beskrivarblogg

Är på Lago Martianez, har beställt langouistinos a la plancha och en öl, kombinerad lunch/middag idag. Det är skönt halvklart. Mycket folk lite överallt, avstängt lite här och där, alla sorters baddräkter och brist på.

Klockan är kvart över tolv.

Har baddräkt med mig och handduk, men har inte fattat något badbeslut än. Inträde 5,5 Euro. Maten 13 plus öl…

Postre caseros – betyder kanske efterrätter? Kan inte googla, har inget internet. Jo, det är desserter, googlar när jag är hemma igen.

Har ätit mina gambas, stora, goda och oskalade. Kladdigt jobb att få dem i mig. En öl till, summa 17 euro. Nu är det mulet, sval vind, skönt. Tror inte jag badar idag, sitter nog bara någonstans så småningom och skriver kanske, läser kanske (fast jag inser nu att jag väl bara kommer åt mina böcker i mobilen).

Paret vid bordet framför mitt (hon med rullstolen bredvid) är inne på sin tredje öl. Jag känner mig inte skamsen för min andra. Och det är ingen trängsel efter bord, så jag sitter kvar en stund till.

Jag är mätt, behöver gå in på toaletten här bredvid och tvätta händerna. De känns inte direkt rena efter servietterna, även om jag fick ett par till. Skriver med solglasögonen på, det lyser rött mest hela tiden. Men jag har stavat servietterna rätt, även om det möjligen är gammaldags och fel enligt Word… En tidsmarkör – en av flera – i det jag skriver. Kommatering lär vara en annan.

Pizza finns överallt, och jag vill inte ha pizza. Det kan vara nödproviant hemma, och värmas i mikron (har ingen riktig ugn), men annars inte. Har en pizzabit jag kan ta till middag om jag vill ha någon. Eller kycklingsoppa från igår.

Nu kommer jag ihåg att det är buss 381 till ändhållplatsen, och så en ganska kort promenad till entrén till Lago M. Känner igen all turistförsäljning efter vägen, krogarna och alltihop.

Bergen runt omkring sveper in sig i diset, men än hävdar mobilen att det är halvklart. Eller till och med ”mestadels klart” och nu 24 grader.

Här finns samma duvor som hemma, men också mindre ringduvor, beigea (hur det nu stavas), fina. Och i Punta Brava ser jag ibland färggranna papegojor i trädtopparna, rymlingar från Loro Parque. Tror jag.

Klockan 15 är jag hemma igen, efter bussresa bland glada och högljudda skolungdomar. En cortado på Casa C. Har inte gått så många steg idag heller, 2 750. Får duga. Något bad blev det inte. Skönt ändå, men lite för mycket folk för att jag riktigt skulle trivas.

Min gamla urblekta linneklänning är det skönaste jag kan ha på mig när jag går i stan. Den som nästan inte fick följa med hit. Och ska jag investera i något klädesplagg, är det ännu en klänning i tunt linne. Måste inte vara svart. Nu har klänningen bytts ut mot Yasuragi-rocken, vinden tar sig in genom öppna fönster och det är behagligt inomhus.

Jag är trött efter människor, intryck, sol och mat, öl. Ska bara slappa nu, kanske läsa någon av mina i morse nerladdade Kindle-böcker. Tack Helen, du är en ”informations-klippa”.

Läser lite här och där, men har ingen riktig läslust. Asia kommer upp med kvitto för första hyran. Jag diskar efter att ha ätit en portion kycklingsoppa. Smörjer in händerna efter disken, inte så smart om jag vill skriva. Tangenterna blir kladdiga.

Läser om en sjuttioårig författare till en bestseller, som inte längre får något skrivet. Han förmår inte skriva om det han vet att han behöver skriva om. Hans assistent får honom att följa med på en ”hike”, med anteckningsblock – inte den gamla Olivetti han annars (inte)skriver med, hans Mac kan vi bara glömma. Fortsätter kanske läsa i morgon, just nu inte.

I morgon är det lördag, kanske tar jag mig upp till loppmarknaden vid butiken, längst upp i backen, en lång promenad. Om jag inte snubblar över en buss dit. Var där förra lördagen, hittade inget som lockade. Böcker har de inte här, några mycket dammiga och trista var de enda jag såg. Annars mest det vanliga turistskräpet. Och begagnade kläder.

Syrran (K) undrade vad jag gör hela dagarna, ”blir det inte ensamt?”. Jo, det blir ensamt, men det är jag van vid. Hon hade varit på kafé med en vän och de hade pratat i två timmar. Och nu var hon lite lockad av att åter åka till Thailand, dit hon åkt flera år.

Just när jag skriver detta kollar jag telefonen, äldste sonen har ringt och jag missat. När jag ringer upp, sitter han i skogen ”någon timme till” och jagar vildsvin. Han talar om att det finns en lägenhet ledig hos en granne, för drygt 8 000 inkl värme. Jag uppskattar tanken, men det blir för dyrt – och jag vill nog inte flytta heller än, innan jag absolut måste… Gott att han och familjen ändå funderar över mig och hur jag har det, hur länge jag kan bo som jag gör, etcetera.

Hibiskus medan jag väntar på bussen

Onsdag, det sägs regna hela dagen. Blir kanske en dag inomhus. Jag som hittade ett parasoll i en garderob och tänkte gå upp på terassen. Planer… Nu frukost.

Vaknade halv fyra och somnade om så småningom. Det innebär stökiga drömmar innan jag vaknar igen, lätt dimmig. Mitt te kanske får mig att piggna till. Klockan är nu kvart över nio, 24 grader ute och jag är fortfarande inte riktigt vaken. Solen tar sig igenom molnen, luften är fuktig, 93 procent.

Klär på mig. Och tvättar morgonrock och klänningen jag hade igår. Går ut för att få min cortado och köpa bröd. Det blir cortado utanför kyrkan, hittar ett tomt bord. Casa C är stängt på onsdagar. Regnar inte, men fuktigheten gör det nästan svårt att andas.  De 800 stegen uppför backen, och tillbaka, gör mig svettig. Tvätten lär inte torka fort idag.

Taklampan är tänd, utan den blir det för mörkt i det lilla vardagsrummet. Kollar nätet utan stort engagemang. Kommer just ihåg att tvättmaskinen borde vara färdig, och det är den. Och jag med, kommer inte riktigt igång idag. Kroppen och vädret säger åt mig att ta det långsamt, något jag aldrig varit bra på. Artrosprogrammets andra vända för veckan får vänta till en annan dag.

