beskrivarblogg

Datorbutiken låter meddela att de ska kolla om det går att skicka hem min laptop… De bad om ursäkt för sina konstifika informationer också. Det är ju bra, nu vill jag bara ha tillbaka datorn, i fungerande skick.

Försöker komma ihåg var jag kan behöva ändra min e-postadress – har gjort det på Google, Facebook, Bokbörsen, men det finns förstås flera. Bank t ex. Har nu ändrat de jag kommit på.

Äldste sonen ringer och bjuder på middag kvällen innan jag åker – efter lite dividerande fick de ändra sig om tiden. Jag åker lördag morgon, inte söndag… De ska försöka få ihop hela gänget. God tanke.

Tisdagsmorgonen är mulen, 7 grader varmt, lite blåsigt. Gräset är fortfarande grönt, träden har gulnat, men just nu faller inga löv så att jag ser det. Många ligger redan på backen, och där får de tillbringa vintern. Två stora ”plogar” med gäss av någon sort flyger förbi, på väg söderut, även om riktningen här var mera öster. Och min kaktus är så vacker, den gör mig glad vid frukostbordet. Tända värmeljus, övriga ljus är slut och nya införskaffas inte nu. Blir bara musföda medan jag är borta.

Har kört igenom artrosprogrammet och tagit mitt piller.

Började igår läsa Mödramärg av Tina Harnesk, författare även till Folk som sår i snö. Hennes språk och sätt att väva sina meningar och berättelser är enastående. Och hon delar med sig av samehistoria som jag inte alls haft någon kontakt med hittills. Hon gläder mig.

Plockar fram några påsklämmor som jag ska ha med mig. Mina små högar med diverse ”nödvändigheter” växer, det får bli en radikal gallring när jag väl provpackar. Efter helgen, när jag kan bre ut mig i hela huset. Tyvärr kan jag inte ta med mig några böcker, det blir för tungt. Men det finns en ”second hand bookstore”, alldeles nära lägenheten. Och biblioteket i Puerto ligger också tämligen nära.

Skafferiet är hyfsat mussäkrat, resten får ske sista veckan. Kuddar i plastpåsar högt uppe ovanpå garderober, täcken inplastade i skrubben, madrasser ställda på kant i sängarna (inbillar mig att de är mindre inbjudande än om de ligger ner). Någon katt och därmed doftande kattsand har jag tyvärr inte längre, så det får gå ändå. Inga skor framme, de som inte ska med får hamna i garderob. Elementen ska ställas ner på 10 grader, det räcker även när det blir riktigt kallt. Och så vidare.

Duolingo. Llaves betyder nycklar.

Beställer nytt europeiskt sjukförsäkringskort, det jag har går ut i november. Fungerar utan, men är kanske enklare med.

Sätter fast remmar på min ”organizer” från ZeaSack. Bra att inte ha långa naglar, det var knepigt. Men nu kan jag spänna ihop rullande väska med denna, och om jag har den på ryggen så kan jag ha magstöd. Har också ställt om låset på den extra remmen till rullväskan.

Provar ett par gamla chinos (som också kan fungera som shorts) – jag kan ha dem. Magen har minskat i omfång! De får nog följa med.

Söndag, det mörknar, klockan är snart sex. Karin har jobbat större delen av dagen, men tar nu en promenad. ”Måste röra på mig”. Hon har jobbat bra och är nöjd.

Vi ska äta sallad med ägg och räkor i kväll, melon till efterrätt. Eller mango om den är tillräckligt mogen, eller ananas, dito. Lättlagat alltihop.

Jag eldar i vedspisen, gillar att se hur elden speglas i köksfönstret. Spisen brinner som aldrig förr, efter den proffsiga sotningen av kvinnlig sotare senast. Det går att ha luckan lite öppen utan att det ryker in, därför kan jag se spegelbilden bakom pelargonerna.

Har fått en rykande färsk bild på Anders, skickad via SMS från Lotta. Nu kan Karin få se hans flammande röda långa hår, som konkurrerar med löv och jacka. Tack Lotta.

Syrran har wordfeud-paus, hon leder och det är hennes tur. Karin är hemma igen. Och middagen var god även idag, samtalslusten håller för oss båda. Anders färgstarka uppenbarelse roade även Karin. Wordfeud lever igen, och jag tog faktiskt in på min systers försprång, nu är det bara två poäng. Hennes tur.

Vedspisen får ta igen sig för kvällen. Nu har Karin mosters fina gröna vaddstickade täcke runt benen – hon är mera frusen av sig än jag. Men jag längtar till värmen på Teneriffa, om två veckor är jag där (förutsatt att jag får kontraktet). Alldeles lagom till att det blir frostigt, halt på vägarna och kallt härhemma.

Måndag förmiddag, Karin är på bussen in till Stockholm och vidare färd mot Helsingborg och Helsingör. Jag är hemma igen efter att ha handlat lite, bland annat en krabba. Något verkar fel med Duolingo, så det får vänta. Mejlar datorbutiken för att få besked om min dator – skickad eller inte. Har just diskat frukostdisken och ser i solen hur dammigt det är överallt. Behöver skaka mattor och torka golv… Har tagit mitt piller.

Wordfeud, syrran och jag har samma antal poäng. Hennes tur. Eventuella mejl hos Telia ligger där de ligger, kommer inte in. Outlook fungerar för de som fått min nya adress. Duolingo har rättat till sig och jag går igenom dagens övningar. Flera ”nygamla” ord – otra vez, igen; a veces – ibland.

Nu har jag torkat golven i kök, hall och toarum. Mitt sovrum och resten väntar. Fast inte längre, nu är det städat även där. Och revben i Römertopf i ugnen, med lök och vitlök, korinter, och marinad. Tänkte torkade plommon eller äpplen, hade inga. Låg värme, kall ugn från början, lång tid. Åker in i frysen tills Anders kommer på fredag.

Gör hovmästarsås till krabban och kan inte bestämma mig för om jag ska äta hela krabban ensam, eller om Anders kanske också vill ha. Får fråga honom i kväll.

