beskrivarblogg

Tisdag 23 januari 2024 – redigeringsledig idag. Inser att jag faktiskt inte orkar jobba med alla orden från åren med Jan och hans sjukdom, som också blev min. Inte varje dag. Så jag har varit på Consum och försökt få hjälp med kontot. Den enda som talade lite engelska var Ruben, och han kunde förklara att problemet med appen var känt, och att jag kunde försöka si och så. Det har jag gjort, hjälper inte. Nu har jag mejlat Consum.es och bett om hjälp. Om jag inte hör något – eller får nyckeln till postlådan så jag kan kolla om kortet ligger där – så får Ruben rycka in igen. När jag tar med mig laptopen till butiken. Kollar med min värdinna om nyckeln, den är skickad men har inte kommit fram…

Jag försökte tacka Rubens kvinnliga chef för deras hjälpsamhet – och sa ”obrigado” i stället för gracias… Så blir det när jag snappat upp ord lite här och där.

Jag gick lite till och fick ihop 2 000 steg, drack en cortado och åt en väldigt stor och väldigt god äppelkaka på fiket från häromdagen, längs Calle Maestro Torralba. 4 Euro, värt det. Sedan gick jag hem, duschade och tvättade håret och satt på altanen en dryg halvtimme, naken i solen. Nu nere, i soffan, påklädd. Wordfeudar med syrran och sonsonen, middag idag blir två wienerkorvar och vita bönor, lättlagat.

Har ett stort fult blåmärke på höger handled, efter att ryggsäcken stretade emot när jag skulle ta den av mig.

Att gå igenom det jag skrev om demens och tiden före Jans död – det gör att jag drömmer hejvilt. Om Jan och oss i familjen, om många andra jag mött i livet, om de jag vet lever och de jag vet är döda. De här drömmarna är ibland obekväma, ibland blir jag glad och vaknar med ett leende. Min hjärna släpper ibland loss mera än jag vill ha, och just nu är den livlig fram emot morgonen, när jag somnat om ett par timmar innan det är dags för solen och mig att gå upp, runt klockan åtta.

Just nu, strax efter fem på eftermiddagen, läser jag The little Coffee Shop of Kabul, av Deborah Rodriguez. En bok som är bättre än titeln antyder. Eller så bara sitter jag och åtminstone ser ut som om jag funderar. Ingen ser mig, så jag anstränger mig inte. Har köpt nya ljus till mina ljusstakar, värmeljusen är inget att ha. Väntar dock med att tända dem tills det är mörkt, om någon dryg timme.

Sol hela dagen, just nu 17 grader varmt ute.

Kväll nu, halv åtta, mörkt och ljusen är tända. Läser boken om Kabul, om ett Afghanistan på väg att bli så eländigt som det är nu. Särskilt för kvinnor. Så svårt att förstå för någon som jag. Män och makt, religion, våld och kvinnor utan något som helst värde annat än som mödrar till männens barn/söner. Döttrar går att sälja ungefär som getter. Och narkotikan står för ekonomin. Jag kan ingenting om hur det är idag, och jag vill inte veta mer än det lilla jag vet. Men jag önskar att världen såge annorlunda ut än den gör, och att den framtid som finns inte blir sådan som den ter sig just nu – med Trump på gång i USA och Putin i Sovjet, plus diverse extremister lite här och där, inte minst i vårt eget land.

Min egen ovilja/oförmåga att göra något konstruktivt, något som gör skillnad – gör också att jag blir full av beundran för en människa som Anneli Wester från Göteborg, som åker till Kathmandu och gör vad hon kan för de som bor på soptipparna – kokar en massa ägg, handlar annat som fattas dem och ger till de fattiga och dammiga ungarna och deras familjer. Och försöker lära dem att säga ”tack” och inte omedelbart be om pengar när de får något… Swish +46 73 846 27 52. Skänk så lite eller så mycket du kan, hon ser till att pengarna kommer till nytta – några får skolavgifter betalda, andra får mat så att de överlever ett tag till. 

Problemen är förmodligen inte dessamma i Afghanistan och Kathmandu – men de fattiga och maktlösa människorna har det svårt på bägge ställena. Och vi har det så mycket lättare, även om vi också har maktlystna politiker som inte vet vad de gör, utom gläder sig själva. Och banker som delar ut rekordutbetalningar till sina aktieägare, samtidigt som antalet människor hos Kronofogden ökar stort…

Den här ser ut som den jag åt, men riktiga äppelklyftor och kanel

Måndag, 22 januari 2024 – glad och tacksam idag för att åter ha fått kontakt med en vän från 1av3. Vi har inte hört av varandra på ett par år, men vännen mår bra och är spelfri, som jag. Och vill läsa ”Demensboken” när den väl kommer. Läser från idag även min blogg. En annan god vän från skrivsidan 1av3 fyller år idag, men är numera aldrig på Facebook. Hoppas även den vännen fortfarande finns, lever och mår bra.

