beskrivarblogg

Nyss, nåja, ganska nyligen, var jag rörlig och energisk och gladare än jag är numera. Alldeles nyss vräkte regnet ner (och in, eftersom myggfönstret fortfarande satt i) – nu är himlen fortfarande mörkt mulen i ena änden och ljusare molnig i den andra.

Har gått igenom, ögnat igenom, utskrivna sidor fulla med ord. Många av orden berättar om död och elände, om skrivande som inte kommer till skott, om ensamhet och längtan. Om en kropp som börjar svikta, eller kanske rättare, om ett knä som sviktar. Att kroppen inte är ung längre är inte mycket att göra åt. Letade efter en kopia på förlagskontraktet, hittade inte.

Alltihop lämnade mig i en dimma av förlust, av sorg och ledsnad. Saknad. Så de här orden blir tämligen desamma som alla de föregående.

Laddar min gamla laptop, men hittar inget kontrakt där heller. Och så försöker jag få igång Jans platta, som kvickt tog sig upp till 93% laddning, men nu segar på 94… Blev till slut fulladdad, har legat några år.

Lade in dill igår, kokar kalvkött idag – kanske kan en formidabel dillsås till kött och potatis bli en humörhöjande middag. Buljongen är bra, har ingen grädde. Och inget gott rödvin hemma, viño verde eller verdicchio får det bli till maten.

Har lyckats ställa in ljud till GPS´en som ska visa vägen till hudläkarmottagningen i Mörby på fredag. Visserligen tycker appen att jag ska ta omvägen via Bergshamra innan jag kör ut på E18, men det bryr jag mig inte om. Det är sluttampen jag vill åt.

Nu är dillsåsen avsmakad, och den är verkligen formidabel – behöver nästan inte något kött till. Ser fram emot middagen. Någon svensk dill i lösvikt fanns inte i butiken, denna kom från Italien – och den var fräsch och fin. 150 ca kronor per kg.

Har beställt toner till skrivaren, och får en stekpanna på köpet. Vet att den är bra, har en redan, men denna kanske kan bli en bra present till någon behövande.

Tisdag, den första dagen i augusti. Sommaren går fort. Kör en tvättmaskin och chansar på att regnet inte kommer förrän vid lunchtid. En liten envis fluga far omkring mig. Vildsvinen har bökat upp en del av grönskan bortanför vägen utanför mitt köksfönster.

Eftersom jag har jäst i kylen blir det kanske ett ovant bullbak idag. Har i alla fall tagit fram smör till fyllning… Något blir det i alla fall, degen jäser nu. Hoppas jag. Och tvätten hänger på tork, regnet dröjer nog en stund.

Det blev något. Det här receptet smulade jästen i mjölet och hällde på degspadet därefter – ingen bra metod tror jag. Bullarna är ganska goda, borde varit godare. Första bullbaket på många år, får vara godkänt. Det sägs ju att övning ger färdighet…

Gick och badade, gick är fel, tog bilen. Så hem till middag med färdigköpt rostbiff och potatissallad. Pratade med yngste sonen som kanske kommer hit i helgen, tillsammans med sin vän. Tvätten får torka färdigt inomhus.

Onsdag morgon. Vaknar tidigt och ger upp försöken att somna om. Fortsätter att läsa igenom gamla skriverier. Något går nog att använda, men till vad. Boktitel Sorgkanter föll mig in, men är förmodligen inte särdeles säljande. Om det är det jag vill. Gläds åt kommentaren i bloggen: ”Tack för din bok. Den kanske räddar mig.” Eftersom jag hittills bara givit ut en bok, Free Spin, så utgår jag från att det är den som åsyftas.

Pratar med syrran i Uppsala, hon virkar för ögonblicket en mössa åt sig själv. Barnbarnen växer fort och har fått både stickat och virkat. Önskar ofta att vi tre systrar bodde närmare varandra – vilket skulle innebära en flytt till Uppsala för min del. Inget jag vill.

Tonern i skrivaren tog slut idag – det visste jag inte när jag beställde ny i måndags.

Det blir rostbiff och potatissallad, pickles till middag även idag. Har tvättat min illgröna i Puerto de la Cruz inköpta klänning. Ser ut att ha gått bra, men har inte provat. Jag väger för mycket, mera än på länge. Inte att förundras över, som jag äter och dricker. Nu skiner solen och lockar mig nästan till sjön. Men bara nästan. Det blåser lite för kraftigt för att det ska vara fint därnere. Två böcker beställda på Bokbörsen idag, inga stora pengar men allt som kommer in är bra.

Läser Koka björn på Storytel, av Mikael Niemi. Det är den sortens bok som jag bara kan läsa ett par sidor i taget. Språket är så vackert, och jag blir så rädd inför vad som kanske ska komma, att jag behöver ta en paus. Det är författarskap.

Lördag, 22 juli 2023. Bad tidigt, kändes kyligt i vinden, var skönt. Plockade några blommor att sätta i min nyputsade gröna glasvas. Någon sorts lejongap, käringtand, rödklöver, haröron, rölleka och renfana. Dagen har tillbringats på altanen, i skugga, läsande. Nu behöver jag hitta andra böcker att läsa. Vädret har varierat, moln ibland, sol mest, vind. Och getingar som surrat runt mig. Gillar inte sådana.

