beskrivarblogg

Fredag 25 augusti 2023 – dimma. Den börjar lätta nu när klockan är halv nio, men var ogenomtränglig för ett par timmar sedan. Hämtade ut ögondroppar inför starroperationen, en sort med förmån och därmed lågt pris, en utan (200 kr drygt). Vad är det som bestämmer skillnaden?

Så for jag per GPS till Åkersberga och sight-see´ade en del. Träffade min tilltänkta hyresvärdinna på café Smörkransen, åt en mäktig kattbakelse (en del av intäkterna går till katthem), fikade och skrev på kontrakt om att hyra hennes lägenhet i La Zenia någon mil från Torrevieja, december – mars. Betalade en månadshyra som deposition. Tror det blir bra, vi gillade varandra. Och lägenheten är rymlig, men utan hiss. Det gäller att mitt knä fungerar.

La Zenia är förmodligen ett samhälle för turister – vinteravstående svenskar t ex. Det gör mig inget, det spanska finns i närheten. Och stället är inte vinterigenbommat. Har bokat flyg med Norwegian, Low fare+, totalt 2 636 inkl avbeställningsmöjlighet, missade att använda mina ”rewardpoäng”. Maten på flyget hoppar jag över. Checkar in en väska, och får därmed ha en i hatthyllan och en under sätet framför, eftersom jag har ”fast track”. Det är mycket med det jordiska, eller kanske med det himmelska…

Ser redan fram emot att få åka iväg igen. En annorlunda miljö den här gången, men hav nära – även om det nog inte lockar till bad i december. Fungerande bussar som gör utflykter möjliga, tänker inte köra bil där.

Lördag, disig morgon, 17 grader. Vind. Lindfrön propellrar sig ner på backen. Har just klarat av båda svåraste sudoku (pluralform?) i DN och wordle. Samt frukost. Nu vad?

Tar bilen och åker en sväng inom gårdens område, går längs vägen och hittar kantareller direkt, plus en taggsvamp och en sopp. Räcker till en kvällsmacka någon gång. Mobilen fulladdad, GPS på. Gick lite i skogen, men insåg att jag är för ostadig på benen. Hemma igen och nu doftar det svamp i köket.

Läser i Norrtälje tidning om åldringskollo och ser en förundrad äldre kvinna som klappar en ”mjukiskatt” – som bevars både låter och rör sig. Jag vill aldrig nånsin klappa en mjukiskatt, eller åka på åldringskollo. Oavsett hur gammal och dement jag blir.

Vinden tar i därute, det drar ihop sig till det regn som sägs ska komma till kvällen. Inget bad idag, det är inte kul när jag nästan blåser upp på badbryggan.

Klockan är bara halv ett. Middag idag blir hummersoppa ur frysen, med några gambas tillagda. Falu Rut till. Skippar lunchen eftersom jag just fikat med sista biten mandelkaka – köpte fryst sådan, den var alldeles för söt. Men köpt ska inte kastas, helst

Har dammsugit huset, skakat trasmattor, och flyttat några stolar runt matbordet i köket så att jag får bättre plats. Ensam på ena långsidan. Vid besök är jag beredd att flytta om.

I morgon ska jag leta mig till Tierp och systerdotterdotters namngivning, ettåriga Ida. GPS, börjar vänja mig vid att försöka höra vad som sägs. Titta kan jag inte, eftersom jag inte har någon hållare för mobilen. Och bilen är för gammal för GPS i bilen.

Det är ganska mysigt att sitta inne och se hur grenar och löv dansar utanför köksfönstren, stillnar och rör sig på nytt. Än trillar inga kvistar eller grenar ner, men massor av propellerförsedda lindfrön. Jag borstar trappen ofta.

24 augusti, torsdag, klockan är strax åtta och jag är färdig med wordle och frukost. Sudoku får vänta. Tänker åka in till stan tidigare än jag behöver, för att ta mig till Sophiahemmet och ögonundersökningen kvart över två. Bil till Rösa, buss därifrån. Och dit igen, då ska väl ögonen ha hunnit hämta sig för bilkörning.

Behöver kolla sjukresa till och från operationen, men får väl vänta tills jag har ett datum. Har sjukresekort, hoppas det gäller.

Har som vanligt vaknat ett par vändor i natt.

Mulet, blir kanske regn. Har just satt på en tvättmaskin. Och hänger den inomhus.

Tar bussen, sitter nu på café vid Östra station, KTH har just haft utsläpp av nya studenter. Har en dryg timme på mig, äter en kyckling/halloumi wrap, bjuds på dricka eftersom wrapen tog en stund. 80 kr, känns som mycket mat. Får köpa tandborste på apoteket här… Vad jag förstår så ligger Sophiahemmet alldeles bredvid här.