Har fönstren öppna åt alla håll, och det är inte för varmt, bara olidligt fuktigt. Mobilen hävdar lätt regn, men inget kommer ner. Jag dricker vatten i stället.

Shortsen jag har på mig är ursprungligen köpta till Jan. Sköna, linne – och med knapp, hasp och dragkedja plus knytband. Mycket att pyssla med. Nu en stunds läsning, Kindle-bok.

Sätter mig på en pall i köket, vid öppet fönster. Där är lagom ljust, behövs ingen lampa. Tror det gör mig nedslagen att behöva ha taklampan tänd mitt på dagen. Nu en citronyoghurt till lunch. Tyvärr påminner den här sorten mig om norsk Jello-pudding till konsistensen. Minns vår (Jans och min) förundran över alla varianter av Jello på norskt julbord en gång för länge sedan. Och rak örret, surströmmingsgjord öring. Inget av det var gott.

Några badar på Playa Jardin, några surfar längre bort – trots rekommendationerna att låta bli.

Kära syster B, kan meddela att din fd klänning med blommiga fickor nu har gjort sitt. Efter den tvätt som också innehöll en pappersnäsduk, skärskådade jag dressen – och fick klart för mig att den var full med pappersfragment och dessutom sliten, nopprig, med hål i en ficka. Tackar dig och klänningen för god tjänst. Ska se om jag hittar en ny, lika skönt slapp.

Nu, när klockan är nära fyra, regnar det. Så skönt. Jag drar igen fönstren lite, men inte helt. En äldre man ligger i vattnet och regnet, med ryggen mot vågorna. Det syns hur han njuter. Och struntar i om vattnet är dåligt.

Torsdag, regn under natten. Moln och sol halv tio när jag kört igenom artrosprogrammet, bytt lakan i sängen och torkat några golv. Inte alla, vill inte halka omkring på blöta golv.

Igår var jag bara utanför dörren när jag gick backen upp och köpte bröd. Idag ska jag ut. Väntar tills jag kan hänga lakanen på terassen. Det tar en stund. 24 grader nu, halvklart och luftfuktigheten har tack och lov sjunkit till 77 procent. Det får bli en kopp kaffe härhemma idag.

Vill göra fisksoppa till middag, tar med mig vagnen och går kanske ner till gamla hamnen och fiskkrogen där (som jag tror också säljer fisk). Kanske lubina, fast fisk som bör fungera bra i soppa. Med morötter, purjo, vitlök, schalottenlök, möjligen några små kanariska potatisar, fiskbuljong, en gnutta vitt torrt vin, persilja, grön paprika.

Asia visar hur jag ska hänga lakanen, när det blåser som idag. Som tur var tog jag med mig nyckeln till min dörr, även om jag inte låste. Dörren låses automatiskt när den stängs utifrån…  Jag kom alltså tillbaka in till min kallnande kaffekopp. Lär mig något varje dag. En del kommer jag kanske ihåg.

Jag gick ut, handlade grönsaker och vatten i lilla butiken uppe vid Casa C, tog en cortado – och gick hem. Svettig. Ingen fisksoppa idag, blåste för mycket (15-30 km/tim) för att gå hela vägen in till gamla stan, och nästa buss först om en dryg timme. Därmed bara drygt 1 000 steg idag. Tog ner tvätten som var torr. Gör möjligen kycklingsoppa i stället, har kokt kyckling i frysen. Tar fram den.

Syster K ”fickringer” (eller ringde fel) och blir förvånad när jag svarar. Hon ringer igen i eftermiddag, nu var hon ute någonstans.

Löser wordle och ultrasvårt sudoku i DN, har glömt bort det de senaste veckorna. Klockan är halv två, vart tog den här dagen vägen?

Pratar med syrran, hon har lockats att fundera på Thailand igen när hon pratade med sin kompis i England. Får se vad hon bestämmer sig för. Jag försöker hitta någon Kindle-bok som går att läsa – det är svårt. Och jag har inte lust att köpa, hittar inte till gratisböckerna. Kanske är de inte längre gratis, det är länge sedan jag laddade ner några.

Soppan står på spisen, och verkar lovande. Jag stänger av gasen, tror den kan stå nu tills det blir dags att äta.

Vågorna idag är vildare än som syns här…

Skriver någon sorts prolog till det jag hittills kallar demensboken. Behöver göra det möjligt för en läsare att begripa hur vi alla hänger ihop – hur våra liv och relationer gick i varandra och bort, och tillbaka. Hur kärlek, liv och död skapade det vi hade att förhålla oss till. Och hur vi försökte leva mitt i alltihop. Hur några av oss dog.

Nu släpper jag det manuset igen.

Önskar att mina fingrar som vill skriva, också hade en hjärna med sig. En som förmår fantisera trovärdigt om det liv jag lever idag. Gammal, skrynklig, med klen ork och dåliga knän. Just nu borta hemifrån därför att jag vill det. Därför att jag inte vill ha allt det som hör till vintern i Sverige. Därför att jag kan. Om jag har förtjänat det är nog en annan fråga.

27 grader ute, ”känns som 32” enligt mobilen. Under natten och i morgon kanske lätt regn. Varmare än jag trodde när jag for från Sverige för två veckor sedan.

Inbillar mig att jag ser mycket ensamhet omkring mig. Kanske sant, kanske en projicering av min egen ensamhet. Eller möjligen enbart en kontrast till den gemenskap som jag också ser. Gamla människor som kanske inte gått hand i hand på länge, gör det här och nu. Fint. Jag ser människor som pratar med varandra, ler åt varandras kommentarer. Och jag ser de som går bredvid varandra, slutna, tysta. I varsin värld. Ensamma tillsammans.

Jag saknar den gemenskap jag haft i livet. Och jag vet att jag vant mig vid att leva mitt liv som jag vill, inte anpassat till en annan människas behov och önskningar. Vill aldrig mera i livet bli den som vårdar någon annan, hur än kärleken finns där.

Eftersom jag skriver så fort jag har en lämplig plats, inne eller ute, så är det något jag faktiskt vill göra. Kanske oavsett om någon läser eller inte. Jag går inte med håven nu, vet att flera läser min blogg och uppskattar den. Och jag blir nyfiken på hur det kommer sig att någon i Australien just nu tydligen varit in och åtminstone kollat. Jag vill bli läst, jag vill få feedback på det jag skriver, vill väcka frågor och få mothugg (fast helst snällt sådant).

Kanske är skrivandet mitt sätt att tala om för mig och andra att jag finns. Fortfarande. Inclusion, tillhörighet, det fundamentala behov jag och förstås de flesta andra har. Livsavgörande.