Och så fick jag mejl från Consum idag, med redovisning av intjänad bonus under december. Mejlet kom till laptopen, när jag laddat ner appen på mobilen så går det fortfarande inte att komma åt mitt konto… av säkerhetsskäl. Får väl ta med mig laptopen om jag vill komma åt de 2,72 Euro som jag ”sparat” ihop.

Har fortsatt redigera i demens-manuset, det gick bättre idag än igår. Fortfarande återstår en hel del. Boktitel t ex – tacksam för förslag från hågade.

Tog även en kort promenad, 1 800 steg, för inköp av fyra böcker, och vin och toapapper på Lidl. Tunna spaghetti och snabbvärmd pulpos-sallad med mycket riven ost till middag, påfylld med tomater, paprika, gurka och avocado.

Jag har endivesallad i kylen, kan den snabbkokas? Blir det gott? Har för mig att jag sett det någonstans. Får googla till i morgon. Just nu är jag för mätt för att läsa recept.

Har tänt mina ljus på bordet, det är mörkt ute bakom min rygg. Klockan är snart sju. Jag är tillfreds med min dag, och tacksam att vara här.

Gick ut en vända, eftersom redigerandet av demensboken gjorde mig snurrig. Har tyvärr ingen bra ordning på mina dokument. Ibland sparar jag här och ibland där – verkar logiskt när jag gör det, men inte när jag inte hittar det jag söker…

2 700 steg, en ”ale, inte beer” på C&Cbar i närheten. Där lärde jag mig också att man nog bör reservera bord om man vill äta söndagsmiddag där för 10 Euro, att det inte går att betala med kort på söndagar och att ”fish&chips” inte serveras på söndagar. Nu hade jag inte lust att äta kalkon eller biff med diverse tillbehör (Yorkshire-pudding?) som inte såg så lockande ut när bordet bredvid serverades. Så det blir pulpos-sallad här hemma i stället. Om ett par timmar, klockan är bara tre på eftermiddagen. Trots att jag lärt mig att bläckfiskar är intelligenta som en treåring.

Aningen varmare ute idag, inte lika blåsigt som igår, och det blir bara varmare i veckan.

Mitt manus får vänta till i morgon, idag blir det bara rörigare om jag fortsätter.

Och min middagssallad var god, förstärkt med röd paprika, gurka, avocado, några champinjoner. Blir lunch i morgon också. Nu sitter jag i soffan och undrar vad jag ska göra resten av kvällen. Mitt manus får ligga där det ligger, just nu har jag fått nog av det. Läser i diverse böcker, bl a en av Alexander McCall Smith, Love over Scotland. Tja, men jag har bara börjat läsa och är inte bekant med karaktärerna sedan tidigare.

Tydligen är det varmare/mindre kallt i Sverige igen. Lite för häftiga omsvängningar för att vara trevligt.

I morgon ska jag köpa godis, är akut drabbad av godisbrist. Här finns massor i butikerna, både sådant jag känner igen och okända varianter – men ändå har jag inte riktigt hittat något jag vill ha. Ny koll i morgon alltså. Och frukt, har just nu bara två smått ledsna mandariner på fruktfatet. Och potatis, de sista gick åt igår, nu bara en stor som väl får bakas någon middag. Har små tomater, gurka, röd och grön paprika, purjo, lök, vitlök, endive, en avocado (guacamolen väntar på sin tur). Och kyckling i frysen, liksom ett par lådor med vad? Lammgryta. Borde skriva vad burkarna innehåller.

Har ris och pasta. Och Falu rutbröd, liksom både löst te (grönt och svart), snabbkaffe. Vin fattas mig, och torr vit vermouth.

Vet inte varför jag skriver upp vad som finns, borde antagligen vara mera effektivt att skriva vad som fattas. Mer än godis. Toapapper till exempel.

Lördag, klockan elva på förmiddagen

Är hemma igen, efter 3 200 steg och en cortado. Sight-seeing, nya gator, men inga som ledde mig till marknaden. Idag heller. Himlen mörknade, så det känns bra att vara inomhus.