Kan inte ansluta till internet, ser ingen kod.

Har dock toaletten alldeles bredvid mig, bra. Kan behövas när jag druckit upp min Ramlösa.

Mycket folk i rörelse, många åker tydligen tåg härifrån, eller kommer hit per tåg. Många har så bråttom. Andra, ofta äldre, går långsamt, pratar ibland med varandra. De flesta har sin mobil i handen, eller hörlurar på huvudet.

Drar upp mina elastiska jeans över min numera runda mage. Sol nu, regn på väg in till stan. Kanske igen. Har min svarta parka med mig, ifall att.

En mycket lång man med en sån där liten Karl-Alfred ”smula” på huvudet orienterar sig om tågtider. Minns jag rätt, har Karl-Alfred en sån? Gillar män med hatt, oavsett form.

Försöker begripa vilket språk personalen i caféet talar med varandra – kan inte. Apoteksdörren öppnar utåt, opraktiskt för kvinnan med rullator. Jag blänger för att få tyst på en liten söt flicka med ryggsäck, som kommer in och sätter sig en stund. Hon skriker, antagligen som illustration till något på mobilen. Ser min sura min och tystnar medan hon flyttar på sig, utanför caféet. Två väktare med barska miner passerar. Ingår minen i yrkesutbildningen? Tas den på samtidigt med uniformen?

Hemma igen kvart i fem. Inga droppar i ögonen idag, bilkörningen gick därmed bra. Trevlig personal, har fått tid för båda operationerna i september, med undersökning om allt gått okej däremellan. Fullsatt buss, skolorna efter vägen slutar ungefär samtidigt som jag tog bussen. Några regnskurar, men inte när jag varit ute. Trött i knät, efter dagens nära 3 000 steg. Nu ska jag tillåta mig en Dry Martini, efter gårdagens återhållsamhet.

Sjukresa till Sophiahemmet och hem igen lär jag inte beviljas. ”Du är alldeles för frisk för det”, enligt läkaren idag. Så då får det väl bli samma ordning som idag, bil-buss-buss-bil. Brydde mig inte om att beställa några speciallinser à 7 000 kr styck. Inget som läkaren förordade heller. Trevlig och förtroendeingivande personal på Capio Ögon på Sophiahemmet.

Bokat om fotvården i september eftersom det krockade med återbesök för ögonen. Ny tid i början av oktober.

Ett öga jag skapade för länge sedan, så det är mitt fast inte

Tisdag halv åtta står rörmokaren innanför dörren. Jag dricker te utan hörapparater och hör honom inte förrän han hallåat ett par gånger. Nu har jag en fungerande icke-läckande kökskran igen. Det är den 22 augusti 2023 och lär bli både regn och åska framåt eftermiddagen. Än är det en Möte på fredag i Åkersberga med kvinnan som hyr ut lägenheten i La Zenia. bart mulet och lite blåsigt, ser inte skönt ut. Höst.

Rörmokaren har varit sådan sedan han var 16 år, nu är han 68 och jobbar enbart en dag i veckan, vanligen onsdagar. Den här onsdagen skulle de ha barnbarnet, så då bokade han in mig idag. Tacksam.

På torsdag är det dags för förundersökning inför starroperation. Möte på fredag i Åkersberga med kvinnan som hyr ut lägenheten i La Zenia. Söndag namngivningsceremoni i Tierp. Nästa vecka fysioterapeut för knät. Tur jag skrivit upp alltihop i Icas väggalmanacka som jag har liggande på köksbänken.

Det här är en lång dag, har gjort dillsåsen till kalvköttet, ska koka potatis senare. Såsen är så god att den riskerar ta slut före middagen. Färsk dill, inlagd i ättika, kalvbuljong och lite grädde. Ungefär lika gott som en perfekt currysås till kyckling och ris. Helst med Rajah´s curry.

Läser Luke Rhinehart´s Long voyage back, som flera gånger tidigare. En skildring av hur världen förstörs av kärnvapenkrig, och hur några försöker fly i en trimaran, över havet. Den boken är så realistiskt otäck att jag bara orkar läsa något kapitel i taget.

Det verkar som om höskörden på gården är avklarad, inga traktordragna flak med plastförpackad klöver åker förbi längre. Byter duk på köksbordet, ”för det lyster mig att göra så”, eller hur det nu var. Gläds åt mosters fina kökshandduk, med monogram KB i rött garn, till de röda rutorna i tyget. Mitt hem är en blandning av släktägodelar och auktionsköp, av sådant jag tror mig minnas varifrån det kommer, och sådant jag inte har en aning om. Vet i alla fall att mosters oranga kakburk med ett rådjur som dekoration, står bredvid Philippe Auriols fina plexiglastavlor på fällbordet över vedkorgen i köket. Färgerna passar ihop.

