beskrivarblogg

Gick ut en sväng ändå, denna fuktiga fredag. Inte regn, men svettigt. Slängde sopor, lämnade böcker, köpte tre nya (gamla) och en muffins plus tomater på Lidl och gick hem. Duschade. 1 800 steg, räckte för idag.

En regnskur bakom ryggen på mig, blött på balkonggolvet. Gör mig inget, kanske försvinner lite av ökensanden utan att jag behöver skura bort den. Jag sitter bra i soffan, lägger ett wordfeud-ord emellanåt för sonsonen, syrran spelar bridge hela eftermiddagen. Läser lite, men inser att jag inte är på humör för pratiga feelgood-böcker. Kanske ska ägna mig åt Marcel  Proust i stället, på Storytel – men han är också väldigt pratig, eller ordrik. Ett möjligen snällare ord. Hittills har jag bara orkat läsa ett par sidor innan jag blir övermätt, så det kommer att ta tid att ta mig igenom hans verk.

16 grader, halvklart, fortfarande blåsigt på sjön, och lätt regn här.

Jag uppskattar hur bilar stannar när någon vill gå över på ett övergångsställe. Min värdinna berättade att man inte haft rondeller så länge i Spanien, och att bilförarna kanske inte är så alldeles säkra på hur de ska köra. Och det ser jag också. Men det samlade intrycket är att man tar hänsyn till varandra, och till fotgängare och cyklister.

Ändå är jag nog glad att jag inte kör bil här. Körkortet har jag lämnat hemma för att inte lockas, eller förlora det som i fjol i Juan les Pins. Jag är för gammal här, för bilkörning. Glad att jag fungerar därhemma än så länge.

Börjar förbereda min redan tillagade middag. I morgon får jag göra guacamole med de tre avocados som börjar bli väl mogna. Hur det nu var man gjorde det – får googla.

Så fort jag frågar syrran om ett konstigt ord hon fått poäng för i wordfeud, så säger hon ”googla” – det vore väl enklare om hon skrev några ord i stället… Börjar ju förstå att wordfeud är som korsord var en gång (och kanske fortfarande är) – vissa ord finns bara där. Ingen annanstans. Och man lär sig dem eftervart. (Hopskrivet eller sär-?)

Kollar recept och inser att jag saknar lime/citron för avocadoröran. Lök och vitlök har jag.

Har som alltid flera böcker på läsning samtidigt – just nu Sheila O´Flanagan´s If you were me. Den får mig att tänka ”if I were me”. Hur skulle det se ut, om det nu inte gör det redan? Om jag vore jag hela vägen, i allt jag gör och tänker, allt jag tycker något om eller ogillar. Är lite rädd att det kanske är obekant, kanske främmande… Tror att det kan finnas mycket ”borde inte, ska inte, får inte, för gammal för att, för skrynklig, för velig, för feg”. Tror att det finns mycket sådant, fortfarande. Vet att det fanns tider då jag var modigare än jag är nu. Parallellt med att jag inte alls var modig, och någon kallade mig ”den mest lojala människa hen kände”. Lojaliteten var kanske bara uppskjutande, var förmodligen vad som höll mig kvar i det jag trodde att jag borde stanna i. Länge hade jag ingen aning om vad det innebar att ”prokrastinera” något, inte tillfällighet att det handlade om att skjuta upp.

Klockan sex har jag ätit middag, gårdagens fisk med tillbehör, plus ett par skedar av den currysås jag hade kvar, och några skivor getost. Varsamt värmt, gott. Nu är mitt gröna portugisiska vin slut. Och lite senare blev det en blåbärsmuffins från Lidl som efterrätt. Det är ingen risk att jag går ner i vikt. Som tur är har jag ingen våg att väga mig på.

Har just sett ett program på SVTplay om prostatamassage med mera outforskat manligt sex. Intressant. Önskar att jag vetat mera och varit modigare när det begav sig. Det gör inte det längre.

I morgon blir nog middagen den köttbit som väntat länge i kylen, med sallad, stekta champinjoner, råstekt potatis. Var den där guacamolen passar in återstår att se. Och dessförinnan ska jag nog ta mig till marknaden nära Playa Flamenca, till fots… Regnar det så stannar jag hemma.

Lördag morgon, övervägande molnigt och 12 grader. Blir nog en promenad och kanske marknadsbesök idag. Bilden visar helikopterplattan på Guardia Civils bakgård

Handlade dorado (fisk) idag på Consum, av den goa kvinnan som förestår fiskdisken. Hon filéade och fjällade doradon, lade med en bunt persilja i påsen och visade mig vad jag kunde köpa för att göra fisksoppa, om jag ville. Antingen från det djupfrysta sortimentet, eller färskt från fiskdisken. Härlig, trevlig service – och en god middag. Den kvinnan ser sina kunder, ser mig – och det uppskattar jag. Tänk er en kvinna i en fiskdisk, som får mig att le när jag tänker på henne.