Alejandra lämnar ett röstmeddelande på whatsapp, och pratar så fort att jag inte riktigt hör vad hon säger. Skickar henne ett meddelande om att jag vill ha kontraktet och ev bilder till min nya e-post. Får just nu ett bokstavsmeddelande ”Done”! Kanske tar det lite tid innan det kommer, än är det inte där. Hade kommit och låg i skräpposten. Nu har jag läst och försökt förstå, skickat frågor till Alejandra och väntar på svar. Som tur är fick jag en engelsk version av kontraktet också, inte bara en spansk. Min spanska förslår definitivt inte för kontraktsspråk!

Så inser jag att Alejandras dokument är scannade med något som heter CS scanner – laddar ner den och testar att använda. Vore skönt att slippa fotografera alla sidorna som ska skrivas under av både mig och uthyraren… Kanske fungerar det, fick åtminstone in första sidan. Gör inget mera nu innan Alejandra har svarat på mina frågor.

Och syrran vinner igen, Wordfeud förstås.

Om jag varit ung och vacker med långt svart hår – kunde bilden ovan ha illustrerat min lösenordsvånda den senaste timmen… Nu är problemet löst.

Lördag, vi har handlat och bestämt oss för renskav till middag, med champinjoner och ris eller potatis, sallad. I morgon blir middagen Icas lösfrysta stora räkor, med sallad och kanske hårdkokta ägg. De räkorna är bättre än de danska, enligt Karin. Hittade idag öl som var både alkoholfri och utan gluten.

Vi fikar hemma, en hård smörgås med rökt lax och en av Karins maränger med mandelmjöl är gott tilltugg. Solen lyser därute. Jag gjorde artrosprogrammet i morse, nu Duolingo. Klart. Wordfeudar med syrran, hon leder knappt.

En vända ner till sjön och så småningom tillbaka hem, i solen. Satt en stund på bänken vid sjön, men ville inte bada. 3 500 steg idag, bra.

Karin jobbar med sitt manus, men tar en promenadpaus nu innan solen försvinner. Middagen lagar vi när hon är hemma igen. Hon går den längre rundan runt hjorthägnet, jag försäkrar att vildsvinen inte kommer att anfalla.

Rullgardinen behövs ännu ett tag för att skymma solen. Kaktusen blir bara vackrare med fullt utslagna blommor i en fin laxrosa färg. Den har tjuvstartat november, och det gläder mig. När Karin ville se en bild på yngste sonen och hans vackert rödrosafärgade långa hår – hittade jag ingen. Jag vet ju att jag är dålig på att ta bilder, men nog trodde jag att jag hade någon tämligen nytagen bild. Får se till att fotografera när han kommer hit till nästa helg.

Karin är hemma igen, renskavsgrytan är klar med lök, vitlök och svamp, men kan stå och puttra lite. Ris ska kokas i min formidabla riskokare (köpt på auktion i Broarna för liten slant och länge sedan), sallad ska blandas. Men inte än.

Vi åt en god middag, glömde salladen. Och pratade, om livet, och allt det andra. Vi kan prata med varandra, och lyssna. Lära av varandra. Det är gott.

Söndagsmorgonen är dimmig och kall, frosten försvinner nu när klockan är runt halv nio och temperaturen stigit till 1,7 grader.

Jag gör artrosprogrammet före frukost, bästa tiden att få det gjort. Vevar med armarna medan jag drar med benen i det gröna artrosbandet runt bordsbenet i köket. Kollar nätet med måttligt intresse, Telias webmail fungerar fortfarande inte. Tittat in på Bokbörsen direkt, inga beställningar.

Dimman är skön, inifrån köket. Tända ljus på bordet och det som ser mjukt och omslutande ut, därute. Nog inte lika inbjudande om jag kliver ut på trappen. ”Ser ut” och ”är” skiljer sig ibland åt. Tror att jag tagit mitt piller.

Bilen är täckt av nerfallna löv, och de fortsätter att falla. Karin bakar maränger med mandelmjöl, amaretti morbidi. Det sista ordet betyder ”mjuk” på italienska. En kopp kaffe får avsluta en lång och skön söndagsfrukost. Och nu har dimman försvunnit.

Nu Duolingo. Och wordle, sudoku. Wordfeud leder syster min, men bara med elva poäng. Det är dock hennes tur, så det kan bli många fler.

En stunds läsning, två rutbrödmackor med ägg och kaviar, kanske en promenad i solen lite senare. Har varit ner till sjön och suttit där en stund, vinden var kall. Kanske såg jag en knipa lite längre bort mot vassen. Gjort ren bilen från fågelskit, tagit bort löv. Meningslöst, eftersom det hela tiden trillar ner nya blad. Vinden bidrar till fallandet. Har rensat tinade räkor till kvällens middagssallad.

”Un/El problema”, maskulin form på spanska – därför att ordets ursprung är grekiskan, och ord som slutar på -ma är därmed maskulinum. Lärde Karin mig idag, via AI, när jag var lite förvirrad av ”a” som sista bokstav och ändå ”un”.

Behöver fortfarande få kläm på skillnaden mellan ser och estar. Kollar Google/AI: ser avser permanenta egenskaper, estar mera tillfälliga tillstånd – ser handlar om VAD någon är (identitet, yrke, kön, nationalitet), estar handlar om HUR (vilket tillstånd någon befinner sig i, ledsen, glad, ensam).

Nu gäller det att komma ihåg också…

Fika med Karin och samtal. Sedan fortsätter hon med sitt manus.

”Min” sjö

Torsdag. Nu har det blivit molnigare, kan kanske heta halvklart på väderspråk. Jag sitter fortfarande i morgonrock vid köksbordet. Har re-bloggat en gammal text om ”slutet först” och kollat nätet. Klockan är tio och det är dags för fika. Ska bara ta fram tofflorna till Karin först, medan jag kommer ihåg det. Vattnar mina blommor, lite. Har tagit mitt piller.

Har fått meddelande om att laptopen skickas till mig, bra att slippa vändan in till Stockholm och hem igen.