Nu är det kväll, jag har ljus tända. Eftersom det är värmeljus – som inte går att tända igen – så sitter jag här och väntar på att de ska slockna… Har ätit god middag, wordfeudat lite, diskat. Borstat tänderna. Läser vidare i If you were me, och funderar på ”om jag vore jag”. Tål att tänka på. Som en vän sa när jag skulle iväg igen, och inte kunde uttrycka varför – ”kanske för att hitta mig”. Kanske.

Har inte hittat något hittills, annat än att jag inte kan läsa kartor. Och det har jag nog vetat alltid.

Har läst igenom manuset till ”demensboken”, Jans och min. Har bytt fejkade namn till våra, och städat lite. Första kapitlet är nog redigerat, resten återstår. Sorgsen läsning. Söker titel.  Det är drygt 80 000 ord. Har kollat Amazon och Kindle för ”self publishing”. Fortsätter kolla och försöka förstå i morgon. Tänker inte försöka få något publicerat via sk vanliga förlag.

Inser att det finns en anledning till att de här sidorna legat utan att jag gjort något åt dem sedan jag kom hit. Jag behövde vila, de behövde vila. Snart har de vilat färdigt.

Gick ut en sväng ändå, denna fuktiga fredag. Inte regn, men svettigt. Slängde sopor, lämnade böcker, köpte tre nya (gamla) och en muffins plus tomater på Lidl och gick hem. Duschade. 1 800 steg, räckte för idag.

En regnskur bakom ryggen på mig, blött på balkonggolvet. Gör mig inget, kanske försvinner lite av ökensanden utan att jag behöver skura bort den. Jag sitter bra i soffan, lägger ett wordfeud-ord emellanåt för sonsonen, syrran spelar bridge hela eftermiddagen. Läser lite, men inser att jag inte är på humör för pratiga feelgood-böcker. Kanske ska ägna mig åt Marcel  Proust i stället, på Storytel – men han är också väldigt pratig, eller ordrik. Ett möjligen snällare ord. Hittills har jag bara orkat läsa ett par sidor innan jag blir övermätt, så det kommer att ta tid att ta mig igenom hans verk.

16 grader, halvklart, fortfarande blåsigt på sjön, och lätt regn här.

Jag uppskattar hur bilar stannar när någon vill gå över på ett övergångsställe. Min värdinna berättade att man inte haft rondeller så länge i Spanien, och att bilförarna kanske inte är så alldeles säkra på hur de ska köra. Och det ser jag också. Men det samlade intrycket är att man tar hänsyn till varandra, och till fotgängare och cyklister.

Ändå är jag nog glad att jag inte kör bil här. Körkortet har jag lämnat hemma för att inte lockas, eller förlora det som i fjol i Juan les Pins. Jag är för gammal här, för bilkörning. Glad att jag fungerar därhemma än så länge.

Börjar förbereda min redan tillagade middag. I morgon får jag göra guacamole med de tre avocados som börjar bli väl mogna. Hur det nu var man gjorde det – får googla.

Så fort jag frågar syrran om ett konstigt ord hon fått poäng för i wordfeud, så säger hon ”googla” – det vore väl enklare om hon skrev några ord i stället… Börjar ju förstå att wordfeud är som korsord var en gång (och kanske fortfarande är) – vissa ord finns bara där. Ingen annanstans. Och man lär sig dem eftervart. (Hopskrivet eller sär-?)

Kollar recept och inser att jag saknar lime/citron för avocadoröran. Lök och vitlök har jag.

Har som alltid flera böcker på läsning samtidigt – just nu Sheila O´Flanagan´s If you were me. Den får mig att tänka ”if I were me”. Hur skulle det se ut, om det nu inte gör det redan? Om jag vore jag hela vägen, i allt jag gör och tänker, allt jag tycker något om eller ogillar. Är lite rädd att det kanske är obekant, kanske främmande… Tror att det kan finnas mycket ”borde inte, ska inte, får inte, för gammal för att, för skrynklig, för velig, för feg”. Tror att det finns mycket sådant, fortfarande. Vet att det fanns tider då jag var modigare än jag är nu. Parallellt med att jag inte alls var modig, och någon kallade mig ”den mest lojala människa hen kände”. Lojaliteten var kanske bara uppskjutande, var förmodligen vad som höll mig kvar i det jag trodde att jag borde stanna i. Länge hade jag ingen aning om vad det innebar att ”prokrastinera” något, inte tillfällighet att det handlade om att skjuta upp.

