beskrivarblogg

Onsdag 7 augusti 2024 – i morse var Karin och jag uppe tidigt. Det var också harpalten, som satt utanför köksfönstret och åt sin frukost samtidigt som vi gjorde det inne i huset. Han lät sig inte störas av oss. Längre bort på andra sidan vägen vankade fasanhönan. Vi åkte in till Norrtälje och bussen, Karin klev på såg jag när jag for vidare till rehab på sjukhuset för möte med fysioterapeut inför artrosskola digitalt längre fram i augusti.

Jenny böjde och bände, jag fick gå uppför och nerför trappa, resa mig upp ur stol utan hjälp av händer och armar etcetera. Blev rätt mör, men det var ett bra möte. Handlade, åkte hem och körde två tvättmaskiner, den ena är inplockad torr, den andra torkar kanske innan det kanske kommer regn i natt.

Har dammsugit mitt sovrum, och madrassen. Pratat med yngste sonen om annan säng till honom, ska kolla lite på nätet. Diskat spisfläkten, när jag väl insåg vad det betydde att ha en fettdroppe på spisen varje dag, utan att ha spillt… I morgon tar jag mig an gästrummet, sängkläderna är tvättade, men rummet ska städas.

Har också lyckats byta bilförsäkring – den jag hade skulle övergå i annan ägo och kosta ungefär tusen kronor mera per år, för samma ersättning. Nu bytte jag och fick god service att avsluta den gamla via det nya bolaget. Det gick nämligen inte att mejla till de som skulle överta min försäkring per sista augusti – ”det var fel med skickandet av mejl, försök senare”. Jag föredrar att mejla framför att sitta i telefonkö och försöka höra vad som sägs, nu fick jag hjälp av Petra på mitt nya försäkringsbolag.

Har också badat, det var 26 grader på eftermiddagen, sol och så skönt i sjön. Sammantaget är jag nöjd med min dag, har just ätit kyckling från häromdagen med min egenodlade potatis. Läser och har en Dry Martini på bordet som ”efterrätt”. Karin är hemma i Danmark igen.

Fasanhönan knallar omkring borta nära ån, någonting skrämde henne så att hon sprang mot snåren, men stannade och stod blickstilla en stund. Fortsatte så att hitta något att äta en stund till.

Häcken vid stora huset är nu putsad både upptill och längs sidorna – skulle behöva samma behandling här utanför ”mitt” hus, syrenhäcken och linden tillsammans gömmer snart ingången. Tur där står ett par gamla grindstolpar att orientera sig emellan.

Rörmokaren var här igår för att montera värmekabel på vattenrör i källaren – men eftersom ingen kunde hitta den trasiga elkabeln så får han återkomma efter elektrikerns besök ”någon gång i närtid”. Värmen därnere behövs till vintern, tur att det inte är mitt problem. Förvaltaren ser till att något händer med det som är nödvändigt. I vintras när jag var i La Zenia frös vattnet i källaren, med konsekvenser även i huset. Ingen vill att det ska upprepas.

Hon som kommer efter i snön (?) är hönan – bilden är inte min, inte väderleken heller.

4 augusti, regn och översvämningar ”överallt”, men inte här. Molnigt större delen av dagen, ett par droppar jagade in oss, men så kom det inte mera.

Det blir laxpudding till middag även idag, med sallad till. Karin har jobbat och skrivit mest hela dagen, vilar nu lite. Jag har läst och suttit ute. Vattnat blommorna, lyssnat till gröngölingen som far runt, och laddat ner en fågelljudsapp (Merlin) – nu kan jag avgöra vad det är jag hör, när jag hör något fågelläte. Idag har appen registrerat steglits, gröngöling och ladusvala (tror jag, svala i alla fall). Har inte haft den igång hela dagen.

