har hängt med länge, och jag gillar egentligen inte att ha en axelrem hängande på snedden över bröstet. Men, mitt kort och mina lösa pengar är säkrare där än i ryggsäcken.
Syrran leder wordfeud, 314 poäng mot mina 259. Som vanligt alltså. Tänder mina batteriljus där jag sitter vid matbordet i det lilla vardagsrummet. Där blir ganska mörkt, även innan det är svart utanför fönstren. Sofia har fått låna rummet mot havet. Och hon sov gott där, till ljudet av vågorna. Syrran vann wordfeud.
Sofia är ute och springer en vända, jag har plockat fram sådant som kan komma att passa till middag lite senare, nu är klockan sex.
Läser Kindle.
Vi åt en god sallad som Sofia gjorde, och pasta med tomatsås och riven ost. Godis. Så småningom gick vi till varsin säng, och jag vet att åtminstone jag sov gott. När jag väl kom ur sängen kvart över åtta var Sofia ute och sprang. Nu har jag ätit frukost, och kollat nätet. Inte upplyftande nyheter. Klockan är lite över nio.
Sol och 18-19 grader. Ser ut att fortsätta så åtminstone några dagar till. Torsdag till söndag verkar det regna om nätterna – men jag har lärt mig att vädret i mobilen kan skilja sig från vädret i verkligheten, så vi får göra som vanligt, titta ut genom fönstren.
Bara 3 000 steg idag, innan jag går in till Puerto och Sofia. Nu är klockan halv tre, hon landar inte förrän halv fem lokal tid. Plus att bussen tar nästan en och en halv timme. Och kanske inte går direkt när hon landat. Det tar bara en halvtimme att gå dit jag ska. Så jag hinner landa också, efter denna händelserika dag.
Längs vägen såg jag en höna som låg och såg lite bred ut, nära häcken bort från Loro Parque. När hon hörde mig reste hon sig och tio små dunbollar knallade fram, olika i färg. Väldigt nya. Tuppen stod en bit ifrån och kollade. Det gjorde mig glad.
Att just nu se en paraglider sväva högt uppe i himlen gör mig också glad. Läser recept på råbiff med gravade äggulor, det senare hade jag inte hört talas om – men så går jag aldrig på Riche i Stockholm heller. Det lär vara en paradrätt där.
Verkar enkelt att göra, ungefär som att grava lax, minus dillen. Samma socker- och saltblandning, hälften på botten i en trång form, gör fördjupningar för fyra äggulor, häll försiktigt ner gulorna och på med resten av sockersaltet. Täck och ställ i kylen, i fyra dygn. Ta fram och borsta försiktigt av, skölj i kallt vatten och torka lätt. Sätt ugnen på 80 grader och lägg gulorna på ett bakpapper mitt i ugnen för att torka, ett par timmar. Kan förvaras lufttätt i upp till en månad i kylen.
Får testas när jag är hemma med ugn igen. Lär smaka lite som parmesan, och kan rivas över olika rätter. Just nu nöjer jag mig med en liten citronyoghurt, kan kanske kallas lunch.
Vid halv sju kom Sofia äntligen, taxi 4 Euro från bussen – så härligt att ha henne här, fint att få ta del av hennes liv och pluggande, och allt som jag saknat. Vi har ätit kyckling med god sallad, och pratat, pratat och lyssnat. Båda. Tacksam. Jag har en sondotter som sitter i soffan, äter semestergodis och ser på spansk teve – jag har inte haft den på mer än någon gång. Har svårt med att allt är dubbat till spanska. Och klockan är kvart över tio och jag är inte i sängen än.
Dessutom har jag en present som väntar på mig när jag kommer hem – två av Yasuragis yucatas i den ursprungliga svart-vita modellen, gåva från Sofias mamma. Så himla glad och tacksam – efter en dålig start slutade den här dagen i glädje av många anledningar. Innan dagen var slut hade jag ändå gått 7 500 steg. Det är jag också glad över.
Nu är det söndag, sol och Sofia är ute på en träningsrunda. Jag nöjer mig med att köra igenom artrosprogrammet här hemma, har ätit frukost länge och diskat. Det verkar bli en varm dag, nu när klockan är tio är det 19 grader.