Moster finns också i den lilla burken med hål i locket, för snören. Den står på hyllan ovanför spisen, redo att nyttjas när jag vill binda upp en stek… Och hon finns i tavlan med orden ”Herre visa mig din väg”, med svart ram och ”silverglitter” i bokstäverna. Inte för att varken hon eller jag är särdeles religiösa, men för att tavlan är fin. Sondottern undrade försynt om jag var troende, när hon såg den. Nu samsas den tavlan ovanför dörren till toalettrummet, och där bredvid hänger ett ovalt tryck med madonnan och barnet, i vacker gammal träram. Spegeln på väggen intill främjar tankarna på gudstro. Tack kära moster för att du fortfarande finns i mitt liv. När det blir kallt senare i höst sover jag åter under ditt fina vaddstickade täcke, som du själv aldrig nändes använda. Det kan jag sörja över. Din tesil med gult träskaft hänger under ett rivjärn över vedspisen. Du finns här.

Och ja, jag har befriat mina tår från det nagellack jag har fyllt på, reparerat med, några veckor. Visserligen ska jag inte få fotvård förrän om en månad – enda lediga tiden – men man bör ha tagit bort sitt nagellack då… Så.

Klockan är fyra på eftermiddagen. Middagen är klar, det är bara spisen som ska sättas på.

Mina döda är omkring mig. De finns, de fanns – och jag finns. Än. Ett tag till. Planerar just nu att bo ära Torrevieja i Spanien över vintern. Kanske är det att finnas.

Måndag, yngste sonens födelsedag. Han är hemma och rejält hostig, ska röntga lungorna idag. Ingen kul födelsedag. Vill inte ringa förrän längre fram på dagen. (Har pratat med honom, han känner sig bättre, och röntgenmänniskan antydde att det inte var något konstigt.)

Här blåser det och är mulet. Kaprifolen i min lilla vas på köksbordet släpper några blomdelar emellanåt och vissnar vackert. I morgon lär rörmokaren komma tillbaka och laga min kökskran, enligt meddelande från gårdens förvaltare.

Vaknade i natt med rejält ont i knät, en konsekvens av stegen längs svampskogen häromdagen. Paracetamol enligt doktorns ordination, somnade om efter tre timmar… Nästa vecka dags för fysioterapeut, igen. Less på det här. Meta Welander tycker inte att det är helt 100 att fylla 99. Tror jag börjar förstå det, kroppen och resten vill nog inte riktigt vara med så länge.

Har klarat wordle och ultrasvårt sudoku, det supersvåra får vänta.

Läseer igenom texter jag skrev när mannen min dog, den 14 maj 2016. Jag använder skrivandet som ”självmedicinering” när livet blir för svårt. Gjorde det när livet kraschade 2009 på grund av mitt spelmissbruk, när sonen dog 2014, och då 2016. Likaså när min fd make dog, efter några sista år då vi levde tillsammans igen. Med hans demens, som blev vår demens. 2020.

Har alla orden tjänat sitt syfte? Kan de ge en annan människa nånting? Inte tröst, det tror jag inte på – men kanske igenkännande, känslan av att inte vara ensam. Samtidigt insikten om att sorg ser så olika ut, inte går att jämföra med någon annans. Kan någon känna igen sig ändå?

Jag visste inte att jag skrivit så mycket. Tiden springer ifrån mig, drygt sju år sedan du dog, mannen min. Är det så här för alla som får leva lika länge som jag, över 80 år. Syrran och jag gick igenom släktingarna i helgen – den och den var inte dement, den dog vid hög ålder, etcetera. Förmodligen ville vi försäkra varandra att vi skulle slippa ”leva i glömskan” som ett teveprogram om demens. hette Olika sorter, olika symtom.

Det bästa jag sett någonsin på teve om äldrevård och omsorg är ett danskt program. Personalen var välutbildad, kostnaderna för de boende inte högre än i kommunala sammanhang, men detta var privat. Startat och drivet av en ung människa. Tror det hette ”Dagmars minde”. Om vi kunde åstadkomma något sånt här i Sverige skulle jag inte vara rädd för att bli dement. Jag skulle vara trygg. Det är jag inte idag, inför att behöva bli omhändertagen av vårdinstans av något slag – omhändertagen är ett för vackert ord för det som kallas äldreomsorg.

Nåja. Än så länge har jag ett knä som inte fungerar som det ska, öron som behöver hörapparater om jag alls ska höra (väljer ibland att inte höra), och starroperation inom kort. Ny höft har jag fått och den är perfekt. Gallan besvärar mig inte, eftersom den är borttagen. Tänderna är omskötta. Solskador frysta och förhoppningsvis borta, innan de hinner bli något annat. Ekonomin är stabil, tack vare arv från fd maken och noll casinospelande.