Äldste sonen har byggt ny trapp upp till huset på landet, och byggt till taket på vedboden på baksidan. Nu kan ved ligga där och inte ta plats inne i boden. Kanske har han haft hjälp av sönerna, de har också varit där över helgen. Fint att se bilderna, fint att de allihop tar väl hand om sommarhuset.

I morgon ska jag få min covidvaccinering, var tvungen att få en ny tid eftersom det var något strul när jag var där för TBE och covid. Gratis för oss som är mer än 80 år.

Trodde ett tag att det regnade, men det var inbillning. Till skillnad från inne i Stockholm och på många andra ställen. Här är solen framme en kort stund innan den snart lägger sig. Karin tar en promenad, jag är lat och sitter kvar vid köksbordet efter middagen.

Jag läser Anne Carson, med någon sorts förtjusning. Hon rör sig med orden i fullkomligt oanade svängar, bryr sig inte om några regler – åtminstone förefaller det mig så. Roande, halsbrytande, meningar och tankar som väcker mina tankar. Och ibland bara lämnar mig väldigt oförstående. Just nu läser jag Makens skönhet, en fiktiv essä i 29 tangos, en poetisk berättelse om ett äktenskap enligt fliktexten, med referenser till John Keats och hans tanke att ”det sköna är det sanna”. Hmmm.

Nu sprang en hare förbi här utanför, kanske ”min” harpalt som vuxit sig stor, kanske en äldre släkting. Paret ringduvor ”hånglar” ute på gräsfältet invid ån, den ena tröttnar och flyger iväg, den andra följer efter.

Måndag – in till Norrtälje för vaccinering, ”har du inte fått meddelande om att boka om tiden?” – svar ”nej”. Trots något som inte fungerat som det skulle, igen, fick jag min vaccinering. Åkte hem och lärde mig av Karin att all potatis inte blommar. Där kunde jag gått och väntat… Nu vågade jag kolla – och härliga fina röda potatisar under de tre stånd jag tog upp. Nu ska vi äta nyskördad potatis till kycklingresterna från häromsistens (förvarade i frysen). Hoppas potatisarna är goda och inte enbart vackert röda.

I morgon är Karins sista dag här för den här gången. Onsdag morgon tidigt åker vi in till Norrtälje och bussen till Stockholm, och tåg till Köpenhamn. Själv ska jag till sjukgymnasten för koll av artrosknäna, inför artrosskola senare i augusti.

Börsen har jag ingen lust att tänka på just nu. Konstaterar bara att jag ligger på gott plus för hela 2024, även om de senaste dagarna har kostat pengar jag aldrig haft.

Solig fredag, varmare vind idag än igår – men vi tog ändå ett skönt dopp i går eftermiddag. Nu jobbar Karin i sitt rum, jag har precis kommit in i köket efter frukosten på altanen.

Igår lade jag in ”demensboken” i chatgpt – AI-app. Ställde några frågor och fick svar, omedelbart. En del användbart, en del alltför känslosamt och sentimentalt. Titelförslagen oanvändbara. Men, sammantaget väckte bekantskapen lust och nyfikenhet, något att jobba vidare med. Lite skräckblandad förtjusning.

Börsen går kraftigt ner, jag försöker hålla mig lugn. Har fått tillbaka det jag betalade för den icke levererade laptopen från ASUS, måste nu komma fram till vad jag ska köpa i stället. Nu fika. Och ett bad tillsammans med Karin, före lunch. Middag idag resterna av fläskfilén från igår, förstärkt med wokgrönsaker och potatis.

Lördag in till Kjell&Co i Norrtälje för att byta mus till Karins platta. Nu har hon en som fungerar. Till biblioteket, där vi lånade flera böcker av Anne Carson, som Karin kände till. Och så hem, eftersom himlen såg ut som om den skulle börja störtregna. Än har den inte gjort det, klockan är kvart över ett och vi har ätit en lätt lunch. Middag idag blir nog laxpudding, ska bara bestämma mig för om jag ska koka potatisen först, innan alltihop hamnar i ugnen. Sitter inomhus, solen har gömt sig.