Spelar nu en av Jorun Modéns spellistor på Spotify, för att se om den kan få igång mig. Jorun är skicklig och erfaren lärare i skrivande, gillar death metal-musik (som jag knappt vet vad det är), men den här listan verkar vara mera klassiskt stuk. Gillar det jag hört hittills. Kraftfull musik. Listan heter Skriv skriv skriv – som Joruns bok om skrivande.

Klockan är halv sex. Och Joruns musik i just den här listan är krävande, den dånar i öronen, den slår på största trumman, den säger ”skriv då för f-n, skriv, skriv, skriv” – och jag blir matt. Skriver, men. Tror jag behöver lyssna till Cohen´s Dance me to the end of love. Och kanske se den otroligt sensuella videon med det tangodansande paret, de får mig att kippa efter andan.

Minns just nu att jag såg en äldre kvinna idag, med skor som gjorda för tango, eller kanske fado. Vad vet jag. Klackade vackra skor, inte några billiga skor du hittar överallt. Vårdade, som hela kvinnan – fina kläder, snygg frisyr och make-up. Inte flip-flops. Hon såg levd ut, vackert och lärorikt levd.

Just nu Beethovens nia. Vilken musik, vilket orkestersamspel av Berliner Philharmoniker. Därefter Suite from the Hours, med Maki Namekawa, Cello Octet, Amsterdam. Än så länge mest konstigt. Lite drag på cellon, lite annat, lite ingenting? Min musikaliska bildning är inte tillräcklig för att uppskatta det här så här långt, blir kanske annorlunda. Just nu klättrar tangenterna ungefär som mina fingrar på klaviaturen. Toner och fingrar leker. Öronen försöker höra vad de hör. Utan att behöva förstå om det är vackert, fantastiskt eller inte. Förstår gör jag inte.

Lägger händerna i knät och lyssnar. Nja. Blir mest seg, går över och wordfeudar med syrran, oinspirerat det med.

Nu Vivaldis Nisi Dominus. Just nu får jag inte till det med den här musiken, men kanske måste jag skaffa mig Spotify utan reklam, även om jag ogillar skaparen. Och nu Memories of the Lost, Arnaud Roy. Titeln lockar mig, musiken också. Jag vet inte vilka som åsyftas som ”lost”, jag har mina som jag inte hittar här, men kanske lite ändå. Via mig, inte de förlorades musiksmak eller gillade musik. Och eftersom mina förlorade inte vet någonting om mig och den här musiken, så är det möjligt för mig att ge dem utrymme här och nu.

Jag vet ju att musik gör något med människor, mig också. Har lyssnat mycket förr, inte så mycket på senare år. Nu har jag hörlurar, musiken finns om jag bara letar lite. Alla mina CD-skivor står olyssnade i sina hyllor hemma.

Växling till They came wearing masks med Peter Gundry. Ännu en obekant musikant. Mera lättillgänglig.

Jag noterar att jag har 10 låtar i ”gillade låtar” för ett år sedan. Några av Deep Forest, Vackre Apollo och ett par till av Elisabet Hermodsson, Jan Garbarek. Säkra kort.

Nu tillbaka till Joruns lista – Sociopath med Lucas King. Jag hör just ingenting, och det kanske jag ska vara tacksam för. Gles musik. Kjartan Sveinsson är kanske mera hörvärd, Teil 1. Nej. Baldur, med Josi and the Jupiter? Var hittar du allt, Jorun??

Mina fingrar har fullt sjå med att växla mellan musik jag inte vill höra, och sådan jag kanske vill höra. Musik är hur som helst berörande, vare sig det är positivt eller negativt, eller bara jaså.

Och jag kommer att glömma alla de här musikmänniskorna jag inte kände till förut.

Gamla hamnen i Puerto, människor som ser andra människor simma

Måndag, molnig morgon. Och sol. 23 grader, regn möjligt i morgon eftermiddag.

Nu ska jag köra igenom artrosprogrammet, duscha och tvätta håret därefter.

Sedan gick jag upp till Casa C och fick min cortado. Promenad till gamla stan – och därifrån, eftersom jag väntade på buss 381 som aldrig kom. Nu ska jag kolla tiderna och skriva upp på en lapp i ryggsäcken.

Hönan som sprang över den trafikerade vägen mitt framför mina fötter – och landade i gräset bredvid trottoaren. Dit hon ville. Häromdagen såg jag fyra små dunbollar till kycklingar, och tupparna gör sig hörda tidigt om morgonen.

Åt lunch, räkmacka som faktiskt var god, även om det var väl mycket bröd – rostat bröd till och under gambas med sallad och tomat, och typ rhode island-sås. Dessutom goda ”hemgjorda” pommes till, bara några stycken. Med en liten öl kostade kalaset 10 Euro, vid Plaza Charco. Behöver ingen stor middag i kväll.

En person med chilensk flöjt började spela utanför restaurangen, men tyvärr var han ingen mästare på flöjten. Jag stängde av mina hörapparater. En kraftig, tysk (varför jag nu tror det) äldre man med dito kvinna, såg till att restaurangpersonalen bad musikanten gå därifrån. Så skedde. Tyckte nog det var taskigt, och turistigt.

Många badade i gamla hamnen. Jag satt en stund på en bänk och såg på.

8 700 steg blev det idag, jag var rejält trött när jag väl kom hem och kunde kliva rakt in i duschen. Kör nu en tvättmaskin. Tyvärr med en pappersnäsduk i någon ficka, små vita fragment överallt på kläderna…

Det har varit halvklart mest hela dagen, och det var skönt. Lätt vind, men ändå var jag genomsvettig när jag kom hem. 25 grader ute nu.

Tisdag morgon, molnigt, känns svalt. 23 grader säger mobilen, ”regn sannolikt onsdag morgon”. Vore inte fel. Nu koll på Titsas hemsida, tider för guaguas (bussarna heter så) härifrån och tillbaka. Inser varför det inte kom någon buss igår, så dags gick det ingen. Och det går ungefär en per timme, så det gäller att vara på plats rätt tid.

Bussen kom så småningom, och nu när klockan snart är tolv sitter jag i skuggan utanför Fransiskaner-kyrkan i Puerto. Om jag åkt längre med bussen hade jag antagligen kommit till Lago Martianez. Nästa gång. Skönt, och hyfsat tyst. Mer och mindre trötta, mer och mindre bleka turister passerar, några åker i sina elvagnar (vet inte vad de kallas, som rullatorer med hjul, sittplats och styre framåt). Ser ganska skönt ut.

