beskrivarblogg

Lördag tar jag bussen vid Rösa (där bilen står bra), till Uppsala och ena syrran, SL-biljett à 27 pensionärskronor fungerar enkel resa. Ska köpa gåstavar på Alewalds, butik som finns där. Efter frukost nr två gick vi iväg, hittade stavarna och nu får jag banne mig se till att gå med dem, de var dyra. De är treledade, går att fälla ihop och de får plats i resväskan. Verkar definitivt stabilare än de periskopvarianter jag tidigare hade, numera skänkta till Stadsmissionen.

Vi fikade, dyrt det också men händer sällan att jag får tillfälle att bjuda, och vandrade så småningom tillbaka till syrrans hem. Pratade med andra syster vår, som till i morgon bitti har dotter och barnbarn på besök från London, Trötta fötter, drygt sextusen steg. Bra för knäna. Wordfeudade, hon vinner.

För första gången i livet köpte jag också 1 kg kantareller på Vaksala torg, välrensade och möjligen sköljda, eftersom de inte var så starka i smaken. Har stekt några, förväller resten för frysen. Kostade bara 100 kr för kilot, 200 på annan marknad, nära 300 på Ica…

Hemma igen efter ungefär 12 timmar borta. Och längtar ut i skogen efter egenplockade purfärska kantareller, och gärna några Karl Johan också. Men det är bara i skogen på ”landet” jag törs gå, med vinglig balans. Där är jag hemma, även om jag i fjol var orimligt trött efter en svampvända. Jag får träna på den där ”långsamhetens lov”, inte ha bråttom som jag av okänd anledning har haft hela livet, när det gäller att gå och röra mig. Det gick fint då, för det mesta. Nu är det sakta som gäller, sakta och försiktigt, och koll på var fötterna hamnar för att resten ska hänga med.

Känner också av att kortisonet jag fick när jag kom hem i våras nog har gått ur kroppen nu. Den 23 september är det dags för nya sprutor hos doktor Calle.

Det mörknar, disken ligger i blöt, stekpannorna är diskade och insatta i kastrullskåpet. Jag gör mig en Dry Martini med Noilly Prat som vermouth, hade trott att systemet i Uppsala fortfarande hade Marezzo, men det var fel. ”Kan beställas”, och det vet jag, får göra det innan jag åker och få med mig ett par flaskor till Punta Brava. Gin kan jag handla där.

Det jag också skulle vilja ha med mig på resan är en väldigt hopfällbar ”dramaten”, jag orkar inte längre bära matkassar. Senast jag var på Teneriffa köpte jag en vagn där, och lämnade kvar. Kan det möjligen vara rimligt att skicka den vagn jag har här hemma, som specialbagage?

När jag vill spara det jag skrivit, måste jag varje gång logga in på Microsoft-kontot. Irriterande, var likadant på ”gamla” datorn, men inte tidigare på den jag kvaddade. När jag loggat in så kvarstår beskedet att jag måste logga in. Försvinner inte förrän jag sparar igen och fortsätter. Törs inte strunta i det där, vill inte att det jag skrivit ska försvinna.

Tänder några ljus på köksbordet, har än så länge bara tagit fram tre stakar. Nu är det augustimörkt utanför fönstren, och inte ljust igen för ungefär vid femtiden i morgon bitti. Då jag kan se vildsvin om de finns att se i närheten.

Diskar, och fördelar förvällda kantareller i påsar för kylen, frysen i morgon.

Snart är det dags för sängen. Är glad och tacksam för den här dagen, med syrran och med andra syrran per telefon, med äpplen med från gården där B bor, med stavar som jag tror fungerar bra, med kantareller, med stunden på balkongen med god nygjord svart vinbärssaft och grannens bullar innan jag drog iväg hem. Och skönt med bussåkande i stället för eget bilkörande. Jag hann t ex i morse se MÅNGA gäss av någon sort i plog på plog över himlen. Det börjar bli höst, björkar gulnar, rönnbären är många och starkt röda. Kall vinter? Eller tvärtom enligt våra östliga grannar i Finland? Bryr mig inte om vintern, den är klart uthärdligare på Teneriffa, om man enbart ser till temperatur och brist på snö.

I fjol…

Oj, vad jag stökar med min nya dator. Den släpper internet lite nu och då, Microsoft Edge vill hela tiden ta över från Google, jag har ännu inte kunnat göra en enkel genväg till min blogg, eller skriva ut direkt utan krångel… Jag har en mängd böcker nerladdade i Kindle, och det var inte helt enkelt att få tag på dem. Tror jag vet hur jag ska göra nu. Det där med synkronisering är inte heltäckande.

Men, jag tycker om att skriva på den. Den är svart och fingeravtryck syns direkt mera än på den ”gamla” silverfärgade. Det får jag leva med. Och så väger den bara 1,2 kg. Det gillar jag.

Skärmen är 14 tum, men eftersom den går ända ut i kanterna känns den inte liten. Och än har jag inte hittat någon McAfee, som jag var rädd för. Kanske ligger han på lur någonstans i det fördolda, och får hanteras då. Nu ska jag kolla om Avast har kommit över hit. Har aktiverat det viktigaste.

Det har tagit mig några varierat lustfyllda timmar att få någorlunda ordning på allt i den nya laptopen.

Fredag morgon. Vid femtiden var jag upp på toa, och tittar vanemässigt ut genom fönstret. En stor gris (vildsvin) bökar i gräset på andra sidan vägen. Han knallade omkring helt lugnt, stannade lite och skapade sina hål i backen, hittade förhoppningsvis något att äta. Tror det var en ensam gris, såg inte några fler. För nära, även om det var vid en tid då jag aldrig är utomhus. Såg förslag om skottpengar på vildsvin, rejält betalt skulle kanske göra skillnad.

Himlen är disig och det blåser lite, drygt 18 grader klockan åtta. Stannar inomhus med min frukost. Klockan ett är det dags för lektion 2 i artrosskolan, utan tekniskt strul hoppas jag. Mobilen säger ”lätta regnskurar”, men inte här. Än. Men vinden blir kraftigare.