Svensk potatis i lösvikt kostar 24 kr per kg, på Ica. Dagens sura konsumentobservation.

Nu skriver Karin vidare, jag gör det inte – jo, sitter här och skriver. Men det är mera tidsfördriv, inte det skrivande jag kanske skulle ägna mig åt. Jag läser Kvinnan som samlade världen av Eva Tind, utgiven på Modernista. ”Historien om Marie Hammer, en av 1900-talets viktigaste vetenskapskvinnor.” Så bra, välskriven, jag nästan ser de kvalster hon såg i sitt mikroskop. Rekommenderas.

Och Karin har googlat Anne Carson som visar sig komma till Louisiana och Köpenhamn senare i höst. Gissa om Karin kommer att vara där. Idag söndag sitter vi ute på förmiddagen, och det är skönt även om solen inte är riktigt framme förrän vid tolvtiden. Lagom att äta lite fil med jordgubbar (jag), Karin jobbar med sitt bokmanus.

Solig och sval måndagsmorgon, ”bara” 14 grader strax före sju.

Betalar mäklararvodet för Punta Brava – borde betala min vän Helen i stället som jagat mäklaren både mycket och länge… Nu börjar jag se fram emot min vinterresa, men börjar inte packa ännu. Ska förmodligen skaffa Alewaldhs tredelade gåstavar, dyra men antagligen mera värda pengarna än de teleskopvarianter jag hade med mig i fjol (numera skänkta till Stadsmissionen).

Vinden är lite för sval, jag går in från altanen till köket och datorn. Tittar in på Facebook och konstaterar igen att jag inte fastnar just någonstans – vill inte se flera bilder på oigenkännligt åldrade skådisar, eller småbarn då och trettio år senare, eller annonser för datorer (eftersom jag letar laptop). Trist. Pratar med ena syrran, som försöker lära andra syrran virka (igår). Hon behöver inte lära mig.

Går ut en stund igen, och in, när solen går i moln och vinden ökar. Plockar lite nerblåsta kvistar och lägger på högen utanför syrenhäcken. Borde klippa bort det allt större lilla träd av okänd sort som slagit rot i det som en gång var en rabatt. Och hala upp den nerfallna grova grenen i häcken bakom huset, så att ”någon” kan hämta den. Ser just nu att vildsvinen varit alldeles nära huset, men på andra sidan vägen, och bökat i natt.

Funderar på dejtingappar, och utan egen erfarenhet säger jag ”bevare mig väl”! Det jag lär mig av andras erfarenheter får mig att vara glad över att jag aldrig ens närmat mig en sådan.

Att vara ensam resten av livet kan vara skrämmande. Jag blir ibland rädd, och mantrar mig ur den lurande ångesten. Minns min mosters ord ”jag vet inte hur det ska bli” när hon satt på en stol i köket på äldreboendet. Ledsen och liten, och ensam, trots besökare och bekanta.

Jag vill inte heller riktigt på allvar inse att jag nog kommer att vara ensam resten av livet. Och samtidigt vet jag att jag inte vill bo tillsammans med någon på heltid.

Vill ha kakan, och äta den – träffa en älskansvärd man med massor av goda egenskaper och inga dåliga. Som gillar att laga mat åt mig, tycker om att resa, inte är politiskt intresserad av ”fel” politik (som den nuvarande för att bara ta ett exempel). Han får gärna gilla att läsa annat än thrillers och spänningslitteratur, men måste inte skriva egna dikter. Och han får inte vara tjock och ovårdad, utan klä sig hyfsat snyggt utan att bli för elegant (inga loafers med tofsar), gärna ha hår kvar på huvudet, bra tänder och varma smeksamma händer. Han ska stå ut med min försvinnande midja och trötta bröst, mina åldersfläckar här och där, mina hårstrån som jag släpper överallt och skäggstråna på hakan, artrosknän som gör bergsbestigning otänkbar. Vi ska kunna prata med varandra om det mesta. Tulipanaros.