Jag stekte champinjoner, purjo, röd paprika och en grönsvart tomat i bitar, blandade ner det i det lilla som var kvar från igår av den tunna pastan, och slutligen hackad persilja, mycket persilja. Fisken stekte jag bara i smör, och åt vid sidan av det andra. Hittade bara ett enda ben. Viño verde (portugisiskt lätt) till. Middag i morgon också. Gott och mättande.

Nu är klockan lite över sex på efter middagen. Jag har stängt fönstret bakom mig, tvätten hänger däruppe på altanen. Disken är diskad, allt undanplockat. Jag har ett glas viño verde på bordet, gillar det här lätta portugisiska vinet. Svårt att hitta här bland alla spanska viner.

Har läst ut ännu en bok från charity shop´en, Tre ligger och väntar på att returneras. Kanske går jag dit i morgon. Och jag tror att jag ska försöka ta mig till marknaden på lördag, nära Playa Flamenca. Fick kontakt via min blogg med Carina som gav bra information om exakt var marknaden försiggår. Hon bor lite längre söderut här (tror jag), och håller med mig om att Costa Blanca inte är sådär särdeles kulturellt… Det är för all del inte jag heller.

Idag blev det en kort promenad, bara 2 500 steg. Nöjd ändå.

Betalar elräkningen för en dryg månad, nästan 700 kronor, dyrare än jag trott. Inser att jag värmer med AC, tvättar och lagar mat… Kyl, frys och varmvattenberedare. Laddar mina internetprylar, laptop, mobil, platta. Duschar ju ibland. Har inte fått någon räkning för vattnet, men tror att den kommer den också. Okej, jag lär mig. Fryser dock inte. Skriver upp allt jag handlar, och betalar – och kanske går jag igenom det någon gång. Bra att skaffa mig en uppfattning om kostnaderna utöver hyran.

Varje min resa är full av lärdomar. Läste nyss reseexperten Knutsson om att packa för resa – inga platskrävande jeans t ex. Jag har två par med mig. Och bara fyra par trosor, hon tvättar dem i schampo mellan varven. Jag har flera. Hon klarar att resa med handbagage, vart hon än ska. Det gör inte jag. Än. Men visst vore det skönt. Inser att jag behöver tänka igenom mera och bättre, innan jag packar.

Har redan glömt vad palsternacka heter på spanska, men minns i alla fall att det heter palsternacka på svenska.

Fredagsmorgonen använder jag till att försöka aktivera mitt Consum-konto, har hälsats välkommen och har ”código de socio-cliente”, försöker få nytt lösenord eftersom jag glömt det jag eventuellt lade in från början. ”Access denied” av säkerhetsskäl. Moment 22. Hänvisas till telefonnummer, som jag inte tänker ringa. Får försöka få tag på någon i butiken som kan prata lite engelska, annars kan de glömma mig som trogen kund.

Mobilen säger att det ska regna lätt nu på förmiddagen, dags att hämta in tvätten. Inget regn än, men halvklart och fuktigt, luftfuktigheten är 77%. Ungefär samma väder över helgen, nästa vecka sol och varmare igen.

Gårdagens middag räcker även idag, liksom vinet.

Vann wordfeud med syrran, eftersom hon gav upp. Hon hade fortfarande mer än 100 p mer än jag. Nu fika. Har ingen riktig lust att gå ut idag, det lär blåsa och varnas för hårt sjöväder – inte för att jag ska ut på havet. Kanske blir det en läsdag idag, har en bok som jag nog tog för omslaget, en kvinna som ”håller om sig”. Boken heter behaving like adults och är skriven av Anna Maxted.

Jag fick uppmaningen ”håll om dig” av den sköterska på Danderyds sjukhus som lämnade över Jans kläder efter hans död. Med noggranna anvisningar om att de skulle förvaras i påsen och ligga i karantän åtminstone två veckor. Skorna blev kvar på sjukhuset. Pandemitid. Minns att hennes ord just då kändes omtänksamma och fulla av erfarenhet. Jag behövde hålla om mig, behöver fortfarande hålla om mig.

Det ringer på dörren och utanför står en liten farbror med anteckningsbok i handen. Han vill att jag ska betala för något som har med ”bambinos” att göra, kanske handikappade eftersom han gör rörelser som om han kör rullstol. Eftersom varken han eller jag kan göra oss förstådda, så nobbar jag. Betalar hellre till Anneli Westers soptippsbarn i Kathmandu, swish +46738462752. Och nu kommer det lätta regnet, glad att tvätten hann in.

Klockan är fyra denna onsdagseftermiddag, den 17 januari 2024. Dagarna går för fort. Körde en tvättmaskin i morse och bytte lakan. Hängde i den ljumma vinden, och tvätten var torr när jag kom hem efter lång promenad. Testar nya vägar, ibland blir de lite väl långa. Idag 5 900 steg, soffan är skön just nu.

Ett par nya böcker, en cortado och ett samtal med ena syrran. Bra start på mina timmar utomhus. Köpte lammkött och tänkte lite vagt göra någon sorts gryta/soppa på purjo, lök, vitlök, ett par potatisar, paprika både röd och grön, champinjoner och tomater som behöver tas om hand, en ”chirivia granel”, var tvungen att gå bakvägen för att komma ihåg att den heter palsternacka på svenska… Men den matlagningen får nog vänta till i morgon, nu är jag för lat. Hittar alltid något att äta i kylen.