Men än håller mina ben. Jag vet var jag är och hur jag kommer hemåt. Kanske per fötter eller per buss, så småningom. Åt en stadig frukost, så jag är inte hungrig. 27 grader. Kyrkklockan slår tolv slag, i olika tonart. Olika klockor. Rogivande oväsen. Rogivande är inte min bänkgrannes mobil, med snabbt pratad spanska.

En skola här intill inser jag när jag hör glada barn.

Nu vid Plaza Charco, med en liten öl på bordet. Tyvärr röker många människor här, också på serveringar trots att det inte finns några askkoppar. Känner igen några busskompisar som går förbi. En kvinna röker, tuggar tuggummi och dricker kaffe, samtidigt.

Leveranser av alla de slag hela tiden, män som kör pirror fullastade, män som stannar med bilar där det går och snabbt bär in några kartonger i en dörröppning.

En äldre kvinna med perfekt klippt och friserat grått hår, och vackert röda naglar, samma färg som solfjädern hon fläktar sig (och mig) med, får sitt kaffe utbytt. Varför vet jag inte, men något var tydligen inte okej. Inget problem. Mannen bredvid mig försöker beställa något som finns i menyn, men inte i verkligheten, Han fortsätter försöka förstå vad som är vad.

Halv två tror jag att jag beställt pulpos, och ännu en liten öl längs vägen hem. Får bröd och ”smör”, majonnäs med kryddor. Vatten.

Sitter med ryggen åt personal och övriga gäster, ser de som passerar. Lugnt och stilla så här dags. I gamla hamnen verkade det vara någon sorts organiserat simmande, alla i vattnet jobbade på, med badmössor eller kepsar på huvudena. Hundar badade glatt vid sidan av folket.

Maten var friterade små bläckfiskar (som jag trodde), tillräckligt kamouflerade av frityrsmeten för att ätas med god aptit. Jag blev väldigt mätt, och behöver ingen middag idag heller.

Bussen kom som den skulle en stund senare, och jag trängdes med glada skolungdomar, klev av hemma och tog mig hem. 3 700 steg idag. Glömde köpa bröd, men har en bit i frysen, ”nödbröd” – får ta fram det i kväll.

Snart är det jul

Kvart i elva, jag har varit upp till lilla butiken och köpt 5 liter vatten, 1,5 Euro. Plus en cortado, förstås. Varmt, är precis lagom att bära en vattendunk ”hem”, inte två. Det är söndag, vad ska jag göra idag? Inte gå så långt. Igår 5 500 steg, men det har jag förmodligen redan berättat.

Tror att det regnat under natten, kände i alla fall att vinden drog i lite emellanåt, har fönstren öppna.

Ännu ingen fiskare på plats nedanför köksfönstret. Jag hör vågorna, sövande, obändiga. I Norrtälje blir det hårda vindbyar om någon timme – vet inte varför laptopen envisas med att visa vädret i Sverige, mobilen har rättat in sig. Nu har jag ändrat manuellt, hoppas det håller. 24 grader nu, några lätta moln. UV-index högt, 6. ”Skydda din hy.” Luftfuktighet 65 procent. Inget regn. Kanske under veckan.

Nu är jag uppe på terassen, i skugga under tvättstrecken. Inget parasoll, men min sittdyna gör stolen bekväm. Skönt och fantastisk utsikt över hus och vatten. Får ställa mig upp för att se ordentligt. Ser horisonten. Härifrån kan jag också konstatera att någon fiskare inte får plats på klipporna till vänster, vågorna slår så här dags upp över dem. Det gäller att veta när det är ”tide” och inte.

Det är tyst omkring mig, har dämpat hörapparaterna och hör bara några barn som ropar till varandra, något hundgläfs, vågorna. Ingen trafik att tala om här nedanför. Såg en bil som lugnt parkerade på övergångsstället vid soptunnorna, på väg upp till Casa Canaria.

Ingen snö på Teides topp, torrt även i vinter. Ön är beroende av vattnet uppifrån bergen. Lägenhetens internet når inte hit upp, spelar ingen som helst roll. Den lätta vinden är skön i skuggan. Har fötterna i solen, drar in stolen lite.

Ser inga båtar eller fartyg på havet, vet att några små fiskebåtar ligger i gamla hamnen i Puerto, och används, annars tomt.

Jag blir seg och sömnig av att sitta här. Får ge mig ut lite, lämnar dyna och laptop hemma.

Nu på serveringen vid havet, tillräckligt långt hemifrån. Beställer en liten öl, får en stor. Plus pommes med mojo… Har suttit en stund på en bänk efter vägen, gick nerför trapporna till stranden – inte bra. Känns ostadigt och lite farligt.

På stranden solas det och fås fotmassage. Pratar med Karin från Danmark, äter kallnande pommes med mojo som skurit sig. Ölen är kall och god. Vinden ljum. Lyckas efter instruktion vända på mobilen och visa lite strandbilder… glömde berätta att badvattnet är otjänligt, bad rekommenderas inte på grund av avloppsutsläpp.

En äldre man hanterar en boll med knän och axlar, skickligt, ser ut som god motion.

Jag blev mätt, men inte var det någon oförglömlig måltid. Trodde jag nog inte heller. Jag är lite avvaktande till spansk mat (inte för att detta var så spanskt, mojon borde vara det, men var sig inte lik). Pizza finns överallt, en hel är för mycket för mig. Och inte heller spanskt. Fisk kan vara gott, gambas och pulpos också. Några ostron har jag inte sett, kanske kommer de lite längre fram på hösten. Kyckling ofta tråkigt torr. Den paella jag ätit har nog varit turistanpassad, mera dyr än smaklig. Inget jag behöver upprepa (åt förra gången här).

Blir avundsjuk på de (män) som cyklar. Önskar jag fortfarande kunde, men min balans är inte vad den möjligen varit. Så jag får gå. Och vara glad för det, en tanke som blir stark när jag ser en ung man köras förbi i sin rullstol.

Halv två, är ganska nöjd på alla ljud som tränger sig på, trots dämpning. En kvinna skrattar, och det skrattet gör ont i öronen. Det låter inte som glädje, mera som något som ska skrattas. När jag kommer hem ska jag ta bort det flagnande nagellacket på tårna. Kanske måla på nytt.

Hemma igen kvart över två, varm och svettig. 3 500 steg idag, totalt under veckan nära 39 000. Nöjd. Dusch om en stund, och kanske fotvård om jag ids. Sätter fötterna i svalkande blöt först. Så skönt.