Klockan sex har jag ätit middag, gårdagens fisk med tillbehör, plus ett par skedar av den currysås jag hade kvar, och några skivor getost. Varsamt värmt, gott. Nu är mitt gröna portugisiska vin slut. Och lite senare blev det en blåbärsmuffins från Lidl som efterrätt. Det är ingen risk att jag går ner i vikt. Som tur är har jag ingen våg att väga mig på.

Har just sett ett program på SVTplay om prostatamassage med mera outforskat manligt sex. Intressant. Önskar att jag vetat mera och varit modigare när det begav sig. Det gör inte det längre.

I morgon blir nog middagen den köttbit som väntat länge i kylen, med sallad, stekta champinjoner, råstekt potatis. Var den där guacamolen passar in återstår att se. Och dessförinnan ska jag nog ta mig till marknaden nära Playa Flamenca, till fots… Regnar det så stannar jag hemma.

Lördag morgon, övervägande molnigt och 12 grader. Blir nog en promenad och kanske marknadsbesök idag. Bilden visar helikopterplattan på Guardia Civils bakgård

Handlade dorado (fisk) idag på Consum, av den goa kvinnan som förestår fiskdisken. Hon filéade och fjällade doradon, lade med en bunt persilja i påsen och visade mig vad jag kunde köpa för att göra fisksoppa, om jag ville. Antingen från det djupfrysta sortimentet, eller färskt från fiskdisken. Härlig, trevlig service – och en god middag. Den kvinnan ser sina kunder, ser mig – och det uppskattar jag. Tänk er en kvinna i en fiskdisk, som får mig att le när jag tänker på henne.

Jag stekte champinjoner, purjo, röd paprika och en grönsvart tomat i bitar, blandade ner det i det lilla som var kvar från igår av den tunna pastan, och slutligen hackad persilja, mycket persilja. Fisken stekte jag bara i smör, och åt vid sidan av det andra. Hittade bara ett enda ben. Viño verde (portugisiskt lätt) till. Middag i morgon också. Gott och mättande.

Nu är klockan lite över sex på efter middagen. Jag har stängt fönstret bakom mig, tvätten hänger däruppe på altanen. Disken är diskad, allt undanplockat. Jag har ett glas viño verde på bordet, gillar det här lätta portugisiska vinet. Svårt att hitta här bland alla spanska viner.

Har läst ut ännu en bok från charity shop´en, Tre ligger och väntar på att returneras. Kanske går jag dit i morgon. Och jag tror att jag ska försöka ta mig till marknaden på lördag, nära Playa Flamenca. Fick kontakt via min blogg med Carina som gav bra information om exakt var marknaden försiggår. Hon bor lite längre söderut här (tror jag), och håller med mig om att Costa Blanca inte är sådär särdeles kulturellt… Det är för all del inte jag heller.

Idag blev det en kort promenad, bara 2 500 steg. Nöjd ändå.

Betalar elräkningen för en dryg månad, nästan 700 kronor, dyrare än jag trott. Inser att jag värmer med AC, tvättar och lagar mat… Kyl, frys och varmvattenberedare. Laddar mina internetprylar, laptop, mobil, platta. Duschar ju ibland. Har inte fått någon räkning för vattnet, men tror att den kommer den också. Okej, jag lär mig. Fryser dock inte. Skriver upp allt jag handlar, och betalar – och kanske går jag igenom det någon gång. Bra att skaffa mig en uppfattning om kostnaderna utöver hyran.

Varje min resa är full av lärdomar. Läste nyss reseexperten Knutsson om att packa för resa – inga platskrävande jeans t ex. Jag har två par med mig. Och bara fyra par trosor, hon tvättar dem i schampo mellan varven. Jag har flera. Hon klarar att resa med handbagage, vart hon än ska. Det gör inte jag. Än. Men visst vore det skönt. Inser att jag behöver tänka igenom mera och bättre, innan jag packar.

Har redan glömt vad palsternacka heter på spanska, men minns i alla fall att det heter palsternacka på svenska.

Fredagsmorgonen använder jag till att försöka aktivera mitt Consum-konto, har hälsats välkommen och har ”código de socio-cliente”, försöker få nytt lösenord eftersom jag glömt det jag eventuellt lade in från början. ”Access denied” av säkerhetsskäl. Moment 22. Hänvisas till telefonnummer, som jag inte tänker ringa. Får försöka få tag på någon i butiken som kan prata lite engelska, annars kan de glömma mig som trogen kund.

