beskrivarblogg

Onsdag, sol när dimman försvunnit. 7 grader vid halv tio.

Skaffar ett Northmill-kort (virtuellt, det fysiska kanske inte hinner komma, men har beställt). Får 101 kronor på köpet. Bra komplement till mitt Norwegian-kort som jag är mycket nöjd med. Lär mig på nätet också att man ska undvika bankomater som inte är kopplade till ett bankkontor, och att alltid välja den lokala valutan vid betalning – för att slippa onödigt dyra växlings- och andra kostnader.

Dags för fika, utan bulle. Med Duolingo, wordle och sudoku. Lär mig till exempel att Dúo är ett namn på spanska. Correo electrónico är e-postadress. Barato betyder billig, vissa ord vill inte fastna.

Hemma igen efter en Norrtälje-vända. Måste dra ner rullgardinen i köksfönstret, solen faller mig i ögonen. Klockan är två. Syster K är på Arlanda och väntar på att komma ombord på flyg till London.

Får besked om att datorn är klar på verkstan, jag mejlar butiken och ber dem skicka datorn till min hemadress, så att jag slipper åka in och hämta den. Får se om det går, mejlet från verkstan går inte att svara på.

C har ingen partiledare, igen. Inte för att jag tänkt rösta på det partiet, men orsaken till avgången är hot och hat. Och det är eländigt, att det går så långt att ett partis ledare inte orkar fortsätta sitt politiska jobb. Oavsett vem han eller hon är. Hatarna och de som hotar blir allt otäckare i sina angrepp, allt vanligare. Många har uppenbarligen klivit över en gräns för vad som är rimligt vad gäller personangrepp. Sverige blir allt mera likt ett mycket större land västerut.

Torsdagsmorgon, lätt vind, lite sol och lite moln, 10 grader. I kväll kommer Karin från Danmark. Det ser nästan ut som om kaktusen tänker slå ut just idag. Jag läser en av mina gamla bloggtexter, Slutet först, från november 2019. Ska kanske väcka liv i Agnes igen, när jag är i Puerto. Så att hon kan få sluta sina dagar…

Här är texten: Publicerat den 2 november, 2019 av beskrivarblogg

”Skriv slutet först.” Jaha, då skriver jag slutet – mitt och Agnes.

Hon var lycklig. Inte visste varken hon eller någon annan riktigt varför, men alla var nöjda med att hon var nöjd. Hon klagade inte där hon låg på ”boendet” som man lärt henne att det hette, hennes nuvarande hem. Sönerna kom emellanåt och satt bredvid hennes säng, ibland tog de ut henne i rullstolen. Hon andades frisk (Stockholms-)luft och gladdes åt att se annat än sina väggar och några tavlor som mest av misstag följt henne hit.

Minnen var som vaga skymtar av något som kanske eller kanske inte hänt en gång. Om hon försökte berätta något, var det ingen där som kunde varken hålla med eller protestera. Biträdena, människorna som tog hand om henne, kände henne inte och hade inte tid att lyssna eller lära känna den här kvinnan i rum 10. Det fanns så många andra som behövde dem.

Fortfarande kunde hon komma på sig med att fundera över döden. Hon trodde att hon var klar med den för länge sedan, men så var det nog inte. Alla hon älskat (utom två av sönerna, och barnbarnen) var döda. Hon var rätt ensam, och försökte begripa hur det gått till. När dog mannen hennes? Och barnens pappa? Varför ville hon veta någon dag eller månad eller år – det var ju ingenting som betydde någonting längre. Bara någon rest av ett behov av att få sig att tro att tillvaron lät sig kontrolleras. Hon kunde bara hoppas att också den resten skulle försvinna med den tid hon hade kvar.

Fortfarande tyckte hon att livet var skittrist. Inget hon sade högt, men inom sig. Så tråkigt, så omåttligt enahanda, så utan något roligt. Ingenting att skratta åt, ingenting att ens bli rejält förbannad över. Ingen att skratta med. Bara varje dag som den förra. Frukost, piller, dusch ibland (numera brydde hon sig inte), sängbäddning, påklädning ibland och ibland inte. Lunch, mellanmål/fika och middag, tidigt i säng (som om hon inte legat där hela dagen). Piller igen, kanske sömn. Drömmar, hon försökte förstå sina drömmar, men gav för det mesta upp och accepterade dem. De var inte begripliga, åtminstone begrep hon dem inte. I natt drömde hon att mannen hennes skulle ha auktion och hon skulle hjälpa till – eller vara i vägen, beroende vem som tyckte något.

Hon fick inte ihop det. Han hade nu varit död i nästan tjugo år, hon hade levt ensam och utan honom så länge, och så kom han tillbaka och skulle sälja ut allt han hade på auktion. Här slutade hon försöka förstå. Nu hoppades hon att han skulle stanna där han var och låta henne vara ifred, den tid hon hade. Sedan kunde de kanske mötas igen annanstans, i fred och frihet, utan ägodelar och auktioner och allt som funnits tidigare i deras gemensamma liv.

Å, hon var gammal. Kroppen talade om det hela tiden. Den ville inte längre att hon tog sig ur sängen på egen hand, ville att hon skulle ringa på hjälp. Eller stanna där hon var. Det här livet var inget hon önskade. Nu ville hon bara att det skulle ta slut och att hon skulle vara lugn och glad och frisk (!) när hon väl drog sitt sista andetag. Ibland kunde slutet ju faktiskt vara så.

Hon vred på huvudet och såg på den lilla gamla novemberkaktusen på sängbordet. Den härstammade från mannen hennes och hans arvekaktus. Hans hade varit stor och kraftfull, den här har i alla år varit liten, men med en stark livsvilja. Nu blommar den snart igen, det är november, och knopparna är sprickfärdiga. Hon vill att någon tar hand om den när hon är borta, men vet inte vem hon kan anförtro den åt. Ett lyxbekymmer, javisst, men hennes. Hon har inte några världsomvälvande bekymmer längre. Just nu är hon sysselsatt med att långsamt, men lite fortare än hittills, avsluta sitt långa liv. Dö. Det är det hon gör, precis som alla andra, lite grand varje dag. Hennes tempo är numera högre än mångas. Högre än hennes har varit hittills. Nu är det snart dags.