Aldrig någonsin äktenskap igen. Helst inte alltför många bonusbarn eller dito barnbarn heller.

Eftersom jag inte gör det minsta för att träffa någon man, eller nya människor av alla sorter, så lär den där tulipanarosen förbli oplockad. Och jag ensam. Gillar oftast min ensamhet när jag väljer den, men inte alltid. Inte all tid.

Kanske en porslinsblomma, kanske inte – men det var svårt att hitta bild på tulipanaros…

Idag kliar det i skrivarfingrarna. Det kanske är bra. Vad nu bra är. Jag har lust att göra färdigt middagsmaten, men är inte hungrig. Väntar därmed. Fick nyss en lång och kärleksfull kommentar till min blogg. Vännen A-lott från 1av3.se (skrivutrymme på nätet för nästan femton år sedan – ingen av oss minns exakt – som fick igång mitt publika skrivande). Vi känner varandra, vi ses just aldrig, men vet alltid att vi fortfarande finns.

Och Hanna, som jag också mötte för länge sedan, hon skrev sin självbiografi utifrån andra premisser än jag, men inser också hon idag att skrivande många gånger dessutom är terapeutiskt, det hjälper inte enbart andra människor.

En fundering – vad av skrivande är inte terapeutiskt, i något avseende? Varifrån kommer de människor vi skildrar när vi skriver, de liv de lever eller inte lever, de sorger de får att hantera och den glädje livet ibland ger? Varifrån kom Andersens sagofigurer, var fanns Pippi Långstrump innan hon blev Pippi? Och hur kom Maria Lang fram till de mordlystna karaktärer – och ädelmodiga hjältedetektiv – som hon, en kvinnlig rektor från Östermalm, skrev om?

Jag fortsätter läsa om Museet för krossade drömmar.

Nu, halv fem, ännu en kraftig regnskur. Rakt ner i backen, bilen blir kanske lite renare.

Gott att jag inte har någon semester att vare sig glädja mig över (solig) eller sörja (regnig). Kommer aldrig mera i livet att ha semester. Men det innebär inte att jag alltid har semester. Begreppet är kopplat till anställningsförhållanden, ofrihet, någon annan bestämmer över din tid mot att du får någon sorts betalning för tiden. Och några fattiga veckor som är din semester varje år, flera idag än tidigare. Flera här i Sverige än i t ex USA.

Jag har ätit min middag, god idag som igår. Idag lite mera lik pyttipanna à la Greta (Garbo). Den sista vinbärsgelén gick åt, ska kanske kolla om jag kan plocka lite svarta vinbär borta vid huset som står tomt.

Tar fram ett tomt dokument. Varför? Vill skriva, men har inga ord annat än de gamla och alltför välanvända.

Gammal, ensam, med en kropp som signalerar någonting jag inte vill veta av. Ögonen fungerar hyfsat med läsglas för skrivande och läsning, specialslipade för bilkörning, och om jag vill se på långt håll utan dubbelseende. Helst utan glasögon utomhus.

Åker iväg till Teneriffa och Puerto de la Cruz den första oktober, har bokat boende till sista mars, men ingen returresa. Vad ska jag göra där?

Knalla omkring, bada vid den lilla stranden alldeles nedanför huset där jag bor i Punta Brava. Gå lite längre till Lago Martianez och bada i de inbyggda saltvattenspoolerna där, ingen risk att överraskas av starka vågor. Få massage på det ställe där jag fick det för tre år sedan, förutsatt att det finns kvar. Köpa grönsaker på vägen hem från gamla stan med alla väggmålningar. Dricka varm choklad och äta churros vid gamla hamnen, där människor också badar. Förmodligen köpa mig en ”dramaten” för inköp i någon av de större matvarubutikerna, orkar inte bära. Ta med mig min lätta laptop och sätta mig på serveringen på den större stranden nära huset. Titta på människor, fundera, glädjas och förundras.

