beskrivarblogg

Har just ätit gårdagens skaldjurssallad med fräscha grönsaker och färska gambas. Ny vinägrett. Ännu en god måltid. Viktigt för mig att äta bra och gott, också när jag är ensam. Men jag börjar längta efter svensk mat. Manifesterat senaste veckan via mina tunnpannkakor, pepparrotskött och -sås, hemgjort potatismos till korven.

Det är fortfarande söndag, och fingrarna vill skriva även om resten är tveksamt. Alltför blåsigt utomhus för promenad. Jag går upp ur soffan emellanåt, för att alls kunna gå. Sitter jag för länge vill inte benen det jag vill. Ändå upplever jag faktiskt att allt trappgående – hur det än har tett sig för tänkbara betraktare – har varit bra för min förmåga att röra mig. Men inte går jag som jag ska, inte orkar knän och ben gå så länge och långt som jag vill. Att bli gammal kräver anpassning och tålamod. Lära om, gå långsamt, inte som alltid förr, fort. Som om jag alltid hade bråttom. Det hade jag inte, men vanan satt i.

Syrran tränar med Sofia, jag har testat men inte fastnat. Är för lat, för bekväm – vilket jag förstår är dumt. Jag använder mina gummiband emellanåt, men för det mesta menar jag att trapporna och promenaderna räcker. Vill försöka gå rundan därhemma när jag väl är tillbaka. Ungefär 4 km, precis inom min förmåga idag.

Hittade husets personvåg häromsistens när jag städade lite extra noga under tvättfatsskåpet i toalettrummet. Har inte gått upp i vikt, men heller inte ner. Förstås, jag äter och dricker tillräckligt för att inte tappa några kilon. Nöjd ändå över att vikten inte ökat. Tänker inte tala om vad vågen stannade på… Såg en kommentar på Facebook idag om att ”vi berättar inte allt på FB” – efterföljansvärt exempel för att täppa till onödig nyfikenhet.

Börjar kolla boende oktober-mars, för nästa resa. Ett tips från en FB-vän, Nazaré, Portugal – kostnad 130 000 för sex månader. För dyrt, även om fint och nära stranden etc.

Grekland – blir inte klok på var som kan vara vettigt. Cypern – njae. Varit där i ungefär samma lite livlösa miljö som här.

Tenerife – går inte att få information för så pass lång period, kalendern är inte utlagd än. Helen, hjälp! Du har dina kontakter, du vet vad som är rimligt. Jag kan tänka mig att bo i Puerto, nära Lago Martianez, men vill ju gärna ha två rum plus kök etcetera. Inser att det är dyrare nu än det var för två år sedan… Annanstans på Teneriffa också okej, inte La Caleta de Interian dock.

Italien vet jag ingenting om, inte Sicilien heller – någon som vet får gärna kommentera.

Äter en ljuvlig clementin (mandarin? Vad är skillnaden?) till efterrätt – spelar ingen roll vad den heter. Marknadens frukt är toppen.

Wordfeudar förstrött, glad att de mina ids – syrran vinner för det mesta med ungefär 100 poäng, och än så länge vinner även sonsonen, fast inte med lika många poäng som tidigare.

Nu drar jag ner gardinerna i vardagsrum och sovrum, för att stänga ute gatubelysningen och lamporna på Guardia Civil´s helikopterplatta, mittöver gatan utanför. Inga ljus inköpta än, fortsätter skriva upp dem på handlalappen.

Låter mina tankar på hund som sällskap vila. Liksom vart jag ska ta vägen till hösten och vintern, den som kommer. Den som är har jag väntat ut (hoppas jag). Klockan är strax halv åtta, och jag ska kanske kolla Rapport på SVTplay – inte för att nyheterna gör mig, eller någon annan, glad. Har inte alls använt teven här, gillar inte att allt är dubbat till spanska. Behöver alltså inte tillgång till teve, var jag än hamnar i höst/vinter.

Lago Martianez i Puerto de la Cruz, saltvattenbassänger överallt

Söndag efter frukost, 25 februari 2024. Middagen är redan klar, står i kylen, resten av salladen från igår, fyller på med några gambas, lite sallad, paprika och kanske ett hårdkokt ägg.