Mera kan hon inte berätta. Hon är inte här längre, hennes söner och barnbarn har samlats i rummet. De är allvarliga, och ser ledsna ut. De borde vara glada och tacksamma att hennes liv nu är färdiglevt, och att hon har frid. Eller de kan åtminstone inbilla sig att hon har frid. Ingen vet. Äldste sonen ser gammal ut han också, det är han och hans hustru som får ta hand om allt som hör till en människas bokslut. Alla papper som ska göras färdiga, begravning si eller så, etcetera. Allt det där som hon själv inte behöver bry sig ett dyft om. Hon har talat om att hon vill tappas bort i Östersjön i skärgården utanför Stockhom, gärna långt ut, nära Fredlarna. Om någon ser till att det blir så kommer hon inte att veta. Kanske är det för krångligt, kanske är det lättare att stoppa ner askan i samma grav där sonen och före detta maken finns i. Vilar vete sjutton om de gör, någon av dem.

Innan hon dog tänkte hon ibland att det skulle vara kul att delta i sin egen begravning, levande på något sätt då förstås. Nu

Photo by Kasampaida Steve on Pexels.com

blir det inte så, hon vet åtminstone att det inte blir så. Hennes familj vet inte ens att hon hade de där konstiga tankarna, och de lär inte kunna avgöra om hon faktiskt är där i någon form eller inte. Nej, det får vara. Det där angår henne inte längre. Det handlar om dem, inte om henne.

Hennes liv är klart. Färdigt, om än ofärdigt. Hon har funnits i många år, och flera av dem har hon levt. Några levde hon just inte, bara överlevde. De och alla andra år är nu ingenting. De är borta, de har varit, hon är fri och finns eller inte finns i någon annan dimension. Om hon kan så är hon nog tacksam över sitt liv, över de hon älskat, över sin familj och alla människor hon mött på olika sätt.

Hon kan till och med om hon anstränger sig lite vara tacksam för det elände hennes spelmissbruk förde med sig. Det fick henne att skriva, det fick henne att bestämma sig för att skämmas och leva ändå. Fortsätta leva, och fortsätta skriva. Nu är hon färdig med att leva, och hon förmår inte skriva längre. Därmed är livet inte hennes, det är beroende av andra människors hantering av henne, av att personal på boendet ser till att hon inte dör av uttorkning eller svält, eller av liggsår, eller trillar ur sängen. Det är inget liv, det är bara ett andetag till, och så ett, och ytterligare ett. Nu får det vara nog. Hon har bestämt sig, det kanske tar ett tag innan kroppen tar till sig budskapet, men hon vet nu vad hon vill. Det sista hon medvetet vill. Slut.

Tisdag 14 oktober, idag börjar vaccinering mot covid och influensa – den första tid som fanns i Norrtälje var 29 oktober. Tur att jag kollade, har nu bokat. Rekommenderat av doktor Calle, som jag ska träffa dagen efter.

Har gjort det mesta i skafferiet oåtkomligt för möss, lagt diverse lätt söndergnagda förpackningar i plastbackar och en stor rostfri brödburk. Återstår att placera säkert: två (!) oöppnade förpackningar makaroner. De får nog bo i mikron, tillsammans med de laddningssladdar jag inte tar med mig – vet ju att mössen tar över när jag är borta tillräckligt länge.

Om några timmar hoppas jag att banken tillåter mig att betala första deposit till mäklaren på Teneriffa. Får fotografera och skicka bild på gjord inbetalning.

Provpackandet får vänta tills jag kan ta fram det som ska med, utan att behöva plocka undan igen – dvs till efter Karins besök nu i veckan och Anders helgen innan jag åker. Tror jag har det mesta, saknas något hinner jag skaffa. Har just kollat att jag har tillräckligt av blodtrycksmedicinen och tandkrämen på recept.

Vill betala min deposit till Teneriffa, men banken hänger kvar vid ”fördröjningen”. Undrar hur långa deras 24 timmar är, mina har just gått ut… Äter upp det sista av ananasen medan jag väntar. Med en kvarts extra fördröjning gick min betalning äntligen iväg. Nu får jag vänta tills kontraktet är klart och skickat till mig, så att jag kan betala deposit 2. Krångligt det här.

Mäklaren har bekräftat att bilderna på kvittensen från banken kom fram. En stund senare vill hon ha ytterligare en bild av ”the signed proposal, a better one, to send to the owner”. Jag försöker och skickar igen. Det dög inte, begrep nog inte varför, men gör ett nytt försök och skickar. Apropå krångligt. Det senaste försöket fungerade. Eller så var arbetsdagen slut. Inga fler whatsapp-röstmeddelanden i alla fall.

Ingen ny info om min laptop.

Hejar på Philippe på Instagram, och får veta att han målar mycket och trivs med livet, och att jag är välkommen till Paris om jag tänker mig till Frankrike. Fint att veta att han mår bra. Jag behöver nog bli flitigare användare av Instagram, det verkar som om många av mina vänner lämnat Facebook. Kanske har de tröttnat (som jag gjort) på det mesta där.

Jag ska inte köpa skivad blodpudding igen, svårt att skilja på skivorna när de skulle stekas. Och så har jag fyllt huset med baconstekos, stekte i stekpanna i stället för att mikra, bacon blir lite trist i mikron. Fläkten var igång, ytterdörren har stått öppen, men doften är kvar. Gott blev det i alla fall, Lidl´s lingonsylt är inte i närheten av den egna, men i år har jag inte gjort någon. Den fick duga.