På måndag gruppmöte hos Rehab vårdcentralen, 275 kronor till. Appen Icura ska få oss artrosiga att träna mera och bättre. Introduktion och personligt träningsprogram utlovas.

Räknar benen på min lilla hoppspindel som just nu vilar i köksgardinen, åtta – trodde spindlar hade sex ben. Luckor i min bildning.

Jag stökar med bakgrundsbild och färger på skärmen – blir inte riktigt nöjd, men får fortsätta prova mig fram. Har nu en bild från La Caleta, med surfare knappt synliga i Atlantvågorna.

Nu, kvart i tio, fika. Och lite läsande i bok av Katherine Howe, A True Account – Hannah Masury´s Sojourn amongst the Pirates, Written by Herself.

Så har jag skaffat tillbaka mina genvägar, som försvann – jag vet inte varför. Tror det hände när jag försökte få Expressens sida att gå från deprimerande svart/mörkt till ljust. Det lyckades. Äventyrligt med ovan dator. Även Kindle-böckerna är nu tillgängliga via genvägar. Slutar förmodligen med Storytel när min sonhustru gör det, sista augusti. Får leta thriftshops i Puerto de la Cruz för billiga bokinköp, som i La Zenia. Har laddat ner vägbeskrivning i mobilen, från Plaza Manuel Balesteros till Mercadillo Solidario Manos Unidas. Kanske finns det böcker där.

Har lyssnat till artrosskola lektion 2, den här gången fungerade tekniken. Men uppläsning från bilder är inte en pedagogisk modell jag gillar, heller inte att det ställs frågor till deltagarna, som känns rätt töntiga (frågorna). Det var mycket ”äääh” och ”hmmm”, medan terapeuten bläddrade bland bilderna. Kanske blir det bättre på måndag, vid det fysiska gruppmötet. Jo, jag tror jag lärde mig att gåstavar ska vara så långa som till armbågen när armen är böjd i 90 grader. Ska kolla på måndag.

Elektriker och förvaltare var in i min källare också idag, stod och såg sig omkring utan att verka bli så mycket klokare. Vet fortfarande inte om det är fel på värmen där nere eller om det handlar om ”givaren” på andra sidan vägen.

Ute, med laptop och kaffe försedd. Bok ifall att, glasögon, solglasögon för läsande, papper och penna. Filt över knäna och morgonrock för resten. Solen är i moln och bakom det stora trädet (alm?). Det är en ask, kollat. Började på ”a” i alla fall. Mina trädkunskaper är närmast obefintliga. Då är det stora, lite sjuka trädet längs vägen också en ask. Många träd här på gården är höga och gamla, många mår inte bra. Tacksam att det inte är mitt bekymmer.

Ska in till Norrtälje idag, men det får bli senare. Den nya datorn tycks inte ha flyttat på sig sedan igår.

Syrran fick 50 poäng för ordet ”letal” i wordfeud, nu är hon nästan ikapp mig. Jag tyckte jag hade ett bra försprång…

Ringduva och hussvala finns i närheten just nu, talar fågelappen om. Blå prick ”hearing a bird”, och i bästa fall bild och namn på fågeln. Namn på appen är Merlin.

Åker in till Norrtälje, handlar, svettas, lånar böcker – och när jag kommer hem får jag meddelande att min dator finns att hämta, på Flygfyren i Norrtälje där jag nyss var… Nu får den vänta till i morgon efter sömnapné-besöket med Anders. Jag behöver ändå in och ta ut euro, glömde det kortet hemma idag.

Covid ökar i Sverige, glad att jag till slut ändå fick min vaccinering nyligen.

Idag blir middagen thaisoppa (Keldas) med Icas lösfrysta stora räkor. Falu rutbröd till, med lagrad Jarlsberg. Har suttit ute hela eftermiddagen i skön skugga. Nu inomhus igen, klockan är kvart över fem.

Jag pratar med Anders och påminner om tiden i morgon. Äter min middag, och diskar. Gillar tom diskbänk. Något diskställ har jag inte längre, det tog för stor plats. Och diskmaskinen bara står där, jag gör rent den emellanåt, använder den aldrig.

Efter en lätt orolig natt (kollade väckarklockan, litade inte på aldrig använt larm på mobilen) blev det snabb frukost och bilfärd till bussen in till Stockholm. Vi hittade varandra på Odenplan, och fick förstås vänta ett tag på mottagningen för sömnapné innan det blev Anders tur. Jag såg fascinerad hur man efter man kom in och lämnade tillbaka små väskor med apparater (tror jag) – en kvinna var som jag sällskap, en hade sömnproblem.

Den kvinnliga ”hanteraren” ( i brist på namn) var inte särskilt intresserad av de frågor och tankar vi hade skrivit ner inför besöket. Hon började tala om hur A behövde vänja sig, bli van – och jag tände till (lite) och menade att ”van” det var han förmodligen efter flera år med detta. Så småningom blev konversationen mera konstruktiv, tror att Anders fick klart för sig att han behöver använda sin apparat för att få resultat… Han kan använda den som han orkar, måste inte ha den hela natten.

Han får en ”befuktare” för att inte bli så torr i halsen. Första gångerna kan han fylla fullt med vatten och kolla hur mycket som använts under natten, innan han diskar. Nästa gång fyller han på vatten dit.

Hans apparat och ”munstycke” fungerar som de ska. Kuddar och annat som kan hittas på näter är inte vetenskapligt belagt, enligt hanteraren.  Telefonkontakt om några veckor för att kolla hur det gått. Hoppas att han orkar komma igång igen.

Vi skildes åt på Odenplan, han fortsatte till jobbet, jag åkte hem, tog bilen vid Rösa och åkte in för att hämta min nya lätta laptop – som jag nu använder för första gången.

När jag väl kom på att stänga av alla funktionerna på pekplattan fungerar skrivandet fint. Allt har synkats över på den här från den andra, har t o m fått hörlurarna att fungera efter lite meckande. Och använder Google som sökmotor, gillar inte Microsoft Edge.