Det blir sallad och tomat, kokt skinka och kanske ett kokt ägg till middag idag. Om det blir något alls, just nu har jag mjuka trista pommes frites ”upp över öronen”. Fick betala för stor öl, totalt 8 Euro. Inte värt det. Ska inte beställa något att äta där framöver, möjligen en liten öl. Och se till att jag får en liten. Gillar inte att viss personal här alltid kan säga ”förstod inte”…

Nu snälla omskötta fötter, omålade naglar. Nu ska jag bara sitta still och inte halka iväg för att tömma vattnet och ställa undan pinalerna. Fötter och ben har tjänat mig bra de här dagarna, har gått mycket mera per dag än jag gjorde hemma.

Svettig i hårbottnen, det får bli hårtvätt i duschen. Senare. 26 grader ute, aningen svalare än igår.

Pratade lite med Anders igår om att han kanske ska försöka få den diagnos han aldrig fick som barn. Möjligen skulle det göra att han kan få arbetsuppgifter, kanske på Samhall, som är bättre anpassade för honom. Idag sliter arbetsmiljön för hårt på honom, och antagligen även på de som är chefer. Vissa får jobba mer än de orkar, andra jobbar inte som de borde.

Personalen har olika behov och svårigheter, och idag finns ingen instans inom företaget som verkar kunna ta hand om de problem som uppstår. Chefer och teamledare får inte det stöd de behöver, de lär sig bara att säga ”bit ihop”. Och företaget konkurrerar på en marknad som inte gör det enkelt för någon. Samhall idag är inte vad det var tänkt att bli, i en något människovänligare tid.

Här, långt hemifrån, är det inte mycket jag kan göra. Inte hemma heller för den delen. Men jag kan prata med min son, försöka stötta i de beslut han fattar, utan att peka med hela handen. Glad att han har sin särbo Lotta som stöd. De kompletterar varandra på ett bra sätt.

Fiskaren brukar stå ungefär där den röda flaggan syns

När jag tittar ut genom köksfönstret, har en man som metar där utanför på klipporna just fått en ganska stor fisk. Han får folket på krogen att hjälpa honom, medan han går ner på stranden för att hämta fisken. Här händer alltid något.

Några badar, fast det inte ”rekommenderas”. Och jag låter disken stå i diskhon. Har ätit kyckling och potatis i currysås, gott nog, till middag. I morgon kanske jag tar mig till loppmarknaden jag såg information om idag. 4 400 steg fredag, hittills under veckan 30 000.

Lördag morgon, halv åtta, frukost, det är fortfarande mörkt. Soluppgång fem över åtta, 21 grader nu, kan bli 30 och kanske regn i eftermiddag.

Helen tipsar om att kolla takterassen i huset, ska göra det innan jag går ut idag. När jag kommer hem från att ha gått omkring, orkar jag inte gå en trappa till… Nu har jag sett terassen, och där står redan både bord och stolar. Tvättstrecket är dock fullt, så jag får kolla med Asia när jag kan hänga lakanstvätt. Småtvätt på ställningen i ett tomt rum i lägenheten än så länge.

Kvart över tolv är jag hemma igen, som vanligt svettig. I grön, nu också den otvättad, klänning. 5 500 steg och en cortado, en öl som igår kostade 3 Euro kostade idag 4… Behövde inget på loppmarknaden, ungefär som Vaksala torg en dålig lördag, numera.

Halvklart, kanske blir det regn. Nu ska jag äta lite lunch (en ganska söt citronyoghurt och en banan). Och kanske sitta en stund på terassen. Middagsfunderingar har jag inga så här långt, kanske krogen en våning under.

Jag bestämde mig för att ta det lugnt i lägenheten, terassen får vänta. Läser länge sedan nerladdade Kindle-böcker av varierande kvalitet. Har diskat lunchdisken, det gick fort.

Mannen som metade igår, metar även idag. Och än (kvart över tre) har det inte kommit något av det regn som behövs så väl. Teide hade en ”molnmössa” i morse, och det lär betyda att det ska regna. Det är 27 grader, och mobilen tror att det ska regna till natten. ”Regn möjligt…”.

Sitter inte riktigt bekvämt på stolen vid matbordet, ens med min hitforslade sittdyna. Testar en kökspall utan ryggstöd, känns möjligen bättre. Med dynan, bara jag kommer ihåg att det inte finns något bakom ryggen.

Hittade tandpetare igår i butiken, nu kan jag kolla när potatisen är färdigkokt. Glasögontvätt och öronpinnar (ja, jag vet, ska inte slänga dem i havet, kanske gör någon annan det ändå) återstår att finna. Nödvändigheter som svensk turist i Spanien. Det jag kan sakna från Frankrike är Carrefour, här är inte varuhusen jämförbara. Eller så har jag inte hittat dem än.

Men jag har hittat grönsakshandlaren i gamla stan, som också har kött och ost med mera. Och lilla butiken uppe vid kyrkan för vatten. Och Casa Canaria för cortados, numera behöver jag bara vinka till servitrisen, så kommer kaffet. Det här kan nog kallas tillhörighet, inclusion, i dess enklaste form. Någonstans ska jag börja. Idag pratade jag med en tämligen tandlös äldre spansk man, som satt på en bänk där jag också vilade i uppförsbacken till loppmarknaden. Jag gick vidare och satte mig på nästa bänk, efter en stund kom han också. Och talade vänligt om för mig att det fanns ”uno, dos, tres” bänkar (även om jag såg en fjärde på hemvägen). Människorna här är vänliga och försöker göra sig förstådda. Jag med. Och jag uppskattar alla ”bon dia” (hur det nu stavas). Här skillnad jämfört med La Zenia, Costa Sol – där är man kanske tröttare på, och vanare vid, turister? Här tror jag vi vågar mötas.

Men pallen härhemma, nja. En stund till. Fast inte.

Nu sitter jag med stol under mig, och dyna. Tror inte jag behöver middag ute, har fixat bacon och ägg och en stekt brödskiva, med en stor skivad tomat. Räcker. Mätt.

Och tröttnar på att läsa Kindle. Klockan är bara sex, vad ska jag göra för att inte kvällen ska bli för lång?

Önskar – meningslöst – att jag visste vad jag vill. Att jag ville något så starkt att det tar över allt annat. Så är det tyvärr inte. Mina önskningar numera är små, försiktiga, handlar mera om de mina än mig.

Mina önskningar för mig handlar om att leva tills jag dör, vara så frisk som möjligt, slippa dö en plågsam död, gärna fort utan vetskap. Och förstås inte än. Inte nu. Det är inte mycket jag behöver, som jag inte redan har. Köpte en potatisskalare hit till lägenheten när jag testat den (en av de) som fanns. Det fanns en till, likadan som den jag köpte – ungefär så är det med mina behov idag.