Just nu 23 grader och sol ute. Jag stannar inomhus resten av dagen.

När klockan är sex står en kastrull med lamm, etcetera, på spisen. Kanske kör jag tunn pasta till. Buljongen är god, grönsakerna blir förmodligen överkokta – men ”so what”. Lammköttet får jag rensa i tallriken. Jag gillar tydligen att laga mat, utan recept. Ibland blir det bra, ibland inte… Om någon timme vet jag hur det här fungerade. Hittar inte lammkotletter styckade som hemma. Och känner inte igen fiskarna i fiskdisken, men de lockar mig. Någon dag blir det fisk som jag tror fungerar i fisksoppa, med gambas och pulpos. Får försöka fråga mig fram.

Och jag tycker det är kul att hitta rätt knapp på vågen med enbart spanska ord för grönsaker och frukt. Hittills har det gått bra. (Även om jag glömmer de spanska orden lika fort som jag hittar dem på vågen.)

Gick förbi nagelsalongen (ett trångt bås) på Al Campo idag. Har klippt ner mina naglar, så att jag inte ska få för mig att göra något åt dem. Men klippa håret behöver jag, och det kan jag inte fixa på egen hand. Ibland klarar jag att förkorta luggen, men resten…

Min stegräknare talar om för mig att jag sedan starten i december 2021 har gått 1200K steg, bättre än 94% av användarna. Innebär det att jag gått 120 000 steg? Har alltid haft svårt för nollor. Nivå L 15 (vad det nu betyder) är det i alla fall. Och då ska jag komma ihåg att jag inte alls gick därhemma i fjol, mellan april och december, eftersom jag hade ont i knät. Nu har jag inte ont, men det fungerar inte som det ska och jag går ändå. Långsammare. Det var lite roligare när stegräknaren talade om att jag gått till Los Angeles och hem, och liknande.

Nu, när klockan är sju på kvällen och det är svart utanför fönstren, mina ljus är tända – nu har jag ätit en god lammgryta/-soppa eller vad det nu må kallas, med lite tunn pasta till. Så himla gott, och så varmt när jag behövde rensa bort ben från lammköttet. Begriper inte hur de styckar här. Nåja, jag har mat för åtminstone en måltid till, kanske flera. Och jag har tagit hand om det som annars kanske skulle hamnat i soporna. De små tomaterna till exempel. Fish & chips fick vänta ännu någon dag.

Är det matlådor jag gör? Jag som aldrig har gjort sådana förr. När jag var anställd på Arla åt vi varje dag en fantastisk lunch lagad av Ulla Wallmon och hennes personal i köket. Och senare åt jag någonstans, även om det inte var lika minnesvärt. Nu lagar jag min mat själv, och alltid/för det mesta, för mycket. Ungefär som mina föräldrar aldrig vande sig vid att laga mat åt färre än sex personer. Nu har jag två plastburkar i frysen för senare intag. Igen. Inte fel.

En ros mitt i vintern gör mig glad

Söndag 14 januari 20224 – en kort förmiddagspromenad, 2 300 steg. Fika med jordgubbs”tarte” på McCafé, det enda ställe jag hittade som var öppet. 4,20 Euro med en cortado (som inte kändes som en sådan). Sol och 17 grader just nu när klockan är halv tolv.

Drar på mig shorts och går upp på altanen för att fånga lite sol på benen, som fortfarande är vintersvenskt vita. En bok får följa med, The Thirteenth Tale av Diane Setterfield, lite mystisk och kanske överraskande läsning. Har hittills bara börjat läsa. Ingen idé att ta med datorn, ser  inte att skriva i solen.

När klockan så småningom är halv sju har jag läst ut boken (bra), och suttit på balkongen när det blev för mycket sol på altanen. Ätit sallad, cornichoner och gåsleverpastej – middag. Pata Negra (vitt vin) till. Nu wordfeud i all stillhet. Och lite skriv.

Har googlat mig till att de torkade aprikoserna förmodligen var orsaken till att min mage var i olag härom natten (hopskriver eller sär-?). Sådana ska tydligen ätas med måtta om man inte önskar få fart på maginnehållet…

Ser Rapport och den nye danske kungen med drottning, och folkets jubel. Och får veta att bara en person beviljades återvändarbidrag i fjol, något som den nuvarande regeringen gör stor affär av (inte att bara en person fått det, men bidraget). Vår så kallade integrationspolitik är skrämmande ineffektiv och skadlig. Och politikerna tycks inte lära sig något av föregångarnas misslyckanden, men refererar gärna till dem. Sorgligt. I USA tycks Trump vara framgångsrik, trots skandaler och rättegångar. Och Kina lär reagera på Taiwans val, hur är än så länge oklart. På Island strömmar lavan över husen som brinner, människorna har evakuerats, ingen vet var det kommer att sluta.