En liten spov/snäppa springer på stranden nedanför köksfönstret. Den stannar inte länge, fanns antagligen inget ätbart. Jag ägnar mig åt wordle och ultrasvårt sudoku. Syrran har kanske sovmorgon, inget wordfeud-ord ännu.
När Sofia kom hem hade hon gått drygt 9 000 steg, handlat två tunga kassar. Och så lagade hon varsin god omelett med lök och tomat, så nu är jag mätt. Hon läser en stund, har saker hon behöver gå igenom för sitt pluggande.
Det är nu så gott som helmulet, även om mobilen säger 21 grader och sol… Lite blåsigt också. Klockan är halv ett.
Kväll, fortfarande inte mörkt, men mörknar. Och är disigt/molnigt som hela dagen, även om varmt också. Klockan är kvart i sju. Jag har diskat och ställt in kycklinggrytan i kylen (efter att ha ätit en provportion som fick godkänt). Med sallad, ris och kanske lite smörfräst färsk spenat blir det nog bra.
Köpte en billig (jämfört med svenska priser) vit Rioja och hoppades att den skulle vara torr nog att fungera i maten. Det gjorde den (tror jag), och nu har jag ett glas bredvid mig. Varför har jag aldrig lärt mig mera om vin? Ibland blir det rätt, ofta fel. Sött vitt vin klarar jag inte, vet att vi för länge sedan ibland drack sött vin till ost – Tokajer var det nog. Inget jag längtar efter idag.
Ser lite på Netflix, och tröttnar. Läser lite Kindle, och tröttnar. I morgon är det loppis igen däruppe vid Mercado Municipal, där jag köpte min morgonrock. Kanske går jag dit i morgon och kollar om jag hittar någon bok på engelska. Är inte beredd att läsa på tyska. Eller spanska.
Klockan är bara halv nio, jag får hålla ut en stund till.
Vaknade till strålande sol, 17 grader klockan åtta. Sofia skickade bild på frukost på Arlanda, och bild på sina nya läsglasögon (som jag vill testa när hon kommer, snygga stora bågar), jag skickade bild på min frukost. Planet går vid 11-tiden, just nu därhemma – landar här halv fem, sedan tar det ytterligare en timme och tjugo minuter (ungefär) med bussen till Puerto.
Jag diskar frukostdisken och torkar golven. Nu vill jag gå ut i solen.
Men det ville inte tvättmaskinen som just tvättade golvmopparna. Den började läcka vatten ut på golvet – då är det bra med stengolv. Jag använde allt vad handdukar jag fick tag på, och den nytvättade moppen – och torkade. Och torkade.
Meddelade Miguel, som pratade med Asia. Hon kom och försökte – och lyckades, tömma maskinen på vatten. Det var inget filter som krånglade, det var listen vid luckan som var trasig – och en bit lossnade när Asia tog tag i den. Nu väntar vi på att någon – i början av veckan förmodligen – ska komma och fixa detta.
När jag väl torkat så gott jag kunde, gick jag upp till Casa C och fick min cortado. Växlade en ny 20-sedel efter min växel inte räckte. Därmed vet jag att ficktjuven som snodde min portmonnä – tacksam att jag åtminstone lärt mig att inte ha något kort på samma ställe – blev nätt 20 Euro rikare… Det som är otrevligt är att jag inte märker att något sker, konstaterar bara att båda fickornas dragkedjor (som jag drar ner så långt jag kan) är öppna, och börsen borta. Fickan med mitt kort var också tilldragen, därmed fick tjuven inte med sig kortet. Ett kreditkort.
Tredje gången gillt kanske gäller även för ficktjuvar – har blivit av med tre portmonnäer, de första två medförda hit hemifrån, den idag inhandlad här, plus en sjal och en solhatt. Får kanske börja bära ryggsäcken på magen.
Nu har Asia tagit hand om alla blöta handdukar, och tvättar dem i sin maskin på terrassen. Dagen kan bara bli bättre, i kväll ska jag möta Sofia vid busstationen i Puerto, utan ryggsäck!