Nada mas – en fras som finns i mitt huvud. Inget mera – det jag har är tillräckligt. Alla aspekter. Det jag har är nog. Tack. To whom it may concern.

På med min urblekta (kan nästan gå för intressant grå) svarta otvättade linneklänning. Den får duga idag också. Tand- och hårborstning, flip-flops. Solskydd. Klar.

Kvart i elva är jag i den stora ”hallen” utanför butiken, svalt och skönt. Buss och promenad. Och cortado.

Läser, på spanska, engelska och tyska, att det är ”rastro” här utanför på onsdagar och lördagar,  9-13. Loppmarknad med andra ord.

Ser många fula, obegripliga, tatueringar, och tänker på en rubrik någonstans häromdagen – ”tatueringar är för den som har dålig smak”, eller något liknande. Kan tycka att det ligger något i det, har nog hittills inte sett en vacker tatuering.

Hundar, just när jag började undra om de faktiskt är tillåtna också inne i varuhuset, ser jag kvinnorna med den senaste hunden gå ut igen.

Sur gubbe vinkar hafsigt åt de sina som sitter i en soffa mitt emot mig, ”kom nu, jag har väntat”. De lyder.

Promenerar ner till Playa Jardin och stället där jag brukade ta en öl eller kaffe. Samma sega servitör som då, ser mig men bryr sig inte direkt. Först när jag vinkar till honom kommer han och undrar vad jag vill. ”Un grande cerveza” och den kommer, med skum. Jag ville kolla om serveringen var öppen, trots att playan är avstängd för badande. Nu vet jag, här tänker jag sitta en stund, med min långsamma öl. Brukar aldrig dricka öl annars, men här är en kall öl god i värmen, med kort väg hem. 27-28 grader varmt.

Anders ringer, hans arbetssituation är ohållbar. Och hans närmaste chef säger ”bit ihop” när han försöker prata med henne. De som jobbar som de ska blir lidande när andra inte gör det, och när det fattas folk. Jag kan bara säga att han måste prata med sina närmaste chefer – eller se till att sjukskriva sig. Är ledsen för hans skull. Han var hemma idag från jobbet, och är ledig i helgen så att han förhoppningsvis har lite mera ork på måndag. De senaste veckorna har han nog varit hemma en dag varje vecka, av pur mental utmattning.

Här är det jag och gubbarna som dricker öl. Kvinnorna dricker skära drinkar med sugrör, isch. Eller kaffe. Några par pratar med varandra, många gör det inte. Mannen stirrar ner i sin mobil, kvinnan ut över havet – som de som sitter närmast mig.

Jag sitter hyfsat i skuggan, borden som är helt i skugga blir snabbt fyllda igen när någon lämnar.

Efter massagen för en vecka sedan, och massösens kommentar om mina spända axlar – ser jag bara hur höger sida är större än vänster, och därmed förmodligen också mera spänd. Får se till att bli masserad igen, om ett par veckor.

Många är trötta i ben och fötter, som jag. Ändå känner jag mig starkare än före artrosprogrammet. Trött och svettig som attan är jag oftast när jag kommer tillbaka till lägenheten – men jag har inte ont i kroppen, inte ens i de spända axlarna.

Livräddarna i sina röda SOS-tröjor är på plats, förmodligen för att hindra människor från att bada i det skitiga vattnet. Solbada går bra, men här finns ingen stoluthyrare nu.

Ibland, ofta, är jag nöjd med att vara ensam. Hellre det än i en relation där partnern inte ens visar att han ser att hans kvinna kommer tillbaka från toaletten. Han reagerar inte ens när hon kommenterar en BH-lös kvinna som ändrar ställning på handduken på stranden. Men han sneglar försiktigt på kvinnan därute, inte på sin partner. Här är för övrigt en jävla hissmusik igång. Jag tar hörapparaterna ur öronen, det blir ljuvligt tyst. Får kanske svårt att höra vad jag ska betala för ölen, men det är inte mitt problem. Än.

Havet är inte tillgängligt för bad, men det är här. Med hörapparater hör jag vågorna, utan ser jag dem enbart. Långa, så här dags, lite långsamma. Och en alldeles tom horisont, inga båtar eller fartyg av någon sort. Lätt vind. Skönt.

Byter bord till ett mera i skugga. Ännu skönare.

Mannen intill smakar på kvinnans smothie, och ser fundersam ut. Kollar i menyn vad det kanske är, och dricker därefter sin öl med god smak.

Här är tomt, jämförelsevis. Undrar hur serveringen kan gå ihop, jämfört med hur det är när badandet är i full gång. Många förlorar mycket på grund av taskig avloppshantering och antagligen dito politikers beslut eller icke-beslut. Jag har ingen aning om när något kan förändras, ser bara protestskyltarna, som också talar om korrupta politikers oinfriade löften.

Så går jag hemåt, längs stranden. Fötterna hittar. Klockan ett är jag hemma, iförd min tunna morgonrock. Dusch så småningom. Nu ska jag först ånga av.

Innan jag svettats färdigt…

Torsdagsmorgonen börjar vid kvart i sju med artrosprogrammet. Kör det två gånger i veckan. Nu frukost. Idag ska jag inte gå långt, kanske bara upp till Casa Canaria och en cortado, plus vatteninköp i lilla butiken. Ska testa om jag hittar skugga ute på plazan utanför huset, och kan sitta där och skriva en stund. Saknar altan här.

Nu kläder på. Har burit hem två stora flaskor vatten, tungt uppför trapporna. Ut igen, idag är det så fuktigt att det rinner om mig bara jag rör mig. Sitter nu på serveringen utanför kyrkan, där jag fick vänta en stund och gå runt kvarteret innan jag fick en plats. En cortado, medan svetten droppar.

Många sitter länge och pratar, även när kaffet är slut. De flesta verkar vara invånare i Punta Brava, få turister. Lite wordfeud med syrran, och sonsonen. Inga vokaler på lager i det sistnämnda spelet.

Det borras i betong, det repareras lite överallt, kanske är hösten en tid för sådant efter turistsommaren. Casa Canaria är stängt även idag, trodde det enbart vår så på onsdagar. Jag har redan gått 2 000 steg idag, undrar hur många kvinnan som serverar här går. Och hur många mamma och mostrarna gick, som servitriser i många år på Stadshotellet i Avesta. Inte tänkte jag på det då.

Luftfuktigheten anges till 65, 27 grader ”känns som 30”. Kan bara instämma, även när jag sitter i skuggan.