Igår var det två år sedan Ryssland anföll Ukraina, ett krig som kostar hundratusentals liv på båda sidor – som alla krig. Soldater och civila. Navalnyjs mor har fått hem sin sons kropp, när och var begravningen ska ske är ännu oklart.

Jag kan inte föreställa mig hur modern, hustrun, barnen har det idag. Kan bara lite dela sorgen inför förlusten av en son, men för dem är det en sorg som de burit med sig sedan han fängslades. Som han bar med sig hela tiden i fängelse. Kanske finns en aning av lättnad att den ständiga oron och väntan på att det skulle ske, som till slut hände. Han dog, dödades, till slut. Hans mod och hans kamp lever vidare.

Och i Palestina fortsätter Israels totala förstörelse av liv och infrastruktur, ingenting finns kvar som gör det möjligt att leva i det som hittills kallats Gaza. FN-bilar med mat beskjuts av Israel. Sverige nekar fortsatt bistånd till den FN-organisation som utan hållbar bevisning beskyllts för terrorism, av Israel. Norge fortsätter bistå, liksom andra länder. Och ingen ser någon fungerande lösning, oavsett om några dagars vapenvila kan förhandlas fram. Kanske får några människor leva lite längre. Israel talar hela tiden om att kriget kommer att fortsätta tills Palestina utplånats. Biden och USA bannar Israel och fortsätter skicka vapen.

I USA fortsätter en galning att få röster i de val som föregår höstens presidentval. Oavsett hur han fälls i domstolar för alla möjliga brott. Alternativen för presidentposten är klena, den påtagligt åldrande nuvarande presidenten tycks inte stå högt i kurs, och den kvinna som försökt ge Trump en match lär numera betrakta foster som levande människor – hoppas jag har missförstått. Så kallad kristendom i USA har företrädare som gör mig mörkrädd.

Historiskt har det förmodligen alltid funnits krig någonstans i världen, vare sig vi känner till dem eller inte. Skillnaden idag handlar om snabb kommunikation, information och desinformation. Vem kan snart avgöra vad som är ”sant” och inte?

Artificiell intelligens på internet, ”troll” som arbetar frenetiskt på många nivåer för att misstänkliggöra, eller förhärliga, diverse personer och företeelser. Små svenska otäckingar med maktvilja och -anspråk skyr inga medel.

Parallellt växer den andra världen, gangster- och gängvärlden, som mördar och spränger. Regering, riksdag, myndigheter och polis pratar om insatser, justitieministern förespråkar Polen som ett gott exempel i bekämpningen av brottslighet. Fängelser i Sverige är överbelagda, polisutredningar läggs ner, ”mindre” brott läggs på hög. Advokater betalas av brottslingar som slåss om narkotikamarknaden, samtidigt som helgknarkandet bland de som har pengar ökar. Och så länge tull och polis inte får stopp på införseln lär alltihop fortsätta.

Tacksam att jag inte är ung idag. Sorgsen är jag över det samhälle vi skapat, vi som fick möjligheterna efter andra världskriget att göra något annat än det våra föräldrar fick ta över.

Kontrast – ett problem i min lilla värld: väggklockan, högt upp på väggen, som hittills visat en timme för mycket (spansk sommar-/vintertid?), visar nu en stelnad kvart i tio-tid. Batteriet är slut. Gäller att jag inte glömmer det och slänger ett öga på klockan, och litar på den. Klättra tänker jag inte. Apropå vad som är pålitligt, sant och icke.

De finns också.

Lördag eftermiddag, 24 februari 2024. Jag har just fyllt på min skaldjurs-/bläckfisksallad med färska gambas, gurka, tomat och sallad. Hoppade över den nyköpta paprikan, det var tillräckligt redan från början. Vinägrett till. Står till sig i kylen tills det är dags för middag. Ser fram emot en härlig måltid. Men dessförinnan en dry Martini, och lite wordfeud. Sonsonen är i alla fall på gång, syrran har annat för sig.

