beskrivarblogg

Nytt tomt dokument, denna fredagskväll. Har ingen läslust just nu, har nog läst för många feelgood-böcker för att orka en till. Och de mera krävande som jag också har på den undre bordsskivan får vänta.

Varför jag alls vill skriva vet jag inte. Som för det mesta, ibland tror jag att det är känslan av att mina fingrar fortfarande duger till att snabbt forma ord, oavsett vad orden står för. Det där med att vara inspirerad, att veta vad jag ska skriva – det har jag nog aldrig upplevt. Men jag har lärt mig att om jag sätter ner fingrarna på datorn, så blir det ord och meningar och ibland står där något som till och med jag kan tycka är viktigt, eller fint, eller bra. Ibland är det mesta tråkigt och pratigt och kanske även obegripligt. Men ”so what”?

Tvingar ju ingen att läsa min blogg, och lägger heller inte ut allt jag skriver.

Spelar wordfeud på Jans gamla platta, och satt just nu på lite håll och stirrade på ordet jag trodde jag såg, TORE. Det var TÖRE, möjligen ett ord som min unga sonson inte känner igen. Å andra sidan kan han ord jag aldrig har hört förr.

Nu ska jag kolla om jag tog med mig en glasögonsnodd som jag minns att jag tänkte. Den vore nämligen bra att ha, med alla byten mellan solglasögon och läsdito. Hittade snodden, återinvigs i morgon.

Nu, halv nio på kvällen, är det 11 grader ute och halvklart. I morgon blir det också halvklart, och upp emot 17 grader, söndag 21 och måndag 24 grader och molnigt, och så verkar det fortsätta nästa vecka. Inget regn dock. Har varit här i sol så länge och så ofta att jag nu tycker det är skönt med ”halvklart” eller ”molnigt”. Och även om jag ser att regnet behövs, vill jag nog helst att det inte regnar.

Krigshetsen i världspolitiken fortsätter, nu via huthi-rebeller i Jemen och USA och England. Gaza och Israel fortsätter, liksom Ryssland och Ukraina. I bakgrunderna finns länder som Irak, Iran, Turkiet., Libyen. Och Taiwan går till val, med Kina som hotfull skugga. Jag fortsätter gömma mig i min spanska bubbla. Ser minimalt på nyhetssändningar via SVTplay, har stängt av teven här, läser minimalt av press och väljer att inte informera mig mera än nödvändigt. Samtidigt kan jag inte undgå den svenska ”krigshetsen” – som kanske, kanske inte kan hänföras till Goebbels (?) propagandavisdom, ”gör människor rädda, så gör de vad du begär av dem”, slarvigt översatt och måhända alldeles galet uppfattat. Men nog känns det som om det är vad regering och myndighetsmänniskor i Sverige just nu håller på med. Och Billström säger att Sverige är berett att stödja USA och England i Röda havet, men har hittills inte fått ur sig ett vettigt ord om Palestina och Israel. Bara att Israel har rätt att försvara sig proportionerligt. Eller så. Vi har väl den regering och de företrädare vi förtjänat…

På lördagsmorgonen var min lust att gå till en eventuell marknad på Playa Flamenca som bortblåst. Kylig morgon, 8 grader, halvklart. Det här får bli en hemmadag igen.

Mina promenader tycks få det mönstret, gå lite väl långt en dag, inte just alls nästa, etcetera. Soffan känns just nu inbjudande skön, tekoppen är varm och god, har ännu inte gjort någon macka. Hinner. Sov sisådär i natt, och känner mig inte riktigt i form. Är inte sjuk heller (bäst att tillägga så ingen som läser blir orolig).

Torsdagskväll, gardinerna fördragna och taklampan och ljusen tända. Klockan är kvart i sju, jag har ätit min middag – kycklingsoppa med stora vita bönor (det sista av det kok som förvarats i frysen). Nu är det bara bröd i frysen, varvar hyfsat gott vitt bröd med Falu Rutbröd till frukost. Mercadonas butiksbakade bröd är bättre än Lidls och Consums, och Al Campos. Har inte hittat någon ”riktig” bagare, och sade visst ifrån häromsistens om den som levererar bröd till min värdinnas väninna…

Den här dagen har varit mycket stillsam. Halvklart, lite kyligt och blåsigt ute fick mig inte att längta efter någon promenad. Så jag har tagit det mycket lugnt, läst, wordfeudat sporadiskt, skrivit lite. Kollat vad jag får i pension det här nya året, en liten höjning. Har inte fått någon respons från massösen Olga. Kroppen behöver massage, det där massageinstitutet som ligger hyfsat nära lägenheten verkar lite väl elegant (och dyrt) för mig. I morgon är en ny dag.