Tyst om Teneriffa, Alejandra väntar antagligen på hyresvärdens kontraktsunderskrift.

Duolingo. Förvirrade besked angående min laptop, nu ”finns den att hämta” i butiken i Stockholm. Har bett dem, igen, att skicka den hem…

Apropå min bloggtext slutet först, säger syster B att jag ”måste” läsa Elif Shafaks bok 10 minuter och 38 sekunder i en märklig värld. Syrran tycker sig se likheter i synen på döden. Ska söka boken på biblioteket och på Bokbörsen. Den fanns på Bokbörsen, och nu har jag beställt den till det facila priset av 50 kronor, pocket. (Något är fel när porto är dyrare än boken, 62 kronor.) Läser ut författarens bok Bastarden från Istanbul, bra.

Klockan elva har jag just klätt på mig och tagit fram räkor ur frysen, att skala. Kanske till en sallad i kväll. Hårdkokar några ägg, och tinar även några wanname-räkor, ”ansvarsfullt odlade”. Har sallad, färska champinjoner, tomater, paprika, gurka, en av Karin odlad padrone.

Wordle gick bra, sudoku inte.

De senaste dagarna har min brevlåda svämmat över av ”suspected spam” – alla möjliga konstiga ”erbjudanden”. Jag tar bort, men det kommer nya. Och Telias webmail som jag använder har ibland en beta-version, ibland inte. Vad pågår? Skickar fråga till Telia. Får SMS om att Telia mottagit mitt ärende.

Tar in lite mera ved, det kanske blir kallt.

Mötte Karin vid halv åtta på kvällen, vi åkte hem, minus en grad. Åt en god sallad, pratade, pratade och gick till sängs. Nu är det fredagsmorgon, solen lyser på frostnupet gräs. En grad ”varmt”. Karin går ner till sjön, jag fikar i köksvärmen.

Kommer inte in alls på mejlen idag, har bytt lösenord, och får ändå meddelande om fel lösen eller användarnamn. Har informerat Telia, eller snarare frågat vad som pågår. Ska jag behöva byta mejlleverantör, är det här krånglet ett steg för att bli av med mejlanvändare?

Kaktusen har slagit ut! Jag gläds åt livskraften i ett blomster jag nästan slängde i våras. En sommar utomhus i relativ skugga var tydligen bra medicin.

Duolingo. 68 dagar i följd. Bra jobbat!

Ska börja använda Outlook i stället för Telia Webmail. Hur får jag över mina kontakter från Telia till Outlook? Kommer ju inte in på Telia-kontot… Får ingen respons från Telia, annat än den igår om att de mottagit ärendet. Irriterande. Vid sextiden får jag SMS från Telia, som talar om att man haft ”lite strul med e-posten. Prova gärna igen senare i kväll.” Ingen info om hur jag får över mina kontakter till Outlook.

Har nu ändrat min e-post till Outlook – margaretaaddarn@outlook.com. Och informerat vännerna på Facebook, testat med Karin att det fungerar, ändrat på Bokbörsen. Via SMS har jag meddelat att jag vill flytta mina kontakter till Outlook, och avsluta Telia webmail. Har även meddelat Alejandra, mäklare i Puerto, som i sin tur ville ha min postadress (igen) för att göra kontraktet färdigt.

Karin bakar, matbröd och mandelbiskvier. Godis. Nu jobbar hon vidare i sitt rum, utan att jag stör henne. Jag går en sväng ner till sjön och runt, tillbaka till huset – det blev i alla fall drygt 2 500 steg. Bättre än inga.

På måndag får jag antagligen åka in till Stockholm och hämta min dator, om jag inte får annat besked från butiken.

Vid sextiden äter vi middag, lätt kokt torsk med kokt potatis, stekta champinjoner, wokgrönsaker och broccoli som bara fått vila i lätt saltat hett vatten några minuter. Wanname-räkorna som vi inte åt igår serverades också, men vi var överens om att de inte smakade just någonting. Inget jag behöver köpa igen, det också.

Nu är disken diskad och torkad, och undanplockad. Karin jobbar igenom några kapitel av sin bok ytterligare en stund. Jag börjar läsa Zafon´s bok Ängelns lek, men känner att den kräver en koncentration som jag just nu inte har. Det får bli en mycket lättläst feelgood i stället, Lucy Diamond´s bok En sommar i Devon.

I morgon åker vi in till Norrtälje och handlar lite.

Onsdag, sol när dimman försvunnit. 7 grader vid halv tio.

Skaffar ett Northmill-kort (virtuellt, det fysiska kanske inte hinner komma, men har beställt). Får 101 kronor på köpet. Bra komplement till mitt Norwegian-kort som jag är mycket nöjd med. Lär mig på nätet också att man ska undvika bankomater som inte är kopplade till ett bankkontor, och att alltid välja den lokala valutan vid betalning – för att slippa onödigt dyra växlings- och andra kostnader.

Dags för fika, utan bulle. Med Duolingo, wordle och sudoku. Lär mig till exempel att Dúo är ett namn på spanska. Correo electrónico är e-postadress. Barato betyder billig, vissa ord vill inte fastna.

Hemma igen efter en Norrtälje-vända. Måste dra ner rullgardinen i köksfönstret, solen faller mig i ögonen. Klockan är två. Syster K är på Arlanda och väntar på att komma ombord på flyg till London.

Får besked om att datorn är klar på verkstan, jag mejlar butiken och ber dem skicka datorn till min hemadress, så att jag slipper åka in och hämta den. Får se om det går, mejlet från verkstan går inte att svara på.

C har ingen partiledare, igen. Inte för att jag tänkt rösta på det partiet, men orsaken till avgången är hot och hat. Och det är eländigt, att det går så långt att ett partis ledare inte orkar fortsätta sitt politiska jobb. Oavsett vem han eller hon är. Hatarna och de som hotar blir allt otäckare i sina angrepp, allt vanligare. Många har uppenbarligen klivit över en gräns för vad som är rimligt vad gäller personangrepp. Sverige blir allt mera likt ett mycket större land västerut.