Ensam. Inte så värst enastående längre, om jag någonsin var det.

Har tagit ner min svarvade vackra blonda trähäst från hyllan högt uppe, tvättat av den. En äldre man på mejeriet i Götene hade gjort den, och jag fick den av honom när jag besökte mejeriet i något Arla-ärende. Tror hans initialer är NJ under ena hoven, och årtalet 87 under den andra. Hon får bli namngivningspresent till lilla Ida, systerbarnbarn, på söndag. Hennes syster Ronja får tre Alfons Åberg-böcker, kanske har hon dem inte.

Så här är det. Liv och död, nytt liv – tack och lov än så länge, här i vårt land. Annorstädes annorlunda. Vägrar bli terror-rädd, men inte tack vare regeringens försäkringar. Vägrar ge SDs strateger och deras lögner, deras terrorskapande, någon näring. Men sörjer den värld vi skapat åt våra nya unga, åt våra barn och barnbarn och barnbarnsbarn.

Fredag 18 augusti 2023 – mulet eller disigt, solen syns i alla fall inte. Ska strax gå ut och kolla om tvätten är torr efter att ha hängt ute under natten. Det börjar bli en vana nu, att ligga vaken några timmar varje natt. När jag så väl somnar om sover jag tungt och vaknar tungsint. Idag var klockan över åtta, ovanligt sent.

Trodde jag skulle klara ultrasvårt sudoku, men det gick för lätt. Dvs inte alls. Så ringde syrran och tyckte jag skulle komma till Uppsala och äta middag med henne och vår andra syster. Så det gjorde jag. Tacksam att få parkera hos en av ena syrrans vänner.

På lördagen tog vi en sväng i svampskogen, eller snarare längs densamma. Vi gick skamlöst på en skogsväg och plockade kantareller och lätt ålderstigna Karl Johan. Ingen av oss vågade riskera benbrott i den steniga skogen. Jag rensade svampen hemma hos henne, och åkte hem. Trodde jag skulle ta ett välbehövligt dopp i Addarn, men där var ”folk” på bryggan. Någon ägarfamiljen närstående var förmodligen ute. Så det blev dusch i stället, och hårtvätt på söndagsmorgonen.

Nu har jag klarat dagens hjärnträningsprogram (supersvårt och ultrasvårt sudoku i DN, och wordle), så vad ska jag göra resten av denna söndag, där solen nu faktiskt tar sig igenom molnen. Mina små Karl Johan-fragment torkar på ett bakpapper ovanpå spisen, efter en kort och lagom varm vända i ugnen i går. Det blir inte mycket kvar när de rensats, men det doftar gott i köket.

Läser en stund ute på altanen. Solen gömmer sig, skönt ändå med morgonrocken på.

Klockan är halv ett när jag går in och klär på mig. Tar fram revben (redan färdiga) ur frysen, tänker mig den halva sötpotatisen från kylen till, i ugnsbakade klyftor. Och tomater med mozzarella, lite kryddor och olivolja. Bra söndagsmiddag, även om jag längtar efter färsk fisk.

”Killarna” på gården jobbar med klöverskörd hela helgen. Traktorer och andra arbetsfordon bogserar vita paket till vinterförvaring. Än har det inte regnat på vare sig den slagna klövern, eller den förpackade.

Mina Karl-Johan i små, små bitar är nu torra nog att slippa ugnen. Vill ha flera. Kanske en tur med bilen härhemma i morgon, och försiktigt skogsklivande bland vildsvinen… GPS på.

Igår och i förrgår, hos syster min, ägnade jag flera timmar åt att försöka återställa muspekaren på min laptop. Den försvann redan hemma innan jag åkte dit i fredags. Jag var inget trevligt sällskap, tur att hon tål det. Igår lyckades jag få igen den där pilen, men den var jättestor. Och jag fick ner den till mera normal storlek. Fråga mig inte hur eller vad jag gjorde. Vet tyvärr inte till nästa gång det händer…

Tror att Microsoft jäklades med mig apropå min prenumeration på större molnlagring, och dito synkronisering. Gillar inte, vill helst bli av med gratismånaden för det här större molnet, men hittar inget som talar om hur. ”Hantera prenumerationer” ger mig ingen vägledning. Så nu kommer jag att framöver betala 65 kr ca för något jag inte vill ha, varje månad. Önskar att någon nära sa åt mig att inte gå på sånt!