En fågel som jag hittills aldrig sett landade på altanen, nära det sly som tränger sig in från utsidan. Brunspräcklig, större än en gråsparv, med ganska lång stjärt, satte sig platt mot golvet. Hur ser en nattskärra ut? Tror det var en sådan, efter koll i fågelboken. Tidigare idag, utanför köksfönstret, två gröngölingar med två ungar, den ena vuxna åt energiskt upp en vinbärssnäcka, delade inte med sig. Och på andra sidan vägen frukosterade en stor hare på det nya gröna. Ser spår av vildsvinen när jag går ner till badhuset.

Själv har jag hängt vitlök på tork över vedspisen.

Tidig middag/lunch idag – pepparrotskött med sås och potatis, kvar från igår. Förstärkte pepparroten med lite wasabi (som ju är mest pepparrot i alla fall).

Nu snart halv sex en Dry Martini. Wordle klarades på fem försök, sudoku inte alls. Tror inte det har med vartannat att göra.

Längtar ut i skogen, vill ha kantareller och Karl-Johan, vägrar köpa. Längtar till havet också, även om Addarn är bra.

Så här års känner jag mig definitivt privilegierad att få bo här. Tack Mats, som hjälpte mig när jag behövde det som mest. Kan idag inte tänka mig att ständigt bo i stadsmiljö, utan ängar, kullar, skog och sjö, tystnad, nära. De sista åren med Jan i Sundbyberg for vi emellan där och här. Vintertid kan jag absolut tänka mig att bo annanstans. I varmare klimat. Också kommande vinter, ännu oklart var.

Jag morrar över allt lindfnas som hamnar på bilen, fågelskit också. Och älskar att vara här, ibland med någon vän inneboende några dagar, oftast ensam.

Alla som känner mig vet att jag gärna skulle ha en kärlek igen, en man att älska och vara tillsammans med. En som gillar sex på det sätt vi kan, som tycker om och kan öppna ostron, gillar att laga mat, kanske också baka, leka, spela canasta (som jag nästan glömt). Någon att dela vardagen med, ofta – men inte alltid. Behöver ingen som alltid är här, ingen som alltid vill ha mig där. Men någon som vill leva tills livet tar slut, vara levande hela vägen. Någon som är lekfull och lagom galen, pålitlig och påhittig, någon som står ut med mina tysta och nedslagna vändor allt emellanåt. Någon att prata med, som inte alltid förstår, men som vill förstå, som jag vill förstå.

Men någon Tinder-registrering blir det inte, vilket en vän föreslagit (det är väl där man dejtar och svajpar). Gillar inte tanken. Och så sitter jag här, ensam. Ingen trillar in genom ytterdörren. (I höstas gjorde en man det, men han var väldigt ung, ca 30, och hade gått vilse i skogen när han var ute för att plocka svamp. Mobilen hade lagt av, han bar sin lilla hund eftersom vildsvinen hördes överallt, och det första han sa när han bankat på min dörr var ”jag vet inte var jag är”.) Allt ordnade sig. Hans närboende pappa kom och hämtade sin son. Tacksam att jag vågade öppna och att han vågade banka på dörren.

Min sondotter har föreslagit att vi ska åka Finlands-färja tillsammans… Tror inte det. Kontrasten är lite väl kraftig. Vänförfrågningar på Facebook av stiliga (förmodat amerikanska fd militära) män tar jag bort, tror inga sådana förfrågningar numera är okej. När rimligt vettiga män börjar tilltala mig med ”raring” backar jag och deletar.

Så hur går det till? Må jag vänta tills jag träffar någon pratbar gamling på äldreboendet? Eller kanske invänta den befriande känslan av att faktiskt inte ha någon framtid, den som Carl-Göran Ekerwald skriver om i sin senaste bok ”Fördelen med att bli gammal”. Läs den. Jag ska läsa om den.

Fågeln syns om du förstorar bilden, vid bordsbenet.

19 juli 2023 – hemma igen efter ett besök i Avesta igår med mina två systrar. Träffade kusin Lena och pratade, kom ihåg och hade glömt. Monumentalt regnväder på hemvägen, men vi kom hem. Jag stannade hos yngsta syrran över natten, trött i kropp och själ efter att ha besökt min födelsestad för första gången på länge. En fin dag, som avslutades med Hasse&Tage och Gula hund. Och tankar på hur de texterna skulle hanterats idag…

Nu hemma hos mig. Det blixtrar och regnar, åskar förmodligen också, men det hör jag inte. Tog in dyna etc från altanen i precis rätt ögonblick. Har köpt en kaffeapparat med ”coffeepads”, provat en vända (två, eftersom den första var kall, hade glömt att sätta på maskinen). Tja. Nu står den vid diskbänken och tar plats, den jag ville ha (aningen mindre) fanns inte.