Här sitter jag i en soffa i en pensionärstät spansk ort, La Zenia. Befolkad av människor med pengar nog att köpa sina hus – som verkar stå tomma stor del av året. I alla fall det jag just nu bor i, har sett en granne som kanske/kanske inte fortfarande är i lägenheten på samma plan som ”min”. I alla fall stod en tom kartong utanför dörren idag, inte igår. Det promeneras hundar av alla de slag, många jag aldrig sett tidigare – ibland går de för egen maskin, ibland skjutsas de i vagn, som småbarn. Ibland tas hundskiten upp, oftast inte. Har inte sett några gratis hundbajspåsar här, som i Juan les Pins i fjol.

Sopor vid containers, ofta bredvid. På vissa ställen tycks de transporteras bort regelbundet, på andra ser det ofta skräpigt ut. Ingen sortering av plast, bara sopor och glas. Grovsopor ställs också på samma ställen som annat.

Yngste sonen ringer, han var hostig igår, men bättre idag. Jobbar i morgon, är ledig tisdag, jobbar så hela veckan, är ledig i helgen (varannan helg). Långa resor till och från jobbet, ibland knepiga arbetskamrater och dito chefer, Samhall är inte vad det en gång avsågs vara eller bli. Men han ger inte upp, och det ska han ha heder för.

Nu ägnar sig mina wordfeud-kamrater åt annat. Jag stänger av plattan jag spelar på och laddar den till i morgon. Klockan är kvart i åtta på kvällen. Här är det nu svart utanför fönstren. Taklampan och mina ljus är tända, en rullgardin nerdragen bakom min rygg. Fyller på mitt vattenglas och sätter igång AC´n i sovrummet. Men går inte till sängs riktigt än.

Det är lärorikt att bo några månader på obekanta platser, i främmande land. Jag vet ju att jag åker hem igen i slutet mars, och jag har det bra här till dess. Men jag vet också att jag inte vill bo så här, eller köpa boende här om jag så hade råd. La Zenia känns för avskuret från spansk tillvaro, för anpassat till pensionerade människor från många länder, människor med pengar och hundar. Ska definitivt inte påstå att jag vet särskilt mycket om den här platsen, jag håller mig alltför mycket för mig själv för att fatta någonting.

Och jag lärde mig också att La Caleta på Teneriffa var alltför isolerat, alltför likt detta men i mindre skala. Bussarna var lättare att förstå sig på där, och gick tillräckligt ofta till Puerto. Här verkar det knepigare. Dessutom, i fjol, i Juan les Pins – nej, också alltför ”icke-jag”. Kanske är det jag som är alltför ”icke-jag”.

Vad är det jag vill ha, som inte är hemma, och som jag inte tycks hitta, vart jag än tar vägen om vintern? Några variabler: värme, ingen snö, hyfsade allmänna kommunikationer, eftersom jag inte kör bil utomlands. Rimlig hyra, eftersom jag betalar hyra hemma också. Värme, i de här trakterna vintertid fungerande AC. Hiss, mina knän vill inte gå i trappor (även om de kanske mår bra av det).

Inte enbart halvtomma turistbostäder, lite levande miljö också – som i Puerto på Teneriffa. Gärna badbara stränder och havsvatten som man inte fryser ihjäl i. Lokala marknader (som i Antibes) med mat, ostron, ostar, oliver. Lokala barer och restauranger som i La Caleta på Teneriffa, där jag åt pulpos eller kunde köpa en nygrillad doftande kyckling, eller bara sitta en stund framför kyrkan och dricka en cortado. En god cortado.

Här fick McCafé stå för cortadon idag, men den var knappast värd namnet. Någon kväll ska jag väl gå och se om baren med fish &chips är okej, eller kanske ta mig till Paddy´s bortom Consum. Ett problem är att jag inte är förtjust i att äta på restaurang ensam, har aldrig varit… Och jag fixar inte en alltför ljudlig miljö, med sång och musik. Ett tänkbart ställe här annonserade om Elvis-kväll, bara det får mig att stanna hemma.

Och så finns det skönhet. Blommor mitt i vintern. Glädje.

Tyvärr också mänskliga sopor

Nytt tomt dokument, denna fredagskväll. Har ingen läslust just nu, har nog läst för många feelgood-böcker för att orka en till. Och de mera krävande som jag också har på den undre bordsskivan får vänta.

Varför jag alls vill skriva vet jag inte. Som för det mesta, ibland tror jag att det är känslan av att mina fingrar fortfarande duger till att snabbt forma ord, oavsett vad orden står för. Det där med att vara inspirerad, att veta vad jag ska skriva – det har jag nog aldrig upplevt. Men jag har lärt mig att om jag sätter ner fingrarna på datorn, så blir det ord och meningar och ibland står där något som till och med jag kan tycka är viktigt, eller fint, eller bra. Ibland är det mesta tråkigt och pratigt och kanske även obegripligt. Men ”so what”?

Tvingar ju ingen att läsa min blogg, och lägger heller inte ut allt jag skriver.