Läser parallellt. Underhållning, Barbara Taylor Bradford Letter from a Stranger. Och så har jag, ”bara för att jag kan”, skickat in en ansökan till Författares kopieringsfond. Igen, ingen utdelning i fjol.

Kroppen min är nöjd med promenerandet tidigare idag, till och från marknaden. Någon gång ska jag nog gå in på ”asian market” längs vägen, lite bortanför Al Campo (som jag är trött på). Livsmedelsbutiken Al Campo är bra, resten är alltför konsumeristiskt (finns det ordet?) för min smak och min ekonomi. Men, kul att studera människorna där i olika sammanhang, fikandes, fåendes sina naglar förvandlade, ståendes i kö för att köpa lotter med formidabla vinster. Drickandes ett glas vin med väninnan, eller en fika med gubben, hunden under bordet.

Jag talade ju med en vän igår, som bor i Nerja över vintern. Hon har sin hund med sedan flera år, och jag blir lite avundsjuk på alla som har älskade hundar. Kanske skulle en egen hund (för första gången i livet, andra hundar som jag älskat och skött om har jag inte ägt) skingra ensamheten, ge mig utlopp för kärlek? Eller skulle det vara för egoistiskt att ”skaffa” en hund vid min ålder, jag kommer förmodligen att dö före hunden? Nåja, jag är inte där än, varken död eller hundägande. Men behöver definitivt någon/något att älska och vara nära… Saknar de katter jag haft i mitt liv, men tror inte att en katt skulle gilla att åka utomlands med mig.

En hund i stället för en man? Även om hunden må fostras, så är det nog enklare än med en man i min ålder, som jag, fast i sina vanor.

Svårt göra vettigt inlägg i wordfeud med fem (!) T. Jag leder över sonsonen med 38 poäng, antagligen inte så länge till.

Får mejl med bild på omslaget till min väns lyrikbok – så fint, så perfekt för hennes dikter. Hoppas boken blir som hon önskar.

På söndagsmorgonen blåser det fortfarande, och varningarna om hårt väder räcker in på måndagen. 14 grader och halvklart när klockan är halv tio. Frukosten avslutad, bara pressade apelsiner i ett glas återstår som avslutning. Kanske blir det en innedag idag.

Gott!

Fredag 23 februari 2024 – det börjar mörkna bakom min rygg. Försökte hitta ljus på Mercadona idag, men det fanns bara parfymerade typ värmeljus. Vill jag inte ha. Nästa resa får jag ta med mig ett Ikea-paket med ljus, även om det är tungt.

Idag var det pepparrotskött igen, lite kvar från igår. I morgon blir det skaldjurssallad med extra gambas och extra sallad, tomater, gurka och paprika. Ska gå till marknaden i morgon förmiddag, med ”dramaten”, så att jag får med mig apelsiner, potatis, grönsaker och annat.

Har idag talat med en vän från 1av3-tiden, som har lägenhet i Nerja. Vi pratade om att kanske ses, men jag insåg att det är en drygt 12 timmars bussresa dit från Torrevieja, så det får anstå. Trevligt att pratas vid, hur som helst.

I morse torkade jag golven, duschade och tvättade håret. Gick ut, 2 500 steg var lagom för kroppen idag. Handlade på Mercadona, och tog en cortado på Take a Break. Hemma igen vid 2-tiden. Sol hela dagen, ganska kraftig vind som var ljum. Shorts och kortärmad T-tröja.

Nu talar plattan om att den är fulladdad, batteriet verkar ganska trött, och tar fort slut. Den är några år, men lättare att använda för wordfeud än mobilen.

Lördag drog jag iväg till marknaden, i blåsten. Sol, 16 grader och ”vänta dig vindar upp till 34 km/h” – och inte vet jag vad det är, men blåser gör det. ”Saker” far omkring, bland annat vinkade en tom plasthandske åt mig på hemvägen, den for upp och ner framför mig. Nu skönt att vara hemma igen. Apelsiner, clementiner, en citron ligger i fruktfatet, potatis och paprika i kylen, och en bit äppelkaka på bänken för senare konsumtion. Inte den jag ville ha dock, den fanns inte idag.