Har tagit fram köttfärssås och färdiga makaroner ur frysen till i morgon. Gör nog en gratäng av det hela, med ost ovanpå. Gillar sånt, vilket säkert framgått. Sallad med små tomater och paprika till.

Försöker göra mina ”handla-lappar” så minimala som möjligt nu, men i morgon ska jag köpa Brooklyn-öl, alkoholfri. Gillar den lite mörkare ölen. Kostar 16 kronor burken, men jämfört med alkoholstarka alternativ är det okej. Skriver också upp gröna artrosträningsband.

Jag har utvecklat en ovana på sistone, i stress över icke-boende kanske. Jag ”tuggar” på tänderna. Onödigt, och förmodligen skadligt för mina tänder. Försöker bli medveten om att och när jag gör det. Nu kan jag ju låta bli, eller har i alla fall inget att skylla på vad gäller boende.

Diskat. Tänder mina ljus. Kvart över sex är det mörkt, inte svart, men mörkt. En kvart senare svart. Skriver upp FB-tips om restauranger i Puerto, i min ”alltid-med-mig”-anteckningsbok med fina läderpärmar. Från Paper Republic.

Får göra en påminnelse igen, på Bokbörsen. Två beställda och skickade böcker har inte betalts, total 314 kronor. Det är enkelt att göra, bara att informera inkassoföretaget, så får beställaren en chans att betala innan kravet går till Kronofogden. Kostar beställaren 60 kronor dock. Bokbörsen fungerar igen nu på kvällen, efter att ha fixat med servrar hela dagen.

Kamomill-te, drycken för kvällen. Det mesta går att vänja sig vid. Känns bra att den alkohol som finns i huset står orörd sedan nära två månader. Också något som var förvånansvärt lätt att vänja sig vid (att låta den stå).

Syster B´s föredrag om den palestinske poeten och författaren till självständighets-förklaringen, Mahmoud Darwish, gick bra. Hon rekommenderar honom som ”en mycket läsvärd poet”. Förmodar därmed att hans poesi finns på t ex engelska. Han finns till och med på svenska, i Lyrikvännen no 5, 2006 – på Bokbörsen för 89 kronor. Ska kolla på biblioteket i Norrtälje.

Nu slutar jag gymnastisera fingrarna för idag. I morgon är förhoppningsvis en ny dag. God natt.

En kaktusknopp som gläder mig också innan den slår ut

Halv fyra denna måndagseftermiddag sitter jag och vågar tro att jag faktiskt har en lägenhet i Puerto den 1 november. Kontraktet kommer när jag väl har fått iväg en första ”deposit” av två. Banken väntar med att låta mig göra inbetalningen, eftersom Spanien är ett nytt land för min del. Det kan man lära sig under rubriken ”kundkännedom”, för att förhindra bedrägerier. Tidigare hyresbetalningar har varit kontanta…

Har gjort Duolingo. Nu ska jag gå och kolla tvätten som hänger ute. Den är nog inte torr, men kanske torr nog för att torka färdigt inne. Det var den och är nu inne i värmen. Jag kör igenom artros-programmet och känner mig duktig.

Det blir samma middagsmat idag som igår, men i morgon blir det blodpudding med bacon och lingon. Idag vatten som dryck, har ingen alkoholfri öl hemma.

Sonen var lättad, igår blev det fel och han fick betala två gånger för det han åt på en restaurang, pengarna skulle vara tillbaka ”vid midnatt”. Det var de nu inte, men på eftermiddagen idag var de återbetalda. Skönt att det fungerade, ibland tar det ju längre tid att få tillbaka pengar, än att dra dem från kortet.

Tänder ljusen medan det sakta mörknar, himlen blir allt mera mörkt blå. Jag slappnar av och andas. Drog ett Tarot-kort som jag gör emellanåt, 10 i brickor, rikedom. Visserligen åsyftas nog den inre rikedomen mera än den yttre, men idag känner jag mig ”rik”. Sonen fick tillbaka sina pengar, jag slipper betala mäklararvode (i fjol drygt fyra tusen), jag har inte köpt alkohol av någon sort på länge. Och jag har fortfarande betalningar som ska komma in, på Bokbörsen. Visserligen högre hyra i Puerto än hittills, men å andra sidan är jag där en månad kortare tid än i fjol. Det jämnar ut sig. Får se till att leva sparsamt.

Tar gärna emot betald redigering, språkgranskning eller korrekturläsning av manus. Har bra referenser och är både snabb, noggrann och fömodligen billigare än många. Betalar moms som jag ska, fakturerar via Minsann förlag, mitt lilla företag.

Vad det är skönt att släppa oron för boendet. Jag gör det redan idag, även om jag inte har det bindande kontraktet ännu. Nu är det ”bara” laptopen som ska komma tillbaka och fungera. Helst med det innehåll den hade när den kom in till verkstan, men det är nog att hoppas på för mycket. Den måste formateras om. Får vänta en vecka till innan jag frågar igen…

Karin från Danmark kommer hit på några dagar, på torsdag. Jag hämtar i Norrtälje vid 19-tiden. Hon åker Flixbus från Helsingborg, och det tar hela dagen. Fint att ses igen, och skönt att inte vara orolig och kanske sur över svårigheter med vinterboende. Hon undrade om badstegen fortfarande var i sjön. Svar ja, men kanske lite väl kallt – i luften. Vattentemperaturen vet jag inte.

Min sonhustru reagerar på bloggen och nyheterna om boende. Hon erbjuder sig genast att skjutsa mig till Arlanda på morgonen den 1 november. Jag är tacksam. Planet går fem minuter över åtta, och jag är framme strax efter klockan 13. Bra att komma dit medan det är dag och ljust.

Tänder i vedspisen, det känns för svalt i köket och jag vill inte dra upp el-elementen.

Jag vaknar till en lätt molnig tisdagsmorgon. 6 grader vid niotiden. SAS ändrar tiden för hemresan från Puerto, ute i god tid. Ändringen är bara 10 minuter, så det är inget problem.