Kväll, fortfarande inte mörkt, men mörknar. Och är disigt/molnigt som hela dagen, även om varmt också. Klockan är kvart i sju. Jag har diskat och ställt in kycklinggrytan i kylen (efter att ha ätit en provportion som fick godkänt). Med sallad, ris och kanske lite smörfräst färsk spenat blir det nog bra.
Köpte en billig (jämfört med svenska priser) vit Rioja och hoppades att den skulle vara torr nog att fungera i maten. Det gjorde den (tror jag), och nu har jag ett glas bredvid mig. Varför har jag aldrig lärt mig mera om vin? Ibland blir det rätt, ofta fel. Sött vitt vin klarar jag inte, vet att vi för länge sedan ibland drack sött vin till ost – Tokajer var det nog. Inget jag längtar efter idag.
Ser lite på Netflix, och tröttnar. Läser lite Kindle, och tröttnar. I morgon är det loppis igen däruppe vid Mercado Municipal, där jag köpte min morgonrock. Kanske går jag dit i morgon och kollar om jag hittar någon bok på engelska. Är inte beredd att läsa på tyska. Eller spanska.
Klockan är bara halv nio, jag får hålla ut en stund till.
Vaknade till strålande sol, 17 grader klockan åtta. Sofia skickade bild på frukost på Arlanda, och bild på sina nya läsglasögon (som jag vill testa när hon kommer, snygga stora bågar), jag skickade bild på min frukost. Planet går vid 11-tiden, just nu därhemma – landar här halv fem, sedan tar det ytterligare en timme och tjugo minuter (ungefär) med bussen till Puerto.
Jag diskar frukostdisken och torkar golven. Nu vill jag gå ut i solen.
Får för mig att kolla Netflix – men inser snabbt att jag faktiskt inte har lust att se vare sig dokumentär eller påhittad film just nu. Så det blev en kort visit. Ett problem är då – vad ska jag göra innan jag rimligen kan gå till sängs? Klockan är bara halv åtta denna torsdagskväll. Det är visserligen nattsvart utanför fönstren, men än är det inte dags för sängen.
Och jag har just läst ut ännu en första del i en Kindle-serie. Den var lite rolig och välskriven, men tog slut fort. Mina fysiska böcker är återbördade till skandinaviska turistkyrkan.
I morgon ska jag laga en kycklinggryta till helgen, om Sofia skulle vilja ha det. Vill hon inte kan den vila i frysen. Annars har jag kollat ett par alternativa restauranger som har öppet i helgen, och jag har en reservpizza i frysen, den kan till nöds värmas i mikron. Saknar ugn att laga mat i. Har handlat frukt och grönt, två burkar Cola (orkade inte bära hem flera, vet inte om hon gillar sånt), Philadelphia-cheese eftersom jag gillar det på smörgås, hellre än Flora. Och kanske platsar det även i kycklinggrytan, i stället för crème fraîche, som jag inte hittar här.
Just nu äter jag amerikanska blåbär som godis, inte för att de just smakar blåbär.
Jag har läst så mycket nyheter som jag orkar – och har inte förmåga att bedöma vad som är sant och vad som inte är det. Mycket är svårt att tro. Och en hel del vill jag inte tro på. Jag tänker också på mannen som sköt ihjäl okända människor i Örebro – hade han föräldrar och familj, hur har de det om de finns? Eller var han så bottenlöst ensam som det verkar?
Fredagsmorgonen är lite molnigare än vanligt, men det lär ändra sig. 18 grader klockan nio. Jag gör en vända artrosträning även i dag, före frukosten. Skadar inte med flera än två omgångar varje vecka. Ibland känns det lättare, ibland motigare. Idag hyfsat. Dags för påklädsel och utgång, matlagningen får vänta till eftermiddagen. Behöver städa golven också.
Hemma igen klockan kvart över två, efter en caña med Martti och 8 700 steg. Bra, ibland verkar det som om den mödosamma artrosträningen på morgonen gör att benen och fötterna går lättare. Känner så gott som varje dag att endera benet ”sviktar” emellanåt, men än har jag inte åkt på öronen.
Molnen hänger kvar, temperaturen klockan 3 är 21 grader. Då är det skönt ute även om det är molnigt, ljum vind.
