Det här är kanske den historia jag ska berätta. Inga fantasier i feelgood-anda, inga okända människor som möter jag vet inte vad.
Jag ska skriva om mig, om den gamla kvinna jag är idag. Om den syster jag är och var, och om den morsa jag också både är och var. Dotter, dotterdotter. Farmor, och gammelfarmor. Kusin. Älskarinna, hustru, sambo och särbo. Svikare och älskande, ändå. Vän.
Vän, även när vänskapen blir ensidig. Även om det nog bara är jag som är vän. När den andra sidan har glömt mig, eller känt sig sviken av mig, eller valt bort mig. Ibland vet jag varför, ofta inte.
Någon älskad partner har jag inte längre. Ulf är död, Jan är död. Joe finns i Seattle med sin älskade hustru. Det är jag glad för. Andra män jag älskat (med), har jag inte älskat. De förtjänar min glömska. Och tacksamhet kanske, för det vi inte gav varandra.
Kan jag som är drygt 80 år prata om kärlek, om män, om längtan och sorg? Ja. Sorg och saknad har inte dödat min längtan. Den finns där, inte särskilt tydligt – tror till exempel inte att jag någonsin i livet mera vill leva tillsammans med en man, alltid.
Men jag saknar det goda av gemenskapen, en hand bredvid min i sängen när jag sträcker ut handen. En människa som vill glädja mig, med god mat och dryck. Ostron, välöppnade. Som tycker om att prata med mig om livet och om döden, om kärlek och svek och saknad. Om glädje och lek. Dans och musik. Om de liv vi skapar, ensamma och tillsammans. Liven är många, dina och mina.
23 oktober 2024 – onsdag. Mitt i frukosten ser jag massor av pyttesmå ”myror” som kutar omkring på bordet. Jakt. Vet inte varifrån de kommer, utifrån? Har ingen ankommen frukt eller liknande som brukar locka bananflugor. De här springer, flyger inte. Just nu ser jag inga fler…
24 grader och halvklart. Klockan är elva och jag är klar för utevistelse. Ska bära hem vatten till exempel. Gjort. Nu sitter jag på terassen, i skugga av trapphuset. Datorn känner inte igen mig iförd solglasögon och solhatt. Parasollet jag hittade i en garderob är avsett att sättas ner i sand. Vinden är ljum. Livet är gott.
Kände när jag gick hem med vattnet att jag ska gå försiktigt. Det lär inte bli många steg idag. 800 hittills, upp- och nerför backen till cortado och vatten. Kanske orken räcker till för artrosprogrammet senare idag.
Häruppifrån kan jag se att grannhuset är mycket förfallet. En ruin, där duvorna bor i resterna av taket. Sorgligt, samtidigt som det gör mig nyfiken. Hur och varför? Ett hus här måste ju vara värt någonting. Och resten av husen är mycket välvårdade.
Någonting låter hela tiden, vågorna förstås, men de stör mig inte. Det borras någonstans nära, och det låter illa. Stänger av hörapparaterna och då blir det nästan för tyst. Lagom är ett ord som passar här, jag vill höra lagom. Men det är antingen för mycket eller ingenting. Att bara dämpa inflödet av ljud hjälper inte mycket mot en borrmaskin.
Klockan är halv ett, jag är inte lunchhungrig. Det blir kanske en tidig middag i stället. Kycklingsoppa? Eller något på Casa C som verkade öppna när jag gick förbi. Ibland stängt onsdagar, ibland inte?
Efter en timme på terassen går jag ner i lägenheten igen. Och ut, en långsam sväng i de närmaste kvarteren. Handlar lite i nära butiken, går totalt 3 800 steg idag, och det gick bra. Mycket långsamt. Det är fortfarande 24 grader, men känns betydligt varmare. Luftfuktigheten är 80 procent. Har inte vant kroppen vid den här värmen än, och blir trött.
I morgon artrosövningar direkt när jag vaknar. Liksom på fredag, för att inte hoppa över någon dag. Har faktiskt gjort de här övningarna två gånger per vecka sedan 19 augusti. Och de har hjälpt, kanske också kortisonsprutan i det mest onda knät har gjort sitt. Jag har just inte ont, kan ligga lite som jag vill i sängen, och gå mycket längre än jag trodde var möjligt. (Utom just nu då, när jag tar det lite försiktigt.)
Asia tittar ut och kollar att allt är ”bien” när jag går ut. Känns bra att hon har koll. Någon son har jag varken hört eller sett till ännu, så han kanske inte bor hemma längre. Maken ser ut att vara gammal nog för att kallas pensionär, hon är kanske runt 50, men slank och verkar vältränad. Gillar henne. Ibland får maken fungera som tolk till och från engelska, för det mesta klarar vi oss med enstaka engelska ord, enstaka spanska (jag) och teckenspråk.
Syrran (som studerar arabiska) tycker att jag ska lära mig bättre spanska – och det är en rimlig idé eftersom jag gillar att vara här. Vet att det finns kurser, på youtube bland annat, och har kollat – men inte kommit längre än så. Skolspanskan är fragmentarisk – som häromdagen när jag plötsligt kunde säga till kvinnan i fiskdisken, att jag inte ville ha fiskhuvudet med mig hem. ”Cabeza” fanns plötsligt i mitt tunna ordförråd.