En cortado och en liten öl på vanliga stället, kort paus inför sista promenaden till lägenheten. Totalt ca 4 500 steg, sista delen av vägen fick mobilen ta igen sig i ”dramaten”. Idag blir det inte middag på balkongen, om inte vädret drastiskt ändrar sig.

Har böcker att läsa, kanske ord att skriva. Än är klockan bara halv ett.

Onsdag kväll, strax efter åtta. Svart natt bakom ryggen, helikopterplattan vid polisstationen är upplyst, liksom gatan härnedanför. Har läst ännu en bok, och lagt på återlämningshögen. Wordfeudat lite, pratat med sonen därhemma, betalat vatten och el till min hyresvärdinna.

Ätit hemlagat potatismos med två goda wienerkorvar (Lidl) och sallad till. Tagit fram en liten bit entrecôte ur frysen, som jag tänker koka i morgon och göra pepparrotssås till. Börjar visst längta efter svensk husmanskost. Fisk och skaldjur också, men de kräver nog att jag tar mig till Al Campo.

Suttit på altanen och solat lagom länge…

Gått nära 3 000 steg idag, och druckit en cortado på Paddy´s, tittat på folk av alla de ”sorter”. Saknar ställen att sitta på, utan att behöva köpa kaffe. I La Caleta på Teneriffa fanns bänkar lite överallt, här är det ganska glest till och med längs havet. Det blir inget utomhusskrivande, vilket ju är svårt hursomhelst, ser ingenting av det som hamnar på skärmen. Läser i stället till min cortado.

Jag är lat. I morgon får jag ta en vända med tvättmaskinen, byta lakan och torka av golven. Soporna slänger jag varje dag, och varje dag ser jag också hur fönstren är dåligt torkade, på utsidan. Får nog göra något åt det, tror jag når med fönsterskrapan.

Nu torsdag, sängen är nästan nybäddad, jag ska slåss med påslakan och täcke om en stund. Tvätten hänger på tork, lyckades dra det rena underlakanet mot altangolvet, röd Sahara-sand får torka med lakanet. På spisen puttrar en väldoftande buljong med en köttbit i. Nu fika, klockan är kvart i elva. Sol och 20 grader, upp till 22 efter lunch, blåsigt i kväll. Går ut efter fikat.

Gick mina nära 2 000 steg, tog in den torra tvätten, gjorde min pepparrotssås med buljongen (vitlök, lök och morot, plus grönsaksbuljong) – och så småningom åt jag middag ute på balkongen. Såsen blev precis som jag vill ha den, pepparroten medförd hemifrån, och det hela var mycket gott. Nu är jag mätt, och har gått in igen, klockan är snart sju. Har inte märkt av den vind som sades komma till kvällen.

Täcket är i påslakanet, men jag svär varje gång över att Ikea (eller vem som nu tillverkat detta påslakan) tog bort de öppna hörnen i ena änden. De gjorde det lättare att få ihop täcke och lakan. Men, det gick den här gången också.

Golven får vänta till i morgon. Känner mig tillräckligt duktig för idag. Har pratat med ena syrran, vi var överens om att vi båda numera hör till den där gruppen som benämns ”äldre”. Fick också mejl från andra syrran, vilket jag inte såg förrän alldeles nyss – skönt att de finns, att vi finns.

Tänder lampan, har ännu inte köpt nya ljus. Drar ner gardinen bakom mig så att lamporna över helikopterplattan mittemot göms. Disken är diskad, maten undanplockad (räcker i morgon också). Snart är det dags för sängen, egentligen borde jag duscha och tvätta håret dessförinnan. Jag fuskar, och gör det i morgon, gillar inte att sova med nytvättat hår – det står åt alla håll när jag vaknar.

Läser en stund till.

Not ”my” sea, men eftersom jag är dålig på att fota, så…

Måndag, sol, 16 grader klockan elva. Seg morgon, sov för länge (till kvart över nio), tar då tid innan jag och kroppen vaknar riktigt. Nu har jag ätit frukost, rutbröd med rökt skinka, behöver köpa bröd. Te, ska pressa ett par apelsiner och äta en liten yoghurt med citron.