Hela tiden ser jag till att ha kontanter till hyresinbetalningen varje månad, så vill min värdinna ha det.

Kanske kommer jag tillbaka till senvinter/vår i Sverige och har skrivit något, kanske inte. Eller, något har jag säkert skrivit – frågan är om det tål att delas med andra.

Jag tänker på en artikel av Birgitta Backlund, FB-vän och författare till boken Blondie. Hon skriver om hur skrivandet fick henne att hitta sin självkänsla igen efter svåra erfarenheter. Hur det var en läkande terapi att skriva. Jag kan bara hålla med. Utan att skriva, både min bok Free Spin och på bloggen beskrivarblogg.com, hade jag inte varit den jag är idag. De självförvållade och svåra åren uppvägs av det ljus jag ändå idag kan se och glädjas åt (även om jag är nog så svart i sinnet emellanåt).

Jag har ett antal exemplar av min bok liggande i kartong under gästsängen, och smugglar in en bok ibland till bibliotekets omloppshylla. Den är alltid borta när jag kommer nästa gång, kanske läser någon boken, kanske städar bibliotekets personal bort den. Jag vet tacksamt nog inte.

Nu regnar det rejält, jag tog in tvätten för färdigtorkning inomhus precis före regnet. Liten glädje, men dock. Middagen väntar i kylen, kalvfilé, potatis att steka, champinjoner och lök i grädde. Rester från igår, kalvfilé med kort datum, dyr nog – två fina bitar för 58 kronor.

Läser just nu en bok, Museet för krossade drömmar, av Elizabeth Buchan, Sekwa förlag som ofta ger ut bra böcker. Hittad på ovan nämnda omloppshylla. Jag gillar tanken att ett museum som visar många vitt skilda exempel på krossade drömmar, förväntningar som aldrig blev verklighet, liv som blev annorlunda. Kanske kan det som visas där hjälpa människor med liknande eller alldeles olika erfarenheter – ungefär som jag kanske tänkte (omedvetet) när jag skrev Free Spin. Framför allt hjälpte den mig, med gott stöd av människor omkring mig.

Söndag, ont i kroppen, av städningen igår eller cyklandet på träningscykeln? Tvätten är nästan torr inne i vardagsrummet, ännu en maskin på gång, kan hängas ute. Solen lyser, det blåser lite och klockan fyra i morse var det bara 12 grader. Kändes kyligt när jag öppnade dörren. Gick tillbaka till sängen.

Klockan tio är jag igång igen, om ”igång” kan beteckna mitt tillstånd. Är seg och ovillig, borde ta en promenad, men gör det inte. Borde kolla efter kantareller, vill ju ha, men gör det inte. Borde leta mask för att meta, men gör inte det heller. Har klätt på mig och diskat frukostdisken.

Cyklar ännu en stund. Det lär vara bra, ska på föredrag om artros i mitten av augusti, dessförinnan möte med terapeut för att fastställa min rörelseförmåga… Den 15 augusti ska jag följa med Anders till sömnapné-mottagningen. Han behöver hjälp med sin CPAP.

Påminner mig om att beställa tid för kortisonspruta i båda knäna hos doktor Calle. Gjort, hittade var jag kan beställa tid efter lite letande, 1177 är verkligen inte användarvänlig. I morgon ska jag nog försöka få påfyllning av covidvaccin, när jag var där för TBE och covid för ett par veckor sedan, var det något krångel med covidvaccinet.

Idag är det lagom molnigt för att kunna sitta ute och skriva. Letade igår efter ny laptop på nätet, kan inte bestämma mig. Är det galenskap att köpa en för drygt 12 000 kronor, när jag enbart använder den för att skriva, mejla och kolla lite på internet? Och har en fungerande, men tyngre, laptop? Platta fungerar inte för mitt skrivande, klaviaturen blir för trång.