Det får nog bli soppa till middag resten av dagarna innan jag ska till tandläkaren. Möjligen pasta med köttfärssås någon dag. Det är alldeles för lätt att glömma bort den där dåliga tanden. Nyss tuggade jag i mig ett litet kex, och använde fel sida av munnen. Det gick bra. Vill inte/kan inte använda den sida, där tanden fortfarande finns. Så, mjuk mat, sådan som inte behöver tuggas ordentligt. Havregrynsgröt kanske, har köpt havregryn, men har ingen äppelmos. Lätt att göra i och för sig, bara ett par fina äpplen och lite socker. Färsk mjölk köpte jag idag, gillar inte den hållbarhetsbehandlade.
Inser att jag av misstag tidigare köpt en söt Casal Garcia, portugisiskt viño verde. Har rättat till misstaget genom att köpa en flaska av den torra varianten. Visste inte att det fanns en söt.
Jag har aldrig uppfattat mig som särskilt intresserad av mat och matlagning. Äta god mat, ja gärna, särskilt om någon annan lagat den. Numera är det längesedan någon annan lagade min mat. Ulf gjorde det gärna och bra. Söner, syrror och andra delar av familjen gör det emellanåt, just inga andra.
Nu ser jag hur nästan varje blogginlägg handlar om mat, sådan jag lagar, äter och kanske vill ha. Jag verkar vara på en nivå i tillvaron som handlar mycket om att vidmakthålla liv och aptit, förmåga att promenera, glädjas åt små saker – som en soppa till middag. Eller två.
Fortfarande saknar jag ostron. Vill ju inte behöva öppna dem själv, så det får nog bli på krog. Häromdagen såg jag att fiskbutiken vid gamla hamnen hade ”ostras”, men inom parentes på menyn. Får försöka begripa vad det innebär. Det är väl säsong nu? Kommer aldrig ihåg hur det räknas, månader med eller utan ”r”? Med, tror jag. Så.
Fransk mat, franskt bröd tilltalar mig mera än spanska varianter på samma tema. Å andra sidan tycker jag mycket om känslan här, i Puerto. Av vänlighet, ”bon día”, en vink av servitrisen på Casa C, när hon ser mig och vet att jag vill ha en cortado. Eller ett glatt leende från kvinnan som motionerar på plazan nedanför lägenheten, när hon ser att jag är på väg ut. Det välkomnandet hittade jag inte i Juan les Pins eller Antibes härom året. Inte riktigt detsamma i La Zenia nära Torrevieja, Costa Sol, i fjol, heller. Utom hos tanterna på thrift shop´en där jag köpte och lämnade böcker.
Inser att mycket handlar om hur jag själv beter mig. Jag är ingen särdeles social människa, är kanske till och med lite blyg. Eller i alla fall ovillig. Vill inte sitta med många skandinaviska personer längs långbord arrangerat av något sällskap si eller så. Eller kyrka.
Tisdag, pratar med yngste sonen en stund när jag är ute och går. Gick längs stranden mot gamla stan, när min högra vad plötsligt inte ville vara med på mera promenad. Jag var nog klok som vände för att gå hem, väntade en stund på bussen, men linkade sedan på. Och kom hem. Har inte ont när jag sitter still, har antagligen överansträngt benen de senaste veckorna. De är inte vana att gå så långt som här…
Något vatten fick jag inte med mig hem, jag tog kortaste vägen. Men jag fick min cortado i förmiddags. Nu är klockan halv två, ingen tandläkare har ännu hört av sig. 24 grader ute. Har duschat efter promenaden, 6 700 steg. I morgon bitti får jag köra igenom artrosprogrammet, ska göra två vändor varje vecka.
Fisksoppa till middag även idag. Yoghurt till lunch. Idag är det 113 år sedan min/vår döda pappa föddes.
Får respons från tandkliniken, där de undrar om jag vill komma förmiddag eller eftermiddag. Och säger något om försäkring, att de är ett privat företag (antagligen för att jag informerade om EU-kortet). Jag svarar, och väntar åter på besked.
Lade mig och vilade en dryg halvtimme, på sängen. Sov inte, det gör jag helst inte dagtid, eftersom jag blir ”elak” därefter. Men behövde nog ta igen mig. Nu känner jag mig en aning piggare, klockan är kvart i fem här och jag ska om en stund fixa lite med middagen.
Pratade med yngste sonen igen som glatt kunde meddela att han för en gångs skull får ledigt över juldagarna. Om han och hans särbo åker till mitt hus, eller huset på Djurö, tror jag inte jag begrep riktigt. De får så gärna bo hemma hos mig, och tala om det så att jag kan informera förvaltaren. Om de vill vara där, kan förvaltaren se till att huset är varmt när de kommer.
Nu har jag en tid, 31 oktober klockan 11, hos tandläkaren. Hoppas den trasiga tanden hänger med till dess. Soppa är bra mat i sammanhanget, har både kyckling- och fisksoppa i frysen. Känns bra att ha en tid, även om det inte är kul att gå till tandläkaren. Den enda tandläkare som jag tyckt om att träffa är Ulrika Molund, som tidigare fanns på City Tand i Stockholm. Nu har hon flyttat till Vällingby, kanske tar jag mig dit när jag kommer hem i april nästa år. Hoppas Dra Yana på den här spanska kliniken är lika bra.