Har kollat nätet, spekulationer om vad som hände när Navalnyj dog. Och trams om schlager-Gunillas kronofogdebeslagtagna ägodelar. Ser bilder från Thailand med snorklande son, ödla och hav.

Får nog gå ut och gå en vända, om jag ska klarna. (Ett närmast fult ord numera, men adekvat just nu.)  Ett par timmar, drygt 2 000 steg och en cortado plus två böcker senare är jag hemma i soffan igen. Piggare, hade tänkt sitta på altanen en stund i solen, men den (solen) har gömt sig. Lätta moln på himlen, lätt vind.

Gör pannkakssmeten till middagens tunnpannkakor, den kan stå och svälla tills det blir dags. Och ser till att Sofia får adressen hit, plus lite anvisningar om buss och taxi. I kväll har jag 3inga ljus att tända, de sista värmeljusen brändes igår. Al Campo har vanliga ljus, får ta mig dit när nu Consum inte har något annat än värmeljus.

Pannkakorna var som alltid supergoda.

Tisdag nu, klockan elva, sol och ungefär samma temperatur som igår, 17 grader. Det blir en stund på altanen.

Och senare en stund på balkongen när solen på altanen blev för stark – så småningom åt jag middag ute, en mycket god sallad, med tomater, färsk lök, vitlök, gambas, ett hårdkokt ägg, kryddor, lite olja, hot madras curry paste, portionsmozzarella, majonnäs och philadelphia cheese som ”sås”. Låter det krångligt?  Var det inte, men mycket gott. Och lätt.

Det är kväll, mörkt bakom min rygg. Fönstren är stängda nu, klockan är halv nio och det är snart läggdags. Jag har läst, jag har wordfeudat, kollat internet. Är nöjd med min dag.

Såg en rubrik i någon tidning apropå en bok, som antydde att skriverierna var självupptagenhet, och att det nog inte var något bra… Vilket författande är inte självupptaget?

Söndag kväll, 18 februari 2024 – har talar med sondottern, som tillsammans med kamrat kommer hit om ett par veckor och stannar en vecka. Gläder mig. Sonsonen är förhindrad av jobb. Har också pratat med en gammal kär vän, som inte mår bra (hoppas hen fick kontakt med läkare som hen ville idag) och med sonen som åker hem till Sundbyberg igen idag efter helgen på landet. Andra sonen och hans hustru plus vänner ser ut att ha det gott i Thailand, idag kanotfärd till grottor.

Jag är hemma i soffan här i La Zenia, har suttit på altanen och på balkongen, alltefter önskan om sol eller inte. Och har ätit en läcker köttfärssås med tunn pasta och riven parmesan, är åtminstone ett mål till. Nu i frysen. Diskat och plockat undan, läst om Navalnyjs död, och Putins förmodade inblandning. Om ukrainsk reträtt och fortsatta strider. Och om Israels attacker mot sjukhus och civila i det lilla som återstår av Gaza. De palestinier som fortfarande lever har ingenstans att ta vägen.

Det är svårt att omfatta det som sker i världen idag. USA grälar på Israel om vapenvila, och skickar samtidigt vapen till Israel. Trump ska sälja ”guldskor”, och samtidigt betala miljarder i böter, men ändå vara valbar i höst. Och Ungern säger sig se ett slut på ”konflikten med Sverige” och rösta för ett Nato-inträde inom kort.

Vad har vi skapat? Monstruöst maktgalna potentater, överallt. Kanske har de alltid funnits, men nog tycks de ha blivit flera på sistone? Eller handlar det enbart om att kommunikationen är så mycket snabbare nu, sann eller falsk? Jag är glad att jag inte är ung, och förmodas leva med detta länge.

Läser på FB om Caroline Grimwalker och detta att skriva, skicka in, bli refuserad, skriva om och skicka in igen – etcetera. Idag, femton år efter de första försöken, är hon och hennes man stora, de skriver och får utgivet, inom- och utomlands. Massor. Parallellt med skrivandet har de varit otroligt skickliga i att marknadsföra sig och sitt författarliv. Värda all respekt – säger jag som inte läst en rad av vad de författat… Kanske dags att göra det.