Spelar wordfeud på Jans gamla platta, och satt just nu på lite håll och stirrade på ordet jag trodde jag såg, TORE. Det var TÖRE, möjligen ett ord som min unga sonson inte känner igen. Å andra sidan kan han ord jag aldrig har hört förr.

Nu ska jag kolla om jag tog med mig en glasögonsnodd som jag minns att jag tänkte. Den vore nämligen bra att ha, med alla byten mellan solglasögon och läsdito. Hittade snodden, återinvigs i morgon.

Nu, halv nio på kvällen, är det 11 grader ute och halvklart. I morgon blir det också halvklart, och upp emot 17 grader, söndag 21 och måndag 24 grader och molnigt, och så verkar det fortsätta nästa vecka. Inget regn dock. Har varit här i sol så länge och så ofta att jag nu tycker det är skönt med ”halvklart” eller ”molnigt”. Och även om jag ser att regnet behövs, vill jag nog helst att det inte regnar.

Krigshetsen i världspolitiken fortsätter, nu via huthi-rebeller i Jemen och USA och England. Gaza och Israel fortsätter, liksom Ryssland och Ukraina. I bakgrunderna finns länder som Irak, Iran, Turkiet., Libyen. Och Taiwan går till val, med Kina som hotfull skugga. Jag fortsätter gömma mig i min spanska bubbla. Ser minimalt på nyhetssändningar via SVTplay, har stängt av teven här, läser minimalt av press och väljer att inte informera mig mera än nödvändigt. Samtidigt kan jag inte undgå den svenska ”krigshetsen” – som kanske, kanske inte kan hänföras till Goebbels (?) propagandavisdom, ”gör människor rädda, så gör de vad du begär av dem”, slarvigt översatt och måhända alldeles galet uppfattat. Men nog känns det som om det är vad regering och myndighetsmänniskor i Sverige just nu håller på med. Och Billström säger att Sverige är berett att stödja USA och England i Röda havet, men har hittills inte fått ur sig ett vettigt ord om Palestina och Israel. Bara att Israel har rätt att försvara sig proportionerligt. Eller så. Vi har väl den regering och de företrädare vi förtjänat…

På lördagsmorgonen var min lust att gå till en eventuell marknad på Playa Flamenca som bortblåst. Kylig morgon, 8 grader, halvklart. Det här får bli en hemmadag igen.

Mina promenader tycks få det mönstret, gå lite väl långt en dag, inte just alls nästa, etcetera. Soffan känns just nu inbjudande skön, tekoppen är varm och god, har ännu inte gjort någon macka. Hinner. Sov sisådär i natt, och känner mig inte riktigt i form. Är inte sjuk heller (bäst att tillägga så ingen som läser blir orolig).

Torsdagskväll, gardinerna fördragna och taklampan och ljusen tända. Klockan är kvart i sju, jag har ätit min middag – kycklingsoppa med stora vita bönor (det sista av det kok som förvarats i frysen). Nu är det bara bröd i frysen, varvar hyfsat gott vitt bröd med Falu Rutbröd till frukost. Mercadonas butiksbakade bröd är bättre än Lidls och Consums, och Al Campos. Har inte hittat någon ”riktig” bagare, och sade visst ifrån häromsistens om den som levererar bröd till min värdinnas väninna…

Den här dagen har varit mycket stillsam. Halvklart, lite kyligt och blåsigt ute fick mig inte att längta efter någon promenad. Så jag har tagit det mycket lugnt, läst, wordfeudat sporadiskt, skrivit lite. Kollat vad jag får i pension det här nya året, en liten höjning. Har inte fått någon respons från massösen Olga. Kroppen behöver massage, det där massageinstitutet som ligger hyfsat nära lägenheten verkar lite väl elegant (och dyrt) för mig. I morgon är en ny dag.

På fredagen gick jag till Al Campo och tog bussen som går därifrån till Torrevieja. Tar ungefär en halvtimme och kostar 1,55 Euro enkel resa. Gick runt i stan, ner till havet, satt lite här och där och kontemplerade, gick mera, och till slut tillbaka till busstationen (samma som flygbussen till Alicante utgår ifrån). Nu är jag hemma i soffan igen, efter totalt 12 000 steg. Hade tänkt ta den lilla bussen tillbaka till La Zenia, men det stod ingen inne så jag gick.

Längs hela vägen mellan Al Campo och Torrevieja är det ”turistbostäder” (min förmodan, inget jag vet). Men det får mig att längta efter Teneriffa och Puerto de la Cruz. Lagom mycket och lagom lite stad. Här finns inte mycket som känns som genuin spansk miljö. Finns förmodligen i Torrevieja, men inte där jag och många andra turister fanns idag.

Det här monumentet stod vid stranden i Torrevieja, tillägnat de som dog i covid 2019 – min klena öveersättning: ”när ni dog var ni ensamma, men ni finns för alltid i vårt minne” – ensamheten i döden i covid var nog ensammare än död annars…

Nästa vecka ska jag ta buss åt andra hållet, får se var jag hamnar då. Har konstaterat att marknadsdag vid playa Flamenca är lördag, inte fredag. Idag var några marknadsstånd öppna längs havet i Torrevieja – men vad jag såg bara turistskräp. Inget jag behövde. Men jag behövde den lilla öl och cortado jag hann med innan bussen avgick hemåt, 3 Euro plus 0,5 euro till farbrorn som tog bort min disk och log tandlöst.