På fredagen gick jag till Al Campo och tog bussen som går därifrån till Torrevieja. Tar ungefär en halvtimme och kostar 1,55 Euro enkel resa. Gick runt i stan, ner till havet, satt lite här och där och kontemplerade, gick mera, och till slut tillbaka till busstationen (samma som flygbussen till Alicante utgår ifrån). Nu är jag hemma i soffan igen, efter totalt 12 000 steg. Hade tänkt ta den lilla bussen tillbaka till La Zenia, men det stod ingen inne så jag gick.

Längs hela vägen mellan Al Campo och Torrevieja är det ”turistbostäder” (min förmodan, inget jag vet). Men det får mig att längta efter Teneriffa och Puerto de la Cruz. Lagom mycket och lagom lite stad. Här finns inte mycket som känns som genuin spansk miljö. Finns förmodligen i Torrevieja, men inte där jag och många andra turister fanns idag.

Det här monumentet stod vid stranden i Torrevieja, tillägnat de som dog i covid 2019 – min klena öveersättning: ”när ni dog var ni ensamma, men ni finns för alltid i vårt minne” – ensamheten i döden i covid var nog ensammare än död annars…

Nästa vecka ska jag ta buss åt andra hållet, får se var jag hamnar då. Har konstaterat att marknadsdag vid playa Flamenca är lördag, inte fredag. Idag var några marknadsstånd öppna längs havet i Torrevieja – men vad jag såg bara turistskräp. Inget jag behövde. Men jag behövde den lilla öl och cortado jag hann med innan bussen avgick hemåt, 3 Euro plus 0,5 euro till farbrorn som tog bort min disk och log tandlöst.

Kanske blir det fish and chips på baren nära i kväll, fast jag misstänker att där är sång och oväsen – eller så blir det potatisbullar härhemma. Formen om ett par timmar får bestämma.

Onsdag 10 januari 2024 – tror jag. Datum stämmer när jag kollar nere i höger hörn på skärmen, vilken dag det är är jag mera osäker på. Blir dagvill av att inte ha något bestämt att göra. Sov länge i morse, regn under natten och halvklart när jag väl kom ur sängen.

Just nu är klockan halv fem på eftermiddagen, det är 14 grader, och halvklart fortfarande. Inget mera regn.

Har gått till och hem ifrån Al Campo, och gått därinne. Handlade två paket Falu rutbröd à 4,5 Euro, och lite annat. Var på väg att ta en taxi hem, men gick. Och jag kom hem, med 5 200 steg i fötter och ben. Sitter nu utmattad i soffan, äter en halv munk som såg ut som mormors brukade göra – men den här är förstås för söt, även om den inte var sockrad utanpå… Vatten och en Dry Martini före den middag jag ännu inte orkat bestämma. Nu har jag hårt bröd, kan därmed undvika Al Campo ett tag.

Fy sjutton vilket förskräckligt ställe, jag gick som alla andra in och ut i butiker som hävdade att det var rea, hittade tack och lov inget jag ville ha. Tog en cortado och en kanelbulle (typ wienersnurra med kanel) på ”vanliga” stället precis vid hissen upp från garaget. Jag har lärt mig undvika trapporna. Överallt hundar, en del i speciella hundvagnar när hunden inte orkar gå för egen maskin (såg sådana också i djurbutiken på väg till Al Campo).

Skönt att nu vara hemma igen. Duschade och tvättade håret innan jag gick ut, skulle behöva duscha igen. Behöver hitta någon som kan klippa mitt hår. Och behöver kolla varifrån och vart den lilla bussen går, den som far förbi här utanför några gånger varje dag, Costa Azul… Kollar men blir inte mycket klokare, när jag väljer ”english” så fortsätter texten på spanska. Tror att den där lilla bussen går med en och en halv timmes mellanrum, varifrån och vart är mera oklart, kanske från hållplatsen vid Consum och till Al Campo, eller till och med Torrevieja. Såg en vid Al Campo idag, bakom en sightseeing-buss och den ordinarie till Torrevieja. Ett projekt för någon dag när det inte är för varmt.