Precis när ett blåmärke börjat försvinna har jag lyckats skaffa mig ett nytt, på höger handled.  Misstänker att det är krängandet på och av med ryggsäcken som orsakat det. En liten pudelartad jycke som haltar på tre ben springer mest lös här uppe. Har förstått att den är välkänd av bilister som nog är vana vid den. Stackarn, har uppenbarligen ont i höger bakben. Och kliar sig häftigt bakom ena örat, loppor? Ser inte så väldigt väl omskött ut.

Här många hundar. Små och stora, alla sorter och ibland blandade till oigenkännlighet.

Skönt i skuggan under parasollet, faktiskt en aning vind också. Men jag lämnar plats åt en kvinna som svettas som jag gjorde. Är nu på plazan utanför ”mitt” hus. En tyska undrade om jag pratade tyska, och frågade så något om ”home office” på engelska. Vi förstod inte varandra. Kanske refererade hon till att jag hade laptopen i knät.En annan kvinna marscherar fram och tillbaka på plazan, nu inne på femte vändan sedan jag satte mig här. Också en form av motion. Som hon nu verkar ha avslutat. En ljust beige katt promenerar sakta förbi, ger mig ett ointresserat ögonkast.

Min utblekta fd svarta linneklänning är färdig för tvätt igen. Ingenting går att ha på sig mera än högst en dag. Vanliga t-tröjor är för varma, den tunnaste jag har ligger redan i tvätten. Flugor är det lite överallt, gillar antagligen svettiga tanter.

Himlen är blåaste blå, solen hittar inte riktigt hit och det är jag tacksam för. När jag tar hörapparaterna ur öronen blir tillvaron behagligt tyst. En äldre man med kepsen i hand går sakta förbi min bänk och ser sig omkring. Han inväntar kvinnan som fotograferar husen häromkring, innan de fortsätter tillsammans. Nyanlända, bleka.

Nu hemma i lägenheten, svalt och skönt. Luftfuktigheten har ökat till 70 därute. Idag blir en innedag. Behöver inte handla något, har pulpos och gambas, sallad, paprika, tomater, en mogen avocado, kanske ett hårdkokt ägg, till en god middagssallad. Olivolja och balsamvinäger.

Dricker vatten.

Exakt en månad efter att betalningen gjordes för den tjänst Ikea inte utförde, kom återbetalningen in på mitt konto. Jag har lånat ut 599 kronor till Ikea, utan ränta förstås. Kan kanske lära mig att inte längre betala räkningar när de kommer? Nåja, är glad att pengarna är hemma. Men mitt förtroende för Ikea är noll, hädanefter är ljus och servietter det enda jag kommer att handla där. Fort in och ut.

Sen eftermiddag gör jag min sallad till middagen om någon timme. Den här värmen gillar jag inte. Men, eftersom jag inte heller gillar vädret hemma i Sverige just nu, så… 27 grader här nu, ”känns som 31, lite varmare i morgon än idag”. Luftfuktighet 80 procent, nu. Pust. Jag svettas trots att jag är inomhus, i en rimligt sval lägenhet.

Lago Martianez kör säsongsunderhåll. Gamla hamnen i Puerto känns inte som om den skulle kunna vara renare än här, vid Playa Jardin, som är avstängd för bad på grund av avloppsreparationer (hoppas jag). Duschen härhemma får räcka.

Sov dåligt i värmen i natt, och är trött. Men ska försöka hålla mig vaken rimligt länge för att kanske sova bättre.

(Gillar inte att den här klaviaturen drar iväg åt galet håll om jag inte är försiktig med fingrarna, och uppmärksam när det händer. Ibland blir det konstiga ord här och där, ibland försvinner text.)

Saknar fysiska böcker att läsa, trist att behöva sitta vid datorn och läsa på skärmen. Ännu tristare att läsa på mobilen. Synd om mig. Thrift shop´en är fortfarande tillfälligt stängd. I La Zenia (Costa Sol i fjol) var en sådan min räddning, köpte böcker för 1 Euro och lämnade tillbaka dem när jag läst. Alla nöjda.

Jag skriver inget viktigt, jobbar inte med demensboken (som är med mig, i utskrivet skick), eller något annat som jag möjligen skulle/borde skriva. Jag bloggar. Och än har jag bara varit här en dryg vecka.

Fredagsmorgon, sol och 21 grader klockan halv nio. Kan bli drygt 30 grader mitt på dagen, ”regn möjligt lördag eftermiddag”. Låter som något att längta efter, här. Just nu är luftfuktigheten 77 procent. Ska ta det lugnt även idag. Bara 2 350 steg igår, jämfört med 8 600 på onsdagen, snitt för veckan så här långt 4 500, duger bra för min del. Har inte lyckats begripa hur jag ska få med antalet steg per dag i Icura-appen, det får räcka med att jag själv vet via mobilens stegräknare.

Släcker mina batteriljus, nu när solen lyser upp lägenheten.

Om en stund ska jag gå ut, och se om Casa Canaria har öppet idag, så att jag kan få min cortado. Behöver just inte handla idag. Har det viktigaste, vatten. Bar ju hem två 5 liters dunkar igår.

På med min urblekta (kan nästan gå för intressant grå) svarta otvättade linneklänning. Den får duga idag också. Tand- och hårborstning, flip-flops. Solskydd. Klar.

Tisdag morgon, kör artrosprogrammet tidigt. En regnskur på morgonen gör att det känns svalt och rent ute. Tar nog en tur till Lidl, Helen berättar att det är ett par hållplatser ”åt andra hållet” vid kyrkan uppe nära Casa Canaria. Buss 381. ”Regn upphör ca klockan 09:00” säger mobilen. Jag väntar en stund.

Jag väntade också på bussen, och den kom så småningom. Klev av vid Lidl, handlade dramaten tung, höll balansen på fullsatt buss med en förare som gillade att gasa när det gick och tvärnita när han måste. Kom av med benen i behåll och gick hem. Asia hjälpte mig upp med vagnen. När jag kom in visade det sig att flaskan med handtvål inte var tillskruvad, de nedre varorna var intvålade.

Nu är vagnen blöt efter dusch, och mina naglar renare än de var före detta. Fika.

Två ”småspovar” (kanske mindre strandpipare) springer på stranden och undviker vågorna exakt i rätt ögonblick. Letar mat. Hoppas de hittar något.

Det är fortfarande både varmt och fuktigt när klockan är halv fem. Jag har just ätit resterna av middagen igår. Wordfeudar lite, läser fantasy från Kindle, äter pyttesmå tomater och gör mig en Dry Martini. Nöjd att jag gjorde artrosprogrammet i morse. 26 grader och halvklart nu. Har diskat.

