beskrivarblogg

Söndag, hemma igen när klockan är två. 23 grader och halvklart – vilket betyder att det går att hitta skugga. Varning för hårt väder, regn i kväll. Morsade på Palmyra och två väninnor, så nu är jag presenterad för dem också. Har suttit och läst, skrivit lite, pratat med ett tyskt par som fick plats vid mitt bord där jag tog en öl på hemvägen.

Ett gäng turister sprang förbi i någon sorts tävling, med nummerlappar och allt. Många såg inte ut att springa till vardags. De såg ut ungefär som jag när jag undrar om jag ska orka uppför sista backen på väg hem till lägenheten. 8 300 steg idag. Nöjd, i morgon start för artrosprogrammet igen, plus en gång till i veckan. Och gruppmöte per app den 20 november, tror jag än så länge…

Igår åt jag upp min första röda banan. Den har fått ligga och mogna en vecka, och var mycket god. Om den smakade hallon kan jag inte avgöra, men den var nog lite sötare än andra bananer. Det lär bli flera sådana.

Hittade sylt av okänt slag på Alteza, så nu blir det potatisplättar av moset från igår till middag idag. Johannisbeere är vinbärssylt på tyska, den här röd. Går bra. Lingon hittar jag inte här. Tack Google. Middagen var god. Har diskat.

Läser Åsa Hellbergs Nya tider på Flanagans. Den känns lätt. Har gillat några av hennes böcker tidigare, men nu vet jag inte vad jag tycker. Eller, jag tycker den här är precis som alla andra så kallade feelgood-böcker, lättläst och ganska tom. Går inte att jämföra med kattboken häromdagen!

Kvarterets beigeröda katt satt utanför sin port när jag kom hem, och ylade. Tyckte definitivt att matte/husse borde vara hemma och släppa in hen (vet inte kön). Det verkade inte hjälpa. De upptagna människorna vid bordet hos turistkyrkan pratade om katter – ena paret hade en därhemma, och någon såg till den, de såg fram emot att ses igen. Den andra mannen talade om att han aldrig skulle släppa en katt innanför dörren. Inte för att han hatade katter, men de var ”ingenting, ointressanta”. Hans hustru var tyst. Jag med. Jag saknar att inte ha någon katt, men väljer att kunna resa i stället. Går för min del inte att kombinera. Vems katt skulle det vara när jag kom hem, om jag varit borta ett halvår?  I kyrkans bokhylla hittade jag En katts resedagbok.

Har ett längre samtal under eftermiddagen med en gammal kompis, vän/kund, om relationer och problem i sammanhanget. Om brist på tillit, och osanningar/svek. Om att släppa och gå vidare. Med den sorg det innebär, och ensamhet.

Han berättade att SR P1 ska sända program om spelberoende, och undrade om jag skulle vara med. Det ska jag inte, men jag är glad att något sänds. Uppmärksamhet behövs. Vi blir inte färre, vi som är spelberoende – vare sig beroendet är aktivt eller inte. Jag räknar mig dit, och jag håller mig borta. Tacksam att jag klarar det. Trots de erbjudanden som fortfarande trillar in bland mejlen. Det jag gjort på nätet finns tydligen kvar för evigt. Men numera blir det inga trisslotter heller – lotterierna här begriper jag mig inte på. Ser dock att många köper lotter, och att det finns många sorter.

Behöver hitta läsglasögon, de jag har klämmer åt över öronen så att det gör ont. Morgondagens projekt kanske. Liksom hårtvätt innan jag går ut. Börjar fundera på att göra en utflykt av något slag. Santa Cruz lockar inte igen, där har jag varit det jag behöver – skulle bara vara för att kolla om där finns det glas jag letar efter, det som gick sönder för ett tag sedan. Men det kan vänta. Någonstans där jag inte varit, Punta Hidalgo kanske. Där jag först bokade lägenhet, innan jag visste att denna var ledig. Kan vara bra att kolla lite. Men först se vilket väder det är i morgon. Varningar för hårt väder.

Eller så får jag väl gå till kyrkan igen och leta flera böcker. Kanske till och med träffa trevliga människor. Vem vet?