Några kontanta euro lyckades jag däremot inte få, sparbanken hade en automat för detta tidigare – den verkade inte finnas nu efter ombyggnaden. Och inne i banken satt flera personer och väntade på att få hjälp. Jag åkte hem.

Tror att det mesta från den större laptopen nu finns i den här. Jag gillar klaviaturens anslag, gillar vikten, fick en gratis ”portfölj” på köpet – är nöjd. Har lagt till ad block, min blogg som snabbalternativ etc.

Syrran vann förstås wordfeud. Vi har börjat på nytt. Nu ska jag ut en stund i lätt vind, och sol på en disig himmel.

Jag har lite problem med internetanslutningen, och att komma till rätt sida i wordpress, men jag lär mig väl så småningom.

Kersen växer fortfarande

Det börjar bli många datum att hålla reda på nu, bokade just av Anders och mitt besök på Ikea för sänginförskaffande. Jag fick tid på hudmottagningen samma dag för koll av gamla solskador och det får gå före. Nu på torsdag sömnapné-mottagningen med Anders. Samma dag fyller sondottern år, kanske kan vi ses om hon är hemma. (Sofia är fullbokad hela födelsedagen, förstås. Vi kanske kan ses veckan efter.) På fredag del två av artrosskolan, blir kul (?) att se om tekniken fungerar. Och veckan därefter tid med fysioterapeuten för personligt träningsschema, så ett glapp på några veckor (kanske hårklippning och fotvård?) före tiden hos doktor Calle för kortison i knäna.

Har en hög med papper i datumordning för att försöka hålla reda på alltihop. Någon gång ska jag också hämta min nya dator och få igång den, än är den inte aviserad mer än att den gått från lagret i Borås. Och kanske ska jag hälsa på äldste sonen med familj, systrar, kanske få besök av kär vän, kanske också av yngste sonen och hans särbo. Och ta ut Euro så att jag kan betala hyran i Punta Brava. Börjar jag få resfeber redan? Nu är det drygt sex veckor tills jag far iväg.

Fem skator far omkring på gräset på andra sidan vägen. I våras var de nog bara två.

Har tänkt att försöka hålla mig vaken för att kanske se stjärnfall och/eller norrsken när det blivit mörkt i kväll. Än är klockan bara lite över sex…

Jag tar med mig laptopen ut på altanen i skuggan. Skönt ändå. Solen har ännu inte gått ner borta över sjön. Har kollat hur en skogssnäppa ser ut, det är en vadare som trivs i närheten av skog och sjö, flyttar söderut över vintern. Kanske har den börjat flytta redan, men vad vet jag som inte hör och inte ser på långt håll. Den har kanske alltid hållit till nere vid sjön, utan att jag haft en aning. Kul med den där fågelappen, som hör bättre än jag.

Läser en Lee Child, A wanted man, en Jack Reacher-thriller. Står i min bokhylla, kanske har jag läst den för länge sedan, minns inte. Välskriven och spännande, tycker jag som just aldrig läser den sortens böcker. I morgon på biblioteket ska jag lämna tillbaka och låna nya, olästa böcker. Och kolla omloppshyllan, ställa dit några och kanske hitta någon att ta med hem.

Fick besök idag av några som gick på vägen och stannade för att titta på huset bortanför mitt. Kvinnan vinkade lite åt mig och jag vinkade tillbaka, mitt i fillunchen. Så kom de över berget, hon och två gubbar. Hon var ivrig, berättade att hon var född i huset som nu står tomt mitt emot ”smedjan” – Lotta, det huset som din morbror byggde en gång, vilket jag berättade – och de var glada att få titta in i mitt obäddade och ostädade hus. Någon farbror (?) hade bott i det som nu är mitt sovrum, inhyrd i huset för länge sedan. Jag visade runt i morgonrock… Tror de ändå tyckte det var kul att få se, de hade redan ”inspekterat” det tomma huset där kvinnan var född, och sett hur det förfallit (eller åtminstone inte underhållits). De såg säkert detsamma i mitt hus. När de gick vidare åt jag upp min fil.

Lite tråkigt att inte veta mera om historien bakom den här gården. Nuvarande ägaren vet nog inte så mycket, förra vet säkert en hel del, men är kanske inte intresserad av att berätta. Och jag som bara hamnade här när jag inte hade någon annanstans att bo – och sonen Mats hade ett hus här som ”jaktstuga” – vet just ingenting annat än om de senaste nästan femton åren, och den restaurering som skett av både stora huset och många av övriga byggnader.

Klockan är åtta, och jag kommer förmodligen inte att orka vara vaken tills det blir mörkt, och kanske stjärnfall eller norrsken. Har sett norrsken en enda gång, ute på landet, på Djurö. Det var fantastiskt. Och länge sedan, som det mesta som var fantastiskt.

Var upp mitt i mörka natten och stirrade upp i himlen. Kanske såg jag något lätt rosa långt borta, inga böljande färger, inga stjärnfall. Nu på morgonen tar en av killarna här på gården hand om mina nerfallna grenar bakom altanen. Tacksam, den lilla högen med kvistar åkte med den också.

Moln och just ingen sol för ögonblicket, klockan är kvart i nio. Har ögnat rubriker, tittat in på FB, inga intressanta mejl, klarat wordle på tre försök. Nu resten av mitt kallnande te.

Så här kan det se ut…

Det är tisdag, vaknar halv sex och går upp halv sju. Vad jag gör däremellan är lite oklart, funderar, sover kanske halvt om halvt. Nu sitter jag på altanen i skuggan av det stora trädet till vänster. Och det är skönt, dels ser jag vad jag skriver, dels blir det för varmt i solen.

Tvättat och hängt en kulörtvätt, bland annat min snart utslitna jeansjacka, inköpt på rea i San Fransisco för länge sedan. Min slokande kaktus mår fint utomhus, så gott som helt utan vatten. Den börjar se frisk ut. Tack Karin Z för gott råd.