Nu är klockan sex och jag har ätit vad som får gälla som middag idag – Falu rutbröd, en sallad på majonnäs, sådana där rosa fisk-/skaldjurspinnar skurna i små bitar, cornichoner, färdigköpt sallad med tidigare nämnda pinnar, endivesallad och små tomater. Åt upp innan jag kom på att fotografera. Lättlagat och alldeles lagom, med ett glas vitt vin till, Pata Negra.

Sonsonen vann förstås wordfeud (han hävdade när vi började spela att han var dålig på det) och vi har startat ett nytt spel. Mitt och min värdinnas spel har utgått, förmodligen därför att hon haft annat att göra än spela wordfeud. Syrran fortsätter leda med åtminstone 100 poäng över mig.

8 januari 2024 – 11 grader, sol och vind. Hemma ungefär lika många grader, kallt.

Kvart i tio. Väntar någon timme med att gå ut, det får gärna bli lite varmare. Sätter på en tvättmaskin under tiden. Det blåser kallt idag däruppe på altanen. Idag blir det nog parka på när jag väl kommer ut.

Jag kom ut så småningom, men inte iklädd min parka. Det var varmare än jag trott, så min stora rutiga skjorta hamnade i botten på ”dramaten” när jag gick tvärs över parken för att handla. Och senare, när jag gick till charity shop´en och lämnade två böcker plus köpte två andra, så räckte det med syrrans tunna svarta kofta som ytterplagg. Blåsigt hela dagen.

Nu är klockan strax är sju är himlen svart, och gatlamporna tända. Här jag tänt mina tre ljus, och den lilla bordslampan. Jag har ätit hemgjort potatismos, sallad med den sista avocadon, gurka, tomater och paprika, och en mör köttbit. Fråga mig inte vad den heter på svenska, men Lidl´s kött är bra här också. Diskat och plockat undan. Tvätten från i morse får hänga över natten, även om det kanske blir regn i morgon, enligt mobilen inte förrän till kvällen. Nu 13 grader.

2 000 steg, alldeles lagom idag. Har skickat meddelande med fråga om massage till Olga, men inte hört av henne ännu.

Så blev det tisdag, halvklart och 16 grader vid tvåtiden. Jag tog ner tvätten, och därefter en promenad till Mercadona, orkade inte hela vägen till Al Campo. 2 200 steg.

Inget rutbröd därmed, men väl en ”pane de pueblo” för 1,5 Euro, ljuvligt gott och skivbart i butiken. Nu ligger det mesta i min frys, men två skivor till i morgon bitti finns på bänken. Har dammsugit. Wordfeudar med syrran, och sonsonen. Läser ut ännu en bok. Har flera kvar. Sudoku och wordle avklarade redan i morse.

Har inga spännande äventyr att berätta om, tacksam att jag tar mig upp- och nerför trapporna både ute och inne. Sonsonen spelar ”TUFF” och får 27 poäng… Och ena syrran ringer, inte lika kallt just nu i Uppsala, som det varit. Men fortfarande mycket snö. Jag spelar ”MÖRT” och får 9 poäng. Har inte riktigt häng på det där med att tänka i förväg och vara strategisk.

I morgon ska jag försöka på tag på masserande Olga igen, hon har antingen för mycket att göra, eller är bortrest, eller kan inte läsa engelska (jag skickade ett meddelande, lättare för mig än att höra bra i telefon). Hur som helst, hon har inte hört av sig.

Jag har lite potatismos kvar, kan göra potatisbullar om jag ids. Eller koka två varmkorvar och värma en burk vita bönor. Eller göra ett par bananpannkakor. Har just ätit två färska brödskivor, en med ost och en med typ räksallad, till fikat. Är mätt, behöver kanske ingen middag. Någon dag ska jag göra alldeles vanliga tunnpannkakor här, men behöver hitta bra sylt först. Eller fräscha färska bär.

Och just nu struntar jag i Avast´s påpekande.

Använd en gång, står i skafferiet där hemma…

Söndag 7 januari 2024 – sval morgon, 11 grader, halvklart (mera sol än moln), pinjerna svajar i vinden. Ingen promenad förrän fram på dagen, när jag tror mig kunna läsa av vädret. Är fortfarande stel efter den alltför långa vägen längs havet – men det var det värt. Härligt att se havet, klippformationerna och sandstränderna.

Igår lagade jag bacon i air fryer´n, till min pasta carbonara. Gick alldeles utmärkt, och med bara en svag doft av bacon. Klippte skivorna när de var färdigstekta. Jag lär mig. Apparaten får stå framme, brödrosten åkte in i skåpet i stället. Håller mig till Falu rutbröd just nu, känns bättre i magen. Snart slut, men tror att jag minns att jag hittade det på Al Campo, Lidl har det inte, och inte Consum.