Kanske blir det fish and chips på baren nära i kväll, fast jag misstänker att där är sång och oväsen – eller så blir det potatisbullar härhemma. Formen om ett par timmar får bestämma.

Onsdag 10 januari 2024 – tror jag. Datum stämmer när jag kollar nere i höger hörn på skärmen, vilken dag det är är jag mera osäker på. Blir dagvill av att inte ha något bestämt att göra. Sov länge i morse, regn under natten och halvklart när jag väl kom ur sängen.

Just nu är klockan halv fem på eftermiddagen, det är 14 grader, och halvklart fortfarande. Inget mera regn.

Har gått till och hem ifrån Al Campo, och gått därinne. Handlade två paket Falu rutbröd à 4,5 Euro, och lite annat. Var på väg att ta en taxi hem, men gick. Och jag kom hem, med 5 200 steg i fötter och ben. Sitter nu utmattad i soffan, äter en halv munk som såg ut som mormors brukade göra – men den här är förstås för söt, även om den inte var sockrad utanpå… Vatten och en Dry Martini före den middag jag ännu inte orkat bestämma. Nu har jag hårt bröd, kan därmed undvika Al Campo ett tag.

Fy sjutton vilket förskräckligt ställe, jag gick som alla andra in och ut i butiker som hävdade att det var rea, hittade tack och lov inget jag ville ha. Tog en cortado och en kanelbulle (typ wienersnurra med kanel) på ”vanliga” stället precis vid hissen upp från garaget. Jag har lärt mig undvika trapporna. Överallt hundar, en del i speciella hundvagnar när hunden inte orkar gå för egen maskin (såg sådana också i djurbutiken på väg till Al Campo).

Skönt att nu vara hemma igen. Duschade och tvättade håret innan jag gick ut, skulle behöva duscha igen. Behöver hitta någon som kan klippa mitt hår. Och behöver kolla varifrån och vart den lilla bussen går, den som far förbi här utanför några gånger varje dag, Costa Azul… Kollar men blir inte mycket klokare, när jag väljer ”english” så fortsätter texten på spanska. Tror att den där lilla bussen går med en och en halv timmes mellanrum, varifrån och vart är mera oklart, kanske från hållplatsen vid Consum och till Al Campo, eller till och med Torrevieja. Såg en vid Al Campo idag, bakom en sightseeing-buss och den ordinarie till Torrevieja. Ett projekt för någon dag när det inte är för varmt.

Nu är klockan sex och jag har ätit vad som får gälla som middag idag – Falu rutbröd, en sallad på majonnäs, sådana där rosa fisk-/skaldjurspinnar skurna i små bitar, cornichoner, färdigköpt sallad med tidigare nämnda pinnar, endivesallad och små tomater. Åt upp innan jag kom på att fotografera. Lättlagat och alldeles lagom, med ett glas vitt vin till, Pata Negra.

Sonsonen vann förstås wordfeud (han hävdade när vi började spela att han var dålig på det) och vi har startat ett nytt spel. Mitt och min värdinnas spel har utgått, förmodligen därför att hon haft annat att göra än spela wordfeud. Syrran fortsätter leda med åtminstone 100 poäng över mig.

8 januari 2024 – 11 grader, sol och vind. Hemma ungefär lika många grader, kallt.

Kvart i tio. Väntar någon timme med att gå ut, det får gärna bli lite varmare. Sätter på en tvättmaskin under tiden. Det blåser kallt idag däruppe på altanen. Idag blir det nog parka på när jag väl kommer ut.

Jag kom ut så småningom, men inte iklädd min parka. Det var varmare än jag trott, så min stora rutiga skjorta hamnade i botten på ”dramaten” när jag gick tvärs över parken för att handla. Och senare, när jag gick till charity shop´en och lämnade två böcker plus köpte två andra, så räckte det med syrrans tunna svarta kofta som ytterplagg. Blåsigt hela dagen.

Nu är klockan strax är sju är himlen svart, och gatlamporna tända. Här jag tänt mina tre ljus, och den lilla bordslampan. Jag har ätit hemgjort potatismos, sallad med den sista avocadon, gurka, tomater och paprika, och en mör köttbit. Fråga mig inte vad den heter på svenska, men Lidl´s kött är bra här också. Diskat och plockat undan. Tvätten från i morse får hänga över natten, även om det kanske blir regn i morgon, enligt mobilen inte förrän till kvällen. Nu 13 grader.

2 000 steg, alldeles lagom idag. Har skickat meddelande med fråga om massage till Olga, men inte hört av henne ännu.

Så blev det tisdag, halvklart och 16 grader vid tvåtiden. Jag tog ner tvätten, och därefter en promenad till Mercadona, orkade inte hela vägen till Al Campo. 2 200 steg.