Än har inte kaktusen slagit ut, men det ser ut att ske innan jag åker. Långsam frukost, försöker vakna ordentligt, efter att ha somnat om och vaknat lite för sent. Har tagit mitt piller.

Duolingo. Nu är det mera sol än moln på himlen, jag ska byta morgonrocken mot kläder, efter dusch och hårtvätt.

Nytvättat hår, fortfarande morgonrocken på, bullpapper i bakgrunden

Kväll, svart utanför fönstren. Har diskat och plockat undan. Nu är det väldigt tyst omkring mig, hörapparaterna ligger på bänken, och jag pratar inte ens med mig själv. Ingen teve i huset, saknar det inte. Om jag vill, så finns SVTplay. För det mesta vill jag inte, tycker mig få tillräckligt av världens ondska och elände via internet i övrigt.

I morgon får jag se om det blir någon visning av lägenhet i Puerto, om inte, så tackar jag nej så snart jag får de dokument som krävs från den andra mäklaren. Båda kräver två månaders deposit, de har ungefär samma hyra, internet är inkluderat i båda, plus vatten och el i en av dem. Vad mäklarna kostar vet jag inte ännu. Pust.

Har ätit ett par skivor färsk ananas, inköpt på Ica och perfekt mogen och god. Inget jag kan äta i sällskap (annat än familjen), eftersom jag står över diskhon och droppar när jag tuggar i mig de halva skivorna, med den hårda mitten borttagen. Det blir ett par skivor även i morgon.

Jag är väl medveten om att jag använder bloggen att prata med. Inte för att jag får några svar (just), men för att jag behöver uttrycka något av det som far förbi i mitt huvud. Saknar samtal och samvaro av alla de slag med en älskad människa. Mest saknar jag nog det bloggen inte kan ge mig, beröring. I någon bok hittade jag ordet hudhunger, för min del är den akut emellanåt. Att själv röra vid den jag vill röra vid, och bli rörd vid av densamma. Det fattas numera till vardags.

Jag läser annonsen igen, om lägenheten jag kanske får ta en titt på i veckan som kommer. Där finns också ” un altillo”, ett loft. Kräver en närmare beskrivning när jag får kontakt med mäklaren, framgår inte av något foto såvitt jag förstår. Hoppas det inte innebär att sovrummet finns där. Och vad innebär ”ingång från gatan” (hur högt/lågt sitter fönstren)? Ingår el i hyran, vatten? Mäklararvodet hur stort?

Frågor kring den andra lägenheten, Alejandras, våningsplan 2 med hiss: kyl tror jag mig se, men frys? Tvättmaskin? Mäklararvode?

Släpper detta nu, behöver vila hjärnan. Har druckit en mugg kamomillte. Går och lägger mig. Klockan är snart tio.

Jag sov gott, frånsett de vanliga toalettbesöken, somnade om vid sextiden och kom ur sängen vid kvart över åtta. Ovanligt sent. Nu har jag frukosterat på räkmackor, lär inte behöva någon lunch. Himlen är både blå och molnig, med stråk av lätta sommarmoln, blåsigt. Ungefär fyra grader. Svalt även inomhus. Dags att sätta på fläkten i källaren för att inte vatten och annat ska frysa därnere. Skottkärran ska in också. Sätter igång en tvättmaskin med lakan. Dagens projekt.

Har tagit mitt piller.           

Påklädd, sängen bäddad, Jans gamla morgonrock hänger på sin krok på toadörren. Har till och med diskat frukostdisken. Tvättmaskinen är snart klar att hängas ute, även om det är kallt.

Nu kan jag inte göra mycket mera än vänta på att någon av mäklarna på Teneriffa, helst båda, ska höra av sig med någon information som ändrar på det hela. Hänger tvätten. Fikar.

Tar fram strykbrädan, och det var väldigt vad tung den har blivit sen sist. Sist är nog något år sedan. Tänker stryka ett par linneskjortor och mina haremsbrallor i linne, lite lätt. Kanske även den mörkgrå rocken. Inte noggrant, linne ska vara lite skrynkligt (tycker jag, inte min ena syster). Undviker strykning så gott jag kan, torde framgå av ovanstående. Tycker det är omåttligt tråkigt.

Förr, när jag hade tillgång till mangel, manglade jag lakan. Numera finns ingen mangel i närheten, jag ruskar ut lakanen och de blir tillräckligt släta för mina behov. Har ingen torktumlare heller, och det jag upplevt av sådana är för all del torr, men också skrynklig, tvätt. För skrynklig. Nu är det dags att återuppliva bekantskapen med strykjärnet.

Klockan är elva, tio Teneriffa-tid. Inga livstecken från någon av mäklarna.

Har strukit det jag behöver. Går ner i källaren med skottkärran och sätter på fläkten.

Bokar av titten på lägenheten jag inte sett.

Får ”propuesta” med detaljer från Alejandra vid tvåtiden, lär mig att jag inte kan betala till ett ”nytt” land förrän om 24 timmar, efter att jag lagt till landet i ”kundkännedom” hos banken; fotar informationen och skickar till Alejandra, tillsammans med foto av underskrivet propuesta…

Något mäklararvode krävs inte, det betalar kunden. Om det finns frys, så ryms den möjligen i den ganska lilla kylen (som Alejandra menar räcker för en person). Jag är trött och säger OK. Den första garantibetalningen går iväg i morgon eftermiddag, den andra när jag väl fått mitt kontrakt, och sedan betalar jag hyran inom tio dagar när jag väl är där.

Det verkar banne mig som om jag hittat boende till slut.

Lördag kväll, Anders har diskat, jag torkat. Middagen var okej, men både ankbröst och rostade grönsaker kunde nog ha varit lite längre i ugnen. Nästa gång ska jag koka både morötter och rödbetor lite innan jag stoppar dem i ugnen.