Fingrarna kliar av skrivlust, resten hänger inte med. Dagen idag har varit stillsam, jag har inte tagit någon promenad, men jag har glatt mig åt att jag upplever att jag går lättare i trapporna. Både upp och ner. Testar att gå ”normalt” nerför, i stället för att bara använda det stökiga benet som första ben, om och om igen. Det går, även om långsamt.

När jag kommer hem ska det bli intressant att kolla om min läkare ser någon skillnad i mitt knä och rörligheten, kanske får jag dessutom veta vad röntgen före min avresa sade, om något. Och jag ska se till att få tid för en synundersökning, ser inte särskilt bra vare sig på långt håll eller med läsglasögonen efter starroperationerna. Plus stökigt med brillor på och av hela tiden.

Gör listor över vad jag ska ta med mig på nästa resa, och vad jag inte ska ta med. Typ ljus och ljusstakar, ja – men inte klaviaturen till paddan. Använder den ändå enbart till att spela wordfeud på, skriver inte på den. Dry Martini-glas kan jag förmodligen köpa där jag hamnar, annars får det gå ändå. Lämnar det jag köpt här, liksom den stora tekoppen. Och vattenkokaren.

Kläder beror lite på vart jag åker, här är svalare inomhus än i Juan les Pins och på Teneriffa, dvs ulltofflor och raggsockor med, som nu. Men jag tänker ändå inte ta med en varmare morgonrock (tar för stor plats i resväskan) än den tunna (här använder jag den inte, jag huserar i min värdinnas lånade fleece”pyjamas” tills jag klär på mig). Ett par flaskor Marezzo får nog också rymmas i resväskan, svårt att hitta torr vermouth här. Bör gå bättre i Italien, eftersom den jag hittar här är italiensk.

Så håller jag på, är redan på väg bort och annanstans, utan att veta vart eller varför. Apropå maindfulness eller motsatsen, vad den nu kan heta. Jag låter mig inte invaderas av tveksamheter, som hälsa, världsläge, ekonomi, ålder. Kan jag inte åka någonstans nästa vinter, så är det så. Men jag vill (och härmed är universum informerat).

Enligt sökordet är detta en ”river”, kanske i Thailand om fotografens namn säger mig något. Men hit ska jag inte.

17 februari 2024 – lördag, just ingen trafik, lite blåsigt och 19 grader, övervägande soligt när klockan är ett. Hoppade över marknaden idag, det kändes för motvindigt. Handlade clementiner och apelsiner på Lidl i stället, spanska där också. Och vitlök, sallad, tomater. 2 300 steg blev det, och en cortado på Paddy´s. 1,5 Euro, priset varierar, dyrast på Al Campo, billigast på Take a Break.

Har fläskkotlett kvar sedan igår, blir därmed middag idag också med en sallad till.

I Ryssland arresteras de som sörjer Navalnyj. Han har bekräftats död.

Mitt liv just nu är precis så som det framstår ovan – fläskkotletter och en mördad regimkritiker, i en osalig blandning. Skrev först att det är ”prosaiskt”, men det kändes inte rätt. Konstigt är det, märkligt på många sätt, och samtidigt gläds jag åt att fortfarande leva. Att än så länge inte behöva frukta för mitt liv, om jag skulle protestera mot regimen i Sverige. Svenskar som protesterar mot Putin och hans krig i Ukraina lär hamna på någon rysk hatlista. Jag vet inget om sådant, och är tacksam därför.

Ser också i media att någon förundras över hur AI skapar videos och bilder utifrån människans ord. Har inte bekantat mig med AI, tror inte jag vill det heller. Nöjer mig med HI (human intelligence) tills jag inte behöver den längre.

Och så ska Gunilla vad hon nu heter ”sjunga” i melodifestivalen, om inte hennes tandflisa ställer till det – vilket märkligt deltagande. Kvalifikationer? Jag tänker inte lyssna, kanske kan hon verkligen sjunga. Jag är tveksam, men någonstans också lite beundrande inför hennes förmåga att utnyttja media. To the bitter end, förmodligen. Där är också något att glädjas åt, jag kommer aldrig att behöva försöka kvala in på melodifestivalen.