Tisdag 15 augusti 2023 – Sofias (sondotter) födelsedag. Sol och lätt vind. Har parasollet uppe och sitter ute och skriver. Det fungerar så länge jag är i skugga, och har ökat storleken på mina bokstäver. Och kan hålla rätt på pilen…

Läser förströelselitteratur (Vincenczi) utan att förströs mera än måttligt. På lördag ska jag träffa den kvinna som hyr ut lägenhet i La Zenia, nära Torrevieja, flygplats Alicante (tror jag) i Spanien. Kanske blir jag där över vintern. Verkar vara hyfsat varma dagar, och kalla nätter. Har inte hittat något i Puerto på Teneriffa, där jag hellre varit. Bara en ”studio” utan sovrum, och det vill jag inte ha i fyra månader. (Mötet senareläggs p g a kvinnans barnvaktande.)

Önskar att jag kunde få liv i mina karaktärer, Kristina, Andrès, med flera. Gör inget för att få till det. Sitter, leds, tröttnar. I de här sammanhangen har jag inte tillräcklig uthållighet. Och ingen disciplin.

Parasollet tar vind, men än står det kvar. Det är varmt och skönt, och jag är för lat för att ta mig ner till sjön och ett dopp. Igår såg jag att det var väldigt högt vatten. Paret lom syns inte till, de kanske flyttar längre söderut över höst och vinter, när de är klara med familjelivet? När jag vill kolla på Google har jag plötsligt inget internet.

På med solhatten, solen rör sig ju, och jag orkar nästan inte flytta på parasollet, foten är för tung. Än fungerar det, men sola vill jag inte efter frysningen häromsistens på hudmottagningen.

Det här är vad mitt liv omfattar just nu. Tråkiga notiser om min vardag, och att jag vill skriva, men inte gör det. Att jag vill träffa en man, men inte gör någonting för att det ska kunna ske. Att jag är trött på att vara ensam, men också inte riktigt orkar med att vara social. Klarar inte längre att vara rimligt hänsynsfull när någon reagerar annorlunda än jag skulle gjort. Blir alltför lätt alltför skarp, eller uppfattas åtminstone så. Tänker på mannen i norr som jag pratade med länge och intensivt per mejl för något år sedan.

Till slut erkände han att han inte kunde ”tassa på äggskal” (minns inte exakt hur han uttryckte det, men det handlade om att inte kunna stå för den han var, av ”hänsyn” till min uppfattning). Där blev olika politisk syn det som avslutade kontakten. Jag hade gjort klart att SD inte var något jag tolererade. Och det gjorde han.

Någon har talat om för mig att jag är ”judgemental”, dömande, fördömande. Det stämmer säkert ofta. Inte tolerant och smidig. Alltför snabb i mina omdömen, och med mina synpunkter. Och ibland inte alls, moltyst, vill bara därifrån, vet att om jag säger det jag känner (och ibland tänker) så är det fel, kommer inte att accepteras, få konsekvenser jag inte vill ha.

Man kan tycka att jag borde ha blivit en balanserad, klok och förnuftig äldre dam vid det här laget. Dit tar jag mig nog aldrig. Vill förmodligen inte bli det heller.

Så, för att tala om något annat. Jag längtar ut i svampskogen, men törs inte. Vildsvin och opålitliga ben får mig att sitta där jag sitter. Och se allas bilder på fantastiska svampfynd. Som de jag själv brukade lägga ut på Facebook så sent som i fjol.

Onsdag – rörmokaren kom och någon del i kökskranen gick sönder medan han höll på. Han jobbar bara en dag i veckan, och delen kanske måste beställas – men om jag är försiktig kan jag nog hantera kranen vid diskbänken. Okej, allt är bättre än en pöl med vatten under kranen.

När jag for tillbaka hem efter att ha handlat i Norrtälje, hade ”skördetröskan” som skulle jobbat på gården lyckats tappa en stor och tung grej på ett päronträd vid ”ensamma gården”. Halva trädet borta, vägen blockerad – men det klarade min förvaltare så småningom, och jag kunde köra förbi med min lilla bil. En bult hade gått sönder… Min lilla kranpackning är ett ”piss i Nilen” för att tala med min sedan nu drygt sex år döde käraste.

Mina stuprännor lär få vänta, viktigare saker behöver hanteras.

Har i alla fall badat idag, men gillar inte när vattnet i sjön stiger upp över badplattformen. Kom dock både ner och upp. Och det var skönt. Nu har jag ätit middag, en crèpe med räkor från Flygfyren, à 50 kronor. Sallad. Ett glas rödvin, Lisa, till.

Släpper ut en geting. De är inte lika många som förra veckan, skönt. Vildsvinen däremot har bökat upp ett stort område på grönytan bortanför mitt köksfönster, och dessutom längs vägen ner till sjön. De tycks inte hitta det de behöver i skogen. Tacksam att de håller sig undan när det är dag.