Har utökat mina medspelare i wordfeud med min värdinna, som nu är hemma i Sverige igen. Hon leder också…

Har klarat av ultrasvårt sudoku (det supersvåra får vänta lite) och wordle (på sista försöket). Nog med hjärngymnastik för en stund.

För blåsigt idag för promenad. Stannar inne och läser, The Saffron Trail av Rosanna Ley. Välskriven, intressant med mycket om saffrn och Marocko, intrikat persongalleri. Läsvärd. Utläst. Tillbaka till charity shop´en i morgon. Får lust att köpa saffran och använda, i något. Visste till exempel inte att det kunde odlas i England. Mycket jag inte vet om saffran. Men det är ett vackert ord, på franska Safron, min väns hemsida.

Inser att trettonhelgen är viktig i Spanien, parader med mera – och tacksam för allt jag inte vet att ”man måste”. Har aldrig varit intresserad av att åskåda parader som jag inte begriper mig på. Har förstått att detta är helgen när de tre vise männen förmodades komma och finna Jesus-barnet. Jaha. Not my cup of tea.

Har ätit en god lunch, med tomater, gurka, avocado, små tomater – och två goda varmkorvar. De senare syns inte på bild, låg kvar i kastrullen och kokade långsamt med lagerblad och svartpeppar. Känns som om jag är mätt nog för att hoppa över middag idag. Har också löst det supersvåra sudokut (heter det verkligen så?). Och wordfeud är inte aktuellt just nu, de mina har annat för sig. Det har inte jag, idag. Ingen promenad, blåsigt och för all del soligt, men skönt att stanna inne ändå.

Klockan är halv fem på eftermiddagen. Jag har laddat platta, mobil och laptop, ett stök med olika sladdar till alltihop – varför inte en sort?

Minus 18-19 grader i Norrtälje. Skönt att vara annanstans. Skönt att slippa skotta snö, slippa frysa i ett dåligt isolerat hus. Här är också svalt, men inte kallt. Har ingen inomhus-termometer, men fryser inte om jag klär på mig lite. Och stänger via draperi till trappan upp till altanen.

Jag stänger av datorn, men får genast för mig att jag vill skriva något igen. Startar om, och vet inte varför. Vill inte ha den på hela tiden, eftersom batteriet tar slut någon gång… Etcetera.

Något händer på Guardia Civil´s bakgård, en kvinna och två poliser, den manlige polisen gestikulerar, kvinnan går tillbaka till sin bil i hörnet vid stängslet, hämtar en väska. De går in i det stora huset alla tre, mannen först, kvinnan och den kvinnliga polisen därefter. Polisbilen är parkerad nära ingången.

Sätter in tre djupfrysta canelloni med räkor i ugnen, vill ha middag, även om jag inte direkt är utsvulten efter lunchen.

Blåser fortfarande, sol fortfarande.

Blir nog regn tisdag-onsdag som kommer, mobilen säger så. Skönt säger jag, det behövs. Allt är så torrt efter en mycket torr sommar. Och det gör mig inget om Sahara-sanden sköljs bort. När jag gick tillbaka efter havspromenaden häromdagen gick jag också bredvid det som nog var en uttorkad flodbädd. Svårt att inse att så här kan det också vara, när man/jag är van vid Sverige och mera måttliga klimatyttringar. So far.  Minns liknande i Frankrike för flera år sedan. När jag lärde mig att det var förbjudet att gå i naturen som vi i Sverige är vana, ingen allemansrätt där – eller här? Det är nog likadant här, men jag vet inte. Och tänker inte utforska det genom att gå där det inte verkar vara okej.

Nu har polisbilen åkt. Den andra bilen står kvar. Och syrran vinner i wordfeud, igen. Tror jag.

Tio minuter till för de där frysta canelloni, ser lite märkliga ut. Sallad till kanske gör det mindre märkligt. Klockan är snart sex på eftermiddagen, en bra middagstid

Yngste sonen ringer, och vi pratar en stund. Hans hand gör fortfarande lite ont, men han jobbar i morgon.

Testar att äta mina canelloni, aningen märkliga och såsiga. One word, soggy (som jag inte är säkert på betydelsen av, kletigt?). Behöver inte äta upp den andra förpackningen. Får ligga som nödproviant i frysen. Tur att jag inte var så hungrig. Findus crèpes med räkor brukar inte heller vara något att hurra för. Jag tror alltid att något med skaldjur ska vara gott. Har ofta fel.