Tror jag letar efter glädjeämnen, och ”tacksamheter”, idag. Behöver påminna mig, ofta, om att de finns där jag minst tänker på dem. Nyss såg jag bilder från Thailand där äldste sonen och hans hustru semestrar i två veckor med vänner. Det såg avslappnat och skönt ut, bad i varma källor, besök i tempel. Och igår kväll pratade jag med yngste sonen som är på landet och tar igen sig. Han behöver det, bokstavligt.

Just nu har jag inga stora bekymmer, inget som kan skapa ångest i mig. Har haft, vet hur det känns. Vill aldrig dit igen. Och ändå, i natten när jag vaknar och inte somnar om – kryper den välbekanta känslan fram, är nära att ta mig. Välbekant är ett felaktigt ord i sammanhanget. Tills jag avväpnar känsla och tankar med mitt gamla mantra, det som bistod mig när jag var som mest ångestfylld. Det fungerar fortfarande, om jag får fatt i det i tid.

Och alltid, överallt, finns det människor som Navalnyj.

Som Anneli i Kathmandu med sina dammtrollsungar från sophögarna och mamman med tre små barn, utslängd från sitt hem av mannen. Anneli, och vi som swishar småsummor till henne, har just sett till att mamman fått rätten till sin butik, hon och barnen har någonstans att bo, och mamman kunde le när hon mötte Anneli. Swish +46738462752.

Och Kaisu som är i Indien, och där fått oss att swisha vad vi kan till kanotuthyraren/fiskaren (i ett hav som är utfiskat) så att sonen kan få en tabla, och lära sig spela på den. Swish +46730361815.

Och så jag då, som köper böcker på charity shop´n för 50 c styck, och bär dem tillbaka när de är lästa (eller inte). Tror mina bokinköp bidrar till katter och hundar, inte människor. Tiggarna utanför Consum och Lidl får en slant när jag passerar. Livet. Jag behöver just nu ingen swish. När jag behövde vågade jag inte be/tigga. Ger mig perspektiv på männen som står utanför butikerna med skyltar som förklarar varför. Hoppas jag.

Äter jordnötter, smuttar på min dry Martini. Börjar läsa en häromdagen köpt bok och inser att den har jag just läst… Inte första gången. Har att välja bland.

Och när jag går ut kan jag glädjas åt blomster

Fredag, 16 februari 2024 – regn igår kväll, idag runt lunchtid halvklart (mera sol än moln), blåsigt och 21 grader. I morgon och framöver nästa vecka verkar det bli sol varje dag. Och gräspollen, vilket såvitt jag vet inte påverkar mig.

Talar med min ena syster, hon hade en ny mobil och ljudet gick fram ryckigt, om beroende på den eller min mobil är oklart. Det regnade i Uppsala. Andra syrran vann wordfeud med några få poäng, och sonsonen leder stort. Nyss passade han, medan jag faktiskt kunde lägga ett ord. Han vinner nog ändå. – Han vann.

Har gått 1800 steg i vinden, tänker inte gå ut mera idag. Lämnade tre böcker, köpte två, vill ha något att läsa när jag dricker min cortado på Take a Break. Om jag ids drar jag till marknaden i morgon förmiddag, apelsinerna där är oslagbart goda. Och grönsakerna, och ”rätt” äppelkaka.

”Cornflower blue” sjunger i mitt huvud. Neil Young? Emmylou Harris? Kate Wolf? Minns inte melodin, bara de där orden, de blåklintsblå.

Middag idag blir potatisklyftor (airfryer), ostronskivling, purjo och vitlök försiktigt stekt, röd paprika, och fläskkotlett. Tunt skivad på spanskt vis, antingen det eller så tjock att jag inte förstår hur den ska kunna bli färdig utan att bli förskräckligt torr. Potatisen ligger nu i olja med kryddor, resten väntar på bänken. All disk är undanplockad, det är bara själva lagandet som återstår. Det blev gott.

Bilvraket som stått på parkeringen härutanför någon vecka har nu forslats bort, igår fotograferades det mycket noggrant av man med digital kamera på stativ.