Jag öppnar köksfönstret, när jag inte längre värmer soppa på gasspisen. Och vinden, den är ljum, den är mjuk, den är ljuvlig. Det är här jag ska vara så här års, också med förtretligheter typ tänder och ben. I morgon är en ny dag, kanske kan jag gå bättre än idag.
Läser Amazon-böcker på Kindle. Hur vet jag – och spelar det någon roll – vad som är skrivet av en människa, och vad som är AI?
Bilden skapades med AI – ”a cosy room full of books”
Måndag morgon, tidig frukost. Lägger ut fråga om tandläkare i ett par grupper här på ön, tips från Helen – som jag nog hoppades på. Får se vad det ger. Tanden hänger med än så länge. Plockar fram EU-kortet som kan vara bra att ha i sammanhanget.
Hemma igen, har handlat ingredienser till fisksoppa, fick undrande blick av kvinnan i fiskdisken när jag inte ville ha huvudet på lubino´n. Tror den heter så, fisken. Det gick fort idag, buss dit och buss hem, båda kom lägligt. Vädret är molnigt, 22-23 grader, fuktigt. Fick min cortado före bussen medan jag pratade med lillasyster. Kul med WhatsApp.
Ska kolla om det verkar skönt att sitta på terassen o vanför mig. Det var lite blåsigt, så jag spar nog terassen till en annan dag. Äter en liten yoghurt till lunch när klockan är tolv.
Jag börjar med min fisksoppa – Lubina, pulpos och gambas får vänta. Först lök, purjo, vitlök och morot i skivor som får fräsa i olivolja en stund. Därefter champinjoner, en halv röd paprika, några små potatisar, en liten bit ingefära skuren i små bitar, och ett par tärningar fiskbuljong. En stor tomat som behövde användas. Öppnar köksfönstret på andra sidan för att inte släcka gaslågorna.
När klockan är tre vill jag ha min GT (eftersom jag fortfarande inte har köpt någon torr vermouth). Jag tar fram is, gin och en burk ur kylen. När jag öppnat den och börjat hälla den i glaset med gin, inser jag att det är öl… Rekommenderas inte. Lärdom – se efter vad du tar fram ur kylen, ha inte så bråttom jämt! Häller ut, odrickbart.
Den öppnade ölburken må konsumeras, så sker. Hittade viño verde, Casal Garcia, i butiken idag, så det blir drycken till soppan så småningom. Tror det blir bra alltihop.
Soppan får nu stå och dra tills det blir dags att äta. Lovar gott. Och ölburken har hamnat i soporna. I morgon får jag leta vermouth.
Den här soppan lär räcka flera dagar. Har köpt gott bröd idag, tycker faktiskt annars att det är svårt att hitta bra bröd här. Jämför med Frankrike, där finns det goda brödet överallt. Möjligen handlar problemet om mina preferenser. Jag är inte spansk, inte fransk heller för den delen. Och som svensk ska jag kanske inte prata om gott bröd.
Kan inte baka här utan ugn, som om jag skulle göra det, om. Längtar ofta efter det bröd Jan bakade med bara jäst, vatten, salt och vetemjöl, inte knådat utan enbart vridet. Och gräddat. Det brödet var gott bara en dag, inget bekymmer i en familj med tre söner och kompisar.
Smakar min fisksoppa, god. Men än är klockan bara halv fyra. Inte middagsdags.
Molnen håller i sig hela dagen idag. Känns nästan skönt att solen inte gassar som den gjort.
En timme senare har jag ätit min soppa – så himla god. Och det är flera dagars mat kvar – har klent med burkar att lägga den i. Gör vad jag kan om en stund, när jag diskar. Soppa, det är bra, och lätt att laga. Och äta. Speciellt med en trasig tand.
Har fått respons på min fråga om tandläkare, kollar i morgon.
Har nu diskat och portionerat fisksoppa i diverse burkar. Gillar att göra mat som förslår till flera middagar. Kanske en vana från när familjen var större. Minns hur mina föräldrar alltid lagade ”för mycket” mat också när vi fyra döttrar var utflyttade och ibland kom på besök.
Tisdag morgon tar jag kontakt med Puerto Dental och försöker få en tid hos dem, rekommenderades i grupp på FB. Lagom bussavstånd härifrån, väntar på besked.
Så här ser det ut när jag äter frukost, solen går upp 8.11
Ser på Rapport klockan 18. Lustgas och val i Moldavien, regn som närmar sig. Jaha.
Skit att sitta här och oroa mig över en trasig tand. Vet att jag skulle ha besökt tandläkaren innan jag åkte, men min bästa tandis (Ulrika Molund) har flyttat till Vällingby, och jag hade inte riktigt ork att följa med dit. Borde ha. Nu får jag fixa detta på annat sätt, googlar och ser att det förstås finns många tandläkare här. Men vem ska jag välja, vilka kriterier kan jag använda, kan de prata med mig? Pust – ett problem för morgondagen.
Netflix, njaa. Tröttnar fort. Liksom på Kindle-böckerna, väljer alltför många med likartade historier, och blir less. Behöver ta mig till ställena med fysiska böcker, också ett projekt för morgondagen.