Inget på programmet idag. Kanske åker jag in till biblioteket, kanske inte. Beror mest på om jag hittar något jag vill läsa (om) bland alla mina böcker. Borde skicka en Bokbörsen-bok, men jag har även morgondagen på mig.

Har Blott en dag, ett ögonblick i sänder på repeat i huvudet. Lyssnade kanske på Wadlings version häromdagen. Nåja, det kunde vara värre – men jag ska inte försöka hitta något exempel. Vill inte ha ”värre” på hjärnan.

Nyss ställde jag ut blommorna på respektive platser igen, har bestämt mig för att det inte kommer att storma eller spöregna de närmaste dagarna. Om, så blir det flytt igen till syrrans gamla utebord som står runt hörnet på altanen, under taköverhänget (vad heter det?).

Den vita limörten blommar igen med nya blommor, precis vid grinden till altanen. Och potatisen växer antagligen i jorden, har tre stånd kvar. Kan potatis bli för stor? Borde jag ta upp dem och förvara i kylen? Varför lärde jag mig just inte något av min pappa, som var en hejare på allt som hade med odlande att göra?

Mitt hår torkar så sakteliga efter duschen. Hoppas jag kan vänta med klippning en månad till minst, annars blir det två vändor. (Jag har börjat bli snål.) Ska vid tillfälle också kolla om det fortfarande går att ta ut Euro på sparbanken i Norrtälje efter ombyggnaden, min värdinna vill ha kontanter i hyra.

Middag idag två stekta brödskivor, rökt skinka som behöver ätas upp, och stekt ägg. Sallad. Duger, lättlagat dessutom.

Går in från altanen för att (åtminstone teoretiskt) hämta nagelsax, dito fil och lack, till tårna. Kommer ut med en banan och ett glas vatten, resten kvar inomhus. Nu får fotvården vänta till senare. Laddar mobilen också, det stämmer med tankarna innan jag gick in. Om tankspriddheten inte får värre konsekvenser än så här så är jag nöjd.

Tidningsrubrikerna är inte roliga. OS är slut, ”barnsoldater” från Sverige härjar i Danmark, kändisar tar betalt för och lovordar laserbehandlingar som i värsta fall kan medföra skador, någon/några har skjutits, miljardkonkurs uppskjuten eller hotar åter bluffbyggare, österrikisk miljardär känd ”för sin extravaganta levnad” är död. Vem skulle inte leva extravagant om miljardär? På bild syns han, möjligen i dansposition, med en ansiktsförstenad fru Presley. Och det är kanske extravagant?

Tacksam för tips från min käre vän Jack (i kommentar i min blogg) om David Whyte och hans uppläsningar av egna dikter. Vet att jag mött namnet tidigare, men jag har aldrig kollat närmare. Nu blir denne poet förmodligen en ny och god bekantskap.

Trädskuggan förslår fortfarande när klockan är elva. Det märks att solen har en annan bana nu än för några veckor sedan. När klockan är tre på eftermiddagen är tvätten inne, torr och undanplockad. Jag åt lunch, fil med både äpple banan (för att slippa flera fruktflugor), och är inte särskilt sugen på middag. Ett tag låg ett stort mörkt moln över mig där jag satt ute på altanen, men det blåste undan. Ingen regnskur.

Rehab ringde, ”det blev ju något strul med första artroslektionen” – jo. ”Kunde jag delta i en repetition torsdag”? – nej, det kunde jag inte. Försäkrade att jag nog visste vad som kunde sägas om artros i första delen, men att jag skulle vara med på fredag för del två. På måndag har jag sedan möte med min fysioterapeut, får se vilket träningsprogram hon ger mig.

Jag gick ner till sjön och badade. Mobilens fågelapp registrerade en skogssnäppa, jag varken såg eller hörde. Såg dock havsörnen som tyst seglade över sjön och skogen.

I brevlådan låg redan kallelse för koll av de solskador doktor Calle fotade förra veckan, 27 augusti i Danderyd. Bra. Försökte hitta gratisbild på havsörn, lyckades inte – enbart amerikanska örnar överallt.

Det får bli en bild på Addarn i stället

Börjar om. Måndag eftermiddag. I veckan fyller yngsta och enda sondottern 26 år. Och veckan därefter yngste sonen 55. Nyss blev den äldste 60. Mats var bara 47 när han dog för tio år sedan. Deras pappa Jan dog 2020.  Hur går det till när åren plötsligt bara har gått? Hjärnan vet förstås att det är så det är, men jag varken vill eller kan förstå.

Jag förstår inte heller att jag är så gammal som jag är, men jag känner det i kroppen. Den icke-fungerande artrosskolan idag gjorde mig inte piggare. Den talade om att artros, i knän, höfter och fingerleder, är den vanligaste kroniska sjukdomen. ”Alla” får artros, och det är inte mycket att göra åt det. Träna för att förstärka muskler och kanske få bättre ledvätska verkar vara det enda som sjukvård i Sverige kan erbjuda. Man frågar om jag vill operera, och det vill jag inte, eller åtminstone undvika så länge det går.

Så, ögonen är som de är efter starroperationer och nya skelglasögon, ser dåligt på långt håll, men kör bil säkrare eftersom jag inte längre ser dubbelt. Läsglasögon för datorn och böcker, inga alls när jag ska förflytta mig. Det jag vill säga är att ögonen inte fungerar bekvämt.

Öronen är totalt beroende av hörapparater, utan dem hör jag just ingenting. Också obekvämt.

Och kroppen, benen, knäna – är som de är. Tillsammans med dålig kondition inte så bra, hoppas bli duktigare på att promenera på Teneriffa…

Huvudet verkar fungera bra fortfarande, men det är min egen utsaga. Hur skulle jag veta om något annat var på gång? Mera glömsk än tidigare är väl ett tecken, men också något som nog är ganska ”normalt” för en gamling i 80-årsåldern. Tunnare hår och hårstrån hör visst också till. Mina naglar har aldrig varit lättskötta, fungerar hyfsat om jag kommer ihåg att smörja in händerna efter disk etc. Tänderna kräver regelbunden tillsyn, men sköter sig om jag sköter det. Magen mår bra efter galloperationen, och den nu några år gamla nya höften har inte varit till besvär, tvärtom.