Mobilen säger att det ska regna lätt nu på förmiddagen, dags att hämta in tvätten. Inget regn än, men halvklart och fuktigt, luftfuktigheten är 77%. Ungefär samma väder över helgen, nästa vecka sol och varmare igen.

Gårdagens middag räcker även idag, liksom vinet.

Vann wordfeud med syrran, eftersom hon gav upp. Hon hade fortfarande mer än 100 p mer än jag. Nu fika. Har ingen riktig lust att gå ut idag, det lär blåsa och varnas för hårt sjöväder – inte för att jag ska ut på havet. Kanske blir det en läsdag idag, har en bok som jag nog tog för omslaget, en kvinna som ”håller om sig”. Boken heter behaving like adults och är skriven av Anna Maxted.

Jag fick uppmaningen ”håll om dig” av den sköterska på Danderyds sjukhus som lämnade över Jans kläder efter hans död. Med noggranna anvisningar om att de skulle förvaras i påsen och ligga i karantän åtminstone två veckor. Skorna blev kvar på sjukhuset. Pandemitid. Minns att hennes ord just då kändes omtänksamma och fulla av erfarenhet. Jag behövde hålla om mig, behöver fortfarande hålla om mig.

Det ringer på dörren och utanför står en liten farbror med anteckningsbok i handen. Han vill att jag ska betala för något som har med ”bambinos” att göra, kanske handikappade eftersom han gör rörelser som om han kör rullstol. Eftersom varken han eller jag kan göra oss förstådda, så nobbar jag. Betalar hellre till Anneli Westers soptippsbarn i Kathmandu, swish +46738462752. Och nu kommer det lätta regnet, glad att tvätten hann in.

Klockan är fyra denna onsdagseftermiddag, den 17 januari 2024. Dagarna går för fort. Körde en tvättmaskin i morse och bytte lakan. Hängde i den ljumma vinden, och tvätten var torr när jag kom hem efter lång promenad. Testar nya vägar, ibland blir de lite väl långa. Idag 5 900 steg, soffan är skön just nu.

Ett par nya böcker, en cortado och ett samtal med ena syrran. Bra start på mina timmar utomhus. Köpte lammkött och tänkte lite vagt göra någon sorts gryta/soppa på purjo, lök, vitlök, ett par potatisar, paprika både röd och grön, champinjoner och tomater som behöver tas om hand, en ”chirivia granel”, var tvungen att gå bakvägen för att komma ihåg att den heter palsternacka på svenska… Men den matlagningen får nog vänta till i morgon, nu är jag för lat. Hittar alltid något att äta i kylen.

Just nu 23 grader och sol ute. Jag stannar inomhus resten av dagen.

När klockan är sex står en kastrull med lamm, etcetera, på spisen. Kanske kör jag tunn pasta till. Buljongen är god, grönsakerna blir förmodligen överkokta – men ”so what”. Lammköttet får jag rensa i tallriken. Jag gillar tydligen att laga mat, utan recept. Ibland blir det bra, ibland inte… Om någon timme vet jag hur det här fungerade. Hittar inte lammkotletter styckade som hemma. Och känner inte igen fiskarna i fiskdisken, men de lockar mig. Någon dag blir det fisk som jag tror fungerar i fisksoppa, med gambas och pulpos. Får försöka fråga mig fram.

Och jag tycker det är kul att hitta rätt knapp på vågen med enbart spanska ord för grönsaker och frukt. Hittills har det gått bra. (Även om jag glömmer de spanska orden lika fort som jag hittar dem på vågen.)

Gick förbi nagelsalongen (ett trångt bås) på Al Campo idag. Har klippt ner mina naglar, så att jag inte ska få för mig att göra något åt dem. Men klippa håret behöver jag, och det kan jag inte fixa på egen hand. Ibland klarar jag att förkorta luggen, men resten…

Min stegräknare talar om för mig att jag sedan starten i december 2021 har gått 1200K steg, bättre än 94% av användarna. Innebär det att jag gått 120 000 steg? Har alltid haft svårt för nollor. Nivå L 15 (vad det nu betyder) är det i alla fall. Och då ska jag komma ihåg att jag inte alls gick därhemma i fjol, mellan april och december, eftersom jag hade ont i knät. Nu har jag inte ont, men det fungerar inte som det ska och jag går ändå. Långsammare. Det var lite roligare när stegräknaren talade om att jag gått till Los Angeles och hem, och liknande.