Lördagsmorgon, 6 januari 2024. Trettondagsafton? Kollar – det var igår… Inte så konstigt att det inte var någon fredagsmarknad. Det får bli en promenad längs havet på fredag igen.

Idag är det just nu, halv tio, sol och 13 grader. Går ut för att trampa lite på apparaten i parken, och ta en kort promenad, om en stund. Först ska jag avsluta frukosten, te, två hårda rutbröd med kaviar, ett lagom kokt ägg, en mandarin. Jag står mig ett tag. Kanske plocka in tvätten också, om den inte är ”nattfuktig”.

Kollar FB, mejl och kvällstidningarnas rubriker. Såg Rapport igår kväll – det räcker för mitt intag av nyheter. Duckar för allt elände. Läser, word feud´ar, löser sudoku och wordle, bloggar. Går så gott jag kan. Bättre upp- och nerför trapporna, med ”långsamhetens lov”. Ord jag behöver påminna mig när jag vill kuta iväg som jag brukade. Innan jag blev så här gammal. (Försöker vänja mig vid det också, att vara gammal – OCH levande, hyfsat rörlig, ganska glad ganska ofta.)

Nu en dusch. Och drygt en timme ute i blåsten. 3 000 steg, alldeles lagom för trötta ben. Nu fika hemma, eftersom allt är stängt idag, inte en cortado i sikte. Tvätten var torr och ligger nu där den ska. Absolut ingenting på något program, så skönt att vara så här ansvarslös.

Min omtänksamma sonhustru skickar länk till massage här i närheten, men jag testar nog Olga först. Hon som kommer hem till en.

Kanske blir det pasta carbonara idag, har vad jag behöver utom parmesan-ost. En spansk kraftigt smakande hårdost går nog lika bra, rivjärn finns.

Har äntligen lyckats betala min Skype-meditation till Danmark; det visade sig att jag inte behövde ange något SWIFT-namn – men väl postadressen till mottagaren… Alltihop blir för krångligt för min del, kostar dessutom 60 kr varje betalning. Och Skype, jag gillar inte Skype. En orsak är att det ”självantänder” varje gång jag sätter igång datorn. Påträngande. Så nu är det avinstallerat igen, och jag får klara mig med mina egna meditatitoner, vid behov. Skönt att det löste sig, utan hjälp av banken.

Det blåser fortfarande kraftigt, syns på pinjerna (?) i parken på andra sidan gatan.

Äter ett litet gult päron, så gott. Klockan är bara halv två. Känns lite som ”lång dags färd mot natt”. Har gjort vad som behöver göras. Läsandet fångar mig inte idag, oavsett bok. Och inte skrivandet heller. Ut vill jag inte gå igen, för blåsigt. Middagsmaten går just inte att förbereda (annat än att jag kollat att det går att laga bacon i air fryer, ska testa). Tror ändå inte att jag vill ha någon sådan därhemma, den tar som många hushållsapparater för stor plats. Skulle antagligen hamna i skafferiet bredvid hushållsassistenten jag trodde att jag behövde. Har bara använts en gång, för att göra deg. Och det var den inte bra på.

Så här såg det ut längs ”havsstigen”, inte så vackert – men liv. På andra sidan stigen ligger havet

Får SMS från min värdinna, som just fått massage av Olga, som kommer hem till en. Vill jag? Jaaa. Minns den enda gången jag var i Moskva, före glasnost, och fick massage av en rysk kvinna. Så bra, hårdhänt, tyst, visste vad hon gjorde.

Mycket under den resan var kanske inte så bra – ett bilvrak efter vägen med ett mänskligt ben utsträckt genom det trasiga fönstret, en taxifärd där jag duckade i baksätet och på allvar trodde jag skulle dö. De violetta gardinerna i hotellets sovrum, portvakterskorna på varje våning. Maten. Köerna i livsmedelsbutikerna.

Men rysk massage fick jag, av en kvinna som visste vad hon gjorde – stark, tyst och bra (vet naturligtvis ingenting om Olga, annat än det mina fördomar säger mig). Farmor kallades Olga, men var såvitt jag vet döpt till Olivia. Nåja, jag vill gärna träffa Olga här och få en massage. Nu har jag fått telefonnumret. Behöver bli rörd vid.

