beskrivarblogg

I lägenheten började jag med att packa upp, efter att Alejandra och hennes man mött mig vid busstationen och kört mig hit. När Alejandra gått sopade jag golven, låste dörren – och skickade en bild på dammhögen till henne… Har nu duschat, i morgon ska jag tvätta de handdukar som låg i tvättmaskinen, tvätta badrumsmattan och köksmattan (separat), tvätta lakan och örngott i sängen.

Jag har bestämt mig för att sova i sängen som den är i natt.

Uppskattar att det stod en stor dunk med dricksvatten, att det fanns några öl och lite annat i skåpen. Slänger gammalt ”bregott”, kollar datum på resten. Okej.

Alejandra menar att det är möjligt att ”some dust and moisture have accumulated… It usually builds up this way”. Har lust att säga ”skitsnack”, men gör det inte, tackar i stället för vattendunk och öl och oliverna som fick bli middag.

Jag har gjort Duolingo 81 dagar i sträck, plus idag. I kväll. Nu äter jag oliver med sardeller, och påminns om när vi gjorde det, Jan och jag, för länge sedan. En öl till. Mina batteriljus står på bordet och fladdar lite lagom, taklampan är släckt, men en liten på hylla nära dörren är tänd.

Har plockat undan lite prydnadspinaler. En stor fläkt står här nära bordet, den ska jag nog också gömma.

Undrar var jag kan hänga lakan på tork, den lilla torkställningen utanför ett fönster förslår nog inte.

Jag har packat upp och stoppat undan.

Huset är ganska ruffigt i entrén, och nr 17 ligger inklämt mellan andra verksamheter. I morgon får jag kolla lite vad som finns här i närheten. Känner ju igen kvarteren, men har inte tidigare noterat just de här husen.

Undrar var man slänger sopor t ex. Ingen info från Alejandra. Routern hittade jag, och kunde läsa koden på baksidan så nu har jag internet i alla fall. Och en jättestor teve mitt framför näsan där jag sitter på dubbla dynor vid bordet. Har laddat mobilen.

Tro det eller ej – men jag glömde en grej till idag: min sittdyna ligger kvar i sätet på planet. Vet att jag anade att något inte var okej, men talade om för mig att jag hade det jag skulle ha när jag ställde mig i kön för att komma av…

Vilken höjdardag av glömska/stress; först mobilen (som Erik hittade på elementet i hallen), glömde hörlurarna i min eller hans bil, kimono i hans bil, sedan glömde jag att lämna in rullväskan – men fick tacksamt hjälp av en kvinna i gaten, och så till slut sittdynan. Tur det inte var datorn. Jag behöver assistans av och på flygplan, det är tydligt. Jag kom i alla fall till slut på rätt buss från flygplatsen, vid hållplats 30. Synd att de går så sällan till Puerto, söderut kom det flera medan jag väntade i en och en halv timme.

Vaknar och inser att jag inte ser ut direkt. Ett litet fönster högt upp i vardagsrummet och två till med samma utsikt som det i köket, mot huset mitt emot – jag får gå ut och njuta av utsikten. Bor nära ”muelle”, den gamla fiskehamnen mitt i Puerto.

Inser att man här har tid som är en timme tillbaka jämfört med hemma, nu har jag även datorn inställd på automatisk korrigering. Har tagit mitt piller, Duolingo får vänta tills jag är hemma igen. Har kört en tvättmaskin med handdukar, de hänger nu på tork utanför fönstret på torkställning. Tvättar nu gårdagens klänning – den var svettig – och örngott och lakan, som inte såg fräscha ut, men kanske var det. Skön säng, jag sov gott.

När den maskinen är klar ska jag gå på frukostjakt, och se om jag kan handla lite nödvändigheter. Tacksam att jag hade vatten idag. Dammar och torkar av ytor medan tvättmaskinen går.

Jag mår bra. Igår gick jag nära 5 000 steg på flygplatsgolv och mycket folk, med packning. Idag blir det nog trevligare promenad, även om det kanske blir tungt hem från den möjligen öppna affären…

Inte så kul, men det blir bättre när jag fått städa ordentligt – och tvätta det som behövs

Kvart över tio är huset dugligt dammsuget. Plockar undan sådant som möjligen kan locka möss, typ Philippe´s små akryltavlor. Kan de (mössen) tugga på plastlist i diskmaskinen, så… Har slaktat resten av pelargonerna, utom en – den får följa med till sonen tillsammans med kaktusen och är fortfarande vacker.