Julstjärnan har ännu inte tappat några blad, och jag har inte vattnat. Försöker låta bli, tycker att jorden känns aningen fuktig fortfarande.

Måndag morgon har jag ännu inte känt av något hårt väder, solen lyser halvklart enligt mobilen, och 24 grader klockan tio. Sov dåligt i natt, fortfarande är månen stor och full och syns även dagtid. Skyller på den. Nu ut.

Igår, inte idag

Lördag morgon, sol och 20 grader klockan nio. Frukost och internet. Snart går jag ut en vända längs stranden och tittar på vågorna. Tar med en av mina ”nya” böcker.

Halv ett är jag hemma igen, med en liten julstjärna à 2,5 Euro. I brist på fin kruka står den nu i en kaffemugg. Har gått 8 600 steg, de känns. Bra ändå i värmen, 24 grader. Har sett några paragliders packa sin utrustning, och ett par landa. Fantastisk precision, på stranden mellan alla som ligger och solar. Till och med seglet hamnade rätt. Ser på nätet att många drunknat här på Teneriffa hittills under november – de allra flesta turister söderöver. Jag blir nervös när jag ser föräldrar en bra bit upp på stranden, som låter sina 5-6-åringar leka i vattnet. I mina ögon alltför nära de stora och starka vågorna.

Satt och läste en stund ute, men hittade inte riktigt någon ro. För många människor överallt. Och andra levande personligheter, som den papegoja jag kände igen från för några dagar sedan. Då var den ute med sin ägare/vårdare/husse, nu inne i lägenheten, men samma olåt. Jag hade precis satt mig på bänken utanför, när den började klaga. Åtminstone lät det som klagan. Jag gick vidare. Appen Merlin noterade ljudet, men kunde inte identifiera fågeln.

Byter till min snart utslitna tunna morgonrock. Pratar med syster K som visade sig ha gått ungefär lika många steg som jag idag, i kraftig vind hemma i Uppsala. Sol även där, och ”inte så kallt”.

Nu ska jag läsa lite igen. Lucinda Riley Änglaträdet. Den är tämligen seg. Gratis från kyrkans bokhylla.

Skalar potatis till middagens potatismos, med bockwursten och grönt. Gillar inte de potatisskalare som finns här, köpte en när jag inte hittade den som gömde sig i en låda. Två dåliga gör inte en bra. Tacka vet jag min gamla därhemma, den får följa med mig nästa resa. Har skrivit upp på listan ”ta med/ta inte med”.

Syster K läser om Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink och konstaterar att det inte hänt något (bra) sedan den kom ut. 1970. Tror tyvärr att det stämmer. Drygt femtio år har gått, och just nu ser det mesta eländigt ut i världen, och i lilla Sverige. Råkar samtidigt se Richard Moss på Facebook, har inte tagit del av hans tankar på länge. Idag menade han att det inte hjälper ett dugg att förtvivla. Oavsett vad som sker i omvärlden (valet av Trump som president i USA till exempel) så har jag, liksom var och en av oss, att vara medveten i mitt liv, välja att leva det så väl jag kan. ”Nothing has essentially changed.”

Utmanande. Jag tänker på en vän som är mitt i oönskade förändringar. Önskar att jag kunde skicka styrka, och glädje och hopp. Vet ju hur svårt det är att vara i den situationen, också om du medverkat till den, som jag hade. Försöker tänka på Will Schutz som hävdade att ansvaret för en relation – bra eller dålig – är alla inblandades. Lika stort, inte större och värre på ena sidan än på den andra. Plågsamt sant.

Söndag morgon bjuder på sol och stark vind. Halv tio är jag på väg ut.

Fredag, hade tänkt besöka skandinaviska turistkyrkan i Puerto för att låna böcker – men det blåser och har regnat, bara 19 grader… Mera regn senare under dagen, säger mobilen. Känns som att det får bli en stillsam hemmadag idag. Har kört igenom artrosprogrammet, känns bra att jag kommer ihåg övningarna.

Ser på FB att Grimwalkers skriver fem sidor var och därefter mejlar dessa till varandra. Redigerar och korrigerar, använder Word. Förmodar att de startar i någon sorts gemensamt upplägg. Synopsis, ordet gömde sig i min gamla hjärna. De lär ha givit ut femtio böcker var under femton år. Och jobbat hårt med att marknadsföra sig.