Så blev det fredag, molnigt och några regnstänk även under förmiddagen. Jag gick ut, för att ta mig till Playa Flamenca och fredagsmarknaden. Gick, längs havet på en smal stig – vackert, himlen hotfullt mörk men utan de skurar jag väntade mig. Bara några stänk. Och så småningom kom jag till Playa Flamenca, men inte hittade jag någon marknad. Kanske inte var någon idag efter helgerna. Jag fick en lång promenad, hittade hem – och tog en kall öl direkt innanför ytterdörren. Nu har jag satt på en tvättmaskin, solen skiner och jag tror inte det blir mera regn. Blåser, skönt. När jag kollade antalet steg var de ungefär så många som det kändes som – 11 800. För många, å andra sidan inga alls igår. Nu är kroppen trött och jag sitter i soffan med min öl. Spelar wordfeud på plattan, vilket av okänd anledning gör att jag inte kan spela på mobilen…

En banan får förstärka ölen till lunch. Det blir tidig middag, ska kolla vad jag har hemma som kan passa i air fryer´n. Just nu är det 16 grader och sol därute.

När klockan är halv sex har jag testat att göra klyftpotatis i apparaten – bra, men lök, purjo och vitlök plus champinjoner blev mest lätt brända. Stekte kotlett på spisen, god. Den färdiga aiolin slängde jag, får göra egen när jag vill ha. Mätt är jag, har ett glas rödvin på bordet. Diskat hyfsat. Ska testa mera med den där air fryer´n.

Kroppen är trött, jag är nöjd. Sällan använt ord om mitt sinnestillstånd. Men just nu, nöjd, mätt, välpromenerad (har inte ont i ben och knän, är bara trött), gott rödvin, och jag behöver inte lyfta ur soffan förrän jag ska gå till sängs. Om ett par timmar. Långsamhetens lov.

Igår kväll: Torsdag. Punkt.

Varför är jag här, och låtsas att jag ska skriva något, kanske viktigt för mig, förmodligen inte för dig. Vem du än är.

Tror att det mest handlar om att jag tycker om hur fingrarna löper på tangenterna. Och jag tänker på fru Lindström, som en gång för sådär sextio år sedan lärde mig skriva maskin. Tacksam utan att hon vet om det, död sedan länge (förmodar jag).

Alla dessa döda som borde fått känna till min tacksamhet, medan de levde. Medan jag var tyst. Vilka kan jag fortfarande berätta för? Inte många som inte vet, och vet de inte så handlar det inte om min tystnad. Söner med familjer, systrar med familjer vet det mesta, flera kusiner vet nog ingenting om mig och mitt, och där finns ingen tacksamhet heller. Vi känner inte varandra. Kusin Lena tycker jag om, mera ju äldre jag (och hon) blir. Vänner, ja några tämligen nyfunna, några sedan gammalt. Några har fallit bort, av skäl som de kanske vet mera om än jag. (Taskigt, jag vet.)

Sitter i soffan här i La Zenia, har just ätit pepparkakor med smör på (lärt mig på Arla för mycket länge sedan). Ett par mandariner åkte också ner, de är fantastiska just nu. Till frukost, mitt på dagen, efter middagen – hela dagen. En låda med 1,5 kg kostar drygt 3 Euro. Det är de värda.

Tvätten hänger på altanen, hoppas det inte regnar i natt. Mår bra.

Plockar fram ett tomt dokument, utan att egentligen vare sig vilja skriva eller ha något att säga. Har tillbringat ett par timmar med att försöka aktivera en ”Mundo Consum”-app, det har nog inte lyckats. För en stund sedan fick jag mejl att det var okej, sedan skulle den aktiveras igen… Nu får det projektet vila, jag kommer i alla fall inte in i brevlådan där det kanske ligger ett plastkort. Ingen nyckel till brevlådan här, och min värdinna kan inte skicka någon eftersom den skulle hamna i den låsta brevlådan. Moment 22.

Har läst; och använt ”air fry´ern” och det gick bra. Djupfrysta panerade räktorpeder, blev ätbart och jag lär mig hur apparaten fungerar. Ska nog prova annat också. De där torpederna får räknas som tidig middag med sallad och chèvre till. Har inte vare sig trampat på maskinen i parken eller tagit någon promenad idag, varit inne hela dagen. Var på det humöret.

Nu är klockan fem på eftermiddagen, när jag för en stund sedan satt på balkongen kom det två droppar regn, jag flyttade in – inget mera regn. Hade hoppats på en skur som befriade balkonggolvet från den afrikanska ökensanden.