Kvarteren runt omkring är mycket stillsamma, inget oljud om kvällarna, inga berusade människor verkar vara ute. Kanske är det närheten till Guardia Civil som gör det lugnt, stor byggnad tvärs över gatan, någon sorts central myndighet.

Fish & chips var gott från C&C, bar och restaurang. Men deras lokal är ohjälpligt trist, mörk och med irländsk allsång eller uppträdande om kvällen, åtminstone till helgen (och då har man ingen fisk på menyn). Fet man som basade högljutt in till köket (när han väl kom in från stolen ute på trottoaren och det viktiga han höll på med där, i köket en närmast anorektisk mycket vänlig kvinna som efter en stund kom med maten, snyggt paketerad för att ta hem. Så, antingen får jag köpa fisken ”to go” igen, eller skippa. Kanske är den lika bra på Paddy´s Point, med aningen bättre miljö. Gillade torsken tillagad så, med hemgjord pommes frites. Och var glad att jag beställde ”regular”, hur ”large” skulle se ut vet jag därmed inte. Förstår inte varför jag aldrig smakat det i England…

Aleksej Navalnyj rapporteras död. Det gör ont i mig. Förmodligen var det bara en tidsfråga, innan ”man” skulle göra ett nytt försök att tysta honom för gott. Hatar dessa maktfullkomliga omänskliga män (ja, de flesta är nog män, även om det också finns kvinnliga medlemmar i det här gänget). Beklagar Ryssland som förlorat en kämpe.

Onsdag 14 februari 2024 – hjärtlig hysteri i media… Utanför fönstren här luktar det sopbränning idag, det är lite svalare än igår och inte lika blåsigt. Mobilen säger 17 grader och halvklart när klockan är elva.

Har ätit frukostgröt med skivade jordgubbar (sådana behöver jag inte köpa igen) och pressade apelsiner, två mackor med god kokt skinka och lite senap, och te förstås. Stor kopp.

Ett par timmars läsning på balkongen (soplukten borta), skönt. Annars inte mycket aktivitet idag, har städat och diskat. Och så småningom middag med resten av ostronsvamparna och baconskivorna, gurka och tomater och avocado. Mätt. Och kylen hyfsat tömd på sådant som behövde ätas upp. I morgon blir det kanske pannkakor igen.

Diskat förstås. Tänt mina ljus, nu två värmeljus och ett sista vanligt ljus. Bra med ljusstakar som fungerar för båda sorter, upp eller ner. Särskilt när det enbart finns värmeljus att köpa, inom räckhåll.

Torsdagsmorgonen är kylig, 16 grader, halvklart klockan tio, förmodligen regn till kvällen.

Jag ägnar mig än så länge åt internet, löser sudoku och wordle, kollar kvällstidningarnas (knäppt att fortfarande tänka på dem som kvällstidningar) rubriker, börsen. Hittar just inget glädjande.

Disk efter frukosten. Och på kvällen kom regnet, mycket lätt.

Jag har gått 6 500 steg idag, till havet och till stranden lite längre bort. En äldre man tog av sig skorna i sanden, rullade upp byxorna och gick ut i vågorna. Det var fint att se honom. Såg honom senare sitta på en bänk med sina sandiga fötter och skorna bredvid sig. Ville fråga om det varit kallt i vattnet, men fegade ur.

Räcket som förmodas skydda oss från att trilla ner bland klipporna längs havet – det hölls idag samman av sönderrostade ”pinnar” (vet inte vad jag ska kalla de lodräta stöden för de vågräta räckena). Några var halva, andra var ”bara” genomrostiga och såg inte särdeles pålitliga ut. Skyltar talade om att det var farliga undervattensströmmar. Såg inga som badade, men många som solade i medförda stolar. Barn som lekte, en pappa (?) som sparkade boll med två småkillar i sanden.

Efter promenaden var jag varm och törstig, gick till Paddy´s Point och tog en cortado och en öl. Så hem efter smärre inköp på Consum. Och en god middag med gambas, paprika, gurka, oliver och bläckfisk.