Nu, när klockan är sju på kvällen och det är svart utanför fönstren, mina ljus är tända – nu har jag ätit en god lammgryta/-soppa eller vad det nu må kallas, med lite tunn pasta till. Så himla gott, och så varmt när jag behövde rensa bort ben från lammköttet. Begriper inte hur de styckar här. Nåja, jag har mat för åtminstone en måltid till, kanske flera. Och jag har tagit hand om det som annars kanske skulle hamnat i soporna. De små tomaterna till exempel. Fish & chips fick vänta ännu någon dag.

Är det matlådor jag gör? Jag som aldrig har gjort sådana förr. När jag var anställd på Arla åt vi varje dag en fantastisk lunch lagad av Ulla Wallmon och hennes personal i köket. Och senare åt jag någonstans, även om det inte var lika minnesvärt. Nu lagar jag min mat själv, och alltid/för det mesta, för mycket. Ungefär som mina föräldrar aldrig vande sig vid att laga mat åt färre än sex personer. Nu har jag två plastburkar i frysen för senare intag. Igen. Inte fel.

En ros mitt i vintern gör mig glad

Söndag 14 januari 20224 – en kort förmiddagspromenad, 2 300 steg. Fika med jordgubbs”tarte” på McCafé, det enda ställe jag hittade som var öppet. 4,20 Euro med en cortado (som inte kändes som en sådan). Sol och 17 grader just nu när klockan är halv tolv.

Drar på mig shorts och går upp på altanen för att fånga lite sol på benen, som fortfarande är vintersvenskt vita. En bok får följa med, The Thirteenth Tale av Diane Setterfield, lite mystisk och kanske överraskande läsning. Har hittills bara börjat läsa. Ingen idé att ta med datorn, ser  inte att skriva i solen.

När klockan så småningom är halv sju har jag läst ut boken (bra), och suttit på balkongen när det blev för mycket sol på altanen. Ätit sallad, cornichoner och gåsleverpastej – middag. Pata Negra (vitt vin) till. Nu wordfeud i all stillhet. Och lite skriv.

Har googlat mig till att de torkade aprikoserna förmodligen var orsaken till att min mage var i olag härom natten (hopskriver eller sär-?). Sådana ska tydligen ätas med måtta om man inte önskar få fart på maginnehållet…

Ser Rapport och den nye danske kungen med drottning, och folkets jubel. Och får veta att bara en person beviljades återvändarbidrag i fjol, något som den nuvarande regeringen gör stor affär av (inte att bara en person fått det, men bidraget). Vår så kallade integrationspolitik är skrämmande ineffektiv och skadlig. Och politikerna tycks inte lära sig något av föregångarnas misslyckanden, men refererar gärna till dem. Sorgligt. I USA tycks Trump vara framgångsrik, trots skandaler och rättegångar. Och Kina lär reagera på Taiwans val, hur är än så länge oklart. På Island strömmar lavan över husen som brinner, människorna har evakuerats, ingen vet var det kommer att sluta.

Här sitter jag i en soffa i en pensionärstät spansk ort, La Zenia. Befolkad av människor med pengar nog att köpa sina hus – som verkar stå tomma stor del av året. I alla fall det jag just nu bor i, har sett en granne som kanske/kanske inte fortfarande är i lägenheten på samma plan som ”min”. I alla fall stod en tom kartong utanför dörren idag, inte igår. Det promeneras hundar av alla de slag, många jag aldrig sett tidigare – ibland går de för egen maskin, ibland skjutsas de i vagn, som småbarn. Ibland tas hundskiten upp, oftast inte. Har inte sett några gratis hundbajspåsar här, som i Juan les Pins i fjol.

Sopor vid containers, ofta bredvid. På vissa ställen tycks de transporteras bort regelbundet, på andra ser det ofta skräpigt ut. Ingen sortering av plast, bara sopor och glas. Grovsopor ställs också på samma ställen som annat.

Yngste sonen ringer, han var hostig igår, men bättre idag. Jobbar i morgon, är ledig tisdag, jobbar så hela veckan, är ledig i helgen (varannan helg). Långa resor till och från jobbet, ibland knepiga arbetskamrater och dito chefer, Samhall är inte vad det en gång avsågs vara eller bli. Men han ger inte upp, och det ska han ha heder för.

Nu ägnar sig mina wordfeud-kamrater åt annat. Jag stänger av plattan jag spelar på och laddar den till i morgon. Klockan är kvart i åtta på kvällen. Här är det nu svart utanför fönstren. Taklampan och mina ljus är tända, en rullgardin nerdragen bakom min rygg. Fyller på mitt vattenglas och sätter igång AC´n i sovrummet. Men går inte till sängs riktigt än.