Har också gjort ett lass med pickles idag – skivade morötter, paprika – både grön, röd, små orangea, spetspaprika – steklök (i brist på pärllök), vitlöksklyftor, och massor med små blomkålsbuketter, ett par skivade Västerås-gurkor. Nu vilar alltihop (efter att ”hårda” grönsaker förvällts i lätt saltat vatten) i en förberedande lag med 1 liter vatten och 1 dl salt. I morgon är det dags för ättikslagen, med kryddor och dill.

Jag var less på den färdigköpta.

Och jag har kommit ihåg att ställa ut soptunnorna. Att spreja med ättika blandat med vatten och en droppe diskmedel i tunnorna tar effektivt död på de äckliga vita små fluglarverna (?) som krälade runt när det var riktigt varmt. Tunnorna töms var fjortonde dag, och det är lite för sällan när det är varmt.

Idag får jag inget gjort. Stekt fläsktärningar till kvällens ugnspannkaka. Glor på vädret utanför fönstren, när inte regnet hänger i luften kommer det ner. Bad lockar inte idag. Är less. Fortfarande iklädd morgonrock när klockan är kvart i tolv.

Har plockat lite bland alla dukar jag har och inte använder. Dito bland lakan i linneskåpet (vackert ord) – behöver inte alla jag har, inte alla örngott heller, eller kökshanddukar. Det mesta av allt det här är kvar av sentimentala skäl, jag minns varifrån det kommit, ibland vem som fållat och sytt monogram och hängare, virkat spetsar.

Någon sitter på sin altan, tittar på molnen och tänker. Kanske under tak. Jag sitter på altanen, utan tak men det regnar inte nu, vet inte om det jag gör är tänker. Minns, glömmer, vill inte komma ihåg, gör det ändå, ältar – som vännen som skrev om ältande och att dränka en fisk. Ungefär så. Morgonrocken, den gamla, fd makens redan länge gamla, är fortfarande på.

Funderar på vinterboende även i år. Här eller där. Försöker bestämma mig för vad JAG vill, svårt. En lägenhet utan hiss, med två trappor och väldigt rött kök? En etta i Puerto, nära trafik och annat, och dyrare?

Läser parallellt Penny Vincenzi´s Överraskningen, där kvinnan får ett oväntat, stort arv. Med allt det medför.

Jag förväntar mig inget arv, jag har råd att betala för att bo fyra månader annanstans än i vinter-Sverige. I alla fall ett år till. Vad får jag i gengäld – vilket bokstavligt ord. Jag slipper skotta snö, slipper elda vedspis som inte vill, slipper frysa i dåligt isolerat hus. Är lika ensam där som här. Kan bjuda in gäster (om det jag hyr är tillräckligt stort). Får all tid jag nånsin kan behöva för att skriva – vilket jag hittills just inte gjort.

Kan möjligen tvingas bättra på min dåliga spanska, för det blir nog Spanien igen.

Måste också påminnas om att ingen annan än jag själv hittar på vad jag ska göra varje dag. Där liksom härhemma.

Tja.

Sätter på ugnen när klockan nästan är fem, läser lite till i förutsägbar Vincenzi-bok. Tröttnar, kollar pannkakan som inte är klar än. Men snart. Färre moln, mera ljus därute. Vildsvinen har tuggat på grönskan en bit bort, också förliden natt. Har omedvetet längtat efter att få använda just det ordet, förliden.

Och idag måndag morgon skiner solen, träden gör långa skuggor över gräset.

Torsdag 10 augusti 2023 – har regnat under natten. Sovit till och från, nu är frukosten avklarad. Såg råbocken röra sig elegant nedanför huset tidigt. Den yngre delen av familjen kommer i morgon hit till landet för kräftfiske. Jag är numera glad att slippa sådana nöjen. Jag låser och åker hem till mitt, efter att ha vänt tillbaka för att hämta kvarglömd router. Hann bara åka en kort sträcka.

Hemma igen, efter att ha handlat. Gör kalops av högrev, lägger två entrêcotes i frysen (i varsin påse, kort datum), en fläskfilé hamnar också där, liksom fyra lagom stora påsar med utplattad köttfärs. Kantarellerna från igår blir tre påsar, att njutas någon gång framöver. I kalopsen hamnade köpta bruna champinjoner, schalottenlök och morötter, lagerblad. Vad är det för skillnad på köttgryta och kalops? Inte någon stor när jag lagar. Handlar kött på extrapris, och gillar Ica i Arninge där seniorkort ger mig 50 kronor om jag handlar för 500 kr. Och det gjorde jag.

Är mör i kroppen efter skogsvändan igår. Trist att inte kunna, att inte orka. Att ha ont. Svårt att vänja sig.