Var in en vända på Ikea och handlade servietter, en ny ram till föräldrarnas bröllopsfoto, och två formar, en sån där delbar för tårtor etc och en för matlagning i ugnen. Blev trött, som alltid där. Så har jag plockat fram de böcker som beställdes igår, lämnar dem i morgon, fem färre i bokhyllorna. Dagens försäljning var Rolf Blombergs Vilden, två böcker av Richard Swartz, Ett hus i Istrien och Room Service, Berlin – slutstriden 1945 av Anthony Beever. Och Dominique Donne´s A season in Purgatory. Blandad kompott (är det en sån där som jag just nu inte kommer ihåg, där man använder två likartade begrepp samtidigt, vad heter det?). Det här är en åldersåkomma som blir allt vanligare, att inte hitta det man/jag vet att jag vet…

Nu har jag tagit på mig syrrans avlagda olivgröna kofta, den är skön. Passar väl till min solbränna dessutom. Mitt knä gör ont, i morgon ska jag försöka få en ny tid hos fysioterapeuterna som är anknutna till vårdcentralen. Så här kan jag inte ha det. 2 700 steg idag och ungefär detsamma igår (tror jag) är mer än mina ben klarar numera. Och om en vecka är det fyra månader sedan jag skadade mitt knä.

Läser en bok jag hittade i min systers bokhylla, The Switch av Beth O´Leary. Hon har ett mera ambitiöst innehåll i sina hyllor än jag, den här fick jag och kan sälja när jag läst den. Hittills verkar den tillräckligt bra för att läsas ut.

Något ur frysen till middag, lite oklart vad, och kokt potatis till, sallad etcetera om jag ids. Klockan är kvart i fem och det regnar. Det blev inget bad idag. Det rinner ymnigt från överfulla hängrännor runt huset. Snart växer det träd där i myllan. Och jag klättrar inte längre för att tömma dem. Kajorna gillar att leta mat där ibland, och rafsar ut en del. Mera är kvar.

Tautologi var det begrepp jag sökte för en stund sedan. Ja, ja, det är bara att vara tacksam att det alls dök upp. Igår bestämde vi fyra kusiner att det här med att glömma namn (och annat) är ett ”normalt” åldersinfall. Även om det är trist och ibland besvärligt. En av oss hör utan hjälpmedel, två av oss har hjälpmedel, men använder dem inte, en (jag) har och behöver hjälpmedel för att alls höra.

Burken från frysen visade sig innehålla fläskfilémedaljonger (!) med svamp och gräddig sås. Blir bra till middagen. Med snabbsaltad Västerås-gurka till. Och resten blir middag idag, torsdag. Har nyss övergivit altanen för ett störtregn. Syrrans kofta på, inomhus. Mera inbillning än fakta att det känns ovanligt svalt.

Inget bad idag, men boklämning (plus ännu en till Bokbörsen) och inköp, fika på Flygfyren. Trist (fesljummet kaffe, överkokt varmkorv, mjuk wienerbrödskam) – inte något jag gör om. Det är ganska skönt att sitta inne och läsa. Har just insett att myggfönstret som hittills enbart använts i det andra sovrummet, fungerar även i mitt rum. Det där med att sitta fast i alltför stelbenta uppfattningar om vad som är möjligt… Det gjordes av mannen min för fönstren inne i det som då var vårt sovrum. Nu ser verkligheten annorlunda ut, men myggfönstret består och fungerar. Mera flexibelt än jag.

Hur kommer det sig att min hjärna väljer att minnas att farbror Emil (gift med morfars syster Anna) i Gustafs, var så stolt över sina byxor i ”terylene”. Uttalat så som det skrivs, med ”e” på slutet. Han är död sedan länge, jag har en vag känsla av att han nog inte var någon snäll man, brallorna är borta. Jag fick vackra spetsar som Anna virkat, har ännu ett örngott med dem. Och dottern Lisa hade en son född på samma dag som min syster, Sven-Erik, kanske finns han i livet. Jag vet inte, minns bara ”terylene”. Dessutom tror jag mig minnas att en av makens vänners pappa fick någon sorts licens för terylene, och det var lönsamt…

En människas hjärna är förunderlig, också när den inte är det längre. Min fd man kom ihåg sådant jag glömt, jag kom ihåg sådant han glömt. En fungerande kompromiss, så länge den varade. Tills han dog, inte av demensen, men av covid. Ännu en av livets och dödens förunderligheter.

Finns terylene idag?

En doftande rosbuske på Sveden i Almunge lördagen den 15 juli 2023. Jag var där.

Söndag, lätt regn och mulet. Hägern flyger långsamt förbi från sjön. Det blåser, blir nog inget bad idag. Löser både supersvårt och ultrasvårt sudoku. Dags att bädda sängen och klä på mig. Klockan är halv tio.

Längre fram på dagen, när jag lagt in böcker på Bokbörsen och tagit emot ett par beställningar och klarat Wordle på femte försöket, regnar det rejält. Och blåser rejält. Kanske sköljs allt lindfnas på bilen bort. Det blir pasta och köttfärssås till middag idag, sallad och riven ”parmesan” till.

Plockar ordning i bokhyllorna, det blir ju hål när någon bok säljs. Och böcker hamnar ungefär rätt men får inte plats, utan läggs ovanpå raden, när jag får några till.

Har nu läst igenom papperen från ögonkliniken – de extra linserna kostar som lägst sju tusen per öga. Tror inte jag behöver investera i dem, men kanske kan förundersökningen ge svar på frågan.