I morgon måste jag också handla mat för veckan, kylen är så gott som tom. Har lite potatis, några morötter, ”smör” och ägg, lite mjölk och konstig grädde. Majonnäs och senap. Liten ostbit, och riven ost. Ett par små yoghurtar. En bit pizza, som nog hör hemma i soppåsen. Tomater och lök, vitlök, men inte i kylen. Liksom inte päron, äpple, citron. Pulpos, gambas och is i frysen, kycklingsoppa. Behöver också kånka hem fem liter vatten, igen. Men inte samtidigt som resten. Och jag hittar ingen kaviar (Kalles typ) någonstans här! Eller rutbröd.
Det vore kul om jag på något sätt kunde göra något som betalar sig när jag är här. Hemma har jag ett tämligen kontinuerligt – om än relativt litet – inflöde av betalningar från Bokbörsen. Här kostar jag pengar, hela tiden. Mera än hemma, och då tänker jag inte bara på hyra här och hyra där.
Några uppdrag som korrekturläsare får jag inte längre (behövs sådana inte längre, eller?) och inte heller någon som vill ha hjälp med språkgranskning eller redigering. Jag är förmodligen för gammal och okänd. Att jag själv vet att jag är bra på det jag gör, spelar ingen roll. Konkurrensen är stor och ung, eller i alla fall yngre.
Såg en rubrik någonstans om någon som drar in miljoner på pärlplattor – läste inte mera än så, men förundras. Och säger grattis. Det finns människor överallt, hela tiden, som hittar på saker som jag nästan inte kan fantisera om. En del vill jag inte fantisera om, sådana som säljer bilder av sina fötter till fotfetischer, är bara ett exempel. Många konstigheter på nätet.
Så, jag pratar med yngste sonen, äter päron och ost till ett litet glas rödvin. Och famlar runt på nätet.
Lördag, gick till loppmarknaden, hela vägen uppför backen, vilade på bänk nr 2. Kollade runt, inget jag behöver bry mig om igen.
Fortsatte gå av bara farten, nerför backen och ner i gamla stan. Ölstopp vid gamla hamnen. Una caña. Den räckte länge i skuggan. Fortsatte hemåt och var hemma kvart över två, trött i ben och fötter. 9 200 steg, totalt under veckan 29 500. Med en stegräknare i mobilen blir jag lite manisk… Och varje gång jag går ut och kommer hem, så går jag alla trappstegen till lägenheten. Bra träning.
När klockan är fyra gör jag en tonfiskröra med lök, vitlök och majonnäs och äter, med bröd. Får vara min middag. Upptäcker oväntat att en tand inte är som den ska, behöver hitta en tandläkare som kanske kan ordna det. En lagad tand som nu visar en spricka, inte kul. Gör inte ont, men är obehagligt. Ska kolla med Asia om hon kan rekommendera någon. Om inte, Miguel kanske kan. Eller Helen?
Läser lite Amazon-böcker, hoppar från den ena till den andra. Pratar kort med yngste sonen, han jobbade fortfarande när jag ringde.
Wordfeudar med syrran, hon ligger långt före mig. Som vanligt.
Söndag vaknar till lagom solig morgon. 24 grader säger mobilen klockan tio. Duschar och tvättar håret efter frukost, var för lat igår. Väntar på att håret ska torka lite mer innan jag går ut.
Gick ut, längs den avstängda stranden, åt baby squids som inte var så ”baby” (= lite för stora och naturalistiska), drack en caña. Gick sakta hemåt så småningom, tänkte ta en cortado efter vägen, men serveringen var för långsam. Hemma halv tre, i behov av dusch igen. 26 grader, och skön vind. Nu en stunds läsning. Behöver inte fundera på middag idag.
Senare söndag eftermiddag undrar jag när det ska bli alltför långtråkigt att blogga lite, dricka en öl eller två, göra mig en drink när jag kommer hem, äta något ute som nästan inte är gott alls, betala för noll eller sen service. Ensam kvinna. Ingen stor och penningspridande gäst att betjäna fort och väl.
Med en oroande trasig tand nu dessutom. Glömde bort den när jag åt ute, men den sitter kvar fortfarande. En GT med Schweppes Original Tonic (inte Indian) går att dricka, speciellt om alternativet är rödvin i fortfarande oöppnad flaska i köket. Vermouthen är slut. Har snart varit här i tre veckor.
Klockan är kvart i fyra, en pojke metar på klipporna. Ser inte ut som om han får något napp. Några gubbar äter på det jag börjar begripa är en liten krog mitt över den lilla viken nedanför köksfönstret. Kanske Julios? Krogen nedanför mig har satt ut sin meny, men än har inga gäster hittat dit. Den färgade mannen som jobbar där knyter en ”bandana” runt huvudet, kanske är han kock idag. Jag sätter på en tvättmaskin med småtvätt. Tänder bordslampan bakom ryggen, den räcker ännu. Hänger tvätten på tork inomhus.
Den som tittar väldigt noga ser ett litet grönt strå som växer i den svarta sanden
Är på Lago Martianez, har beställt langouistinos a la plancha och en öl, kombinerad lunch/middag idag. Det är skönt halvklart. Mycket folk lite överallt, avstängt lite här och där, alla sorters baddräkter och brist på.
Klockan är kvart över tolv.
Har baddräkt med mig och handduk, men har inte fattat något badbeslut än. Inträde 5,5 Euro. Maten 13 plus öl…
Postre caseros – betyder kanske efterrätter? Kan inte googla, har inget internet. Jo, det är desserter, googlar när jag är hemma igen.