När jag tittar ut genom sovrumsfönstret ser jag Palmyra gå fram och tillbaka. En timme på förmiddagen, en på eftermiddagen. Hon har gått ner 13 kilo och har promenerat så här hela året. Just nu regnar det inte, men det är molnigt.

Ser bilder från turistkyrkan och torsdagens ärtsoppa – tydligen gjord gemytligare med gitarrspel, sång och glada miner… Känns inte som ”my cup of tea”, men kanske har de bra böcker. Jag löser wordle och sudoku.

Och gick ut i solen. Till Skandinaviska turistkyrkan, åt fräsch våffla med sylt och vispad grädde och kaffe för 3,5 Euro. Hittade fyra böcker i det lilla biblioteket, behöver inte bära tillbaka dem om jag inte vill. Satt vid ett bord (föreståndaren/pastorn närmast föste ner mig på den stol han suttit i) med två svenska par – som enbart pratade med varandra. Kände mig totalt exkluderad, och noterade att det just inte gjorde något. Pastorn med fru verkade vänliga.

Därifrån till caféet längs playa Jardin, där satt mannen från häromsistens med en öl. Idag bjöd jag honom, och talade om vad jag heter och fick veta att han heter Martti, stavar det på finskt sätt – vet inte varför. Han är inte engelsman, tror inte han är spanjor heller, eller finne. Han letar i huvudet efter engelska ord, blundar och hittar dem. Vi för haltande samtal, lär mig att han tar dagen som den kommer, han har inte bestämt sig för om han ska stanna på Teneriffa eller inte, jobba eller inte. Talade inte om vad han eventuellt jobbar med. Är välvårdad, snyggt klippt och har rena kläder. Dåliga tänder. Varma ögon. Yngre än jag. En människa, mera än man. Rökare som så många här.

5 500 steg när jag är hemma igen. Vinden har ökat, molnen samlas över bergen, här lyser solen ännu. Idag har jag varit social så det räcker för nu.

Läser med förtjusning En katts resedagbok av Hiro Arikawa. Fynd på kyrkans hylla. Men Nana, i boken, är en vit katt med svart vinklad svans och ett par svarta fläckar i ansiktet. Inte helsvart som den på omslaget…

Middag idag – potatismos (egentillverkat) med tysk Bockwurst och avocado plus tomat. Tror jag halv tre. Det kan ändra sig.

Fotbad, så skönt. Någon gång här ska jag kosta på mig proffsig pedikyr, manikyr är inte stor idé med mina naglar (ovilja till nagellack). Idag får jag klara mig med mig. Och tånaglarna målar jag.

En katts resedagbok är så fin, förtjusande är ett ord som föresvävar mig, tror aldrig jag använt det om någonting. Och den har en sorgsen underton, jag vägrar att kolla i slutet för att inte bli ledsen innan jag läst hela boken.

Det blir nog pasta och köttfärssås med paprika och tomat till middag. Har tagit fram påsen ur frysen, och även den rivna osten som jag annars kunde ha glömt i kylen. Har ätit nu när klockan är halv sex. Mätt.

Inget regn ännu, kanske uppe i bergen. Och kanske här senare eller i morgon bitti.

Och längst bak i boken finns förklaringen till katten på omslaget, som inte liknar katten i boken. ”Teckningen heter ”Människan och världen” och är gjord av Shuai Liu, en kinesisk målare med cerebral pares vars verk stöds av Chilture.com, en sammanslutning av konstnärer med olika funktionshinder.” Förlaget förälskade sig i bilden och valde den. Tack för en fin bok, och mina tårar på slutet.

Fortsatt torsdag, 23 grader, halvklart, kanske regnskurar under eftermiddagen. Kändes varmare tyckte min kropp när jag gick mina 6 200 steg hemåt med fem liter vatten i en dunk. Och lite annat i ryggsäcken. Fick min cortado på hemvägen, Casa C öppnade vid tolv idag. Nu inomhus i svalka.

Har ätit en saftig blodgrape till lunch, vad det blir till middag är ännu inte bestämt. Kanske en tonfiskröra med hårdkokt ägg på bröd. Kanske något ur frysen (men känner inte för det sista av fisksoppan, eller köttfärssåsen till pasta). Det ger sig.