Krollilja heter den där ensamma höga blomman nedanför trappen. Den kommer igen varje år, ibland går den av innan den hinner vissna. Giftig lär jag mig, men inga förgiftningar kända. Gammal torparväxt. Och av påsen med krassefrön som sattes sent för någon vecka sedan i grund jord på stenen vid min bilplats har det kommit upp ett par tre små plantor. Kanske kommer flera om det regnar lite. Pelargonerna ser trötta och tufsiga ut, framför allt Mårbacka-modellen. Nästa år blir det billiga röda, och kanske vita, i stället. De skära är trista.

Läser om ett lodjur som leker med en boll på gräsmattan utanför ett hus i Sala-trakten. Och minns när jag/vi såg ett lodjur utanför huset nära Sala. Jag var vaken mitt i ljusa sommarnatten och såg ut genom sovrumsfönstret. För nu många år sedan. En upplevelse som sitter fast i minnet, att se det magnifika djuret promenera förbi utanför sovrummet, med svansen i vädret, stanna för att kissa vid magasinsknuten, sedan sakta och lugnt fortsätta bortåt. Då var det bara vi ”stockholmare” som sett lodjur där, bonden och vännen/grannen hade då inte sett något, bara resterna av måltiderna. Som jägare gillade han nog inte lodjur, men som människa var han förmodligen lite avundsjuk.

Himlen nu varierar mellan lite sol och mycket mörka moln. Kanske åska. Klockan är halv fyra. Inser att jag dragit upp textstorleken på skärmen med +164 procent. Starroperationen i höst blir bra.

Igår gick en Villeroy-Bosch assiett sönder, den var redan sprucken. Oftast gör jag mig av med stött och sprucket porslin och glas, men den här har jag behållit. En av endast fyra. Och med en dekor som jag älskat sedan jag första gången såg den hos en vän. Hennes mamma (och systrar) hade fått hela servisen med allt vad den omfattade i present av grosshandlarpappan. Senare hittade jag några flata tallrikar och assietter på auktion i Norberg, köpte och gladdes. Nu har jag tre assietter och fem tallrikar. Är fortfarande glad åt dem. Använder varje dag.

Saknar auktionerna i Broarna, vet inte om de fortfarande finns. Saknar förstås också mitt sällskap där, mannen min. Han har varit död nu i sju år. Och han är ändå med mig varje dag, i någon form. Ibland bilden där han sitter i badkaret med badskum som en tuppkam, ibland i Rålambshovs-parken utanför vår bostad på Drottningholmsvägen, men en martinishaker i handen och en mössa som bara han kunde ha. Det fotot var också bilden på tack-kortet efter begravningen, som sönerna skickade även till mig. Jag var där, då – men syns inte på bilden…

Saknad, men inte längre sorg. Är det konstigt? Glad åt det vi hade, saknar det vi inte fick, saknar det vi hade. Sörjer (fast inte som förr) det som gjorde oss illa, jag som gjorde oss illa. Tacksam för alltihop.

Det är också något som behöver skrivas, min tacksamhet över mitt spelmissbruk och alla dess konsekvenser. Inte så att jag önskar något av det igen, eller önskar det för någon annan levande människa.

Men som något jag levt och överlevt, något som jag och de mina kunnat fortsätta leva med. Och något som familj och vänner hjälpte mig att klara av, på olika sätt. Det är min döde sons förtjänst att jag bor här, och jag älskar att vara i det här skruttiga huset. En vän var det stöd jag behövde under hela den här eländiga perioden i mitt liv – att hen numera inte är min vän är sorgligt, men kanske oundvikligt. Jag vet inte, kanske vet hen. Tack hur som helst. Och mannen min kom tillbaka, lite halvt osynligt för släkt och hans vänner – men väldigt påtagligt här för mig. Tacksam igen. Familjen – alltid min, alltid stödjande på rätt sätt.

Torsdag, 13 juli, 2023 – läser bok av Anthony Doerr, Grace – och någon sida in i boken ”planet hankade…”. Huvudpersonen sitter vid fönstret i ett flygplan. Känner inte igen att plan kan hanka, jag har hankat mig fram, någon kan hanka efter. Surt. Tror att planet svängde, eftersom mannen såg den ö han lämnade ett ögonblick.

Nåja, det är överkomligt. Nu har jag fått tid för ännu en ögonundersökning den 24 augusti (larmade Nina om 24 juli, men tack och lov så undrade hon försynt om det var juli som avsågs). En förundersökning inför starroperation, där jag redan nu och inom 14 dagar före undersökningen ska ange om jag tror mig vilja ha speciallinser för seende utan glasögon. Får veta att sådant kostar extra. Hur ska jag kunna veta det, före undersökningen?

Har städat idag, tvättat mattor och annat. Gått igenom högen med trasmattor och bestämt vilka jag vill ha kvar och vilka inte. Vardagsrummet återstår att dammsuga. Och köksfönstrens utsida att torka. Har badat, i vågor som svallade in mot badstegen. Kanske hankade de?

Veckorna framöver verkar bli regniga. Kollade eftersom jag kanske skulle åka på loppis på söndag. Tror inte det, med 80 procents chans till regn. Det verkar inte bli någon loppis i år. Ska kanske utse Stadsmissionen som mottagare till alltihop som står utanför skrubben. Längtar efter att komma ut i skogen och leta kantareller.