Nu ska jag nog ägna mig åt lite matlagning. Klockan fyra har kycklingfiléerna puttrat färdigt för ögonblicket, i grädde, torrt vitt vin, hackad grön och röd paprika, gul lök, vitlök och champinjoner, den bruna sorten. Gillar den, den är fast och fin. Buljong också förstås. Det blir nog bra.
Jag har också letat reda på den indiska restaurang som fått gott betyg i Puerto-gruppen på FB. Så kanske går vi dit någon kväll. Jag får försöka hålla mig vaken längre, Sofia har med all säkerhet annan dygnsrytm än jag.
Golvtorkningen får vänta till i morgon. Just nu är jag nöjd med min dag. Nyss låg vi lika, syrran och jag i wordfeud. Nu leder hon igen.
Att fotografera mat så att det ens ser ätbart ut är nog en konst jag inte behärskar… Det smakar gott.
Onsdag kväll, tomt dokument. Vill jag skriva, vad vill jag skriva? Har inga fantastiska idéer om romaner si eller så, ingen synopsis (fick leta efter ordet i en trött hjärna). Noll synopsis. Noll tankar. Eller aldrig noll tankar, det tillståndet finns nog inte, men inga kreativa, vidareledande tankar.
Har i alla fall flyttat mig från mallen till ett sparat dokument. Alltid något.
Och jag kan inte släppa tankarna på Elsie Johansson, som just dött. En skrivande kvinna, med så mycken klokskap och sådan förmåga att uttrycka den. Och så finns hon inte längre. Hennes sista roman var Bladet från munnen, den har jag kvar att läsa. Tror att den gavs ut för några år sedan. Hon skrev ändå länge, om det som förmodligen var viktigt för henne att berätta. Jag är tacksam att hon gjorde det. Saknar henne, som jag saknar Bodil Malmsten, de fattas mig.
Torsdag morgon bjuder på sol och lätta moln, 17 grader klockan nio, blir varmare. Jag äter frukost – kefir med någon sorts flingblandning, en smörgås med spansk skinka och te. Har gjort artrosträningen före frukost, annars är risken stor att jag är för trött efter promenaden. Och hoppar över träningen.
Förlorar wordfeud igen, men inte med så många poäng, bara 28.
Nu ska jag klä på mig och gå ut i solen. Insmord.
Jag hann precis upp till hållplatsen för bussen (ingen cortado) som går till Lidl, där jag handlade och sedan tog en annan buss tillbaka, med full ryggsäck och dito kasse. Behövde en dusch när jag väl kom hem, eftersom jag gick halva vägen. Det blev bara 3 400 steg idag. Behövde fylla på förråden inför sondotterbesök till helgen. Klockan är snart två.
Kvart över fem har jag ätit en hård smörgås med ost, och det sista av min goda soppagryta. Ett glas öl till, härhemma. I morgon får jag hitta på något annat till middag.
Jag har tittat en lång stund på brädkillen med våtdräkt som försökt bemästra vågorna, men när jag gjorde något annat gick han förhoppningsvis i land. Han badar i alla fall inte längre. Och det är bara några få andra som står i strandkanten och låter vågorna spola över ben och fötter. Hoppas de nöjer sig med det.
Tisdag kväll, har talat med yngste sonen som är hostig och förkyld igen… Själv är jag mätt och belåten, har ställt in resten av soppgrytan i kylen, innan jag äter upp den. Så god.
Natten är svart utanför mina fönster. Jag har diskat, och läst Kindle-böcker och är less på dem. Ibland glimtar det till en bok som är välskriven och fin att läsa, för det mesta inte. Men de är gratis, de jag tar hem till datorn. Och det är de böcker jag har tillgång till här.
Onsdag morgon lyser solen på mig, även om en molnvägg borta över bergen också syns. 17 grader klockan åtta. Pratar med Palmyra när jag går ut, hon är i full gång med sin timmes gående på plazan.
Hemma kvart i två, efter 8 350 steg och ”dos cañas con Martti”. Lite prat, lite tystnad, båda gillar vi sällskapet, att sitta och se havet, ha ett parasoll över huvudet så att solen inte blir för varm. När hans tyska kompis kom hade jag betalat min öl, och gick hemåt.