Många paragliders i skyn idag, avundas den känsla jag inbillar mig att de upplever och vet samtidigt att jag aldrig skulle våga, liksom inte snorkla eller dyka. Trivs bäst på jorden.

Och läser Kindle-fantasy när inget annat gives.

Tonfiskröran, med schalottenlök, philadelphia-ost, majonnäs, svartpeppar, salt, mango chutney och mascarpone – sallad bredvid med paprika, tomat och gurka – alltihop var gott. Inget bröd behövdes. Några gräddkolor efteråt, mjuka så att inga tänder riskeras. Och en DM.

Klockan är fem, det är varmt (22 grader). Jag är mätt och belåten, ska nog diska om en stund. Tvättar min klänning idag igen, spillet från igår gick inte bort. Solnedgång om en dryg timme, det mörknar inomhus redan. Jag tänder mina batteriljus och bordslampan bakom mig. Har diskat.

Läser det som jag fortfarande kallar kvällstidningar, Expressen och Aftonbladet. Nu vill AB att jag ska logga in för att kunna läsa, det vill inte jag – så då får det väl vara. Inte för att något av det jag kan läsa gör mig glad – mest elände, vissa eländen värre än andra. Det är en soppa av kändisar och deras förehavanden – dottern till en tuppade av på krogen, nyhet? En programledare gjorde detsamma – nyhet? Trump utnämner märkliga medarbetare, Biden stapplar omkring i sanden, någon som försvann för femtio år sedan har kunnat identifieras – och mördaren är död sedan länge (förmodar jag). Israel, Palestina, Irak med barnbrudar tillåtna att våldtas från nio års ålder. Vilken jävla värld.

Tacka vet jag fantasy – med drakar, magi och även där våld. Känns ändå skönt att kunna försjunka i en stund. Verkligheten är för grym.

Jag har skrivit lapp om att leta glas i stället för det som välte ur diskstället häromsistens, och gick sönder. Ett par extra läsglasögon behöver jag också se till att ha, slängde ett par trasiga igår. Och middagsmat – har diverse grönsaker i kylen. Kyckling någon dag, med currysås (har med Rajah´s curry hemifrån) och kokt ris. Tomater och ett par äpplen ska jag nog också ha, sallad som ser bra ut finns inte överallt. Champinjoner.

Santa Cruz i morgon kanske, och det stora varuhuset vid busstationen – där finns nog det mesta, El Corte Ingles heter det och jag minns det när jag googlat. Tacksam för hjälp med minnet emellanåt. Vädret får avgöra vad jag gör.

Molnen samlas över bergen. Tacksam att det inte regnar här som över fastlands-Spanien, Malaga och Valencia.

21 grader och halvklart, säger mobilen. Skönt säger jag. Kanske var det några små droppar regn på köksfönstret tidigt i morse, kanske blir det regn i morgon. Och fyra-fem dagar framöver, samtidigt som temperaturen ligger runt 24 grader… Tre grader och molnigt i Norrtälje-trakten.

Dagens väderrapport. Duschar och överväger att klä på mig när klockan är halv tio. Gick ut strax efter tio, cortado vid kyrkan eftersom Casa C är stängt på onsdagar. Promenerade in till gamla hamnen i Puerto, gick runt lite och så småningom hemåt. Åt lunch, baby squids, på serveringen strax före Playa Jardin, en öl till. Kostade 11 Euro, och var gott. Behöver därmed ingen middag i kväll. Spillde förstås på klänningen som nu dansar i tvättmaskinen. Varm och svettig blev jag, mest i håret. Bröd, tomater, tysk korv och kola inhandlades längs hemvägen. Hemma vid tvåtiden.

7 800 steg, plus artrosprogrammet innan jag gick ut – kom ihåg övningarna. Icura-appen slutade fungera häromdagen.

Ungefär så här ser mitt dagliga program ut – äter inte ute varje dag, kanske en gång i veckan. Dricker inte öl heller varje dag, men oftare än hemma. Godare? Varmare väder, svettigare. Artrosövningarna två gånger per vecka, och promenaderna verkar ligga på ett genomsnitt för en vecka om ungefär 7 000 steg per dag. Det är bra mycket mera än jag tog mig för hemma på Addarsnäs.