Har ätit mina gambas, stora, goda och oskalade. Kladdigt jobb att få dem i mig. En öl till, summa 17 euro. Nu är det mulet, sval vind, skönt. Tror inte jag badar idag, sitter nog bara någonstans så småningom och skriver kanske, läser kanske (fast jag inser nu att jag väl bara kommer åt mina böcker i mobilen).
Paret vid bordet framför mitt (hon med rullstolen bredvid) är inne på sin tredje öl. Jag känner mig inte skamsen för min andra. Och det är ingen trängsel efter bord, så jag sitter kvar en stund till.
Jag är mätt, behöver gå in på toaletten här bredvid och tvätta händerna. De känns inte direkt rena efter servietterna, även om jag fick ett par till. Skriver med solglasögonen på, det lyser rött mest hela tiden. Men jag har stavat servietterna rätt, även om det möjligen är gammaldags och fel enligt Word… En tidsmarkör – en av flera – i det jag skriver. Kommatering lär vara en annan.
Pizza finns överallt, och jag vill inte ha pizza. Det kan vara nödproviant hemma, och värmas i mikron (har ingen riktig ugn), men annars inte. Har en pizzabit jag kan ta till middag om jag vill ha någon. Eller kycklingsoppa från igår.
Nu kommer jag ihåg att det är buss 381 till ändhållplatsen, och så en ganska kort promenad till entrén till Lago M. Känner igen all turistförsäljning efter vägen, krogarna och alltihop.
Bergen runt omkring sveper in sig i diset, men än hävdar mobilen att det är halvklart. Eller till och med ”mestadels klart” och nu 24 grader.
Här finns samma duvor som hemma, men också mindre ringduvor, beigea (hur det nu stavas), fina. Och i Punta Brava ser jag ibland färggranna papegojor i trädtopparna, rymlingar från Loro Parque. Tror jag.
Klockan 15 är jag hemma igen, efter bussresa bland glada och högljudda skolungdomar. En cortado på Casa C. Har inte gått så många steg idag heller, 2 750. Får duga. Något bad blev det inte. Skönt ändå, men lite för mycket folk för att jag riktigt skulle trivas.
Min gamla urblekta linneklänning är det skönaste jag kan ha på mig när jag går i stan. Den som nästan inte fick följa med hit. Och ska jag investera i något klädesplagg, är det ännu en klänning i tunt linne. Måste inte vara svart. Nu har klänningen bytts ut mot Yasuragi-rocken, vinden tar sig in genom öppna fönster och det är behagligt inomhus.
Jag är trött efter människor, intryck, sol och mat, öl. Ska bara slappa nu, kanske läsa någon av mina i morse nerladdade Kindle-böcker. Tack Helen, du är en ”informations-klippa”.
Läser lite här och där, men har ingen riktig läslust. Asia kommer upp med kvitto för första hyran. Jag diskar efter att ha ätit en portion kycklingsoppa. Smörjer in händerna efter disken, inte så smart om jag vill skriva. Tangenterna blir kladdiga.
Läser om en sjuttioårig författare till en bestseller, som inte längre får något skrivet. Han förmår inte skriva om det han vet att han behöver skriva om. Hans assistent får honom att följa med på en ”hike”, med anteckningsblock – inte den gamla Olivetti han annars (inte)skriver med, hans Mac kan vi bara glömma. Fortsätter kanske läsa i morgon, just nu inte.
I morgon är det lördag, kanske tar jag mig upp till loppmarknaden vid butiken, längst upp i backen, en lång promenad. Om jag inte snubblar över en buss dit. Var där förra lördagen, hittade inget som lockade. Böcker har de inte här, några mycket dammiga och trista var de enda jag såg. Annars mest det vanliga turistskräpet. Och begagnade kläder.
Syrran (K) undrade vad jag gör hela dagarna, ”blir det inte ensamt?”. Jo, det blir ensamt, men det är jag van vid. Hon hade varit på kafé med en vän och de hade pratat i två timmar. Och nu var hon lite lockad av att åter åka till Thailand, dit hon åkt flera år.
Just när jag skriver detta kollar jag telefonen, äldste sonen har ringt och jag missat. När jag ringer upp, sitter han i skogen ”någon timme till” och jagar vildsvin. Han talar om att det finns en lägenhet ledig hos en granne, för drygt 8 000 inkl värme. Jag uppskattar tanken, men det blir för dyrt – och jag vill nog inte flytta heller än, innan jag absolut måste… Gott att han och familjen ändå funderar över mig och hur jag har det, hur länge jag kan bo som jag gör, etcetera.
Onsdag, det sägs regna hela dagen. Blir kanske en dag inomhus. Jag som hittade ett parasoll i en garderob och tänkte gå upp på terassen. Planer… Nu frukost.
Vaknade halv fyra och somnade om så småningom. Det innebär stökiga drömmar innan jag vaknar igen, lätt dimmig. Mitt te kanske får mig att piggna till. Klockan är nu kvart över nio, 24 grader ute och jag är fortfarande inte riktigt vaken. Solen tar sig igenom molnen, luften är fuktig, 93 procent.