Regnet fortsätter hela dagen, runt 14-15 grader. Inte lockande med något bad. Idag heller. Slänger blommorna som är halvvissna i morgon, de får stå lite till. Vänder på vasen så jag slipper se de som vissnat helt.

Nu fredag runt lunch har jag slängt blommorna, lämnat böcker i Norrtälje, och tagit ett snabbt dopp. Tvättat en trasmatta och stora lakan (inte i samma maskin). En gammal och trasig björk har sågats ner i allén till badhuset. Ett kokt ägg och två smörgåsar blev lunch. Köpte gula plommon igår, de går inte att äta på länge. Testade ett, som hamnade i kompostpåsen.

Tar in tvätten, regnmolnen ser hotande ut och vinden ökar. Regnet kom, men bara några droppar.

Försöker förgäves hitta möjlighet till autogiro/stående inbetalning av hyran till min värd, som har bankgiro, men inte autogiro. Lätt att missa eftersom det heller inte kommer någon avisering… Och när jag har för mycket annat i huvudet så missar jag. Nu åtgärdat.

Nu lägger jag ner verksamheten för dagen.

Min oklippta gräsmatta

Tisdag 8 augusti 2023 – regn. Lindens löv är vackert nytvättade, bilen ser ren ut. 16 grader, är sommaren redan slut? Den stora haren äter därute i grönskan. Jag bäddar om i gästrummet. Och fikar. Flyttar kaffemaskinen utom synhåll, ett dyrt felköp. Kaffet blir visserligen starkt, men inte varmt nog att tåla en skvätt mjölk… Klockan är snart tio.

Vad ska jag ha den här dagen till?

Mina frysta solskador är numera röda och fnasiga. Som de ska vara enligt informationen jag fick på hudmottagningen. Och doktorn som per mejl fick min begäran om recept på smärtstillande plus röntgen av mitt knä, han har semester. Åter nästa vecka.

Sudoku vill inte idag, Wordle på fjärde försöket.

En Bokbörsen-bok ska levereras, men den får vänta till i morgon. Idag har jag ingen lust att gå utanför dörren. Läser The Innocent Mage av Karen Miller, tillräckligt tjock. En andra del i bokhyllan. De förströr mig några timmar, även om jag läst båda tidigare.

Vinden tar i därute. Nu har jag gjort Hirams svartvinbärssylt, hoppas det fungerade med lite syltsocker i det vanliga strösockret, hade inte tillräckligt. Bären från i fjol. 1kg vinbär, 1 liter vatten – koka 15 minuter. Rör ner 2 kg strösocker tills sockret löst sig, häll upp på rena burkar och förslut. Det doftar gott i köket.

Fortsätter läsa.

Så regn igen, nu lätt duggregn som blåser upp på fönstren. Provsmakar sylten, den godaste.

Torsdag, dagsregnet mattas av lite på eftermiddagen. Blåsigt. Har inte sett någon blodmåne. Sophämtning, minns aldrig vilken torsdag det sker. Hade glömt ställa ut tunnorna, men den snälla sopbilsföraren tömde ändå, och ställde tillbaka tomma tunnor. Inget bad idag. Det känns som höst, lindens propellerfrön far i luften. Än får jag behålla vitklöver, rölleka och blåklockor i gräsmattan, kanske finns det ännu några bin i närheten som gläder sig. Övriga gräsytor på gården klipps hela tiden.

I morgon koll av ”solskador” – under förutsättning att jag hittar dit till mottagningen. Mörby är inte direkt hemmatrakter. Får ta god tid på mig. Har också skickat mejl till ”min” läkare på vårdcentralen i Norrtälje. Han rekommenderade ”kontinuerlig dos” av typ Alvedon för mitt onda knä, båda glömde vi att ordna med recept. Apotekets 20-förpackningar räcker inte långt, större förpackningar är receptbelagda. Passade också på att fråga (igen) hur jag ska bete mig för att få röntga mitt knä. I slutet av månaden är det ett halvår med begränsat promenerande och ont.

Fredag morgon visar att det regnat under natten. Tar fram pajdeg ur frysen (köpt) för att göra västerbottenostpaj till kvällens kräftor. Ska riva ost också, på min gamla Molinex.

Idag löser jag både supersvårt och ultrasvårt sudoku i DN och klarar Wordle på två försök. Antingen är jag klokare än vanligt, eller så är problemen enklare.

Halv två (har tid kvart i tre) sitter jag utanför SkinDoc´s lokaler på Svärdvägen. Tog mig dit via GPS, snurrade runt ett antal gånger (man förväntas kunna läsa nätt och jämnt existerande gatunamn medan man passerar) – kom rätt till slut. Har parkerat för 50 kr, hoppas det räcker.