Middagsmaten väntar i kylen. Och två måsfåglar ser väntande ut, där de sitter på klipporna, kanske hoppas de på att metaren från igår ska komma igen. Men idag lär han inte komma, vågorna går långt upp över den plats han brukar inta. 20 grader, och soligt enligt mobilen. Jag har inget att invända. Bara lätta moln lite här och där.
Klockan fem har jag ätit min goda gryta, och är belåten. Lika god idag, och räcker till ännu en måltid. Sedan får jag börja fundera på vad Sofia och jag ska äta, när vi äter hemma. Någon kväll ska vi nog gå till Restaurant Marlin i grannhuset, där var maten god och servicen perfekt när jag och mina danska vänner var där. Och på lördag, när Sofia kommer, är hon kanske nöjd med att äta hemma – pizza eller kyckling med ris och sallad. Cola? Får nog försöka passa bussen till Lidl i morgon, det är för backigt att gå dit.
Har sett ett program på SVTplay om dödshjälp. Borde tillåtas i Sverige liksom i de andra länder som är föregångare. Vem mer än jag ska bestämma om/eller hur jag ska leva? När ingen hjälp finns. Då vill jag inte finnas heller. Ett liv utan hopp är inget liv. Jag är gammal, och dör kanske av det som kallas ”naturliga orsaker”. Men de andra, de som är unga och ändå inte har något liv framför sig, inget liv de vill ha – bara det de inte vill ha. Låt dem avgöra själva. Det är inte politikers jobb, de har annat de behöver ägna sig åt.
Försöker titta på Netflix – den kanal jag har – men nej. Julia Childs – personifierad av Meryl Streep i fånig gestalt – klarar jag inte, gillar hennes italienske make dock. Inte heller Kärlek fårever – svensk film. Eller något annat av det jag bläddrar mig igenom. Om det inte vore för att sonen och jag delar konto (jag betalar) skulle nog Netflix ryka. Behöver det inte.
Och SVTplay – se ovan, dödshjälp. Viktigt, men inte inspirerande, inte distraherande, inte varken fånigt eller roligt. Bra, ja. Men just nu skulle jag vilja se något som motsvarar böcker jag gillade förr, till exempel Olivia Goldsmith och hennes ”nutcracking” books of women and men. Men hon dog visst i samband med en amerikansk skönhetsoperation, och böckerna är gamla. De också. Opretentiöst läsande, som ändå är lite kul och humoristiskt, lite elakt mot de som förtjänar det. Läsflykt.
Jag har alltid läst flera böcker samtidigt, sedan så långt tillbaka jag kan komma ihåg. Minns biblioteket som låg längst uppe vid Karlbergs-parken i Avesta (vem var Karlberg?) – där tillbringade jag mycket tid. Och lånade, läste. Minns hur jag läste de böcker som fanns hemma – Harry Macfie, Moa Martinson, Vilhelm Moberg, Lo-Johansson. Och de som stod upp och ner i mormors bokhylla – därmed signalerande att de inte fick läsas, och därmed lästes. Sex-någonting, minns inte något av det. Men jag minns Bara en mor, Katrina, Lägereldar längesen.
Just nu har jag inga hanterliga böcker, inga böcker att hålla i händerna. Är antagligen en bokstavlig översättning av ”hanterlig”. Saknar det, och ser fram emot att rätta till det när jag väl är hemma igen. I april. Just nu är molnen härutanför rosafärgade av solen, havet skummar och vinden är ljum. Martti försökte förklara hur vågor, vind, sol och måne hängde ihop, jag begrep nog inte. Gör inget, än har jag ögon att se med.
Nu, halv åtta, är det svart därute, och lysande lampor här och där. Ett höghus är upplyst, andra inte. Mycket syns inte. Jag tänder mitt batteriljus bredvid datorn. Det får mig inte att se bättre, men det ser trevligt ut. Och det flämtar lite så där som ett vanligt ljus kan göra.
Så här ser jag ut när jag kommer hem, svettig och trött – bakgrunden är konstverk på väggen
beskrivarblogg 