Karin och jag putsade svärmors små vaser med silverdekor. Jag visste inte att det gick, har ändå alltid tyckt att både den lilla blå och den lilla gröna är vackra. Nu är de vackrare. Tror den blå har motiv från Venedig, vet tyvärr ingenting om hur och varför.

Nyss kom något som liknade en monsterstor myra släpande på en grön kålmask. På altanbänken där jag satt. Jag fäktade bort ”myran”, men masken verkade redan död. Den hamnade under altanen, mellan plankorna. Äta eller ätas, i deras värld och i vår. Ninas Charlie (katt) jagar och fångar näbbmöss i Småland för ögonblicket, men äter dem förmodligen inte. Åtminstone har mina katter aldrig ätit sådana, de är nog inte goda.

Vid badhuset har tärnorna skitit ner igen. Inte som före regnen. Såg inte lomparet idag, men häromdagen hörde Karin och jag dem ropa.  Inte det melankoliska läte som jag hittills förknippat med storlommen. Det här var klarare, starkare och (kanske) gladare.

Tacksam för Karins besök här, vi har samtalat, vi har varit tysta, vi har hört vad vi säger. Ingen av oss har haft behov av att hävda sig själv. Vi har glatt oss åt likheter, lärt av olikheterna. Jag har t ex lärt mig att ”kapa” metallfolie mot bänkkanten, putsa vaser (se ovan), steka i annat än smör (ibland), äta smörgås med leverpastej och inlagda rödbetor! Och tycka det är gott. Antagligen mera som inte är klart för mig just nu. Ett gott besök.

Och idag, fredag, har jag läst ut Doerr´s bok Grace. En bok att rekommendera, att tänka över, att tycka mycket om. Sol och bad även idag, tvätt också. Men ingen städning, fönster och vardagsrum står som igår. Har tagit hand om innanlår som jag köpte i förrgår, och gjort oxrulader. Tvätten är torr och intagen. Tvättkorgen tom. Nu tar jag ur hörapparaterna. Läser i Frans G Bengtssons Karl XII´s levnad – han ger en underbar definition av vad den kungen inte var. Återkommer kanske till den. När jag läser blir jag påmind om den regering och statsminister vi har för ögonblicket.

5 juli 2023 – fångar ett tips i en bok av fransk författarinna, Raphaelle Giordano, Livet börjar när du inser att du bara har ett. En ”gnällburk” som kostar en tia varje gång man gnyr, gnäller, tycker synd om sig. Ingen dum idé. Eller, dyk för att lära dig att andas… Eller, skriv lista på allt du är missbelåten med, allt du inte gillar i det liv du har… Med mera. Nöjsam läsning. En häftig blandning av feelgood och självhjälp.

Därefter sitter jag vid mitt köksbord och gläds åt solen och vinden som får trädets löv att dansa utanför mitt fönster. Inser att jag är mera tillfreds med mitt liv än jag varit på länge. Saknar fortfarande mannen min, saknar att vara en av två, saknar sex och uppskattning, omsorg och matlagning tillsammans, ostron som var bättre öppnade än mina är idag. Och lever ett gott liv, ändå.

Är fortfarande så glad över att min gamle vän hörde av sig igår. Att han orkade ringa och prata med mig, låta mig höra hans röst. Få veta att han ännu lever, och att han finns där han älskar att vara. Med sin hustru.

6 juli – regnig torsdagsmorgon, somnar om och vaknar halv nio. Havregrynsgröt med äppelmos till frukost idag. Idag är en dag att kura inomhus. Tänker laga en kycklinggryta med curry (har ännu kvar av Rajah´s, den bästa, finns inte längre där jag handlar, men på nätet), kokosmjölk/-grädde, lök (kanske egenodlad vitlök), torkad svart trumpetsvamp eller/och trattkantareller, tills Karin kommer i kväll. Ris och grön sparris till, sallad. Om hon inte vill ha mat så har vi middagen klar till nästa dag.

Gräset börjar grönska igen, utom där torkan gått värst fram. Snart tar jag upp en vitlök och kollar hur den ser ut. Blasten har slokat senaste veckan. Mandelblommen är alldeles brun, vintergrönan har åter blivit grön. Det blåser.

Jag vistas en stund i den värld som ”kvällstidningar” och Facebook visar upp. Trivs inte där, det mesta är våldsamt eller övertjusigt. Nu lagar jag kycklinggryta i stället, det doftar gott. Molnigt, blåsigt, men ännu inget regn. Och just ingen skrivlust.

Gick ner till sjön med en rotborste, för att städa efter måsarna. Det behövdes inte, de senaste regnen hade skött om den saken. Så jag tog ett dopp, och gick hem i blöt T-shirt och trosor. Plockade några rosenmalvor som nu står i svärmors lilla gröna glasvas med gulddekoration. Utanför mitt köksfönster promenerar ett par målmedvetet och taktfast hemåt efter rundan runt hjorthägnet. Jag tar en Dry Martini medan jag väntar på att Karin ska landa på Arlanda och få sin hyrbil och komma hit. Hennes säng är bäddad med rena lakan, ett badlakan ligger och väntar på att även hon ska få bada i Addarn. I morgon.