Inget rutbröd därmed, men väl en ”pane de pueblo” för 1,5 Euro, ljuvligt gott och skivbart i butiken. Nu ligger det mesta i min frys, men två skivor till i morgon bitti finns på bänken. Har dammsugit. Wordfeudar med syrran, och sonsonen. Läser ut ännu en bok. Har flera kvar. Sudoku och wordle avklarade redan i morse.

Har inga spännande äventyr att berätta om, tacksam att jag tar mig upp- och nerför trapporna både ute och inne. Sonsonen spelar ”TUFF” och får 27 poäng… Och ena syrran ringer, inte lika kallt just nu i Uppsala, som det varit. Men fortfarande mycket snö. Jag spelar ”MÖRT” och får 9 poäng. Har inte riktigt häng på det där med att tänka i förväg och vara strategisk.

I morgon ska jag försöka på tag på masserande Olga igen, hon har antingen för mycket att göra, eller är bortrest, eller kan inte läsa engelska (jag skickade ett meddelande, lättare för mig än att höra bra i telefon). Hur som helst, hon har inte hört av sig.

Jag har lite potatismos kvar, kan göra potatisbullar om jag ids. Eller koka två varmkorvar och värma en burk vita bönor. Eller göra ett par bananpannkakor. Har just ätit två färska brödskivor, en med ost och en med typ räksallad, till fikat. Är mätt, behöver kanske ingen middag. Någon dag ska jag göra alldeles vanliga tunnpannkakor här, men behöver hitta bra sylt först. Eller fräscha färska bär.

Och just nu struntar jag i Avast´s påpekande.

Använd en gång, står i skafferiet där hemma…

Söndag 7 januari 2024 – sval morgon, 11 grader, halvklart (mera sol än moln), pinjerna svajar i vinden. Ingen promenad förrän fram på dagen, när jag tror mig kunna läsa av vädret. Är fortfarande stel efter den alltför långa vägen längs havet – men det var det värt. Härligt att se havet, klippformationerna och sandstränderna.

Igår lagade jag bacon i air fryer´n, till min pasta carbonara. Gick alldeles utmärkt, och med bara en svag doft av bacon. Klippte skivorna när de var färdigstekta. Jag lär mig. Apparaten får stå framme, brödrosten åkte in i skåpet i stället. Håller mig till Falu rutbröd just nu, känns bättre i magen. Snart slut, men tror att jag minns att jag hittade det på Al Campo, Lidl har det inte, och inte Consum.

Har utökat mina medspelare i wordfeud med min värdinna, som nu är hemma i Sverige igen. Hon leder också…

Har klarat av ultrasvårt sudoku (det supersvåra får vänta lite) och wordle (på sista försöket). Nog med hjärngymnastik för en stund.

För blåsigt idag för promenad. Stannar inne och läser, The Saffron Trail av Rosanna Ley. Välskriven, intressant med mycket om saffrn och Marocko, intrikat persongalleri. Läsvärd. Utläst. Tillbaka till charity shop´en i morgon. Får lust att köpa saffran och använda, i något. Visste till exempel inte att det kunde odlas i England. Mycket jag inte vet om saffran. Men det är ett vackert ord, på franska Safron, min väns hemsida.

Inser att trettonhelgen är viktig i Spanien, parader med mera – och tacksam för allt jag inte vet att ”man måste”. Har aldrig varit intresserad av att åskåda parader som jag inte begriper mig på. Har förstått att detta är helgen när de tre vise männen förmodades komma och finna Jesus-barnet. Jaha. Not my cup of tea.

Har ätit en god lunch, med tomater, gurka, avocado, små tomater – och två goda varmkorvar. De senare syns inte på bild, låg kvar i kastrullen och kokade långsamt med lagerblad och svartpeppar. Känns som om jag är mätt nog för att hoppa över middag idag. Har också löst det supersvåra sudokut (heter det verkligen så?). Och wordfeud är inte aktuellt just nu, de mina har annat för sig. Det har inte jag, idag. Ingen promenad, blåsigt och för all del soligt, men skönt att stanna inne ändå.

Klockan är halv fem på eftermiddagen. Jag har laddat platta, mobil och laptop, ett stök med olika sladdar till alltihop – varför inte en sort?

Minus 18-19 grader i Norrtälje. Skönt att vara annanstans. Skönt att slippa skotta snö, slippa frysa i ett dåligt isolerat hus. Här är också svalt, men inte kallt. Har ingen inomhus-termometer, men fryser inte om jag klär på mig lite. Och stänger via draperi till trappan upp till altanen.

Jag stänger av datorn, men får genast för mig att jag vill skriva något igen. Startar om, och vet inte varför. Vill inte ha den på hela tiden, eftersom batteriet tar slut någon gång… Etcetera.

Något händer på Guardia Civil´s bakgård, en kvinna och två poliser, den manlige polisen gestikulerar, kvinnan går tillbaka till sin bil i hörnet vid stängslet, hämtar en väska. De går in i det stora huset alla tre, mannen först, kvinnan och den kvinnliga polisen därefter. Polisbilen är parkerad nära ingången.