Det är lärorikt att bo några månader på obekanta platser, i främmande land. Jag vet ju att jag åker hem igen i slutet mars, och jag har det bra här till dess. Men jag vet också att jag inte vill bo så här, eller köpa boende här om jag så hade råd. La Zenia känns för avskuret från spansk tillvaro, för anpassat till pensionerade människor från många länder, människor med pengar och hundar. Ska definitivt inte påstå att jag vet särskilt mycket om den här platsen, jag håller mig alltför mycket för mig själv för att fatta någonting.

Och jag lärde mig också att La Caleta på Teneriffa var alltför isolerat, alltför likt detta men i mindre skala. Bussarna var lättare att förstå sig på där, och gick tillräckligt ofta till Puerto. Här verkar det knepigare. Dessutom, i fjol, i Juan les Pins – nej, också alltför ”icke-jag”. Kanske är det jag som är alltför ”icke-jag”.

Vad är det jag vill ha, som inte är hemma, och som jag inte tycks hitta, vart jag än tar vägen om vintern? Några variabler: värme, ingen snö, hyfsade allmänna kommunikationer, eftersom jag inte kör bil utomlands. Rimlig hyra, eftersom jag betalar hyra hemma också. Värme, i de här trakterna vintertid fungerande AC. Hiss, mina knän vill inte gå i trappor (även om de kanske mår bra av det).

Inte enbart halvtomma turistbostäder, lite levande miljö också – som i Puerto på Teneriffa. Gärna badbara stränder och havsvatten som man inte fryser ihjäl i. Lokala marknader (som i Antibes) med mat, ostron, ostar, oliver. Lokala barer och restauranger som i La Caleta på Teneriffa, där jag åt pulpos eller kunde köpa en nygrillad doftande kyckling, eller bara sitta en stund framför kyrkan och dricka en cortado. En god cortado.

Här fick McCafé stå för cortadon idag, men den var knappast värd namnet. Någon kväll ska jag väl gå och se om baren med fish &chips är okej, eller kanske ta mig till Paddy´s bortom Consum. Ett problem är att jag inte är förtjust i att äta på restaurang ensam, har aldrig varit… Och jag fixar inte en alltför ljudlig miljö, med sång och musik. Ett tänkbart ställe här annonserade om Elvis-kväll, bara det får mig att stanna hemma.

Och så finns det skönhet. Blommor mitt i vintern. Glädje.

Tyvärr också mänskliga sopor

Nytt tomt dokument, denna fredagskväll. Har ingen läslust just nu, har nog läst för många feelgood-böcker för att orka en till. Och de mera krävande som jag också har på den undre bordsskivan får vänta.

Varför jag alls vill skriva vet jag inte. Som för det mesta, ibland tror jag att det är känslan av att mina fingrar fortfarande duger till att snabbt forma ord, oavsett vad orden står för. Det där med att vara inspirerad, att veta vad jag ska skriva – det har jag nog aldrig upplevt. Men jag har lärt mig att om jag sätter ner fingrarna på datorn, så blir det ord och meningar och ibland står där något som till och med jag kan tycka är viktigt, eller fint, eller bra. Ibland är det mesta tråkigt och pratigt och kanske även obegripligt. Men ”so what”?

Tvingar ju ingen att läsa min blogg, och lägger heller inte ut allt jag skriver.

Spelar wordfeud på Jans gamla platta, och satt just nu på lite håll och stirrade på ordet jag trodde jag såg, TORE. Det var TÖRE, möjligen ett ord som min unga sonson inte känner igen. Å andra sidan kan han ord jag aldrig har hört förr.

Nu ska jag kolla om jag tog med mig en glasögonsnodd som jag minns att jag tänkte. Den vore nämligen bra att ha, med alla byten mellan solglasögon och läsdito. Hittade snodden, återinvigs i morgon.

Nu, halv nio på kvällen, är det 11 grader ute och halvklart. I morgon blir det också halvklart, och upp emot 17 grader, söndag 21 och måndag 24 grader och molnigt, och så verkar det fortsätta nästa vecka. Inget regn dock. Har varit här i sol så länge och så ofta att jag nu tycker det är skönt med ”halvklart” eller ”molnigt”. Och även om jag ser att regnet behövs, vill jag nog helst att det inte regnar.