Det var gott, även om ankan inte blev riktigt som jag trodde. Jag har alltid svårt att få ugnstermometern att hamna på lämpligt ställe, och den drog iväg upp över de 60 grader som angavs i recepten… Jag lät därmed ankan komma ur ugnen kanske en kvart, 20 minuter för tidigt. Den var röd och det ska den vara, men inte blodig, och det var den inte. Grönsakerna var ”al dente”.

Nu laddar vi Jans gamla platta med elkontakten som normalt tar hand om routern. Därmed slipper jag kolla internet och Anders kan senare se vilken film han vill på Netflix eller Viaplay. Anslutningen glappade och var osäker, så jag lade routern åt sidan. Det är inget jag behöver på nätet just nu.

Vi pratar om det som varit, i bådas våra liv och familjens. Minns Anders vistelser i Avesta, hos mormor och moster. Gläds åt det som varit fint, och sörjer annat. Och jag tjatar om att han behöver gå ner i vikt – som om tjat skulle göra någon skillnad. Det som saknas är hans beslut, och beslutsamhet.

Jag jämför med hur jag till slut ändå kunde sluta spela på internetcasinon, det tog tid, jag trillade dit igen, kravlade mig upp och kunde till slut sluta. Innerligt tacksam för att det suget försvunnit. Idag blir jag arg när jag fortfarande får reklam för casinospel, tar bort det direkt. Jag är stolt att jag lyckades.

Just den här dagen är jag också stolt över att jag inte tröstade mig med ett glas vin eller en drink, när jag blev så besviken på den spanska mäklaren. Jag drack te i stället.

Och så är jag stolt över att ha hamnat på andra plats i Duolingos ”emerald league”, och ha gjort övningarna drygt sextio dagar i sträck. Plus att jag faktiskt också kör igenom artrosträningen flera gånger varje vecka. (Promenerar inte så mycket som jag borde, det ska bli bättre när jag väl är nere i ett lite varmare klimat snart.)

Har även gått ner i vikt i brist på alkohol, minus 3-4 kg under de senaste två månaderna. Det behövdes, jag kan se mig i spegeln utan att våndas över min stora mage (den är fortfarande större än jag önskar, men okej).

Heja mig!

Nästa vecka kanske jag får klart för mig om jag vågar provpacka det som ska med till Puerto.

Nu är det söndagsmorgon, jag har just varit ut med en kompostpåse och känt att det blåser, kyligt, 7 grader enligt mobilen. Solen lyser, och värmer kanske lite småningom. Syrran leder wordfeud. Har tagit mitt piller.

Vid tiotiden åkte vi mot Sundbyberg, bilen fullastad (förutom den mat jag tänkt att Anders skulle äta idag, den stod kvar i kylen). Jag åkte hemåt efter att Anders fått in sin packning genom porten, in till Norrtälje och lämnade Bokbörsen-böcker och handlade lite, tankade. Nu hemma med en fika, och köpta djupfrysta kanelbullar (Icas), tinade enligt anvisning i ugn. De förtjänar inte namnet. Nu vet jag det.

Hårdkokar ägg och skalar färska räkor, tänker göra en rejäl räksmörgås till middag. Räkorna nersatta till halva priset, och de är fräscha. De närmaste dagarna får det bli kyckling från häromdagen med fd rostade rot- och grönsaker, blodpudding med bacon och lingon. Jag behöver börja tömma kyl och frys. Tror nämligen fortfarande att jag ska åka till Puerto om nätt tre veckor.

Nu Duolingo.

Får svar om internet, finns i båda de lägenheter jag är intresserad av. Båda har två månaders deposit, åtminstone den ena inkluderar el, vatten och internet i hyran.

Ändrat mig beträffande middagsmat – gör en gratäng med resterna från igår, plus grädde och ost. En bit kyckling till, plus sallad. Räkor och ägg blir lunch i morgon. Eller middag.

Förlorar wordfeud.

Har ätit en mycket god middag. Jag lät morötter, rödbetor etc från igår koka en stund i gräddmjölk, med kryddor och riven ost – och så in i ugnen med riven ost ovanpå också, tills osten fått färg. Kycklingen fick värmas samtidigt. Jag är mätt, och belåten. Har halva gratängen kvar till en annan dag. Lagar ofta för mycket mat, måtten i huvud och fingrar sitter kvar från förr när tre söner och kompisar och vi föräldrar skulle äta middag. Ändå slänger jag mycket sällan mat, det mesta går att äta också efter den första vändan.

Kvart över sex, det mörknar. Jag tänder ljusen på köksbordet och lampan över diskbänken. Disken ligger till sig, ska ta hand om den om en stund. Det blåser ordentligt, och det är vackert med svagt rosa solfärg över skogen långt borta en stund innan det blir riktigt mörkt.

Det här var då det, i augusti – två månader sedan. Boken har jag sålt på Bokbörsen, och någon Dry Martini har det inte blivit sedan dess.

Blåsig lördagsmorgon, vi äter frukost, läser. Jag klarar av Duolingo, rankas 2 i ”Emerald league”. Ofta tycker jag att jag redan gjort övningarna, men jag tror att upprepningen är det som gör att språket fastnar. Åtminstone vissa delar av språket – noll heter cero, och det stavas inte med z. Har tagit mitt piller.

Det enda vi har på programmet idag är min titt på lägenhet i Puerto klockan 14. Därefter ska jag laga till ankbröstet, tror det blir med ugnsrostade små potatisar, morötter, champinjoner, lök, vitlök och paprika. Har rödbetor också, de kan få ingå.

Anders har diskat frukostdisken, nu tittar han på en film på Jans gamla platta, hans hörlurar med sladd fungerar. Vi fick dessutom till det med text.

Himlen är molnig, med lite blått här och där. Vinden verkar tillta. Vi fikar med varsin bulle. Kaktusknopparna sväller, jag vattnar alla blommor lite. Ska kanske klä på mig. Vi har bestämt oss för att jag skjutsar hem Anders i morgon, så får han med sig sina böcker och annat, utan att behöva släpa allt på buss och T-bana.