Någon dag tar jag bussen, till Lago Martianez, Santa Cruz eller kanske till Garachico, fin liten stad som jag ofta var i förra gången på Teneriffa. Promenaden till busstationen är inte alltför lång och Titsa-kortet ger tillgång till guaguas (bussarna kallas så) över hela ön. Bussarna går inte tätt, så man behöver ta reda på ungefärliga tider för att slippa vänta länge. Om jag vill åka buss från Punta Brava in till Puerto brukar jag kolla busshållplatsen vid Café C – om där sitter några ”infödda” kommer bussen inom rimlig tid.

Jag läser lite, skriver lite, pratar med släkt och vänner per telefon. Wordfeudar, löser wordle i NY Times, sudoku i DN. Funderar, lagar mat, äter, tar min Dry Martini om jag har ingredienser hemma. Diskar och tvättar när det behövs. Torkar golven och bäddar rent i sängen. Drar bordsduken till rätta på det lilla matbordet utanför köket, den har en tendens att glida runt. Tittar på havet och lyssnar till vågorna (när jag har hörapparaterna i öronen).

Sedan jag kom hit har jag fått en tand lagad, och den nya laptopen reparerad efter kortslutning. Glad att jag fick tag på bra tandläkare och datorbutik (Helens tips). Hoppas slippa flera akuta eländen som kostar pengar. Och ibland hittar jag rätt ord på spanska och gör mig förstådd. Läser bättre än pratar. Har bestämt mig för att det glas öl jag vill ha när jag beställer heter ”una caña” och inte ”gaña”, kvittot idag klargjorde den saken. Svårt ibland att höra skillnaden.

Mer upphetsande och spännande är inte min tillvaro här. Men den är varmare (väldigt mycket varmare), den är behaglig, jag tar en dag i taget och mår bra. När jag inte fastnar i ”tycka-synd-om-ensamma-mig”. Det gör jag också ibland. Kan ändå bli tacksamt glad över att jag inte deprimerar mig – som så många gånger förr, av diverse orsaker och ibland utan något skäl alls. Eller i alla fall inget jag begrep. Det ger mig ett lugn i stunden, och förtröstan på den framtid jag fortfarande har.

Ska göra ett nytt försöka att låna e-böcker från biblioteket i Norrtälje. Tyvärr är hemsidan omöjlig att navigera ifrån, jag klarar det inte. På mobilen hävdas att jag lånat det jag får (3 per vecka), på datorn går det inte alls att hitta e-böckerna. Rättelse – jag hittar inte e-böckerna. Ombeds ladda ner Adobe Digital Edition. Släpper det och återgår till Kindle.

Längtar efter färsk dill, finns nog inte här. Och pepparrot i tub eller burk – vet vad det heter (rábano picante), men har inte sett någon. Har just inte sett färska kryddor alls. Jo, persilja och koriander. Mercadona på Costa Sol var mera välsorterat än t ex Alteza eller Dino här. Olika sorters turister? (Carrefour i Frankrike är bäst.) Lidl här åkte jag buss till i veckan, fick gå hela backen hem eftersom busshållplatsen höll på att asfalteras. Det är kanske fixat nu, att gå med det man handlat i nerförsbacke är jobbigt för dåliga knän. Och jag hittade just inget där som inte finns på närmare håll.

Nu är det en ny dag, en torsdag, och frukosten är äten. Det är 23 grader och halvklart klockan 10. Jag ska klä på mig och gå ut. Behöver handla middagsmat.

Fullmåne igår kväll, suddig stadsbild

Tisdag, idag blir det fisksoppa till middag. Från frysen. Har varit ute och gått, uppskattade att det var lite vind och inte lika varmt som de närmast föregående dagarna. Faktiskt lite molnigt och bara 23 grader. Klockan är snart fyra på eftermiddagen, har hanterat diverse med hjälp av datorn idag. Skönt att ha den igen.