Krigshetsen i världspolitiken fortsätter, nu via huthi-rebeller i Jemen och USA och England. Gaza och Israel fortsätter, liksom Ryssland och Ukraina. I bakgrunderna finns länder som Irak, Iran, Turkiet., Libyen. Och Taiwan går till val, med Kina som hotfull skugga. Jag fortsätter gömma mig i min spanska bubbla. Ser minimalt på nyhetssändningar via SVTplay, har stängt av teven här, läser minimalt av press och väljer att inte informera mig mera än nödvändigt. Samtidigt kan jag inte undgå den svenska ”krigshetsen” – som kanske, kanske inte kan hänföras till Goebbels (?) propagandavisdom, ”gör människor rädda, så gör de vad du begär av dem”, slarvigt översatt och måhända alldeles galet uppfattat. Men nog känns det som om det är vad regering och myndighetsmänniskor i Sverige just nu håller på med. Och Billström säger att Sverige är berett att stödja USA och England i Röda havet, men har hittills inte fått ur sig ett vettigt ord om Palestina och Israel. Bara att Israel har rätt att försvara sig proportionerligt. Eller så. Vi har väl den regering och de företrädare vi förtjänat…

På lördagsmorgonen var min lust att gå till en eventuell marknad på Playa Flamenca som bortblåst. Kylig morgon, 8 grader, halvklart. Det här får bli en hemmadag igen.

Mina promenader tycks få det mönstret, gå lite väl långt en dag, inte just alls nästa, etcetera. Soffan känns just nu inbjudande skön, tekoppen är varm och god, har ännu inte gjort någon macka. Hinner. Sov sisådär i natt, och känner mig inte riktigt i form. Är inte sjuk heller (bäst att tillägga så ingen som läser blir orolig).

Torsdagskväll, gardinerna fördragna och taklampan och ljusen tända. Klockan är kvart i sju, jag har ätit min middag – kycklingsoppa med stora vita bönor (det sista av det kok som förvarats i frysen). Nu är det bara bröd i frysen, varvar hyfsat gott vitt bröd med Falu Rutbröd till frukost. Mercadonas butiksbakade bröd är bättre än Lidls och Consums, och Al Campos. Har inte hittat någon ”riktig” bagare, och sade visst ifrån häromsistens om den som levererar bröd till min värdinnas väninna…

Den här dagen har varit mycket stillsam. Halvklart, lite kyligt och blåsigt ute fick mig inte att längta efter någon promenad. Så jag har tagit det mycket lugnt, läst, wordfeudat sporadiskt, skrivit lite. Kollat vad jag får i pension det här nya året, en liten höjning. Har inte fått någon respons från massösen Olga. Kroppen behöver massage, det där massageinstitutet som ligger hyfsat nära lägenheten verkar lite väl elegant (och dyrt) för mig. I morgon är en ny dag.

På fredagen gick jag till Al Campo och tog bussen som går därifrån till Torrevieja. Tar ungefär en halvtimme och kostar 1,55 Euro enkel resa. Gick runt i stan, ner till havet, satt lite här och där och kontemplerade, gick mera, och till slut tillbaka till busstationen (samma som flygbussen till Alicante utgår ifrån). Nu är jag hemma i soffan igen, efter totalt 12 000 steg. Hade tänkt ta den lilla bussen tillbaka till La Zenia, men det stod ingen inne så jag gick.

Längs hela vägen mellan Al Campo och Torrevieja är det ”turistbostäder” (min förmodan, inget jag vet). Men det får mig att längta efter Teneriffa och Puerto de la Cruz. Lagom mycket och lagom lite stad. Här finns inte mycket som känns som genuin spansk miljö. Finns förmodligen i Torrevieja, men inte där jag och många andra turister fanns idag.

Det här monumentet stod vid stranden i Torrevieja, tillägnat de som dog i covid 2019 – min klena öveersättning: ”när ni dog var ni ensamma, men ni finns för alltid i vårt minne” – ensamheten i döden i covid var nog ensammare än död annars…

Nästa vecka ska jag ta buss åt andra hållet, får se var jag hamnar då. Har konstaterat att marknadsdag vid playa Flamenca är lördag, inte fredag. Idag var några marknadsstånd öppna längs havet i Torrevieja – men vad jag såg bara turistskräp. Inget jag behövde. Men jag behövde den lilla öl och cortado jag hann med innan bussen avgick hemåt, 3 Euro plus 0,5 euro till farbrorn som tog bort min disk och log tandlöst.

Kanske blir det fish and chips på baren nära i kväll, fast jag misstänker att där är sång och oväsen – eller så blir det potatisbullar härhemma. Formen om ett par timmar får bestämma.