Inget spelande, bara lite Netflix och SVTplay. Den ska vara lätt och snabb, ha bra klaviaturanslag (vilket Asus har), helst inte något inbyggt McAfee (vilket Asus tyvärr har). Fastnar ändå för Asus Zenbook hur jag än vänder mig, får väl köpa den (dyrare) från Dustin som möjligen kan leverera. Asus använder UPS, som inte klarade av det. Har inte fått betalningen i retur än, men den kommer väl. Deponeringen till Airbnb för Bajamar som jag avbokade kom snabbt och korrekt tillbaka.

Huset känns tomt nu när också Anders åkt hem. På tisdag kommer Karin från Danmark, då får jag vänja mig vid att ha hörapparaterna i öronen igen. Hennes rum står färdigt och väntar på henne. Hon stannar en vecka.

Scandinavian Photo… på Vasagatan 14 i Stockholm lär ha en Asus Zenbook med 14” skärm, OLED och R7. Pris 11 490 kronor. Vill inte köpa någon som är ”refurbed”.

Onsdag, en liten hare hukar vid vägkanten, en lite större springer fram och tillbaka på vägen. Sol och lätta moln, frukost inne vid köksbordet, kändes lite för svalt därute vid halv sju när jag började dagen.

Kollar leveransen av min betalda Asus laptop, UPS verkar skicka tillbaka den till avsändaren, av okänd anledning. Mejlar avsändaren… Irriterande. Får svar efter några timmar – UPS har sökt mig (hur undrar jag) och skickat tillbaka produkten. Jag får ”refunding”. Vill inte ha det, har svarat att om de vill ha mig som kund så får de se till att jag får det jag betalt för. Oavsett UPS´s oförmåga att leverera. På bomstolpen till gården står telefonnummer att ringa, de har min mejladress, inget har tydligen fungerat.

I övrigt en skön dag, mycket ute på altanen, sonen är just nu (eftermiddag) och badar. Jag har tvättat, torkat golv och plockat. En god pastaform med korv, lök och äggstanning plus mozarella står i ugnen klar att ätas om någon timme. Sonen får göra sallad, och koka majskolvar, om han vill ha det.

Molnen är någon annanstans, himlen är ljust blå och solen finns där. Lätt vind som hjälpte tvätten att torka fort.

Mischa har klippt mitt gräs, jag har tackat – även om jag nog tycker att min gröna yta är vackrare med små vitklöver och annat, än som nyklippt med spår av jord där gräsklipparen gått för djupt… Jag klipper inte själv, och gården ska uppenbarligen ha nyklippta gräsytor alltid, överallt. Tacksam för omtanken som jag tror också finns där.

Sätter på ugnen, sonen kommer nog snart. Det gjorde han och vi åt en god middag. Läste, han diskade, jag gick tidigt till sängs.

Vaknar till strålande sol denna torsdag (kollat för säkerhets skull), frukost ute. Sonen sover, klockan är nio.

Kunde ha varit min himmel

Halvklar söndag. Frukost ute på altanen ändå, skönt och tyst. Mina gäster sover längre än jag. Men nu är även de vakna.

Bläddrar bland rubrikerna i tidningarna på nätet, blir bara betryckt. Och läser Kammarjungfrun av Margaret Forster, om Wilson i mitten av 1800-talet. Blir betryckt. Jag gör mig en kopp kaffe och tar en Brandt-skorpa med Bregott och rabarbermarmelad till.

Efter lunch drar vi in till Norrtälje och småhandlar lite. Sedan thaimat på restaurang och Väddö-glass utanför Flygfyren som efterrätt. Kraftiga regnskurar som lättar längre fram på eftermiddagen, mina gäster sitter ute och tar det lugnt, jag gör detsamma inne i köket. Tror inte vi behöver så mycket mera mat idag.