Sömnen mera oregelbunden, behöver gå upp och kissa åtminstone någon gång mitt i natten. Har inkontinensskydd på hyllan i toalettrummet, ifall att. Några paket får nog följa med på min resa. Hoppas på en bra (ganska hård) säng i Punta Brava.

Det är sammantaget lite lagom kul att bli gammal, men alternativet är sämre. Ensamhet och ”excess of lack” (ett uttryck jag stötte på i någon bok och tolkar som ”överflöd av brist/längtan”) är nog det som är svårast att göra något åt. Och jodå, jag vet att det finns föreningar, klubbar, dejtingappar med mera som kan förändra ensamhet till något annat. Men de är inte för mig. Så jag får väl skylla mig själv.

Jag skär rödlök att steka tillsammans med min potatis, till pannbiffarna. Kanske ett ägg också. Men klockan är bara fem, så matlagningen får vänta ett tag. Är glad att jag fortfarande har lust att laga god mat, ”bara” åt mig själv. Vet många som tappat bort den lusten.

Och än vill jag göra mig en god Dry Martini (helst med Marezzo som vermouth), eller ta ett glas gott vin till maten. Numera oftast vitt vin, gärna viño verde, sällan rött. Vet inte riktigt varför, kanske för att jag är för okunnig om alla de viner som finns att välja bland, här på systemet och där i Spanien.

Har ätit min middag, diskat (eller åtminstone lagt disken i blöt). Om jag vill ha potatis i morgon också, så får jag ta upp ett stånd till. Har tre kvar. Potatis och bröd sägs bli mycket dyrare här i höst. Varför? Odlar Sverige inte längre tillräckligt med potatis? Eller vete etc som blir mjöl? Är det likadant nere i Europa, ska jag alltså baka mitt bröd på Teneriffa – odla potatis lär det inte bli tal om. Här ett bröd för 80 kronor i framtiden, det är inte vettigt. Eller så är det vettigt, får oss att baka själva.

Syrran firar dotterns födelsedag, vad sonsonen gör vet jag inte. Spelar wordfeud med mig gör ingen av dem, just nu. De brukar komma igen när det blir kväll, och då sover jag redan, eller ligger åtminstone i sängen och struntar i pip från mobilen.

Jag står på trappen och håller hårt i dörren. Solen är på väg ner, vinden drar. Det är vackert och jag lever.

Det här kunde ha varit min solnedgång, om jag masat mig ner till sjön och fotograferat.

Det blev middag i alla fall – och oj, så goda pannbiffar jag gjorde. Små, smakfulla, välstekta och till dem mina egna potatisar med smör och flingsalt. Hoppade över salladen. Delikat, har middag/lunch i två dagar till.

Jag har alltid haft för mig att jag inte kan göra köttfärsbiffar eller -bullar. Handlar kanske om att det förr i tiden skulle vara många för att mätta hela familjen och kompisar därtill. Idag bestämde jag mig för att jag kan.

Fasanhönan är också hungrig, hon springer runt på gräset på andra sidan vägen. Tror det är hönan, ser dåligt på långt håll. Nu är hon tillbaka bland bladverket under syrenhäcken, de där jättestora bladen av en ogräsväxt som jag aldrig kommer ihåg namnet på. Där har fasanfamiljen gott skydd.

Ena syrran ringde, av misstag. Hon var på väg till son och sonhustru på middag, de har just kommit hem från Kroatien. Och andra syrran är hos dotter och måg, och barnbarn, på Lugnet. Dottern fyller år i morgon.

Har pratat med sonen ett par gånger idag, och bekräftat att vi ses för att kolla sängar på Ikea, tisdag nästnästa vecka. Han är ledig på tisdagar. Vi ses också på torsdag kommande vecka, kanske tar jag då bussen in till Sundbyberg. Jag har kassar här som ska hem till honom, och han har kassar som ska hit till mig. De kan nog vänta, till veckan därefter. Enklare med bussen in när vi ska in till stan så tidigt på torsdagen. Har skrivit en lista med frågor jag menar behöver tas upp på apné-mottagningen. Anders är glad att jag följer med.

Himlen är molnig, det blåser kraftigt, men än inget regn.

Får ett gulligt meddelande på FB från M, grannson på landet. ”Margareta, är du ledsen?” – jag svarar att det är jag inte just nu, att det är fint att han frågar, och att det, om jag är ledsen, oftast går ganska fort över… Den unge mannen är så fin, nu drygt 20 år (om jag inte räknat fel). Glad att känna honom. Kanske såg han att jag markerat ”ledsen” i en väns inlägg.

Vinden har stillnat, lite sol fortfarande bland molnen. Klockan är kvart över åtta, jag har diskat och plockat undan efter en skön söndag. I morgon artrosskola på nätet en timme, och på fredag igen. Hoppas det är värt tiden.

Måndagsfrukost på altanen, med poncho över morgonrocken. Svalt, och blåsigt, soligt. Kollar börsen när det blir så dags, en aning upp. Sälja vad, om alls? Väntar till längre fram på dagen.

Artrosskolan klockan elva började med att jag syntes på bild, men ”fanns” inte, en annan deltagare kunde bekräfta att hon såg mig, så jag konstaterades vara närvarande. Så bilder av korta meningar om artros, vad, hur, ev varför, vad man kan och inte kan göra något åt. Ungefär där försvann både ljud och bild – och det gick inte (för någon) att få kontakt med kvinnan som läste innantill. Efter en stund loggade jag med flera ut. Ingen lyckades få kontakt igen. Kanske sitter det nu en föreläsare och pratar för döva öron…

Alltså inte värt tiden, även om det bara blev en nätt halvtimme. Dåligt, men stämmer tyvärr med de recensioner jag sett av appen ”alltid öppet”. Jag ska ju träffa ”min” fysioterapeut igen, och kan då ge mina synpunkter på det här fiaskot.