Ris och renskav ur frysen till middag, en halv röd paprika och lite sallad från kylen. En trött ostbit får gå i komposten. Två stora pizzor får ligga kvar i frysen, för eventuellt framtida behov. Cheesecake´n tar jag fram, den kanske blir lunch idag.

Det känns som om jag klarat av att inte handla sådant som inte går åt (eller kan följa med till Erik och Lotta).

Kallelserna till skrivtimmarna med Jeanette Niemi låg i skräpposten… Jag hade nämligen inte begripit att jag borde godkänna henne som avsändare. Snacka om kontroll hos Outlook. Det var alltså inget fel hos Jeanette, utan hos mig. Nu vet jag i alla fall var jag hittar skräpposten. Tar med mig länkarna till Teneriffa, kanske kollar jag där. Nu känns det inte aktuellt.

Pratar med kusin Lena i Avesta som önskar mig lycklig resa. Och önskar syster K välkommen hem.

Har tagit mitt piller, och gjort Duolingo. Det regnar rejält.

Vid tretiden är jag hemma efter besöket hos doktor Calle. Allt var helt okej, proverna och blodtrycket, och min gamla mätare. Ingen ökning av pillerdosen. Fick en kortisonspruta i höger knä, för säkerhets skull. Han är så go! Skönt att även detta nu är avklarat. Talade om att min mätare inte får plats i packningen; jag behöver inte mäta så ofta som jag gjort nu. Kanske någon gång, om jag hittar någon möjlighet, annars vänta tills jag är hemma igen och kan mäta själv i ett par månader. Därefter besök igen hos doktorn.

Ser på tredje kvällens skrivartimme med Jeanette N, försöker anmäla mig till Skriv – en skrivarfamilj, kommer till sidan, men kommer inte åt informationen, enbart rubrikerna. Lovar inte gott, när jag nu ville göra något. Skickar mejl och berättar, och får svar – de hade glömt någon knapp… Det var på vallen att jag gav upp, hoppas tekniken fungerar bättre i fortsättningen, för nu är jag anmäld för ett år framåt. Kursen är digital med möjlighet till kontakt och deltagande flera gånger i veckan, om man vill. Materialet finns där, jag kan ta det till mig eller låta bli. Det kanske kan få mig att prestera något. Vad jag ska prestera är fortfarande oklart.

Blir trött av datortekniskt strul, det är ju omöjligt att veta om det är mig eller något annat det är fel på. Och jag har inte lärt mig alla finesser med Outlook, men har i alla fall lagt in en protest mot att Jeanette placeras i skräpposten.

Får en beställning på Bokbörsen, måste åka in till Norrtälje med boken i morgon förmiddag, Rimbo som jag passerar på väg till Erik har inte Schenker. I morgon bitti semesterstänger jag Bokbörsen.

Klockan är snart nio, och jag längtar till sängen. Men det får nog bli en mugg med kamomillte dessförinnan.

Kroppen är fortfarande lite mör efter vaccineringarna. Jag åker till Erik i ”slappa kläder” som jag lämnar där, spar klänningen till resan (möjligen åker den på till middagen).

Kamomillte är vad som bjuds i det här huset nu – mitt vanliga svarta te är nerpackat, har bara kvar i burken så det räcker i morgon bitti. Tror inte jag någonsin kan komma att längta efter kamomillte, så gott är det inte. Men det är varmt, snällt, ganska veligt, och gör inte att jag ligger klarvaken i timmar om jag dricker det på kvällen. Att jag blir kissnödig är en annan historia, men det blir jag ju hur som.

Tömmer kylen, den får nu stå med dörren öppen. Hoppas bara att den inte åker igen, en avstängd kyl med stängd dörr lär inte vara så kul att öppna i slutet av mars.

Fredag morgon, 8 grader och ”regn kan förekomma”. Jag lägger undan mina kuddar och brer ett par tjocka fula stora gardiner över min säng, i ett försök att skrämma bort möss. Äter frukost med det sista av det mesta. Mejlar förvaltaren på gården, och ber honom se till huset och tömma brevlådan.

Ska åka in med Bokbörsen-boken (Flaubert, Madame Bovary) snart. Den boken bara måste levereras i tid. Bokbörsen-kontot semesterstängt. Jag har tagit mitt piller.