Min värdinna var här i förmiddags med det hon ville lämna här, och vi fick en fin pratstund. Glad att vi gillar varandra. Och jag fick hennes väns telefonnummer ifall att, det känns bra.

När jag tittade ut på balkongen hade det faktiskt kommit en mycket lätt skur, en del av sanden var borta. Nu har jag flyttat på stolarna och hoppas på mera regn.

Korridorerna utanför våningarna städas tydligen en gång i veckan, idag. Även gatan utanför entrén sopades av två kvinnor som såg lätt asiatiska ut, Thailand? Jag vet verkligen ingenting om Spanien och landets förhållande till immigration, arbetskraft och annat mer eller mindre politiskt. Kanske dags att lära mig åtminstone något – leta upp ett bibliotek här i närheten till exempel? Hittade ju ett nära La Caleta på Teneriffa. Känns inte som om det här är en omgivning som har bibliotek, men vad vet jag.

Drygt halv sex börjar det mörkna, lite. Än behöver jag varken tända ljus eller lampa.

Har i alla fall lyckats få tillbaka mina två wordfeud-kamrater; den ena försvann (hen som inte har FB) när något/jag? gjorde att jag plötsligt loggade in via FB… Ack. Trött på allt konstigt. Nu kan de i alla fall glädjas åt att vinna över mig, jag kan glädjas åt att jag ibland vinner därför att de förlorar…

Nu, några minuter över sex på eftermiddagen, är det dags att tända ljusen. Kanske äter jag en avocado senare, med laxrom, finhackad lök och crème fraîche. Kanske, är fortfarande ”torpedmätt”. Ska bli lite kul att utforska min värdinnas air fryer, har ingen därhemma, men har funderat på hur de fungerar.

Försöker med Netflix en stund, men inte ens Lupin får mig att orka fortsätta. Jag gillar skådespelaren (från en Oväntad vänskap) som jag inte kommer ihåg namnet på, men resten… Så, jag börjar läsa The Saffron Trail av Rosanna Ley, vet inte hur det går. Den är tjock nog, och är den dessutom bra, så går det kanske bra. Börjar bli trött på engelska feelgood och liknande.

Den där avocadon får nog vänta till i morgon, är mätt fortfarande. Klockan är snart sju, det är svart därute, om det regnar så vet jag det inte. Ljus och liten lampa tända så att jag ser vad jag gör.

I morgon blir det tvätt, oavsett väder. (Eller kanske inte, om det spöregnar är det ingen bra idé att hänga tvätt.)

3 januari 2024 – tränar på att skriva det nya året. Dubbla betydelser, tränar både skrivandet och skrivandet av ett nytt årtal… Klockan är snart tio och mitt te är slut. Ska snart gå ut och ner till ”träningsparken” och trampa lite. Inbillar mig att det är bra, och i alla fall roligare än att stå och dra i ett gummiband på altanen. 13 grader ute, och sol, lite moln, upp emot 22 längre fram på dagen. Torsdag-fredag kanske regn, och därmed svalare.

Är mycket ostrukturerad i mitt skrivande. Det enda som kan kallas struktur är att jag skriver något varje dag. Publicerar inte alla ord, har uppfattningen att det skulle bli tröttsamt för mina läsare. Det är inte några särdeles genomtänkta resonemang jag för, pratar mest om min middagsmat, böcker ibland, mående. Just nu kan jag t ex informera om att jag behöver ta bort nagellacket på tårna, det har suttit för länge.

Mellanrum, tomrum – ord som intresserar mig. Kanske hör vakuum dit också, men det känns så slutgiltigt. De andra två kan rymma innehåll, också tomrummet – i alla fall ge möjlighet till att fyllas av något. Väntrum? Ja, samma kategori. Skriver nog ofta om hur jag uppfattar att jag väntar, utan att veta på vad. En känsla av ständigt väntande är kanske något positivt, men för mig börjar väntandet bli uppgivet. Hur länge och hur mycket väntande kan en gammal kvinna sysselsätta sig med? Och det handlar inte ens om att sysselsätta sig, det är ett passivt tillstånd. Den som väntar gör sällan något annat än just det.

Så här kan det bli när skrivandet inte har någon planering, ingen idé, ingen synopsis… Å andra sidan dök just ett ord upp som jag letat efter i min hjärna de senaste dagarna. Visste att det var en skata, visste att jag fängslats av ordet när jag såg det första gången för flera år sedan – nu kom det tillbaka: zebraskatan, karaktär i manus av författaren Katarina Wikholm. Just nu skriver Katarina om AU, ”alternate universe”, alternativa/parallella världar. Obegripligt, spännande.