En timme och en kvart, vad ska jag göra? Skriva? Har just nu ingen aning om hur jag ska ta mig härifrån – men får väl lita till min kvinnliga vägvisare i mobilen. Som numera också har en app för Easy Park. Skönt att jag hade tid att åka fel både hit och dit. Hem behöver jag bara ta mig in till Norrtälje för att hämta Anders och Lotta, någonstans. De åkte tidigt och skulle ”skrutta runt” lite tills jag hör av mig. Har handlat, tappade lappen så det blev väl lite si och så. Fick i alla fall tag i Marezzo på systemet i Arninge, den sorten finns inte i Norrtälje.

Hissen upp till femte våningen är en sån där som har fönster runt om. Hämtar en Sanpellegrino Naturali Limonata (italiensk läsk) som jag köpte på Ica. Godare när den är ordentligt kall, duger nu. ”Med råvaror av naturligt ursprung, tillverkad av italienska citroner”.

Någonting brusar kraftigt där jag sitter. Vet inte vad, dämpar med hörappaterna men det hjälper just inte. Tar ur apparaterna, kan ju sätta i dem om de behövs. Det är praktiskt ibland att vara tämligen döv. Sitter så att jag ser vilka som går in där jag ska gå in om en timme. Mest gamla (tänkte jag, tills jag insåg att jag hör till den kategorin numera). Nåja, jag åker inte rullstol, går inte med käpp, eller riktigt dåligt utan käpp. Än.

 En gubbe in till receptionen, ett par (man och kvinna) ut.  Och nu en kvinna med följeslagare och rullator. Hon sätter sig på en bänk och han kollar sin platta, kanske väntar de på sjuktransport. Två män och en kvinna in. En taxi står utanför, men paret på bänken sitter kvar. Taxin åker. Anders ringer, hinner inte svara eftersom mobilen låg i ryggsäcken. När jag ringer upp ”kan personen du försöker nå inte ta emot ditt samtal”. Kanske en fickringning. Så ringde han upp, han ville kolla om han kunde köpa något gott vin. Jag talade om att jag hade vad som behövs. De går förmodligen till biblioteket så småningom, hade just ätit gott på kinarestaurangen. Bra, då är de inte vrålhungriga när vi ses.

Gubbe med käpp ut. Murgrönorna på bordet, mini, är konstgjorda. Det ger mig lust att kolla om svärmorstungorna, maxi, också är det. Här finns sittplatser för ett femtiotal människor, jag är ensam. Medan jag kollar mobilen har kvinnan med rullator och yngre medhjälpare försvunnit, och ännu ett annat par kommit ut från mottagningen. Kanske finns det flera kliniker i huset, inte enbart den jag ska till?

Går in till receptionen och betalar mina 250 kr. Ber dem stänga av hissmusiken, och det gör de (eller åtminstone dämpar den kraftigt). Tacksam. Två personer väntar i väntrummet. ”Du är tidig”, säger flickan i receptionen. Det stämmer, en halvtimme tills det blir min tur. Talade inte om att jag suttit utanför en bra stund.

En ful fjärilstavla av modernt slag sitter på väggen mittemot min stol. De unga flickorna som sköter mottagandet pratar högt och fort, en av dem vänder sig mot oss väntande och gäspar stort. Antagligen är det ett tråkigt jobb, det enda roliga är nog att prata med kollegorna. Nu kommer en äldre läkare och släpper in en äldre man genom dörr märkt Läkare B. Och kvinnan som väntar liksom jag får sällskap av sin man. Vi är därmed fortfarande tre som väntar.

Ser just att det finns Läkare C också, lite längre in. Antagligen slipper jag åka i den där läskiga hissen. Läkare B är färdig med sin patient, och Monica Larsson ropas in. En stund senare är det min tur, hos läkare C.

En vacker grek med halvlångt svart hår, hållet på plats med en guldskena. Han kollar noggrant mina solskador, bryr sig inte om det för ögonblicket läkta märket på handen, skadorna i pannan och på näsryggen fryses. Snabbt och inte särskilt obehagligt. Ett förstadium till skivepitelcancer, som sällan utvecklas. Får information per papper med mig, klart på en kvart. Därefter vidtar hemfärd via GPS, och så småningom kan jag möta mina gäster i ett störtregn i Norrtälje.

Vi åkte hem och åt paj och kräftor, stora turkiska som inte smakade mycket. Nöjda ändå, glada att ses.

På lördagsmorgonen lyckades jag betala parkeringen hos Easy Park. Allt väl för ögonblicket. Solen skiner, men sägs upphöra med det vid lunchtid. Regnet verkar fortsätta hela helgen och större delen av nästa vecka.