Har nu bokat av Bajamar, och betalat deposit för Punta Brava i Puerto de la Cruz, Teneriffa. Samma värd och hus som för tre år sedan, denna gång på andra våningen, bra träning för mina knän. Gott om plats, och ”privat badstrand” precis nedanför huset. Relativt nära till Lago Martianez med havspolerna. Ser fram emot att komma tillbaka. Ser också fram emot att få förskottshyran för Bajamar tillbaka…

På måndagen badade vi igen. Skönt. Förrätt till middagen var blinier med räkor (Icas stora lösfrysta, bäst), röd rom, hackad schalottenlök, crème fraiche. Huvudrätt tunn pasta med peppar, sallad, majskolvar, stekt korv med jalapeños och cheddar. Gott alltihop, jag nöjde mig med att smaka korven.

Disken avklarad, klockan är kvart i sju och huset är tyst. Anders ritar nog, och Lotta stickar. Jag sitter i friden i köket. I morgon ska Lotta hem till Sundbyberg igen, Anders blir kvar. Det mulnar, mobilen lovar ”regn troligt”. Jag läser olästa (eller kanske lästa för så länge sedan att jag glömt allt) böcker ur mina bokhyllor.

Under natten till tisdag regnar det rejält. Världen ser nytvättad ut. Jag ser nog mest trött ut, vaknar och det tar en alltför lång stund innan jag somnar om. Om någon timme åker vi in till Norrtälje och lämnar Lotta vid bussen.

Hällregn när vi åkte till bussen, och fortsatt hällregn medan vi letade efter Stadsmissionen någonstans vid Coop. Handlade i stället och åkte hem för att kolla adressen. Den har vi nu, så nästa gång blir det ett besök.

Fredagskväll, vi har ätit flapsteak med kokt färskpotatis, sallad, tomater, gurka, röd spetspaprika majskolvar, bearnaisesås. Gott, lättlagat, köttet bara bryntes efter att ha legat med ”rub” ett par timmar, och sattes så in i het ugn ungefär 10 minuter. Och skars på rätt ledd.

”Ungdomarna” diskar och torkar. Klockan är sju och det är vackert ute.

Lördagsmorgonen kom fort, med sol och moln blandat. Vi sitter ute mest, försöker läsa en svensk fantasy som sonen lånat, hänger upp mig på all kursiv text, och lägger åt sidan. Väldigt många adjektiv också… Ibland kan jag komma på något jag själv behöver vara försiktig med när jag läser och ogillar något.

Middag idag blir renskavsgryta med svamp, tyvärr inte färska kantareller, men torkade trattisar och svart trumpetsvamp, inte fel det heller.

Nu far ett par små flugor runt mig här inne i köket. De hittar inte till mina öppna fönster.

Tar ur hörapparaterna en stund och vilar öronen. Är inte van att ha människor som pratar med varandra – och mig – nära, hela tiden. Tur att vi känner varandra. Inser vilken välsignat tyst värld jag lever i när jag är ensam. Okej, hör inte fåglarna, eller vattenfallet i ån, eller annat som kan vara fint. Men om jag vill höra, så kan jag sätta hörapparaterna i öronen. (För den som kanske oroar sig så har jag dem alltid när jag kör bil.)

Jag fick en fin bollkrysantemum av sonen igår, den står nu på trappen och börjar visa sina blommor. Nu tror jag ska läsa Igguldens Silvrets rike, hämtad från bibliotekets omloppshylla, och snart återbördad dit. Glömde låna böcker när jag var där senast och lämnade tillbaka. Läser, läser lite till – men nej, det är för mycket krigare och blodiga slag.

Vi har badat idag, alla tre. Jag vid badbryggan och de vid badstranden. Skönt.  Middagen både äten och undandiskad, melon till efterrätt, räcker även i morgon. Nu är klockan redan halv nio, solen har flyttat sig runt huset och är på väg ner över sjön.

En vacker grön vårtbitare gjorde mig sällskap på altanen en stund. Sängdags för min del, utan något att läsa. Mina gäster håller sig nog vakna ett tag till. I morgon är en ny dag (förhoppningsvis).