Nu tar jag med mig datorn ut på altanen och struntar i artros. Sol så att jag drar upp parasollet en bit, inte helt eftersom det fortfarande blåser. Himlen är både vackert blå och vackert molnig. Men det är inte mulet.

Lyssnar till Serge Reggiani, Le temps qui reste. Dansa, skratta, gråt, lid, känn… Jag har hittills aldrig riktigt upptäckt den här sångaren, men har en syster som tycker mycket om honom. Hon talar också obehindrat franska, jag gör det bara nästan (bättre när jag hör och läser, än när jag försöker prata). Nu Ma Liberté. Och Jean Ferrat, Aimer à perdre la raison. Gillar den titeln. Nu Beethoven Sonata No. 8, inga ord. Musik där jag väntar på nästa instrument och musikant, hela tiden. Både lugn och uppfordrande, tveksam och bestämd. Lekfull. Fin. Plötsligt sträng, brutal. Daniel Barenboim spelar piano, eller heter det möjligen flygel? Har inte skillnaden klar för mig.

Flyttar mig och soffdynan till skuggan från parasollet. Njut av de sista sommardagarna säger deprimerande väderspåmän och -kvinnor. Kanske går jag ner och tar ett kvällsdopp, just nu sitter jag bra där jag är. Böjer lite på knäna nu och då så att brosket kanske kan få lite ledvätska, och därmed näring. Det lärde jag mig idag, fick lite större förståelse för hur knän och andra leder fungerar.

Parasollet fladdrar lite farligt i vindbyarna. Tänker som så ofta för länge sedan, ”skönt att inte vara på sjön i kraftig och oberäknelig vind”. Saknar sjölivet, framför allt att få sova i en mjukt vaggande båt. Åtminstone så länge vi låg tryggt förankrade och vinden inte vände – vilket den gjorde ofta, till exempel på Åland.

En av mina små ”hoppspindlar” tycker att han ska vara på klaviaturen samtidigt som jag. Han får flytta på sig – gillar de där små, snabba, hoppande spindlarna.

Öronen får vila en stund, musik och sång förvillar mig. Eller, tar mig i anspråk så att annat inte ryms. Inte för att det som ryms i tystnaden är särdeles viktigt. Men ibland kanske viktigt för mig.

Middag idag blir nog stekt potatis och pannbiffarna från igår. Hoppar över lunchen idag, efter stadig frukost. Än är klockan bara snart ett. Det är skönt härute, också nu när molnen börjar samla sig och parasollet inte längre behövs för att skymma solen.

AI-skapad ”small, cute, friendly spider”…

Middag lördag kväll, varmkorv med bröd, kanske sallad. Jag har både bröd och god wienerkorv i frysen, så. Stämmer förmodligen inte med någon nyttigmatsbild, gör mig inget. Det gör inte en Dry Martini heller, och en sådan är på gång nu när klockan är halv fyra på lördagseftermiddagen.

Jag mår bra av all musik, alla minnen och tankar. Lite ledsen, men inte låg. Så tacksam för all kärlek jag fått och får, så tacksam att jag kan hantera stråk av melankoli, kan mantra mig ur möjliga ångestattacker. Jag klarar dem numera (besvärjelse kanske, men okej).

Fantastiskt att se trädens blad från undersidan i vinden. De stora träden nära mig lever och rör sig. Det som ser mest sjukt ut, med flest döda grenar, är inte nära mig. Närmare vägen. Den stora linden som jag morrar åt för dess alla frön, är frisk i stort sett. Någon liten död gren trillar ner emellanåt, ser jag någon som ser hotande ut så ropar jag på förvaltaren som ser till att den tas bort. Om trädet i syrenhäcken som släppte ner en grov gren i början av sommaren skulle få för sig att ramla – då skulle jag sitta illa till. Det lilla jag vet om huset jag bor i förtäljer att ett träd föll ner över huset – och ersättningen (försäkring?) gjorde att huset fick en altan som jag nu uppskattar.

Uppskattar inte Facebooks (obegripliga) definition av ”skräppost”. Mitt senaste blogginlägg delades inte därmed… Ännu en anledning att inte längre gilla FB mer än någon gång när vänner säger något. Gick när jag delade från den färdiga bloggen och inte via Jetpack (vilket Helen trodde var orsak till krånglet).

Söndag – tistelfjun, är det sådana som flyger i vinden? Visste inte att jag hade det ordet, men det dök upp. Och det kan stämma, har sett att tistlarna på åkrarna är alldeles grå där blommorna brukar vara.

Yngste sonen och hans särbo har bjudit in mig till födelsedagsmiddag den 21 augusti, i Sundbyberg. 15 augusti fyller älskade sondottern år, samma dag som Anders och jag ska till apné-mottagningen i Stockholm på morgonen.

Det är alldeles lugnt här på gården, Mischas äldste lilla son cyklade förbi, med pappa som höll i det mindre barnets ”fordon”, mamma gick bredvid. Ett par från tomtområdet har promenerat förbi. Solen lyser, himlen har bara några få sommarmoln, vinden har inte lagt sig, men är inte lika kraftig som igår. Jag har plockat kvistar som blåst ner från linden och lagt i hög. Sopat altanen hyfsat ren från alla frön.

Tack vare Helen vet jag nu också att jag kan logga in på alltidoppet.nu via laptopen, förenklar gruppmötet i morgon. Ska bara kolla hörlurarna också, igår fungerade de via mobilen, nu vill jag ha dem via datorn. Jodå, nu dånar Jussi Björlings Till havs i öronen. Lite för mäktigt, jag byter. Willie Nelson´s Help me make it through the night är lugnare. Bökar på mig lurarna utanpå solhatten, solglasögonen får ligga på bordet.

Apropå nätter, jag sov orimligt dåligt i natt. Vaknade första gången vid elva, sedan klockan två, och fyra och sex. Sov säkert däremellan, men det är de klockslagen jag såg på min lilla klocka.