Har läst Ekerwalds bok Fördelen med att bli gammal. Tycker om den och honom, hans sätt att beskriva sitt – och andras – liv. Det är en bok full av förtröstan (tror det kan vara rätt ord att beskriva andan i hans ord). Inte religiös sådan, men en levnadsglad och levnadsmätt tacksamhet över liv som varit och som fortfarande är. Jag brukar skriva om ”kort framtid”, han talar om ”ingen framtid”. Utan sorg, med en acceptans som känns avundsvärd, en förmåga att se varje dag och dess små (eller större) händelser och företeelser.

Han äter skivade rödbetor på leverpastejen på smörgåsen, tycks konsumera skivad purjolök varje dag. Har kontakt med sitt samvete, sin själ – hela tiden. Citerar ofta både Rumi och Bibeln, på ett begripligt sätt för den som inte har samma grundläggande kunskap om bibeln, och bara läst Rumi i amerikansk översättning. Han dansar, han sjunger. Tror inte han sörjer över att livet rimligen kan ta slut vilket ögonblick som helst. Hans livsglädje är smittsam.

Boken utgiven på Karneval förlag och finns att köpa där böcker säljs.

3 juli 2023 – måndag, regn under natten, för blött på altanen. Tidig frukost, försök med ultrasvårt sudoku, går inte. Klockan åtta är jag färdig med mitt kallnade te. Har vikt tvätten som torkat inne under natten. Sover och ligger vaken några timmar, trots svalare temperatur och öppet fönster. Nu blåser det och har börjat regna lätt. Har lärt mig att den rosa vackra blomman i min midsommarbukett (och nu) är en rosenmalva. En enda liten planta har valt att slå sig ner vid det gamla staketet vid den oanvända före detta tennisplanen, på väg ner till badhuset.

Får en återbudstid på ögonmottagningen, idag klockan 14.20 i stället för den 30 augusti. Bra. Satt just och försökte avgöra om det var en fasan eller en hare långt borta på ängen. Lägger resten av blomjorden på stenen vid mandelblomsresterna, och petar ner krassefrön. Kanske tar de sig.

Har nu varit på ögonmottagningen i Norrtälje, grå starr konstaterades – och remiss skickas för operation ”i höst”, Capio på Sophiahemmet. Buss dit och hem. Mitt frikort går ut i morgon, så besöket var gratis! När jag satt i väntrummet ringde min gamle vän – jag blev så himla glad att höra hans röst. Han och hustrun är på landet, om jag förstod rätt för första gången på länge. De senaste månaderna har varit tuffa, men nu är det ”hopp om livet” enligt honom. Jag har varit orolig, och tjatig – och nu orkade han ringa upp. Jag ringde tillbaka när jag var klar hos doktorn och vi pratade en stund. Ibland är livet förunderligt generöst med glädjeämnen. Dessutom körde jag hem med förstorade pupiller, och det gick bra.

För övrigt regnar det till och från under dagen. Har köpt en ny tvättställning, den jag fick av syrran har gjort sitt. En halkmatta till duschen fick också följa med hem från Jysk.

Lämnade tre Bokbörsen-böcker, samma beställare. Tacksam att de allihop gick i den stora ”bokkartong” jag felköpte för några månader sedan. När en beställare vill ha flera böcker är den modellen bra emballage. Var också in på biblioteket, lånade och lämnade. Hittade ”vegan-smör”och dito ost, plus Alpro yoghurt till Karin. Har ännu inte kommit på vad vi ska äta på kvällen när hon kommer, men det ordnar sig.

Känns som om det här hittills varit en bra dag.

Tisdag 4 juli, blåsigt och molnigt. För mycket vind för att sitta ute till frukost. En beställning från samma person på 13 böcker på Bokbörsen, en frakt – vad ska jag paketera dem i? Får leta kartong… Inget bad idag heller, men en stund sen eftermiddag på altanen i växlande sol.

28 juni 2023 – några ynkliga regndroppar fick in oss (Anders och mig) från altanen. Sedan kom det inte mera. Jag var ner till sjön och tog ett dopp dessförinnan. Ingen tvätt på tork idag, inget annat heller som behöver bärgas om det skulle komma en skur. Det är ganska mulet. Lätt vind, fortfarande varmt, 20 grader säger mobilen (26 för ett par timmar sedan), och ”regnskur”. Det senare inte just nu, men oj vad det behövs.

Letar omläsbara böcker i mina hyllor, ska testa en Kellerman om en stund, Gone. I morgon får det bli ett besök på biblioteket. Och systemet, för att hämta ett par vinflaskor ur beställnings-sortimentet.

Det kom inget mera regn igår, bara några åskknallar.

Torsdagsmorgonen är solig och varm, en kvinna och två hundar passerar mitt köksfönster, liksom en äldre man med tröjan i näven, shorts och raska steg. Klockan är kvart i nio, sonen sover fortfarande.

Nu när klockan är halv fyra har vi både ätit lunch, handlat, varit på biblioteket, slängt sopor och diskat. Jag läser Elisabet Norins Tre enkla regler finns inte. En romanskola. Det har kommit en rejäl regnskur, så skönt. Hann precis hem och ta in den dyna som låg ute. Sonhustrun hälsar att det regnat bra även på landet, hoppas kantarellerna uppfattar det. Ännu inget bad idag.