Har köpt selen och magnesium, det jag hade med mig är snart slut. Dyrt, här som där. Inhandlade dessutom ägg, potatis och apelsiner (riktigt hur de möjligen kan hänga ihop är oklart) hos handlaren längs vägen in till Puertos gamla fiskehamn. När jag gick hemåt. Använder just inte ”dramaten” eftersom den blir för tung att bära uppför trapporna, om jag handlar för mycket… Kanske kan Helen och Isaac ta över den när de kommer. Jag klarar mig med ryggsäck och extrakasse från Frankrike. Får portionera ut handlandet.

Läser om Grimwalkers, som ska begränsa sig till att enbart ge ut sina böcker på Forum. De är fruktansvärt produktiva, disciplinerade författare och jag har inte läst någon av deras böcker. Skickliga marknadsförare av både sitt gemensamma och respektive författarskap, minns hur de for till USA och gifte sig flera gånger. Bara ett exempel. Gillar dem. Ska nog ladda ner någon av böckerna, de flesta finns som e-böcker. De tycks inte tro på tryckta böckers eller bokhandelns framtid. Även den litterära världen förändras fort.

De här två författarna jobbar disciplinerat, och samarbetar tydligen mycket väl. Och har självförtroende. Undrar hur deras ”recept” ser ut? Tänker på Sigge Stark som också skrev mycket och fort – men inte hade samma möjligheter eller förmåga till personlig marknadsföring som Grimwalkers. Hon utnyttjades nog av förlaget, utan att få mer än småpengar för det.

Här sitter en gammal skrivande människa och är lite (sant, lite) avundsjuk på de som tar för sig och jobbar med sitt skrivande idag. Jag är för feg, för gammal, för ensam för att ge mig in i något som ens liknar dagens bokmarknad. Eller? Kanske ger jag ut någon bok på eget förlag, vill/kan inte anpassa mig till något av de förlag som finns. De små kanske kan vara intressanta eller intresserade, men har inga möjligheter till marknadsföring. Och utan det, ingen försäljning. Då kan jag lika gärna vara utan försäljning på egen hand.

Doften från tinande fisksoppa når näsan. Jag går ut och välter den frusna kuben så att allt hamnar innanför kastrullens gränser. Lägsta gasvärmen på. Det blir bra. Och soppan var lika god idag som när det begav sig. Blir en middag till, med lite extra pulpos och en skvätt vitt vin.

Stadsbiblioteket i Norrtälje tycker att jag nått maxantalet lån ”för denna tidsperiod”. Inte vet jag, trodde det handlade om tre per vecka – kanske inte. Så där är det stängt för flera lån. Kindle-böckerna klarar jag sådär. Och de fysiska böckerna från loppisen häromsistens kanske tål några sidors läsning, men inte mycket mer. Storytel slutade jag med innan jag åkte, kanske dags att börja igen. Fast vill inte.

Pratar med yngste sonen, han lät som om han haft en bra ledig dag. Jag tjatar om att han ska bädda rent i sängen, han säger att han åtminstone plockat fram rena lakan… Morsor.

Vackra blommor ”överallt”

Tisdagen är aningen svalare än igår, bara 23 grader när klockan är halv fyra. Jag har gått 8 000 steg idag. Och fått ”svar” från artros-rehab att ”något måste ha blivit fel, inget gruppmöte inbokat igår”. Ny kallelse till den 20 november… Uppenbarligen fixar de inte kallelser och videomöten – jag har ett brev som hävdar gruppmöte igår. Trist med krånglet, de borde försöka hitta orsaken i stället för att tycka att ”något måste ha blivit fel”.

Något hänger ner från trädet vid bänken där jag sitter…

Två veckor utan dator, inte så plågsamt som jag trodde. Men skriva för hand, min handstil är inte längre vad den kanske en gång var. Det har bara blivit korta noteringar om de dagar som gått, värme och antal steg. Just nu är det bara 2 250 steg den här måndagen, till cortado på Casa C, datorbutiken och hem. Mer lär det inte bli idag, klockan är tolv och det är 28 grader ute. Kanske calima också, alldeles disigt upp mot bergen. Mötte Palmira och vi pratade kort, kollade hennes hårfrissa uppåt datorbutiken till, men den var stängd.

Jag håller mig inne resten av dagen.