Torsdagsmorgon, lätt vind, lite sol och lite moln, 10 grader. I kväll kommer Karin från Danmark. Det ser nästan ut som om kaktusen tänker slå ut just idag. Jag läser en av mina gamla bloggtexter, Slutet först, från november 2019. Ska kanske väcka liv i Agnes igen, när jag är i Puerto. Så att hon kan få sluta sina dagar…

Här är texten: Publicerat den 2 november, 2019 av beskrivarblogg

”Skriv slutet först.” Jaha, då skriver jag slutet – mitt och Agnes.

Hon var lycklig. Inte visste varken hon eller någon annan riktigt varför, men alla var nöjda med att hon var nöjd. Hon klagade inte där hon låg på ”boendet” som man lärt henne att det hette, hennes nuvarande hem. Sönerna kom emellanåt och satt bredvid hennes säng, ibland tog de ut henne i rullstolen. Hon andades frisk (Stockholms-)luft och gladdes åt att se annat än sina väggar och några tavlor som mest av misstag följt henne hit.

Minnen var som vaga skymtar av något som kanske eller kanske inte hänt en gång. Om hon försökte berätta något, var det ingen där som kunde varken hålla med eller protestera. Biträdena, människorna som tog hand om henne, kände henne inte och hade inte tid att lyssna eller lära känna den här kvinnan i rum 10. Det fanns så många andra som behövde dem.

Fortfarande kunde hon komma på sig med att fundera över döden. Hon trodde att hon var klar med den för länge sedan, men så var det nog inte. Alla hon älskat (utom två av sönerna, och barnbarnen) var döda. Hon var rätt ensam, och försökte begripa hur det gått till. När dog mannen hennes? Och barnens pappa? Varför ville hon veta någon dag eller månad eller år – det var ju ingenting som betydde någonting längre. Bara någon rest av ett behov av att få sig att tro att tillvaron lät sig kontrolleras. Hon kunde bara hoppas att också den resten skulle försvinna med den tid hon hade kvar.

Fortfarande tyckte hon att livet var skittrist. Inget hon sade högt, men inom sig. Så tråkigt, så omåttligt enahanda, så utan något roligt. Ingenting att skratta åt, ingenting att ens bli rejält förbannad över. Ingen att skratta med. Bara varje dag som den förra. Frukost, piller, dusch ibland (numera brydde hon sig inte), sängbäddning, påklädning ibland och ibland inte. Lunch, mellanmål/fika och middag, tidigt i säng (som om hon inte legat där hela dagen). Piller igen, kanske sömn. Drömmar, hon försökte förstå sina drömmar, men gav för det mesta upp och accepterade dem. De var inte begripliga, åtminstone begrep hon dem inte. I natt drömde hon att mannen hennes skulle ha auktion och hon skulle hjälpa till – eller vara i vägen, beroende vem som tyckte något.

Hon fick inte ihop det. Han hade nu varit död i nästan tjugo år, hon hade levt ensam och utan honom så länge, och så kom han tillbaka och skulle sälja ut allt han hade på auktion. Här slutade hon försöka förstå. Nu hoppades hon att han skulle stanna där han var och låta henne vara ifred, den tid hon hade. Sedan kunde de kanske mötas igen annanstans, i fred och frihet, utan ägodelar och auktioner och allt som funnits tidigare i deras gemensamma liv.

Å, hon var gammal. Kroppen talade om det hela tiden. Den ville inte längre att hon tog sig ur sängen på egen hand, ville att hon skulle ringa på hjälp. Eller stanna där hon var. Det här livet var inget hon önskade. Nu ville hon bara att det skulle ta slut och att hon skulle vara lugn och glad och frisk (!) när hon väl drog sitt sista andetag. Ibland kunde slutet ju faktiskt vara så.

Hon vred på huvudet och såg på den lilla gamla novemberkaktusen på sängbordet. Den härstammade från mannen hennes och hans arvekaktus. Hans hade varit stor och kraftfull, den här har i alla år varit liten, men med en stark livsvilja. Nu blommar den snart igen, det är november, och knopparna är sprickfärdiga. Hon vill att någon tar hand om den när hon är borta, men vet inte vem hon kan anförtro den åt. Ett lyxbekymmer, javisst, men hennes. Hon har inte några världsomvälvande bekymmer längre. Just nu är hon sysselsatt med att långsamt, men lite fortare än hittills, avsluta sitt långa liv. Dö. Det är det hon gör, precis som alla andra, lite grand varje dag. Hennes tempo är numera högre än mångas. Högre än hennes har varit hittills. Nu är det snart dags.

Mera kan hon inte berätta. Hon är inte här längre, hennes söner och barnbarn har samlats i rummet. De är allvarliga, och ser ledsna ut. De borde vara glada och tacksamma att hennes liv nu är färdiglevt, och att hon har frid. Eller de kan åtminstone inbilla sig att hon har frid. Ingen vet. Äldste sonen ser gammal ut han också, det är han och hans hustru som får ta hand om allt som hör till en människas bokslut. Alla papper som ska göras färdiga, begravning si eller så, etcetera. Allt det där som hon själv inte behöver bry sig ett dyft om. Hon har talat om att hon vill tappas bort i Östersjön i skärgården utanför Stockhom, gärna långt ut, nära Fredlarna. Om någon ser till att det blir så kommer hon inte att veta. Kanske är det för krångligt, kanske är det lättare att stoppa ner askan i samma grav där sonen och före detta maken finns i. Vilar vete sjutton om de gör, någon av dem.

Innan hon dog tänkte hon ibland att det skulle vara kul att delta i sin egen begravning, levande på något sätt då förstås. Nu

Photo by Kasampaida Steve on Pexels.com

blir det inte så, hon vet åtminstone att det inte blir så. Hennes familj vet inte ens att hon hade de där konstiga tankarna, och de lär inte kunna avgöra om hon faktiskt är där i någon form eller inte. Nej, det får vara. Det där angår henne inte längre. Det handlar om dem, inte om henne.