Klär på mig. Och tvättar morgonrock och klänningen jag hade igår. Går ut för att få min cortado och köpa bröd. Det blir cortado utanför kyrkan, hittar ett tomt bord. Casa C är stängt på onsdagar. Regnar inte, men fuktigheten gör det nästan svårt att andas. De 800 stegen uppför backen, och tillbaka, gör mig svettig. Tvätten lär inte torka fort idag.
Taklampan är tänd, utan den blir det för mörkt i det lilla vardagsrummet. Kollar nätet utan stort engagemang. Kommer just ihåg att tvättmaskinen borde vara färdig, och det är den. Och jag med, kommer inte riktigt igång idag. Kroppen och vädret säger åt mig att ta det långsamt, något jag aldrig varit bra på. Artrosprogrammets andra vända för veckan får vänta till en annan dag.
Har fönstren öppna åt alla håll, och det är inte för varmt, bara olidligt fuktigt. Mobilen hävdar lätt regn, men inget kommer ner. Jag dricker vatten i stället.
Shortsen jag har på mig är ursprungligen köpta till Jan. Sköna, linne – och med knapp, hasp och dragkedja plus knytband. Mycket att pyssla med. Nu en stunds läsning, Kindle-bok.
Sätter mig på en pall i köket, vid öppet fönster. Där är lagom ljust, behövs ingen lampa. Tror det gör mig nedslagen att behöva ha taklampan tänd mitt på dagen. Nu en citronyoghurt till lunch. Tyvärr påminner den här sorten mig om norsk Jello-pudding till konsistensen. Minns vår (Jans och min) förundran över alla varianter av Jello på norskt julbord en gång för länge sedan. Och rak örret, surströmmingsgjord öring. Inget av det var gott.
Några badar på Playa Jardin, några surfar längre bort – trots rekommendationerna att låta bli.
Kära syster B, kan meddela att din fd klänning med blommiga fickor nu har gjort sitt. Efter den tvätt som också innehöll en pappersnäsduk, skärskådade jag dressen – och fick klart för mig att den var full med pappersfragment och dessutom sliten, nopprig, med hål i en ficka. Tackar dig och klänningen för god tjänst. Ska se om jag hittar en ny, lika skönt slapp.
Nu, när klockan är nära fyra, regnar det. Så skönt. Jag drar igen fönstren lite, men inte helt. En äldre man ligger i vattnet och regnet, med ryggen mot vågorna. Det syns hur han njuter. Och struntar i om vattnet är dåligt.
Torsdag, regn under natten. Moln och sol halv tio när jag kört igenom artrosprogrammet, bytt lakan i sängen och torkat några golv. Inte alla, vill inte halka omkring på blöta golv.
Igår var jag bara utanför dörren när jag gick backen upp och köpte bröd. Idag ska jag ut. Väntar tills jag kan hänga lakanen på terassen. Det tar en stund. 24 grader nu, halvklart och luftfuktigheten har tack och lov sjunkit till 77 procent. Det får bli en kopp kaffe härhemma idag.
Vill göra fisksoppa till middag, tar med mig vagnen och går kanske ner till gamla hamnen och fiskkrogen där (som jag tror också säljer fisk). Kanske lubina, fast fisk som bör fungera bra i soppa. Med morötter, purjo, vitlök, schalottenlök, möjligen några små kanariska potatisar, fiskbuljong, en gnutta vitt torrt vin, persilja, grön paprika.
Asia visar hur jag ska hänga lakanen, när det blåser som idag. Som tur var tog jag med mig nyckeln till min dörr, även om jag inte låste. Dörren låses automatiskt när den stängs utifrån… Jag kom alltså tillbaka in till min kallnande kaffekopp. Lär mig något varje dag. En del kommer jag kanske ihåg.
Jag gick ut, handlade grönsaker och vatten i lilla butiken uppe vid Casa C, tog en cortado – och gick hem. Svettig. Ingen fisksoppa idag, blåste för mycket (15-30 km/tim) för att gå hela vägen in till gamla stan, och nästa buss först om en dryg timme. Därmed bara drygt 1 000 steg idag. Tog ner tvätten som var torr. Gör möjligen kycklingsoppa i stället, har kokt kyckling i frysen. Tar fram den.
Syster K ”fickringer” (eller ringde fel) och blir förvånad när jag svarar. Hon ringer igen i eftermiddag, nu var hon ute någonstans.
Löser wordle och ultrasvårt sudoku i DN, har glömt bort det de senaste veckorna. Klockan är halv två, vart tog den här dagen vägen?
Pratar med syrran, hon har lockats att fundera på Thailand igen när hon pratade med sin kompis i England. Får se vad hon bestämmer sig för. Jag försöker hitta någon Kindle-bok som går att läsa – det är svårt. Och jag har inte lust att köpa, hittar inte till gratisböckerna. Kanske är de inte längre gratis, det är länge sedan jag laddade ner några.
Soppan står på spisen, och verkar lovande. Jag stänger av gasen, tror den kan stå nu tills det blir dags att äta.
Skriver någon sorts prolog till det jag hittills kallar demensboken. Behöver göra det möjligt för en läsare att begripa hur vi alla hänger ihop – hur våra liv och relationer gick i varandra och bort, och tillbaka. Hur kärlek, liv och död skapade det vi hade att förhålla oss till. Och hur vi försökte leva mitt i alltihop. Hur några av oss dog.
Nu släpper jag det manuset igen.