Thorstein Bergman sjunger Omkring tiggaren från Luossa. Och Till min syster, som min mamma älskade. Orden invaderar mig, ungefär som jag inbillar mig att ljudböcker skulle göra. Vet inte, jag lyssnar aldrig till en bok, läser i stället och håller i, lägger ett bokmärke där jag slutar läsandet för dagen. För jag läser inte i sängen, ibland är böckerna helt enkelt för tunga och stora, ibland somnar jag innan jag hinner börja läsa.

Vid tretiden börjar molnen bli stora och mörka, vinden ökar och jag går in.

I morse trodde jag att jag skulle göra köttfärsbiffar till middag, och tog fram ett paket ur frysen. Nu har jag ätit lite överbliven pyttipanna till lunch och är inte så säker på att jag behöver någon middag. Kan för all del göra biffarna ändå, att ätas i morgon. Vi får se om några timmar.

Dags för dagens wordle. Varefter jag lägger mig på sängen och vips så har klockan blivit fyra. Kanske har jag sovit lite, kanske bara legat där och låtit tankarna strömma fritt. Nu ska jag ändå blanda den där köttfärsen, och så småningom också koka några av mina fina potatisar. Sallad och tomater, spetspaprika till, så blir det fin middag.

AI-tillverkad bild av ”små fina nystekta köttfärsbiffar” – tror mina så småningom ser godare ut…

Försöker logga in på appen Alltid öppet på plattan. Det visar sig att operativsystemet är för gammalt, så det fungerar inte. Får delta i måndagens gruppmöte om artros per mobil… Nu behöver jag kolla om hörlurarna fungerar med mobilen. Har inte använt dem där hittills, hämtar app. De fungerar.

Lyssnar lyckligt till Nationalteaterns Bara om min älskade väntar och sitter ute i blåsten och skriver. Solen är besvärande som alltid utomhus med datorn. Och reklamen mellan musikinslagen störande. Nu Den jag kunde va, med Mikael Wiehe.

Med hörlurarna och musik kanske till och med träningscykeln blir roligare. Varför har jag inte fixat detta tidigare? Spelar förstås ingen roll, nu är det bra. Bara om min älskade väntar med Totta Näslund är inte heller fel.

Eller Leonard Cohen´s Dance me to the end of love. Med den mest sensuella tango jag någonsin sett.

Noterar att musik med ord distraherar mig från mina egna ord. Skrivandet blir därefter. Här sitter jag och sjunger ohörbart, gläds och får ner några ord här och där. ”Låge” är ett vackert ord, ”bara om hon låge här tätt intill mig”. Saknar att ligga tätt intill min älskade.

Vinden blåser små fjäderlätta fröbollar, som liknar de längesedan vissnade maskrosornas. Vet inte varifrån dessa kommer, men blåsten ser till att ha hamnar lite överallt. Molnen gör att jag ser vad jag skriver lite lättare än när solen lyser. Solglasögon hjälper inte synen. Spelar nog ingen större roll. Jag bara pladdrar. Men det är skönt att sitta här på altanen i varierande blåst, hyfsat lä, och en himmel som visar de mest varierade molnformationer. Och musik i öronen, inga hörapparater utan rejäla lurar utanför öronen (har just insett att de nog skulle behöva nya kuddar). Ett framtida projekt, liksom tredelade dyra gåstavar hos Alewaldhs. Sedan får det vara slut på inköp innan jag åker. Jag börjar nästan vara på väg, än så länge enbart inombords.

Alf Robertsson läser Mitt land. Och jag ser hur många av de som finns på min youtube-lista är döda, de flesta. Än så länge är det bara Mikael Wiehe som lever – för det gör han väl? Freddie Wadling nu, Blott en dag. Och jag hör mig sjunga med och hitta alla de glömda orden, hoppas ingen hör mig. I de flesta av sångerna hittills. Hur gick det till, hur kan jag komma ihåg alla sånger jag glömt? Hjärnan är underbar och jag är tacksam att den gör det den kan, än så länge.

Nu Dana Winner, One moment in time, den texten kan jag inte. Men tycker mycket om hennes sätt att sjunga. Och jag tror hon lever. Nästa är Josefin Nilssons och Totta Näslunds Alltid inom mig.

Så går jag in, med hörlurarna och musik som plötsligt tystnar. När jag kommer tillbaka ut går det inte att ansluta lurarna. Jag blir less, och ledsen, och lack. (Min danska vän skulle vara här nu och kräva översättning av less och lack, ledsen begriper hon nog.) Nu går det bra igen, varför vet jag inte.

Dan Andersson i Thorstein Bergmans version, Spelmannen. Elisabeth Hermodssons Vackre Apollo. ”Vi älskat på heden tills ljungen blev öm…”. Mando Diao Strövtåg i hembygden. Laleh med En stund på jorden, Björn Skifs Håll mitt hjärta. De tre senaste spelades vid mina kärastes begravningar. En begravning där jag inte kunde göra något åt musiken var Ulfs. Den var nog vacker, minns inte. Vet bara att jag var där, ”en stund på jorden”, med en röd pion och en granruska. Och barn, systrar och vän som stöd.

Lyssnar till Ebba Forsberg också, med Mikael Wiehe – För att jag älskar dig.

Det blir för många andras ord i mitt huvud, kanske också i fingrarna. Och jag blir lätt melankolisk över all kärlek, besvarad eller inte. Jag saknar idag både ”sorterna”. Har ingen levande kärlek att sörja, heller ingen levande att glädjas åt i hela kroppen. Men än gläds jag åt att fingrarna fortfarande dansar över tangenterna, även om jag inte alltid har full kontroll över vilka ord som skrivs.

Det här är en förunderlig lördag, med väder som trotsar beskrivning. Ännu idag inget regn, kanske till kvällen. Blåst enligt förutsägelser, vackra moln som kommer och går. Djuren kring gården tycks hålla sig utanför mitt synfält. Fåglarna likaså. Min stora lind släpper ner någon gammal och torr gren emellanåt, men än har inga alltför stora landat på bilen. Bara en massa frön.

Esbjörn Svensson Trio Elevation to Love. Så vackert.