Nu går en större spov (kanske en småsnäppa) på stranden under mig, men flyger efter kort stund bort till klipporna. Jag är ingen ornitolog.

Jag plockar undan sådant som ska plockas undan. Fick slänga mitt lilla anteckningsblock efter tvålattacken i min dramaten, får bestämma mig för att jag inte hade något omistligt noterat där.

Onsdag morgon, sol och drygt 20 grader. Frukost klar. Nu ska jag kolla vad Helen skrev igår om app för att se när bussen kommer. Jag gick i stället, ner till busstationen. Tog där bussen till Santa Cruz, knallade omkring lite men det var för varmt. Handlade gott (ser gott ut) bröd och åkte hemåt, med 382 som gick ”fel väg”. Fick mig en varm promenad, satt och väntade en stund på rätt buss, men gick till slut. Ingen buss körde om mig, vilket gladde mig.

Raka vägen in i duschen, hann nästan inte få av mig kläderna. Går inte ut mera idag, klockan är nu kvart i tre. I morgon blir det vatteninköp i lilla butiken uppe vid Casa Canaria. Nu ska jag bara ånga färdigt, och dricka det kalla vatten jag har i kylen. Nu 27 grader därute, har varit 29. Solnedgång kvart i åtta.

Här är andra fåglar som trivs i strandkanten, fråga mig inte vilken art

Måndag morgon, kvart i åtta, solen går strax upp. Än har jag ljusen tända. Frukosten är avklarad, och jag ska klä på mig för att gå ut. Det lär bli ännu en varm dag.

Ringer Ikea – igen – för att klaga på att ingen återbetalning gjorts. Fjärde samtalet i samma ärende, pågående sedan 17 september. Får en massa instruktioner i örat, utför – och sedan ingenting. Förmodligen öppnar inte den sk kundtjänsten förrän klockan tio, men det vore ju bra att få den upplysningen direkt, om man som jag ringer halv tio…

Första samtalet samma dag som tjänsten skulle utförts, fick jag luren i örat av Filip. Ska erkännas att jag inte heller var trevlig. Nästa dag ytterligare samtal, med Katarina, som uppgav att hon lagt en återbetalning till mitt kort, skulle meddelas per SMS. Och så Pontus, som meddelade att det inte gick att betala tillbaka till kortet – oklar anledning, men om han bara fick mina kontouppgifter, så skulle allt ordna sig. Det var den 25 september. Än har inget hänt.

Favoritplagg här inomhus – min gamla tunna Yasuragi-morgonrock. Kan inte riktigt klara av att gå ut med den på dock. Det blir syrrans avlagda svarta ärmlösa med blommor på fickorna. Dramaten med, ska köpa stor dunk vatten idag, flaskorna om 1,5 liter räcker inte långt. Gjorde te på kranvatten i morse, lätt klordoft.

Ringer Ikea igen, pratat med Linnéa. När hon väl uppfattar ärendenumret rätt kan hon meddela att pengarna gått från Ikea 3 oktober – sedan kan det ta 5-7 dagar innan de finns på mitt konto. Den som lever får se.

En cortado, sedan en halvtimmes väntan på bussen. 381, skulle ha väntat på 382. Nu fick jag gå de sista kvarteren uppför backen till supermarket´en. Sitter nu i det stora och skönt svala utrymmet med bord, stolar och soffor, utanför butiken. Klockan är kvart i elva, jag är redan svettig. Men nu har jag ingen brådska. Har hittat hållplatsen en liten bit nerför backen, för återfärd.1 750 steg så här långt.

Testar att ha en progressiva glasögonen, de som jag annars bara använder när jag kör bil. Lite knepigt är det på kort håll. Kanske behöver jag vänja ögon och hjärna vid dem, eller så får de bytas ut när jag kommer hem. Krångligt att hela tiden växla glasögon, eller bara ha solglasögon och se urdåligt på längre håll. Och inte kunna läsa etiketter på det jag handlar. Tror jag tar av dem när jag ska röra på mig.

Hemma igen klockan ett. Åt en god rostad sandwich med skinka och ost, plus liten öl à 3,20 Euro utanför butiken, väntade en stund på bussen. Det blev för soligt, jag gick över gatan och hela vägen hem i hyfsad skugga. Sjöblöt när jag väl var hemma, en fylld dramaten är tung. Framför allt av vatten. Insåg att jag nog kan nöja mig med att handla vatten i lilla butiken nära Casa Canaria. Kortare väg hem. Köpte potatis och potatisskalare, bland annat.

Asia kom och ringde på, pratade om gas och batteri och pip pip pip, jag förstod nog inte riktigt vad det handlade om. Hon talar ingen engelska just, och jag ingen spanska just.  Hon kollade att vattnet blev varmt i badrummet, och var nöjd när det blev så. Gillar omtänksamheten. Förmodligen var ett batteri där nere hos dem på upphällningen och larmade.

Köpte två köttbitar i lördags, stekte den ena och blev inte nöjd. Hade glömt att oxkött inte är något jag ska köpa i Spanien, eller bara i form av färsk färs. Nu har jag skurit den andra ”entrecoten” (det stod så på kvittot, tror det var något annat) i små bitar och kokar i grönsaksbuljong med schalottenlök och vitlök och grov svartpeppar. Synd att jag glömde persilja. Får se vad det blir sedan.

Kyckling går bra att inhandla, färsk fisk också (i den mån den finns), kanin finns alltid, men det gillar jag inte. Griskött okej. Tror det blir mera grönt och mindre protein av min gamla vanliga sort framöver.

Har inte hittat någon matbutik som riktigt har det utbud jag söker. Ska ta en tur till Santa Cruz någon dag. Det stora varuhuset, vad det nu heter, som ligger precis vid busstationen, har ”allt”. Lidl finns, men ligger inte precis nästgårds. Jag svälter inte.

En ung man metar nedanför köksfönstret. Han kastar i brödbitar, men det händer inget. Ser inte ut som det gjorde i gamla hamnen häromdagen, när fiskarna hoppade över vattenytan för att få tag på brödbitarna som en man slängde i. Jag skalar potatis med nya skalaren, och får plåstra om tummen. Tacka vet jag min gamla därhemma, kanske vänjer jag mig vid denna också.

Det verkar som om det blir potatismos till middag, med kokta köttbitar och färsk röd paprika, tomater. Spansk ost därefter. Tja. Det gick ner.

Nästan 5 000 steg idag, tillräckligt säger kroppen. Såg fyra halvvuxna kycklingar idag och två små dunbollar igår.

Utanför matbutiken, på skönt kallt marmorgolv