Önskar att mina fingrar som vill skriva, också hade en hjärna med sig. En som förmår fantisera trovärdigt om det liv jag lever idag. Gammal, skrynklig, med klen ork och dåliga knän. Just nu borta hemifrån därför att jag vill det. Därför att jag inte vill ha allt det som hör till vintern i Sverige. Därför att jag kan. Om jag har förtjänat det är nog en annan fråga.
27 grader ute, ”känns som 32” enligt mobilen. Under natten och i morgon kanske lätt regn. Varmare än jag trodde när jag for från Sverige för två veckor sedan.
Inbillar mig att jag ser mycket ensamhet omkring mig. Kanske sant, kanske en projicering av min egen ensamhet. Eller möjligen enbart en kontrast till den gemenskap som jag också ser. Gamla människor som kanske inte gått hand i hand på länge, gör det här och nu. Fint. Jag ser människor som pratar med varandra, ler åt varandras kommentarer. Och jag ser de som går bredvid varandra, slutna, tysta. I varsin värld. Ensamma tillsammans.
Jag saknar den gemenskap jag haft i livet. Och jag vet att jag vant mig vid att leva mitt liv som jag vill, inte anpassat till en annan människas behov och önskningar. Vill aldrig mera i livet bli den som vårdar någon annan, hur än kärleken finns där.
Eftersom jag skriver så fort jag har en lämplig plats, inne eller ute, så är det något jag faktiskt vill göra. Kanske oavsett om någon läser eller inte. Jag går inte med håven nu, vet att flera läser min blogg och uppskattar den. Och jag blir nyfiken på hur det kommer sig att någon i Australien just nu tydligen varit in och åtminstone kollat. Jag vill bli läst, jag vill få feedback på det jag skriver, vill väcka frågor och få mothugg (fast helst snällt sådant).
Kanske är skrivandet mitt sätt att tala om för mig och andra att jag finns. Fortfarande. Inclusion, tillhörighet, det fundamentala behov jag och förstås de flesta andra har. Livsavgörande.
Spelar nu en av Jorun Modéns spellistor på Spotify, för att se om den kan få igång mig. Jorun är skicklig och erfaren lärare i skrivande, gillar death metal-musik (som jag knappt vet vad det är), men den här listan verkar vara mera klassiskt stuk. Gillar det jag hört hittills. Kraftfull musik. Listan heter Skriv skriv skriv – som Joruns bok om skrivande.
Klockan är halv sex. Och Joruns musik i just den här listan är krävande, den dånar i öronen, den slår på största trumman, den säger ”skriv då för f-n, skriv, skriv, skriv” – och jag blir matt. Skriver, men. Tror jag behöver lyssna till Cohen´s Dance me to the end of love. Och kanske se den otroligt sensuella videon med det tangodansande paret, de får mig att kippa efter andan.
Minns just nu att jag såg en äldre kvinna idag, med skor som gjorda för tango, eller kanske fado. Vad vet jag. Klackade vackra skor, inte några billiga skor du hittar överallt. Vårdade, som hela kvinnan – fina kläder, snygg frisyr och make-up. Inte flip-flops. Hon såg levd ut, vackert och lärorikt levd.
Just nu Beethovens nia. Vilken musik, vilket orkestersamspel av Berliner Philharmoniker. Därefter Suite from the Hours, med Maki Namekawa, Cello Octet, Amsterdam. Än så länge mest konstigt. Lite drag på cellon, lite annat, lite ingenting? Min musikaliska bildning är inte tillräcklig för att uppskatta det här så här långt, blir kanske annorlunda. Just nu klättrar tangenterna ungefär som mina fingrar på klaviaturen. Toner och fingrar leker. Öronen försöker höra vad de hör. Utan att behöva förstå om det är vackert, fantastiskt eller inte. Förstår gör jag inte.
Lägger händerna i knät och lyssnar. Nja. Blir mest seg, går över och wordfeudar med syrran, oinspirerat det med.
Nu Vivaldis Nisi Dominus. Just nu får jag inte till det med den här musiken, men kanske måste jag skaffa mig Spotify utan reklam, även om jag ogillar skaparen. Och nu Memories of the Lost, Arnaud Roy. Titeln lockar mig, musiken också. Jag vet inte vilka som åsyftas som ”lost”, jag har mina som jag inte hittar här, men kanske lite ändå. Via mig, inte de förlorades musiksmak eller gillade musik. Och eftersom mina förlorade inte vet någonting om mig och den här musiken, så är det möjligt för mig att ge dem utrymme här och nu.
Jag vet ju att musik gör något med människor, mig också. Har lyssnat mycket förr, inte så mycket på senare år. Nu har jag hörlurar, musiken finns om jag bara letar lite. Alla mina CD-skivor står olyssnade i sina hyllor hemma.
Växling till They came wearing masks med Peter Gundry. Ännu en obekant musikant. Mera lättillgänglig.
Jag noterar att jag har 10 låtar i ”gillade låtar” för ett år sedan. Några av Deep Forest, Vackre Apollo och ett par till av Elisabet Hermodsson, Jan Garbarek. Säkra kort.
Nu tillbaka till Joruns lista – Sociopath med Lucas King. Jag hör just ingenting, och det kanske jag ska vara tacksam för. Gles musik. Kjartan Sveinsson är kanske mera hörvärd, Teil 1. Nej. Baldur, med Josi and the Jupiter? Var hittar du allt, Jorun??