Byter ut en ljusstump i en av stakarna på köksbordet. Befriar pelargonerna från gulnande blad.

Anders tar en promenad, solen lyser och det blåser. Jag stannar inne och väntar på whatsapp-samtal med mäklaren Chantal i Puerto de la Cruz, Teneriffa. Om en timme.

Väntade tjugo minuter efter överenskommen tid, skickade fråga – fick svar ”ägarna stannar i lägenheten över helgen”, kontakt igen på måndag. Jag svarade med att detta var mycket dåligt, men att hon kunde komma igen på måndag… Vill nog inte ha med henne att göra, eller hennes uthyrare som inte ger henne vettig info. Sur. Kanske löser sig problemet med att välja mellan två lägenheter automatiskt.

Nu ska jag fortsätta förbereda middag. Har skurit och hackat grönsaker, bl a en padrone från Karins växthus i Danmark – väldigt stark, jag hostar bara jag är i närheten av fröna. Tar bara lite bland de grönsaker och rotfrukter som ska rostas så småningom. Har inte riktigt koll på ”flödet” i matlagningen, men får väl göra grönsakerna nästan färdiga medan jag bryner ankbröstet med ”skinnsidan ner i torr och het stekpanna”, innan även det ska in i ugnen.

Är arg, inte bara sur – och antar att Chantal är det också. Att förstå hennes problem med veliga uthyrare gör mig inte mindre arg. Jag gör mig en mugg med rooibos-te (i stället för en annan drink) och lugnar ner mig. Inget lär hända över helgen, har skickat fråga till Alejandra hur det är med internet/wi-fi, hennes svar i första samtalet var minst sagt svävande… Å, vad jag saknar att ha att göra med Miguel, som ibland var seg och sen, men ändå pålitlig och vänlig. Nästa år ska jag försöka boka ”vad som helst” hos honom.

Får meddelande från Chantal, att något skulle fixas i lägenheten, och det blev inte klart idag. Hon ber än en gång om ursäkt, jag svarar och passar på att fråga hur det är med internet…

Ställer in det som ska rostas i ugnen, ankbröstet får vänta ett tag. Går ner i varv. Tar ingen tröstedrink annat än te, och till maten alkoholfri öl.

Fredag, det blåser lite på förmiddagen.

Vi fikar, värmer köpta djupfrysta bullar i ugnen. Bestämmer oss för kyckling till middag, med mina potatisar och sallad till. Plockar fram Jans gamla platta till sonen, som glömt sin hemma. Laddar den via datorn, vilket tar sin tid. Min nya mobilladdare är inte som den föregående, själva elkontakten tar inte emot det bredare ”munstycket” på sladden till plattan (fungerar inte heller i bilens laddgrunka, vilket jag upptäckte häromdagen).

Duschar och klär på mig, Anders ritar. Jag tar på mig Karins fina långa blå klänning med massor av tyg och långa ärmar, skön att ha på sig inomhus. Tänker möjligen gå ut och känna på tvätten sen eftermiddag, annars är jag inne.

Duolingo.

En halvtimme innan jag ska se på en lgh i Puerto får jag info via whatsapp om en annan lgh som jag var intresserad av – tydligen har de andra intresserade hoppat av. Två månaders deposit (en hyra nu, en när kontraktet är klart och påskrivet, båda tillbaka när jag flyttar ut), bra läge, okej lägenhet. Tittar på den andra idag också, hyran är ungefär densamma.

Den jag skulle tittat på idag flyttas fram till i morgon – andra gången visningen flyttas – tror därmed inte jag är så intresserad. Men törs inte boka av, ifall den jag pratat med idag inte fungerar… Stökigt in i det sista.

Idag är det tre veckor kvar tills jag ska åka, kanske kan jag snart provpacka min nya lilla dragväska och ”organizern” Zeeksack, och väga mig med och utan packning. 8 kg i kabin, checkar in dragväskan, med allt tungt som får plats i den. Den lär inte komma upp i 20 drygt kg, minns inte exakt.

48 dagar utan vin eller annat alkoholhaltigt – ska inte ändras idag, även om jag är benägen att längta när livet blir krångligt. Vore synd att sabotera statistiken. Men, när jag väl vet ATT jag har en lägenhet i Puerto, lär jag avfalla. Då kommer jag att gratulera mig med en drink. Min avsikt är inte att aldrig dricka något vin och liknande igen, jag vill nog ha friheten att enbart dricka måttligt så småningom. Det har varit intressant att testa, och betydligt enklare än jag trodde att låta bli.

Anders och jag äter upp mangon, som var perfekt mogen efter några dagar på bänken i köket. Jag borstar några av mina potatisar till middagen, sköljer och gör i ordning salladen, utan dressing (så att den går att äta även i morgon). Ska sätta in kycklingen i ugnen om någon halvtimme, den ska stå en timme, minst.

Köksfläkten låter förfärligt med hörapparater i öronen, utan hör jag den inte alls och glömmer lätt att stänga av den.

En god måltid är avnjuten, jag kryddade på kycklingbitarna, hällde i lite grädde och lät dem bli ordentligt färdiga i ugnen, skyn blev bra att mosa potatisen i. Anders diskar.

Det mörknar, men ljusen på bordet och den lilla solenergilampan, samt belysningen över diskbänken, ger ett alldeles lagom starkt ljus. Jag har ännu inte kommit upp i taket och bytt lampa i plafonden. Nästa vecka kommer kanske Karin från Danmark några dagar, då kan det bli av, om jag kommer ihåg.

Nu är det svart utanför fönstren, utom där gatlamporna lyser upp. Jag känner mig trygg och varmt omsluten i det här lilla huset, och sonen är ett gott sällskap. Just nu pratar han med sin Lotta. Tvätten torkar färdigt inomhus. Fick svar på mejl till datorverkstan, att laptopen ”hanteras”, men inte är klar ännu.  