Halv fyra är min fötter omskötta, nagellacket borta och en kvart i ”socka med olja” genomförd. Skönt. Tror jag ska se om jag kan hitta en manikyrist som inte vill ge mig gelnaglar, eller annat konstigt. Bara sköta om, fila och lacka ofärgat. Eller så får jag göra det själv. Men, längtar efter att bli omskött, massage, händer, ansikte, klippa håret bra (inte som senast i Norrtälje, där min ordinarie var på sin årliga semester). Har tiden för mig.

Det här med att gå ner och trampa lite fram och tillbaka i parken runt hörnet är bra. Det får mig att röra mig på ett sätt som jag nog inte gör annars. Och det försätter mig nästan i ett meditativt tillstånd. Hela dagen idag har jag påmint mig om långsamhetens lov, det är också bra. Särskilt när jag ska ta mig upp eller ner, fullastad på olika sätt, inne i lägenheten eller dit när jag handlat. Gör mig mera medveten, kanske är det mindfulness.

Tror faktiskt att jag också ska sluta äta vitt bröd till frukost. Den där presumtive bagaren får ursäkta, jag behöver honom inte. Däremot vill jag ha Falu rutbröd, som inte är segt. Al Campo, eller var det Mercadona? Mera frukt, också till frukost – kanske inte lika vackert och välfunnet blandat som Isaac gjorde på Teneriffa, men ändå. Vet att jag mår bra av det.

Såg ett par personvågar på charity shop´en idag, motstod frestelsen att kliva på. Tänker inte köpa någon heller. Idag blev det en cortado på väg dit (på Take a Break), och två böcker i butiken. Tjocka. Kvinnorna där känner igen mig nu, vi småpratar (på engelska, de är engelska). Och de tar glatt emot de böcker jag bär tillbaka. Såg en riktigt rödrutig flanellskjorta idag, men den var lite väl röd för mig. Går inte ihop med min näsa.

Installerar Skype igen, tror jag lyckats sätta på kameran också, inför kvällens meditation. Kan fortfarande inte betala Ada via Handelsbanken, har alla uppgifter utom hennes adress – som jag nu bett att få. Hoppas det ska gå därefter, banken var inte särskilt informationsvillig. ”Ring.” Tänker jag nog inte göra. Avstår från meditationen i kväll, eftersom jag inte har betalat den förra.

Nu har jag ätit det sista av min pulpos-sallad, och en chokladbit därefter. Åter mätt och belåten. Längtar efter välgrillat/-stekt revbensspjäll och en god potatisgratäng, med lök och ost. Gratängen kan jag nog fixa, men revbenen? Kanske, med marinad och ugn. Eller den där ”fry´ern” som Johanna talade om, kanske den kan fungera. Får undersöka saken. När jag är hungrig igen.

I morgon kommer Johanna hit igen, med kläder förmodar jag, eftersom hon åker hem till Sverige och jobb på fredag. Måste komma ihåg att få hennes väns telefonnummer, ifall jag behöver det.

I morgon tidig förmiddag blir det en sväng till ”knäapparaten” i bouleparken igen. En av bra rutiner. Och någonstans ska jag hitta fina bordstabletter till det nya än så länge obefläckade soffbordet. Just nu har jag en kökshandduk och servietter under allt jag sätter där. (Ja,ja jag vet att någon tycker att ordet ska stavas servetter i stället, men det tycker inte jag.

Vindögd?

Hemma, i soffan, efter ett par timmar ute. Ett kort tramppass på en träningsgrunka vid boulebanorna, promenad bakvägen via ”gröna trottoaren” (som visserligen var grön, men också nerskräpad) till charity shop´en (två tjocka böcker och en liten väska, summa 4 Euro), Lidl för avocados och godis. Hem och fika på altanen tills solen drog sig tillbaka, nu ganska molnigt, 17 grader.

En skön utevaro (som det visst heter numera i polissammanhang), utevistelse är kanske ett bättre ord. Utevaro är nog detsamma som frånvaro… Kanske var jag lite frånvarande medan jag gick, det blev nästan meditativt, långsamt gående. Den där ”långsamhetens lov” är en bra fras att bära med mig, i trappor och annorledes. Kanske går jag numera som den gamla kvinna jag är. Länge gick jag som förr, snabbt och med god hållning.

Middag rester.