Hennes liv är klart. Färdigt, om än ofärdigt. Hon har funnits i många år, och flera av dem har hon levt. Några levde hon just inte, bara överlevde. De och alla andra år är nu ingenting. De är borta, de har varit, hon är fri och finns eller inte finns i någon annan dimension. Om hon kan så är hon nog tacksam över sitt liv, över de hon älskat, över sin familj och alla människor hon mött på olika sätt.

Hon kan till och med om hon anstränger sig lite vara tacksam för det elände hennes spelmissbruk förde med sig. Det fick henne att skriva, det fick henne att bestämma sig för att skämmas och leva ändå. Fortsätta leva, och fortsätta skriva. Nu är hon färdig med att leva, och hon förmår inte skriva längre. Därmed är livet inte hennes, det är beroende av andra människors hantering av henne, av att personal på boendet ser till att hon inte dör av uttorkning eller svält, eller av liggsår, eller trillar ur sängen. Det är inget liv, det är bara ett andetag till, och så ett, och ytterligare ett. Nu får det vara nog. Hon har bestämt sig, det kanske tar ett tag innan kroppen tar till sig budskapet, men hon vet nu vad hon vill. Det sista hon medvetet vill. Slut.

Tisdag 14 oktober, idag börjar vaccinering mot covid och influensa – den första tid som fanns i Norrtälje var 29 oktober. Tur att jag kollade, har nu bokat. Rekommenderat av doktor Calle, som jag ska träffa dagen efter.

Har gjort det mesta i skafferiet oåtkomligt för möss, lagt diverse lätt söndergnagda förpackningar i plastbackar och en stor rostfri brödburk. Återstår att placera säkert: två (!) oöppnade förpackningar makaroner. De får nog bo i mikron, tillsammans med de laddningssladdar jag inte tar med mig – vet ju att mössen tar över när jag är borta tillräckligt länge.

Om några timmar hoppas jag att banken tillåter mig att betala första deposit till mäklaren på Teneriffa. Får fotografera och skicka bild på gjord inbetalning.

Provpackandet får vänta tills jag kan ta fram det som ska med, utan att behöva plocka undan igen – dvs till efter Karins besök nu i veckan och Anders helgen innan jag åker. Tror jag har det mesta, saknas något hinner jag skaffa. Har just kollat att jag har tillräckligt av blodtrycksmedicinen och tandkrämen på recept.

Vill betala min deposit till Teneriffa, men banken hänger kvar vid ”fördröjningen”. Undrar hur långa deras 24 timmar är, mina har just gått ut… Äter upp det sista av ananasen medan jag väntar. Med en kvarts extra fördröjning gick min betalning äntligen iväg. Nu får jag vänta tills kontraktet är klart och skickat till mig, så att jag kan betala deposit 2. Krångligt det här.

Mäklaren har bekräftat att bilderna på kvittensen från banken kom fram. En stund senare vill hon ha ytterligare en bild av ”the signed proposal, a better one, to send to the owner”. Jag försöker och skickar igen. Det dög inte, begrep nog inte varför, men gör ett nytt försök och skickar. Apropå krångligt. Det senaste försöket fungerade. Eller så var arbetsdagen slut. Inga fler whatsapp-röstmeddelanden i alla fall.

Ingen ny info om min laptop.

Hejar på Philippe på Instagram, och får veta att han målar mycket och trivs med livet, och att jag är välkommen till Paris om jag tänker mig till Frankrike. Fint att veta att han mår bra. Jag behöver nog bli flitigare användare av Instagram, det verkar som om många av mina vänner lämnat Facebook. Kanske har de tröttnat (som jag gjort) på det mesta där.

Jag ska inte köpa skivad blodpudding igen, svårt att skilja på skivorna när de skulle stekas. Och så har jag fyllt huset med baconstekos, stekte i stekpanna i stället för att mikra, bacon blir lite trist i mikron. Fläkten var igång, ytterdörren har stått öppen, men doften är kvar. Gott blev det i alla fall, Lidl´s lingonsylt är inte i närheten av den egna, men i år har jag inte gjort någon. Den fick duga.

Har tagit fram köttfärssås och färdiga makaroner ur frysen till i morgon. Gör nog en gratäng av det hela, med ost ovanpå. Gillar sånt, vilket säkert framgått. Sallad med små tomater och paprika till.

Försöker göra mina ”handla-lappar” så minimala som möjligt nu, men i morgon ska jag köpa Brooklyn-öl, alkoholfri. Gillar den lite mörkare ölen. Kostar 16 kronor burken, men jämfört med alkoholstarka alternativ är det okej. Skriver också upp gröna artrosträningsband.

Jag har utvecklat en ovana på sistone, i stress över icke-boende kanske. Jag ”tuggar” på tänderna. Onödigt, och förmodligen skadligt för mina tänder. Försöker bli medveten om att och när jag gör det. Nu kan jag ju låta bli, eller har i alla fall inget att skylla på vad gäller boende.

Diskat. Tänder mina ljus. Kvart över sex är det mörkt, inte svart, men mörkt. En kvart senare svart. Skriver upp FB-tips om restauranger i Puerto, i min ”alltid-med-mig”-anteckningsbok med fina läderpärmar. Från Paper Republic.

Får göra en påminnelse igen, på Bokbörsen. Två beställda och skickade böcker har inte betalts, total 314 kronor. Det är enkelt att göra, bara att informera inkassoföretaget, så får beställaren en chans att betala innan kravet går till Kronofogden. Kostar beställaren 60 kronor dock. Bokbörsen fungerar igen nu på kvällen, efter att ha fixat med servrar hela dagen.

Kamomill-te, drycken för kvällen. Det mesta går att vänja sig vid. Känns bra att den alkohol som finns i huset står orörd sedan nära två månader. Också något som var förvånansvärt lätt att vänja sig vid (att låta den stå).

Syster B´s föredrag om den palestinske poeten och författaren till självständighets-förklaringen, Mahmoud Darwish, gick bra. Hon rekommenderar honom som ”en mycket läsvärd poet”. Förmodar därmed att hans poesi finns på t ex engelska. Han finns till och med på svenska, i Lyrikvännen no 5, 2006 – på Bokbörsen för 89 kronor. Ska kolla på biblioteket i Norrtälje.