Kanske ett naturligt tillstånd att vara omgiven av döda människor, när man är så gammal som jag. Men det är ändå sorgligt, hur naturligt det än må vara. Jag saknar mina döda, vare sig jag har känt dem eller inte. Menar inte enbart ”känt” i biblisk bemärkelse, många är okända annat än som musikmakare eller författare eller annat som är allas kunskap om dem. Saknar de döda som jag är släkt med, saknar de döda jag älskat, saknar de jag älskat som ännu inte är döda, saknar obekanta människor som gjort någon sorts intryck på mig.

Och är glad att jag ännu sitter på min altan i blåst med sol mellan molnen och lyssnar till Neil Young och Harvest Moon. Han är tillbaka på Youtube.

Lyssnar till Eva Cassidy Over the rainbow…

Torsdag 8 augusti 2024 – Jag skickar fråga till doktor Calle på vårdcentralen om remiss för att kolla de solskador, som i fjol behandlades med frysning. Det var i tisdags, onsdag fick jag fråga från honom och svarade och idag fick jag tid för koll. Han tog bilder som skickas till hudkliniken (jag slapp se dem) – om de tycker att något ska behandlas igen, så får vi veta det, om inte så slipper jag fara fram och tillbaka. Jag fullkomligt älskar den här läkaren, han möter en med ett leende, och han orkar säga ”trevligt att ses” innan vi skils åt. Nu har jag gjort vad som behövs innan jag åker. Och han ser uppriktigt glad ut när jag berättar om min resa, ”du gör helt rätt”. Vi ses igen sent i september för kortison i knäna.

Badade innan jag åkte in till Norrtälje, funderar på ett dopp igen, men tycker nog att det blåser lite för mycket, ovädersblåst kanske. Har tagit in badrocken jag tvättade i förmiddags, den får torka färdigt inomhus. Kök, hall och mitt sovrum är städade, vardagsrum och gästrum tar jag i morgon – om städlusten överfaller mig.

Har kollat sängar och bäddmadrasser på Ikea, till sonen. Kanske kan vi hitta rätt där, men behöver både leverans hem till honom, och bortforslande av den säng han har. Ingetdera ryms förmodligen i hissen i hans hus. Det ordnar sig så småningom.

Mozzarella-sticks och sallad till middag, alldeles tillräckligt. Sitter inne, även om det inte regnar därute. Harpalten och fasanhönan är annanstans. Vildsvinen också, de som Karin såg alldeles för nära husen häromkring, en kväll när hon tog en promenad. Fem-sex vuxna grisar, kanske tiotalet smågrisar. Klart de behöver mat, trist att de försöker hitta den så nära oss människor.

Under natten till fredag tycks det ha regnat kraftigt, blomfaten är vattenfyllda och träsoffan för blöt för dynor. Jag får gå ut efter frukosten, solen skiner genom himladiset. Klockan är nu snart åtta.

Idag är dagen bara min, än så länge. Veckan har annars varit fylld av ärenden inne i Norrtälje. Dammsugaren väntar i vardagsrummet, den får fortsätta med det en stund till. Fram emot lunchtid hade jag städat båda rummen, plockat in böckerna som legat på golvet i en CD-hylla. Den klarar inte att ha böcker stående, nu får de ligga där, med ett par högar ovanpå. Bättre än på golvet.

Meteorologerna lovar storm och allmänt oväder till kvällen/natten. Jag har flyttat blommorna till bordet mot husväggen och hoppas att de får lite skydd där. Inget bad idag, tror mig ha sett att det är folk i stora huset, som kanske vill bada i fred.

Pyttipanna med stekt ägg och rödbetor till middag idag. Behöver ta mig igenom det som finns i kyl och frys. Och inte fylla på med annat än ”nödvändiga” färskvaror.

Fyller i stället på i listan över sådant jag tror mig behöva ta med till Teneriffa i oktober. Och stryker sådant i listan som jag haft med tidigare, men inte använt.

Laddar plattan, för att ta hem appen Alltid öppet, inför måndagens gruppmöte i artrosskolan. Lättare att se på plattan än i mobilen. Varför kan man inte ha sådana appar på laptopen? Eller kan man? Jag kan inte.

Det blåser redan kraftigt, nästan så att lindens alla frön blåser av bilen. Och nu, klockan sju, regnar det, inte särskilt häftigt. Så även i Uppsala, talade nyss med syster min. Har bokat dyr hemresa 29 mars 2025 från Teneriffa. Hoppas någon kan hämta mig på Arlanda nära midnatt…

Kväll, klockan är runt halv tio. Fönstren är strimmiga av regn, och det blåser. Vill inte säga att det stormar, men det blåser rejält. Och är mörkt. Jag har tre ljus tända på köksbordet. Det är dags för ljus igen.

Har sett en fransk film på Netflix, om ”en svala gör våren” – min översättning. Fint om kvinna som vill vara och bli bonde, långt ifrån civilisation – och kanske lyckas med det.

Har en bok på bordet, This book will save your life, författare A.M. Homes, har inte läst den och är tveksam till att göra det. Att den skulle rädda livet på mig vägrar jag tro. Vet inte varifrån jag fått den, men den ligger på Bokbörsen för den som eventuellt är intresserad av att bli livräddad.

Lördagsmorgon med fortsatt blåst, moln och sol. Svalt tidig morgon, men runt 18 grader klockan tio. Har beställt en ASUS laptop, vikt 1,2 kg. Blir nog bra när jag väl fått allt överfört…

Inser att jag behöver byta en del aktier mot pengar inför resan. 10 000 kr ”extra” varje månad i utlägg bara för hyra. Frågan är bara vilka aktier – de som givit bäst utdelning, eller de som visar röda siffror? Inget jag behöver bestämma idag.

Idag ska jag bara vara lat. Behöver inte städa, inte tvätta, kanske gå ner och bada om blåsten lägger sig lite, kanske ta en kort promenad. Vildsvinen har återigen bökat upp jorden på andra sidan min ”grindöppning”. Glad att de är aktiva om nätterna, när jag sover eller i alla fall ligger i sängen.

De små är söta