Påminns vid läsandet av romanskolan om vikten av att boka skrivtid och skrivplats. Och skriva. Vad som helst… Jag har varit lat länge nu, tappat bort både Kristina och Andrès, och deras värld. Kanske kan jag hitta tillbaka. Funderar på demensboken under tiden, tror den ska heta Vår demens. För nog var sjukdomen bådas vår. Flinar lite åt att mitt skrivande så ofta handlar om sånt som ingen just vill bli påmind om – spelmissbruk, åldrande, ensamhet, sjukdom och död, DEMENS. Ett påtagligt spöke för alla vi som blir allt äldre. ”oss som …?”

Tänker fortfarande på mig själv som en skrivande människa. Också när jag just inte skriver, läser gör jag så gott som alltid, läser om när inget annat gives. Nu har jag en trave biblioteksböcker på köksbordet, klarar mig några dagar. Såg på biblioteket att min bok Free Spin har återförts till sin plats i hyllan, efter att ha lyfts fram några veckor. Och gratisexemplaret i omloppshyllan står kvar, de som hämtar böcker där vill inte ha den. Några har dock hittat nya läsare.

Jag har hur mycket tid som helst (så länge jag lever), ingen som stör mig (för det mesta är jag ensam) – och skriver ändå inte färdigt. En anledning är säkert den där starka Jante eller vad det nu var jag döpte om hen till. Den som talar om för mig att jag inte kan, att det jag skriver inte duger, att jag inte ska tro…

Ungefär som musikdirektören König i Avesta som fick mig att avstå från att sjunga i många år. Jag tog inte död på hans dom om min oförmåga att hålla ton, förrän jag sjöng på svenska i Frankrike för franska kompisar, länge och mycket. Psalmer och barnvisor, schlagers och annat. Och struntade i hur det lät, förmedlade enbart mina känslor och väckte deras. En av mitt livs höjdpunkter.

Sorgligt att självkänslan kan ta sådan stryk. Så onödigt, och förmodligen också så omedvetet för den som gjorde´t. Och ingen sa på den tiden ”sjung ändå”.

Fasanen trumpetar någonstans i närheten, jag har gått ut igen på altanen, inget mera regn just nu. Inbillar mig att jag känner hur gräs och växter gläds åt vätan. Koltrasten sjunger, annars är småfåglarna tysta. Någon enstaka svala far förbi. Måsar och tärnor är nog nere vid sjön, och var kajorna är vet jag inte. Förr (när jag kom hit för tolv år sedan, och dessförinnan) bodde de i mängder på stallvinden, som numera är restaurerad och inrymmer veterinärrum och slakteri. Och arbetsfordon. Varken hästar eller kajor längre.

Nu sitter vi här i skuggan på altanen, yngste sonen och jag. I syrrans gamla förstärkta träsoffa, framför bordet med nya plankor på Lenas (granne här tidigare) vackra vitmålade gjutjärnsställning. Äldste sonen och hans äldste son har snickrat.

Människor och pinaler, stort och smått, samlat genom år som varit både goda och ledsamma. Som varit liv. Mitt liv – och andras. Är tacksam för alla mina liv. Också det här icke-skrivande livet just nu. Orden kommer tillbaka, ett tag till. Bokstavligt talat, ett tag till. Och nu, när sonen tyst sitter och läser bredvid mig, så låter jag mig tappa orden. Tack och lov vet både han och jag att det inte handlar om honom, bara om mig.

Och så pratar vi lite, sonen och jag. Han läser Clive Cussler och jag påminner honom om att pelargonerna här på altanen heter Mårbacka. ”Vaddå Mårbacka? Mårdbacka?” ”Selma Lagerlöfs Mårbacka, där hon bodde och kanske hade sådana pelargoner.” Hm. ”Nils Holgersson minns jag, men.” ”Gösta Berlings saga?” ”Nej.”

På torsdag kommer Karin från Köpenhamn, till kvällen, och stannar en vecka. Något ska vi nog ha att äta, men vad? Jag hinner fundera. Har bokfört det jag handlat medan Anders (och ibland Lotta) varit här – de har betalat för sig, men jag har ändå lagt orimligt mycket på mat och vin. Stramare tyglar framöver. Tacksam att min lilla bil rymmer både rullator, rullvagn, stor ryggsäck, mindre väska och kasse, soppåsen, bibliotekskassen full med tunga böcker. Allt kom både in i bilen och ut ur den.

Nästa gång jag går ner till badhuset ska jag ta med en rotborste, så att jag kan ta bort all måsskit vid badstegen.

Har klarat av både wordle och super- respektive ultrasvårt sudoku. Vad göra nu? Har ett par biblioteksböcker olästa sedan besöket häromdagen, men ingen som riktigt ropar på mig. Tittar lite på Withcher´s nya avsnitt, men nej. Syrran rekommenderade Hasse & Tage, tre avsnitt, på SVTplay, men känner inte för dem heller idag.

Hoppas A-lott och hennes teatergrupp inte regnade bort idag där borta nära Vingåker. Hoppas hon är glad och nöjd med sin insats. Och övrigas.