Nu slutar jag gymnastisera fingrarna för idag. I morgon är förhoppningsvis en ny dag. God natt.

En kaktusknopp som gläder mig också innan den slår ut

Halv fyra denna måndagseftermiddag sitter jag och vågar tro att jag faktiskt har en lägenhet i Puerto den 1 november. Kontraktet kommer när jag väl har fått iväg en första ”deposit” av två. Banken väntar med att låta mig göra inbetalningen, eftersom Spanien är ett nytt land för min del. Det kan man lära sig under rubriken ”kundkännedom”, för att förhindra bedrägerier. Tidigare hyresbetalningar har varit kontanta…

Har gjort Duolingo. Nu ska jag gå och kolla tvätten som hänger ute. Den är nog inte torr, men kanske torr nog för att torka färdigt inne. Det var den och är nu inne i värmen. Jag kör igenom artros-programmet och känner mig duktig.

Det blir samma middagsmat idag som igår, men i morgon blir det blodpudding med bacon och lingon. Idag vatten som dryck, har ingen alkoholfri öl hemma.

Sonen var lättad, igår blev det fel och han fick betala två gånger för det han åt på en restaurang, pengarna skulle vara tillbaka ”vid midnatt”. Det var de nu inte, men på eftermiddagen idag var de återbetalda. Skönt att det fungerade, ibland tar det ju längre tid att få tillbaka pengar, än att dra dem från kortet.

Tänder ljusen medan det sakta mörknar, himlen blir allt mera mörkt blå. Jag slappnar av och andas. Drog ett Tarot-kort som jag gör emellanåt, 10 i brickor, rikedom. Visserligen åsyftas nog den inre rikedomen mera än den yttre, men idag känner jag mig ”rik”. Sonen fick tillbaka sina pengar, jag slipper betala mäklararvode (i fjol drygt fyra tusen), jag har inte köpt alkohol av någon sort på länge. Och jag har fortfarande betalningar som ska komma in, på Bokbörsen. Visserligen högre hyra i Puerto än hittills, men å andra sidan är jag där en månad kortare tid än i fjol. Det jämnar ut sig. Får se till att leva sparsamt.

Tar gärna emot betald redigering, språkgranskning eller korrekturläsning av manus. Har bra referenser och är både snabb, noggrann och fömodligen billigare än många. Betalar moms som jag ska, fakturerar via Minsann förlag, mitt lilla företag.

Vad det är skönt att släppa oron för boendet. Jag gör det redan idag, även om jag inte har det bindande kontraktet ännu. Nu är det ”bara” laptopen som ska komma tillbaka och fungera. Helst med det innehåll den hade när den kom in till verkstan, men det är nog att hoppas på för mycket. Den måste formateras om. Får vänta en vecka till innan jag frågar igen…

Karin från Danmark kommer hit på några dagar, på torsdag. Jag hämtar i Norrtälje vid 19-tiden. Hon åker Flixbus från Helsingborg, och det tar hela dagen. Fint att ses igen, och skönt att inte vara orolig och kanske sur över svårigheter med vinterboende. Hon undrade om badstegen fortfarande var i sjön. Svar ja, men kanske lite väl kallt – i luften. Vattentemperaturen vet jag inte.

Min sonhustru reagerar på bloggen och nyheterna om boende. Hon erbjuder sig genast att skjutsa mig till Arlanda på morgonen den 1 november. Jag är tacksam. Planet går fem minuter över åtta, och jag är framme strax efter klockan 13. Bra att komma dit medan det är dag och ljust.

Tänder i vedspisen, det känns för svalt i köket och jag vill inte dra upp el-elementen.

Jag vaknar till en lätt molnig tisdagsmorgon. 6 grader vid niotiden. SAS ändrar tiden för hemresan från Puerto, ute i god tid. Ändringen är bara 10 minuter, så det är inget problem.

Än har inte kaktusen slagit ut, men det ser ut att ske innan jag åker. Långsam frukost, försöker vakna ordentligt, efter att ha somnat om och vaknat lite för sent. Har tagit mitt piller.

Duolingo. Nu är det mera sol än moln på himlen, jag ska byta morgonrocken mot kläder, efter dusch och hårtvätt.

Nytvättat hår, fortfarande morgonrocken på, bullpapper i bakgrunden

Kväll, svart utanför fönstren. Har diskat och plockat undan. Nu är det väldigt tyst omkring mig, hörapparaterna ligger på bänken, och jag pratar inte ens med mig själv. Ingen teve i huset, saknar det inte. Om jag vill, så finns SVTplay. För det mesta vill jag inte, tycker mig få tillräckligt av världens ondska och elände via internet i övrigt.

I morgon får jag se om det blir någon visning av lägenhet i Puerto, om inte, så tackar jag nej så snart jag får de dokument som krävs från den andra mäklaren. Båda kräver två månaders deposit, de har ungefär samma hyra, internet är inkluderat i båda, plus vatten och el i en av dem. Vad mäklarna kostar vet jag inte ännu. Pust.

Har ätit ett par skivor färsk ananas, inköpt på Ica och perfekt mogen och god. Inget jag kan äta i sällskap (annat än familjen), eftersom jag står över diskhon och droppar när jag tuggar i mig de halva skivorna, med den hårda mitten borttagen. Det blir ett par skivor även i morgon.

Jag är väl medveten om att jag använder bloggen att prata med. Inte för att jag får några svar (just), men för att jag behöver uttrycka något av det som far förbi i mitt huvud. Saknar samtal och samvaro av alla de slag med en älskad människa. Mest saknar jag nog det bloggen inte kan ge mig, beröring. I någon bok hittade jag ordet hudhunger, för min del är den akut emellanåt. Att själv röra vid den jag vill röra vid, och bli rörd vid av densamma. Det fattas numera till vardags.