Sätter in tre djupfrysta canelloni med räkor i ugnen, vill ha middag, även om jag inte direkt är utsvulten efter lunchen.

Blåser fortfarande, sol fortfarande.

Blir nog regn tisdag-onsdag som kommer, mobilen säger så. Skönt säger jag, det behövs. Allt är så torrt efter en mycket torr sommar. Och det gör mig inget om Sahara-sanden sköljs bort. När jag gick tillbaka efter havspromenaden häromdagen gick jag också bredvid det som nog var en uttorkad flodbädd. Svårt att inse att så här kan det också vara, när man/jag är van vid Sverige och mera måttliga klimatyttringar. So far.  Minns liknande i Frankrike för flera år sedan. När jag lärde mig att det var förbjudet att gå i naturen som vi i Sverige är vana, ingen allemansrätt där – eller här? Det är nog likadant här, men jag vet inte. Och tänker inte utforska det genom att gå där det inte verkar vara okej.

Nu har polisbilen åkt. Den andra bilen står kvar. Och syrran vinner i wordfeud, igen. Tror jag.

Tio minuter till för de där frysta canelloni, ser lite märkliga ut. Sallad till kanske gör det mindre märkligt. Klockan är snart sex på eftermiddagen, en bra middagstid

Yngste sonen ringer, och vi pratar en stund. Hans hand gör fortfarande lite ont, men han jobbar i morgon.

Testar att äta mina canelloni, aningen märkliga och såsiga. One word, soggy (som jag inte är säkert på betydelsen av, kletigt?). Behöver inte äta upp den andra förpackningen. Får ligga som nödproviant i frysen. Tur att jag inte var så hungrig. Findus crèpes med räkor brukar inte heller vara något att hurra för. Jag tror alltid att något med skaldjur ska vara gott. Har ofta fel.

Lördagsmorgon, 6 januari 2024. Trettondagsafton? Kollar – det var igår… Inte så konstigt att det inte var någon fredagsmarknad. Det får bli en promenad längs havet på fredag igen.

Idag är det just nu, halv tio, sol och 13 grader. Går ut för att trampa lite på apparaten i parken, och ta en kort promenad, om en stund. Först ska jag avsluta frukosten, te, två hårda rutbröd med kaviar, ett lagom kokt ägg, en mandarin. Jag står mig ett tag. Kanske plocka in tvätten också, om den inte är ”nattfuktig”.

Kollar FB, mejl och kvällstidningarnas rubriker. Såg Rapport igår kväll – det räcker för mitt intag av nyheter. Duckar för allt elände. Läser, word feud´ar, löser sudoku och wordle, bloggar. Går så gott jag kan. Bättre upp- och nerför trapporna, med ”långsamhetens lov”. Ord jag behöver påminna mig när jag vill kuta iväg som jag brukade. Innan jag blev så här gammal. (Försöker vänja mig vid det också, att vara gammal – OCH levande, hyfsat rörlig, ganska glad ganska ofta.)

Nu en dusch. Och drygt en timme ute i blåsten. 3 000 steg, alldeles lagom för trötta ben. Nu fika hemma, eftersom allt är stängt idag, inte en cortado i sikte. Tvätten var torr och ligger nu där den ska. Absolut ingenting på något program, så skönt att vara så här ansvarslös.

Min omtänksamma sonhustru skickar länk till massage här i närheten, men jag testar nog Olga först. Hon som kommer hem till en.

Kanske blir det pasta carbonara idag, har vad jag behöver utom parmesan-ost. En spansk kraftigt smakande hårdost går nog lika bra, rivjärn finns.

Har äntligen lyckats betala min Skype-meditation till Danmark; det visade sig att jag inte behövde ange något SWIFT-namn – men väl postadressen till mottagaren… Alltihop blir för krångligt för min del, kostar dessutom 60 kr varje betalning. Och Skype, jag gillar inte Skype. En orsak är att det ”självantänder” varje gång jag sätter igång datorn. Påträngande. Så nu är det avinstallerat igen, och jag får klara mig med mina egna meditatitoner, vid behov. Skönt att det löste sig, utan hjälp av banken.

Det blåser fortfarande kraftigt, syns på pinjerna (?) i parken på andra sidan gatan.

Äter ett litet gult päron, så gott. Klockan är bara halv två. Känns lite som ”lång dags färd mot natt”. Har gjort vad som behöver göras. Läsandet fångar mig inte idag, oavsett bok. Och inte skrivandet heller. Ut vill jag inte gå igen, för blåsigt. Middagsmaten går just inte att förbereda (annat än att jag kollat att det går att laga bacon i air fryer, ska testa). Tror ändå inte att jag vill ha någon sådan därhemma, den tar som många hushållsapparater för stor plats. Skulle antagligen hamna i skafferiet bredvid hushållsassistenten jag trodde att jag behövde. Har bara använts en gång, för att göra deg. Och det var den inte bra på.

Så här såg det ut längs ”havsstigen”, inte så vackert – men liv. På andra sidan stigen ligger havet