Det gröna artrosbandet runt bordsbenet i köket gick av, senast jag tränade. Det gick att knyta ihop, men blir lite väl kort. Behöver alltså skaffa ett nytt att ta med mig i packningen. Får försöka få tag på en sjukgymnast vid vårdcentralen, men kan knappast vänta tills jag ska till doktor Calle den 30 oktober.

En beställning på Bokbörsen igen, Carl-Göran Ekerwalds bok om hans och Sigrid Kahles förälskelse på gamla dar, deras äktenskap och liv tillsammans, Kom, Madam, fru. En fin bok, lika fin som hans Fördelen med att bli gammal. Nu blir det inte flera böcker av honom, han dog vid 101 års ålder i våras.

Anmäler mig till Jeanette Niemi´s tre kvällar 28-30 oktober, Författarkraft. Behöver inspiration för att möjligen jobba vidare med demensboken. Hittade en kopia på ett USB-minne, behöver jobbas om. Det jag har/hade på laptopen som är på garantireparation lär försvinna…

Har inte något boende ännu, och ingen respons mer än ”tack” efter att jag skickat info till Chantal (mäklaren med den lägenhet jag vill hyra). Jag ville att hon skulle bekräfta att jag får hyra, men hon är nog tyst till på fredag. Hoppas hon åtminstone kommer tillbaka då.

Har sett över min ekonomi och inser att jag kanske behöver dra ner på sparandet på Avanza, på Lysa fortsätter jag som hittills. Kanske måste jag sälja aktier också, men väntar med det. Har ju sparkapital som jag kan använda för mitt resande och kostnader i det sammanhanget.

Har inte heller hört något från Asus, ska nog ringa och fråga hur min dator mår på fredag. Försöker att inte stressa upp mig med alla oklarheter. Det där med att glädjas i förväg över att få resa iväg, det kan jag glömma i år.

Torsdagsmorgonen är dimmig, och solig. 4 grader klockan åtta. Kanske är det jakt på gården, bilar och fyrhjulingar far förbi medan jag äter frukost. Har tagit mitt piller.

I eftermiddag hämtar jag Anders i Norrtälje, och passar på att slänga sorterade sopor samtidigt. Ska förbereda falukorv i ugn (nytt recept i stället för mitt gamla vanliga), med skivad rödlök mellan korvskivorna och grädde, chilisås, Dijon-senap, buljong och ost i ”sås” som hälls på. Delade småtomater ovanpå. Ris till, och sallad. Han får vara försökskanin.

Mat för resten av helgen finns i frys och kyl. Tror jag. Lax och kyckling med diverse tillbehör.

Inga Idealista-annonser, inga Bokbörsen-beställningar idag än så länge. Men dags för fika

kvart över nio. Efter duschen.

Duolingo. Och artrosövningar. Trump verkar ha fått till någon sorts avtal med både Israel och Hamas – törs vi tro att Israels folkmord därmed upphör? Och Hamas terror. Känns lite darrigt. Om det är sant, så må Trump få äran av att ha lagt sig i, men får vi någonsin veta vad han har lovat de inblandade? Eller hur stor hans påverkan är. Kanske är Gretas och båtarnas större.

Hoppas det är sant. Hoppas krigsförgiftade israeliska ministrar och andra makthavare kan lägga ner vapnen. Hoppas även Hamas gör det. Hoppas att Trump härmed inte får Nobels fredspris. Det är han inte värd.

Äter en banan, kaktusfikonen får vänta tills sonen kommer. Tror inte han ätit sådana. Om han kommer innan biblioteket stänger vill han gå in en vända.

Jag gör en tunnbrödsrulle med hårdkokt ägg och kaviar, rooibos-te, till lunch. Jag räknar till femton blommor på en pelargon.

Meddelar förvaltaren här på gården att ena plattan på elspisen smällde högt ett par gånger när jag skulle koka äggen. Därefter gick ”ringen” runt plattan av, och jag vet inte hur olämpligt det är. Använder inte den plattan mera. Spisen är gammal, kanske dags att byta ut den.

Hämtar Anders och sitter på en stol medan han knallar runt på biblioteket och lånar några böcker, han ska ju vara här i tre dagar och jag har bara drygt tre tusen böcker i hyllorna. Vi äter en rostad brödskiva med skagenröra som förrätt, och en väldigt god korv med ris till huvudrätt. Kaktusfikon därefter. Jag var lite skeptisk till korvreceptet, men det var bra.

Nu är disken klar och undanplockad, vi läser vid köksbordet. Ljusen är tända. Så småningom gick vi till sängs, jag vaknade vid halv sju, sonen fick ett par timmar till. Frukost, sol, blå himmel och 6 grader. Har regnat under natten. Det är fredag, jag har fått ännu en beställning på Bokbörsen.

Fortsatt småregnig onsdag. Jag har i alla fall lämnat in böckerna på ”posten” på Ica, och handlat lite. Nu hemma för en lugn dag. En annons från Idealista, men den har en så hisklig fondtapet i det lilla vardagsrummet att jag inser att jag inte skulle stå ut. Kanske därför hyran är relativt låg. Hoppas fortfarande på fredagsvisningen och lägenheten där.

Löser wordle och klarar ultrasvårt sudoku. Syrran leder förstås i wordfeud, men är inte aktiv idag, kanske pluggar hon sin arabiska.

Ser ett recept med ugnsbakad färsk vitkål och smörsås med forellrom. Det vattnas i munnen. Har ingredienserna, utom forellrommen. Och kanske är det bara jag som skulle tycka att det var gott, mina ”ungdomar” är möjligen inte förtjusta i forellrom. Pratar med Anders, och får klart för mig att han är ledig på fredagar numera (en förbättring) och att han kommer ensam hit i morgon efter jobbet. Lotta skulle ”ut i skogen”. Just den här helgen är Anders härmed ledig i tre dagar. Fint att vi får rå om varandra.