Jag läser annonsen igen, om lägenheten jag kanske får ta en titt på i veckan som kommer. Där finns också ” un altillo”, ett loft. Kräver en närmare beskrivning när jag får kontakt med mäklaren, framgår inte av något foto såvitt jag förstår. Hoppas det inte innebär att sovrummet finns där. Och vad innebär ”ingång från gatan” (hur högt/lågt sitter fönstren)? Ingår el i hyran, vatten? Mäklararvodet hur stort?

Frågor kring den andra lägenheten, Alejandras, våningsplan 2 med hiss: kyl tror jag mig se, men frys? Tvättmaskin? Mäklararvode?

Släpper detta nu, behöver vila hjärnan. Har druckit en mugg kamomillte. Går och lägger mig. Klockan är snart tio.

Jag sov gott, frånsett de vanliga toalettbesöken, somnade om vid sextiden och kom ur sängen vid kvart över åtta. Ovanligt sent. Nu har jag frukosterat på räkmackor, lär inte behöva någon lunch. Himlen är både blå och molnig, med stråk av lätta sommarmoln, blåsigt. Ungefär fyra grader. Svalt även inomhus. Dags att sätta på fläkten i källaren för att inte vatten och annat ska frysa därnere. Skottkärran ska in också. Sätter igång en tvättmaskin med lakan. Dagens projekt.

Har tagit mitt piller.           

Påklädd, sängen bäddad, Jans gamla morgonrock hänger på sin krok på toadörren. Har till och med diskat frukostdisken. Tvättmaskinen är snart klar att hängas ute, även om det är kallt.

Nu kan jag inte göra mycket mera än vänta på att någon av mäklarna på Teneriffa, helst båda, ska höra av sig med någon information som ändrar på det hela. Hänger tvätten. Fikar.

Tar fram strykbrädan, och det var väldigt vad tung den har blivit sen sist. Sist är nog något år sedan. Tänker stryka ett par linneskjortor och mina haremsbrallor i linne, lite lätt. Kanske även den mörkgrå rocken. Inte noggrant, linne ska vara lite skrynkligt (tycker jag, inte min ena syster). Undviker strykning så gott jag kan, torde framgå av ovanstående. Tycker det är omåttligt tråkigt.

Förr, när jag hade tillgång till mangel, manglade jag lakan. Numera finns ingen mangel i närheten, jag ruskar ut lakanen och de blir tillräckligt släta för mina behov. Har ingen torktumlare heller, och det jag upplevt av sådana är för all del torr, men också skrynklig, tvätt. För skrynklig. Nu är det dags att återuppliva bekantskapen med strykjärnet.

Klockan är elva, tio Teneriffa-tid. Inga livstecken från någon av mäklarna.

Har strukit det jag behöver. Går ner i källaren med skottkärran och sätter på fläkten.

Bokar av titten på lägenheten jag inte sett.

Får ”propuesta” med detaljer från Alejandra vid tvåtiden, lär mig att jag inte kan betala till ett ”nytt” land förrän om 24 timmar, efter att jag lagt till landet i ”kundkännedom” hos banken; fotar informationen och skickar till Alejandra, tillsammans med foto av underskrivet propuesta…

Något mäklararvode krävs inte, det betalar kunden. Om det finns frys, så ryms den möjligen i den ganska lilla kylen (som Alejandra menar räcker för en person). Jag är trött och säger OK. Den första garantibetalningen går iväg i morgon eftermiddag, den andra när jag väl fått mitt kontrakt, och sedan betalar jag hyran inom tio dagar när jag väl är där.

Det verkar banne mig som om jag hittat boende till slut.

Lördag kväll, Anders har diskat, jag torkat. Middagen var okej, men både ankbröst och rostade grönsaker kunde nog ha varit lite längre i ugnen. Nästa gång ska jag koka både morötter och rödbetor lite innan jag stoppar dem i ugnen.

Det var gott, även om ankan inte blev riktigt som jag trodde. Jag har alltid svårt att få ugnstermometern att hamna på lämpligt ställe, och den drog iväg upp över de 60 grader som angavs i recepten… Jag lät därmed ankan komma ur ugnen kanske en kvart, 20 minuter för tidigt. Den var röd och det ska den vara, men inte blodig, och det var den inte. Grönsakerna var ”al dente”.

Nu laddar vi Jans gamla platta med elkontakten som normalt tar hand om routern. Därmed slipper jag kolla internet och Anders kan senare se vilken film han vill på Netflix eller Viaplay. Anslutningen glappade och var osäker, så jag lade routern åt sidan. Det är inget jag behöver på nätet just nu.

Vi pratar om det som varit, i bådas våra liv och familjens. Minns Anders vistelser i Avesta, hos mormor och moster. Gläds åt det som varit fint, och sörjer annat. Och jag tjatar om att han behöver gå ner i vikt – som om tjat skulle göra någon skillnad. Det som saknas är hans beslut, och beslutsamhet.

Jag jämför med hur jag till slut ändå kunde sluta spela på internetcasinon, det tog tid, jag trillade dit igen, kravlade mig upp och kunde till slut sluta. Innerligt tacksam för att det suget försvunnit. Idag blir jag arg när jag fortfarande får reklam för casinospel, tar bort det direkt. Jag är stolt att jag lyckades.

Just den här dagen är jag också stolt över att jag inte tröstade mig med ett glas vin eller en drink, när jag blev så besviken på den spanska mäklaren. Jag drack te i stället.

Och så är jag stolt över att ha hamnat på andra plats i Duolingos ”emerald league”, och ha gjort övningarna drygt sextio dagar i sträck. Plus att jag faktiskt också kör igenom artrosträningen flera gånger varje vecka. (Promenerar inte så mycket som jag borde, det ska bli bättre när jag väl är nere i ett lite varmare klimat snart.)

Har även gått ner i vikt i brist på alkohol, minus 3-4 kg under de senaste två månaderna. Det behövdes, jag kan se mig i spegeln utan att våndas över min stora mage (den är fortfarande större än jag önskar, men okej).

Heja mig!