Mina fingrar har fullt sjå med att växla mellan musik jag inte vill höra, och sådan jag kanske vill höra. Musik är hur som helst berörande, vare sig det är positivt eller negativt, eller bara jaså.
Och jag kommer att glömma alla de här musikmänniskorna jag inte kände till förut.
Gamla hamnen i Puerto, människor som ser andra människor simma
Måndag, molnig morgon. Och sol. 23 grader, regn möjligt i morgon eftermiddag.
Nu ska jag köra igenom artrosprogrammet, duscha och tvätta håret därefter.
Sedan gick jag upp till Casa C och fick min cortado. Promenad till gamla stan – och därifrån, eftersom jag väntade på buss 381 som aldrig kom. Nu ska jag kolla tiderna och skriva upp på en lapp i ryggsäcken.
Hönan som sprang över den trafikerade vägen mitt framför mina fötter – och landade i gräset bredvid trottoaren. Dit hon ville. Häromdagen såg jag fyra små dunbollar till kycklingar, och tupparna gör sig hörda tidigt om morgonen.
Åt lunch, räkmacka som faktiskt var god, även om det var väl mycket bröd – rostat bröd till och under gambas med sallad och tomat, och typ rhode island-sås. Dessutom goda ”hemgjorda” pommes till, bara några stycken. Med en liten öl kostade kalaset 10 Euro, vid Plaza Charco. Behöver ingen stor middag i kväll.
En person med chilensk flöjt började spela utanför restaurangen, men tyvärr var han ingen mästare på flöjten. Jag stängde av mina hörapparater. En kraftig, tysk (varför jag nu tror det) äldre man med dito kvinna, såg till att restaurangpersonalen bad musikanten gå därifrån. Så skedde. Tyckte nog det var taskigt, och turistigt.
Många badade i gamla hamnen. Jag satt en stund på en bänk och såg på.
8 700 steg blev det idag, jag var rejält trött när jag väl kom hem och kunde kliva rakt in i duschen. Kör nu en tvättmaskin. Tyvärr med en pappersnäsduk i någon ficka, små vita fragment överallt på kläderna…
Det har varit halvklart mest hela dagen, och det var skönt. Lätt vind, men ändå var jag genomsvettig när jag kom hem. 25 grader ute nu.
Tisdag morgon, molnigt, känns svalt. 23 grader säger mobilen, ”regn sannolikt onsdag morgon”. Vore inte fel. Nu koll på Titsas hemsida, tider för guaguas (bussarna heter så) härifrån och tillbaka. Inser varför det inte kom någon buss igår, så dags gick det ingen. Och det går ungefär en per timme, så det gäller att vara på plats rätt tid.
Bussen kom så småningom, och nu när klockan snart är tolv sitter jag i skuggan utanför Fransiskaner-kyrkan i Puerto. Om jag åkt längre med bussen hade jag antagligen kommit till Lago Martianez. Nästa gång. Skönt, och hyfsat tyst. Mer och mindre trötta, mer och mindre bleka turister passerar, några åker i sina elvagnar (vet inte vad de kallas, som rullatorer med hjul, sittplats och styre framåt). Ser ganska skönt ut.
Men än håller mina ben. Jag vet var jag är och hur jag kommer hemåt. Kanske per fötter eller per buss, så småningom. Åt en stadig frukost, så jag är inte hungrig. 27 grader. Kyrkklockan slår tolv slag, i olika tonart. Olika klockor. Rogivande oväsen. Rogivande är inte min bänkgrannes mobil, med snabbt pratad spanska.
En skola här intill inser jag när jag hör glada barn.
Nu vid Plaza Charco, med en liten öl på bordet. Tyvärr röker många människor här, också på serveringar trots att det inte finns några askkoppar. Känner igen några busskompisar som går förbi. En kvinna röker, tuggar tuggummi och dricker kaffe, samtidigt.
Leveranser av alla de slag hela tiden, män som kör pirror fullastade, män som stannar med bilar där det går och snabbt bär in några kartonger i en dörröppning.
En äldre kvinna med perfekt klippt och friserat grått hår, och vackert röda naglar, samma färg som solfjädern hon fläktar sig (och mig) med, får sitt kaffe utbytt. Varför vet jag inte, men något var tydligen inte okej. Inget problem. Mannen bredvid mig försöker beställa något som finns i menyn, men inte i verkligheten, Han fortsätter försöka förstå vad som är vad.
Halv två tror jag att jag beställt pulpos, och ännu en liten öl längs vägen hem. Får bröd och ”smör”, majonnäs med kryddor. Vatten.
Sitter med ryggen åt personal och övriga gäster, ser de som passerar. Lugnt och stilla så här dags. I gamla hamnen verkade det vara någon sorts organiserat simmande, alla i vattnet jobbade på, med badmössor eller kepsar på huvudena. Hundar badade glatt vid sidan av folket.
Maten var friterade små bläckfiskar (som jag trodde), tillräckligt kamouflerade av frityrsmeten för att ätas med god aptit. Jag blev väldigt mätt, och behöver ingen middag idag heller.
Bussen kom som den skulle en stund senare, och jag trängdes med glada skolungdomar, klev av hemma och tog mig hem. 3 700 steg idag. Glömde köpa bröd, men har en bit i frysen, ”nödbröd” – får ta fram det i kväll.
beskrivarblogg 