Folk badar i det förorenade vattnet, och det är lockande att svalka av sig. Men jag har inte lust att bli magsjuk, så jag nöjer mig med att titta på.

Satt en stund på en bänk här på plazan. Asia (min värdinna) kom utfarande genom porten till sin bil på ”fel” sida om huset. Jag undrade först vad som hänt, men kom så på att hon bara ville passa på att parkera precis utanför porten. Där hade det just blivit en glugg. Vi kom överens om att det är för varmt för att vara ute och gå.

Kör en tvättmaskin med småtvätt.

Jäklar vad jag är glad att datorn fungerar som den ska! Men jag ska ta ett samtal med butiken hemma i Sverige när jag är tillbaka. En ny dator borde inte drabbas av kortslutning, vilket anges på fakturan.

Kvart i tre idag är det dags för gruppsamtal med artrosgruppen, via appen ”alltid öppet”. Jag är lite mallig över att jag faktiskt inte fuskat en enda gång med övningarna sedan vi lämnade tillbaka sensorerna som registrerade vad vi gjort. Och jag går längre och säkrare än före det här programmet, även om mina knän inte är som de varit tidigare. Å andra sidan gäller detta för mer än knäna. Träning hjälper åtminstone mot artrosen.

Kommer ihåg att jag behöver ladda hörlurarna inför gruppmötet om en timme. Glömde däremot att jag hade en pappersnäsduk i klänningsfickan – nu får jag plocka pappersfragment från den nytvättade klänningen. Inte första gången.

Det går inte att ansluta till videomötet via appen och kallelsebrevet. Försöker chatta med Rehab, som förstås svarar att de ska svara när de tagit del av mitt inlägg. Och när jag vill kolla Icura (artrosprogrammet) så kommer meddelandet ”appen kraschar hela tiden”, så jag stänger den. Allt det här är på mobilen, inte laptopen. Om jag inte hade frikort nu (vilket jag tror att jag har, törs inte kolla, fastnade nyss på 1177 och kunde inte logga ut), skulle det här strulet kosta mig 400 kronor, plus utebliven info. Teknik. Hoppas Icura kraschar för att den inte ska vara tillgänglig längre. Kanske är det meningen att övningarna nu är så väl innötta att de koms ihåg utan app. Tio övningar, får testa i morgon vad jag kommer ihåg.

Så, här sitter jag med hörapparater i öronen, fulladdade hörlurar – och inget videomöte. Tiderna för mötet har ändrats flera gånger, de avbokade breven har länkar till videomöte – det som anger dagens möte har det inte. Om det är jag som är galen eller personalen på Rehab som är teknikovana, vet jag förstås inte. Kanske chatten kan tala om för mig… Nån gång.

Eller om tiden är fel, på mobilen anges fortfarande tid en timme senare i Sverige än här. Jag är kanske galen.

Ger upp nu, läser och struntar i sådant som inte fungerar. Myndighetsposten t ex, jag lär ha ett meddelande där, men kommer inte åt det… Tack för idag.

Kanarisk banan, lär vara god om den inte äts innan den är mogen – mera lila än denna. Tror jag.

Klockan är fyra, jag tröttnar på att läsa gratis Kindle-böcker. Bättre än inget, men inte bra. Vill ha riktiga pappersböcker. Nästa vecka får ägnas åt sökande. Har ju ett vackert bokmärke från ”Desiderata”, ”Mama Crea”, som jag fick när jag nyfiket gick in på ett ställe i stan. En pojke stod med sin mamma och formade någonting i lera, ett par vackert maskerade människor försökte prata med mig. När jag talade om att jag just inte förstod spanska, fick jag ett stort leende och ett bokmärke. Tack.

Nu behöver jag böcker till mina bokmärken, har flera med mig hemifrån. Några har barnens kusin Ulrica Ullman gjort, verksam i Frankrike som konstnär.

• Här kraschade min dator, nu inlämnad och jag får vänta på besked ca 10 dagar. Intressant.  Det lär inte bli några långa blogginlägg per mobil.
• Två veckor senare kunde jag hämta laptopen. Och den fungerar. Kortslutning översätter jag spanskan till, kostade 85 Euro, lika mycket som min lagade tand… Tacksam.

Och jag slipper skriva för hand!