Har börjat läsa Bastarden från Istanbul, tycker om författarens (Elif Shafak) språk.

Nu är det höstfärger på skogen långt borta. Och inomhus nyper jag bort gulnande blad från pelargonerna, som blommar för fullt. Vattnar bara försiktigt.

Har köpt kaktusfikon och ananas som frukt till helgen. Har en mango också, som nog är mogen nu. Överbliven pizza från igår blir middag idag. Med avocado som behöver ätas upp, om det visar sig att den är okej när jag delar den. Har lovat mig själv att inte mera köpa trez avocados i nät på Ica, har fått slänga tillräckligt många av de så kallade ”mogna”. Det är inte lättare att köpa dem i lösvikt.

Avundsjuk när jag tänker på Karin i Danmark som köper avocado kilovis från någon europeisk odlare och får dem levererade hem. När hon gjorde i ordning några under mitt besök, kunde hon klämma loss hela innehållet från skalet, efter att enbart ha delat avocadon och tagit bort kärnan. Det har jag aldrig lyckats med. Perfekt smak och konsistens, inte som ofta här alltför mogen eller alltför hård.

Solen jobbar hårt för att ta sig fram bland molnen, syns ett ögonblick och försvinner så igen. Mobilen säger att det blir sol klockan sex i eftermiddag, nu är klockan tre. Redan kvart över fyra är det sol, och det är fantastiskt vilken skillnad det gör för mitt sinne. Sitter här och ler.

Har just ätit mitt livs första kaktusfikon – skalade det och skar bort ändarna, spottade ut kärnorna. Gott, sött, mjukt och kladdigt. En koll via Google visade att jag gjort ”rätt”.

Borde gå ut på altanen och tvätta det ena sovrumsfönstret på utsidan. Det är märkt av en förbipasserande fågels skit. Har torkat av bilen, här och där, troligen samma fågel. Sort? Har ingen aning. Tror jag tar fönstret i morgon.

Tisdag klockan är åtta, efter frukost. Dags att göra mig i ordning, vill åka mot Stockholm vid niotiden senast. Vet inte än om jag ska köra med GPS hela vägen till Vinsta/Vällingby och tandhygienisten, eller ställa bilen och ta buss och T-bana… Någonstans ska jag kolla en video med en lägenhet i Puerto, innan jag fortsätter… På ett fik kanske.

Morgonen är dimmig, med sol som sakta tar sig fram. Fem grader. Läser att Trump tycker att Greta ska söka läkarhjälp. Det där med att ”kasta sten i glashus” har tydligen, också, gått honom förbi.

Jag fick igång min GPS, men råkade dra ur sladden när jag tog tag i den för att kolla var jag var. Börja om från början var svårt, eftersom jag vid det laget var på motorvägen. Någonstans i min hjärna fanns ändå den glimt av vägnummer och annat som behövdes. Jag for mot Vällingby och Vinsta, och befann mig omedvetet på rätt gata och vid rätt nummer. Kom ihåg att Läkarmissionen hade butik där, såg skylten och svängde in.

Då var klockan halv elva. Jag köpte några böcker för billig penning, en mugg te för femton kronor och satte mig långt in i butiken vid ett bord. Läste och väntade på att klockan skulle bli elva. 20 minuter över elva skickade jag en fråga till Chantal, mäklare. Hon berättade vänligt att klockan i Spanien ännu inte var elva – jag hade glömt tidsskillnaden. Emellertid berättade hon också att hon befann sig på väg från södra delen av ön, kunde vi flytta min visning till fredagen? Jag svarade att det blev väl sent om jag skulle bli tvungen att hitta en annan lägenhet, men okej. Hon lovade att komma tillbaka när hon var färdig för dagen. Och det är hon kanske inte ännu, när klockan där är fem i sju, här fem i åtta… Jag har skickat diverse info till henne och klart talat om att jag vill hyra lägenheten, även utan visning.

Har kollat telefonen och dragit upp ljudet. Och har fortfarande hörapparaterna i öronen, ifall att.

Tandhygienisten var dyrare än jag minns att hon var förra gången, drygt 900 kronor och då var bidraget avdraget. Men det gick bra och hon jobbade ihärdigt.

Ytterligare två Bokbörsen-beställningar, av böcker som tagit plats i mina bokhyllor länge. Har gjort Duolingo även idag. Och gått ca 1 200 steg, även om tiden mest tillbringades i bilen. Tog en sväng om Sundbyberg på hemvägen, och konstaterade att jag fortfarande kunde vägen, men inte kände igen mig.

Måste kanske byta tandläkare och tandhygienist. Det är väl långt att åka härifrån till Vällingby. Buss och T-bana går och är billigare, men promenaden från T-banan är krånglig på grund av stort bygge som skapar lång omväg. Nåja, det får jag ta ställning till när jag är hemma igen i vår.

Pratat med Anders som var glad idag också. De kommer nog hit till helgen, när han är ledig.

Kvart i nio (svensk tid) kom bekräftelse på lägenhetsvisning kl 13 på fredag, Tenerife time =14 svensk tid, och tack för info. Ingen bekräftelse på att jag får hyra. Nu kan jag i alla fall ta ur hörapparaterna.

Sov gott, och vaknade till en regnig onsdagsmorgon. 13 grader och duggregn enligt mobilen. Jag tänder mina ljus, läser på nätet att Trump än en gång menar att Greta behöver läkare. Hon påpekar att han bör veta…

Ytterligare en Bokbörsen-beställning. Får åka in och lämna böckerna idag.

Kaktusknopparna börjar bli vackert rosa, ingen har fallit av ännu, ingen har heller slagit ut.

Hittade igår en bok av Elif Shafak, författare som min syster B rekommenderat. Bastarden från Istanbul, blir intressant att läsa, framför allt om en stad som är fängslande. 30 kronor för tre böcker på Läkarmissionen, denna var en av dem.

Duolingo.