Min gamla kaktus som jag trodde dött under min Frankrike-vistelse, har börjat grönska. Ny jord och lite vatten emellanåt fick liv i den. Gläder mig, tror ibland att den härstammar från Ulfs gamla stora kaktus. Och julstjärnan står i mitt sovrum och lyser, grön och röd. Med bladen i behåll. Lite vanvård (eller åtminstone brist på vård) kanske inte är helt fel när det gäller blomster.

Har hängt dagens andra tvätt (stora underlakan) ute, de får hänga tills de är torra. Har ändå lakan att bädda åt Karin med när hon kommer i veckan.

Klockan är kvart i tre. Just nu regnar det inte. 16-17 grader ute. Lär mig (via internet) att livre de brouillon är detsamma som ”kladd”, anteckningsbok, utkast, skiss (till en roman t ex). Hittade orden i en text om Bodil Malmsten. Mina svarta skrivböcker (från danska butiken på Teneriffa) är okej, men inte inspirerande. Längtar efter en bok som den med mjuka skinnpärmar och spiral, för länge sedan. Fylld med ointressanta noteringar, utskriven. Hittade en plastlåda med flera skrivböcker i skrubben, trodde jag slängt alla. Vet inte varför dessa finns kvar, någon dag kanske jag går igenom dem – och slänger eller behåller. Börjar bli dags att slänga en hel del.

En av bokhylleväggarna i mitt sovrum

3 juni 2023 – har preliminärbokat Punta Brava december-mars, via Helen. En euro kostar idag 12 kronor…

Klockan kvart över fem har jag ätit middag, riven prästost med stekt ris, ägg och gröna ärtor, och köttfärssås. Blev mätt, har diskat. Och är rätt uttråkad. Har druckit en DM och ett par små glas vitt vin, vill helst gå och lägga mig nu.

Syrran åker till Cypern i morgon bitti, har pratat med henne. Några frysta räkor till Lena får hon inte med sig den här gången, eftersom hon åker till Nicosia på återresan. Men svenska tidningar, ansjovis, godis och annat svenskt får plats i resväskan, och håller sig tills det kan levereras.

Jag bör inte köpa Ahlgrens bilar igen, äter lätt upp en påse och tycker inte om känslan efteråt. De är beroendeframkallande.

Och så läser och läser jag Värld utan slut. Det tar ett tag. Men nu är den färdigläst.

Går min promenad ner till sjön, vattenståndet har minskat så att fästena för badstegen inte längre ligger under vatten. Då kanske den kan läggas i nästa vecka. Klockan är halv sju, det är molnigt, men skönt ute.

Tidig kväll, somnar förstås inte direkt, men ligger och funderar hit och dit. Söndagsmorgon vaknar jag därmed också tidigt, frukost redan klockan sju. Klarar supersvårt sudoku, men inte ultrasvårt. Wordle på tre försök, ”impressive” utropar spelet.

Det har regnat lite i natt, bordet på altanen är blött. Bilen ser ren ut, jämfört med allt frömjöl igår. Molnen samlas också nu, stora och tämligen heltäckande.

Fikar, läser Scott Turow´s Reversible errors. Tar på mig en poncho, det är svalt även inomhus. Min energi är i samstämmighet med temperaturen, låg.

Har bäddat, diskat, tagit fram kycklinggryta till middag (tänker utöka den med ett par färska aprikoser). Eftersom jag åt ris igår, blir det små potatisar idag. Kokta eller ugnsrostade.

Fixar med lampor och förlängningssladdar i vardagsrummet. Har gjort något verkligt radikalt, bytt plats vid köksbordet. Flyttat mig och min stolsdyna till motsatta sidan, så att jag ser ut genom fönstret. Får se hur jag trivs, det blir lite trångt att passera bakom min stol in till sovrummet – men jag sitter ju inte på stolen och går in i sovrummet samtidigt. Inser också att jag kan skjuta bordet lite längre upp mot kyl/frys utan problem. Jag kanske vänjer mig.

Har tagit in utslagna syrener och skurit dem i skaften, tagit bort bladen – allt enligt experterna. Nu står de mörkt och lite svalt någon timme innan jag tar in dem i köket. Ska bli kul att se om de står sig längre än de brukar.

Trampar omkring utan att riktigt vara med denna söndag. Vädret får mig att stanna inne. Jag stannar inne, ska inte skylla på vädret.

Nyss for en sparvhök (?, en liten en) förbi, med något i näbben. Glad att jag inte såg vad. Alla hittar mat någonstans, på något sätt. Har inte hört göken mera, och ser inga tornseglare, enbart svalor nere vid badhuset. Inte många småfåglar runt huset heller, kanske beroende på att de inte fått mat här de senaste två vintrarna.

Och på måndagen kan jag tala om att syrenerna är lika trista idag som de alltid brukar vara, intagna. Alla expertens tips gjorde ingen skillnad. De får stå till i morgon, men då åker de ut. En skön måndag för övrigt, sol och fint ute på altanen. Ännu en Bokbörsen-bok ska levereras på onsdag, då jag också hämtar N i Norrtälje. Middag idag rester från igår, kycklinggryta.

Mandelblommorna har jag inte fotograferat men så här såg syrenerna ut – igår.