Nästa vecka kanske jag får klart för mig om jag vågar provpacka det som ska med till Puerto.

Nu är det söndagsmorgon, jag har just varit ut med en kompostpåse och känt att det blåser, kyligt, 7 grader enligt mobilen. Solen lyser, och värmer kanske lite småningom. Syrran leder wordfeud. Har tagit mitt piller.

Vid tiotiden åkte vi mot Sundbyberg, bilen fullastad (förutom den mat jag tänkt att Anders skulle äta idag, den stod kvar i kylen). Jag åkte hemåt efter att Anders fått in sin packning genom porten, in till Norrtälje och lämnade Bokbörsen-böcker och handlade lite, tankade. Nu hemma med en fika, och köpta djupfrysta kanelbullar (Icas), tinade enligt anvisning i ugn. De förtjänar inte namnet. Nu vet jag det.

Hårdkokar ägg och skalar färska räkor, tänker göra en rejäl räksmörgås till middag. Räkorna nersatta till halva priset, och de är fräscha. De närmaste dagarna får det bli kyckling från häromdagen med fd rostade rot- och grönsaker, blodpudding med bacon och lingon. Jag behöver börja tömma kyl och frys. Tror nämligen fortfarande att jag ska åka till Puerto om nätt tre veckor.

Nu Duolingo.

Får svar om internet, finns i båda de lägenheter jag är intresserad av. Båda har två månaders deposit, åtminstone den ena inkluderar el, vatten och internet i hyran.

Ändrat mig beträffande middagsmat – gör en gratäng med resterna från igår, plus grädde och ost. En bit kyckling till, plus sallad. Räkor och ägg blir lunch i morgon. Eller middag.

Förlorar wordfeud.

Har ätit en mycket god middag. Jag lät morötter, rödbetor etc från igår koka en stund i gräddmjölk, med kryddor och riven ost – och så in i ugnen med riven ost ovanpå också, tills osten fått färg. Kycklingen fick värmas samtidigt. Jag är mätt, och belåten. Har halva gratängen kvar till en annan dag. Lagar ofta för mycket mat, måtten i huvud och fingrar sitter kvar från förr när tre söner och kompisar och vi föräldrar skulle äta middag. Ändå slänger jag mycket sällan mat, det mesta går att äta också efter den första vändan.

Kvart över sex, det mörknar. Jag tänder ljusen på köksbordet och lampan över diskbänken. Disken ligger till sig, ska ta hand om den om en stund. Det blåser ordentligt, och det är vackert med svagt rosa solfärg över skogen långt borta en stund innan det blir riktigt mörkt.

Det här var då det, i augusti – två månader sedan. Boken har jag sålt på Bokbörsen, och någon Dry Martini har det inte blivit sedan dess.

Blåsig lördagsmorgon, vi äter frukost, läser. Jag klarar av Duolingo, rankas 2 i ”Emerald league”. Ofta tycker jag att jag redan gjort övningarna, men jag tror att upprepningen är det som gör att språket fastnar. Åtminstone vissa delar av språket – noll heter cero, och det stavas inte med z. Har tagit mitt piller.

Det enda vi har på programmet idag är min titt på lägenhet i Puerto klockan 14. Därefter ska jag laga till ankbröstet, tror det blir med ugnsrostade små potatisar, morötter, champinjoner, lök, vitlök och paprika. Har rödbetor också, de kan få ingå.

Anders har diskat frukostdisken, nu tittar han på en film på Jans gamla platta, hans hörlurar med sladd fungerar. Vi fick dessutom till det med text.

Himlen är molnig, med lite blått här och där. Vinden verkar tillta. Vi fikar med varsin bulle. Kaktusknopparna sväller, jag vattnar alla blommor lite. Ska kanske klä på mig. Vi har bestämt oss för att jag skjutsar hem Anders i morgon, så får han med sig sina böcker och annat, utan att behöva släpa allt på buss och T-bana.

Byter ut en ljusstump i en av stakarna på köksbordet. Befriar pelargonerna från gulnande blad.

Anders tar en promenad, solen lyser och det blåser. Jag stannar inne och väntar på whatsapp-samtal med mäklaren Chantal i Puerto de la Cruz, Teneriffa. Om en timme.

Väntade tjugo minuter efter överenskommen tid, skickade fråga – fick svar ”ägarna stannar i lägenheten över helgen”, kontakt igen på måndag. Jag svarade med att detta var mycket dåligt, men att hon kunde komma igen på måndag… Vill nog inte ha med henne att göra, eller hennes uthyrare som inte ger henne vettig info. Sur. Kanske löser sig problemet med att välja mellan två lägenheter automatiskt.

Nu ska jag fortsätta förbereda middag. Har skurit och hackat grönsaker, bl a en padrone från Karins växthus i Danmark – väldigt stark, jag hostar bara jag är i närheten av fröna. Tar bara lite bland de grönsaker och rotfrukter som ska rostas så småningom. Har inte riktigt koll på ”flödet” i matlagningen, men får väl göra grönsakerna nästan färdiga medan jag bryner ankbröstet med ”skinnsidan ner i torr och het stekpanna”, innan även det ska in i ugnen.

Är arg, inte bara sur – och antar att Chantal är det också. Att förstå hennes problem med veliga uthyrare gör mig inte mindre arg. Jag gör mig en mugg med rooibos-te (i stället för en annan drink) och lugnar ner mig. Inget lär hända över helgen, har skickat fråga till Alejandra hur det är med internet/wi-fi, hennes svar i första samtalet var minst sagt svävande… Å, vad jag saknar att ha att göra med Miguel, som ibland var seg och sen, men ändå pålitlig och vänlig. Nästa år ska jag försöka boka ”vad som helst” hos honom.

Får meddelande från Chantal, att något skulle fixas i lägenheten, och det blev inte klart idag. Hon ber än en gång om ursäkt, jag svarar och passar på att fråga hur det är med internet…

Ställer in det som ska rostas i ugnen, ankbröstet får vänta ett tag. Går ner i varv. Tar ingen tröstedrink annat än te, och till maten alkoholfri öl.