Lösa sladdar ligger i mikron, som är avstängd. Allt ”löst” som ska med samlas i min ”handväska”, där sittkudden också ska få plats. Mitt knä med kortison mår bra, kroppen i övrigt tycks ha hämtat sig efter vaccineringen.

Hemma igen efter boklämning, Duolingo och fika. Ordet abhor i wordle var för svårt idag, men sudoku gick bra. Plockar undan det jag kan, routern ska in i mikron, vattenkokaren står i den tömda kylen, lite otvättad tvätt i garderob… Laddar mobilen, byter batteri i hörapparat. Klockan är halv tolv.

Pratar med syster B som önskar lycklig resa. Hon försäkrar att hon vill fortsätta spela wordfeud med mig.

Tittar lite på materialet från Jeanette N, men sparar överblicken och övningarna tills jag är på plats i Puerto – det kräver bättre koncentration än jag har just nu.

”Du slipper julskvalet” skriver Ewa B som kommentar till mitt senaste blogginlägg – det gör jag. Tycker det bara är skönt, har aldrig varit särdeles road av julfirande. Min julafton kommer inte att bestå av alltför mycket julmat, Kalle Anka och julklappspapper överallt – men kanske av en god middag och ett gott vin på lagom flashig restaurant i Puerto. Någon är väl öppen. Annars god mat hemma.

Inbillar mig just nu att jag har koll på det jag behöver ha koll på. Packningen är klar, sådan den är. Kanske kan jag smuggla med mig en bok i min gula kasse/handväska, under sittdynan. Där ligger redan ett par lätta skor som inte fick plats annanstans.

Tar ur hörapparaterna ur öronen, tror inte jag behöver dem mera idag.

Lax och broccoli i färdigköpt räksås står redan i ugnen, de rensade räkorna lägger jag på när allt är klart. Potatis brydde jag mig inte om att köpa. Men jag hämtade en rulle gratis soppåsar, som var Icas gåva den här veckan.

Nu, halv fem, är det redan riktigt mörkt utanför fönstren. Moln och skymning.

Middagen var god, och jag är mätt. En mörk alkoholfri öl till, IPA, som smakar riktigt bra.

Jag funderar på Agnes.

Hon finns ju, och hon har förstås också blivit äldre, men hon är fortfarande hyfsat frisk och rörlig. Lite artros i knäna, men den håller hon i schack med träningsprogram, promenader  och en kortisonspruta en gång om året, senast i höger knä. Vänster får klara sig utan.

Och nu ska hon åka till Teneriffa igen. Jag undrar lite över att hon inte åker någon annanstans. Varför Puerto de la Cruz? Den tidigare hyresvärdinnan som hon tyckte sig ha en bra relation med, hyrde plötsligt ut den lägenhet Agnes skulle ha hyrt. De hade avtalat, men inte skrivit något kontrakt. Och värdinnan hade hamnat i någon sorts ekonomisk knipa, och kunde inte vänta till vintern med hyresintäkter.

Vilka känner hon annars? Miguel, mäklaren, honom behöver hon inte nu. Hon har hittat en annan hyresvärd, ännu en kvinna och en kvinnlig mäklare. Och nu lärde hon sig att det är uthyraren som betalar mäklaren, inte den som hyr (som det var med Miguel). 

Palmyra, den äldre spanjorskan som varje dag klockan tio gick sina varv på Plaza Ballesteros och pratade på engelsk spanska, efter många år i England. Där kallades hon Pam. Henne vill Agnes gärna träffa igen. Visserligen är det en lång promenad från Puertos centrum där hon bor nu och ut till Punta Brava, men hon får gå den några vändor och se om hon kan hitta Palmyra.

Och kanske kan hon också se om Martti finns kvar på ön. Den tyske, snart pensionerade och kontrollerat alkoholiserade mannen, med en pojkes smala kropp och väldigt få tänder. Men vänlig och ibland alldeles lagom pratsam, ibland alldeles tyst, som hon, medan de drack sin caña. Han en stor, hon en liten. En vilsam bekantskap. Agnes hoppas att han fått det han ville, avgångsvederlag från arbetsgivaren. Han vill gärna kunna leva på Teneriffa, även om hans pension nog är liten. Han har inte berättat mycket om sitt liv, men hon minns att han inte har just någon kontakt med sina syskon i Tyskland, och att han flyttade därifrån för gott när hans mamma dog för några år sedan. Han längtar inte tillbaka dit.

Agnes hoppas också att hon ska möta personalen på Café Canaria, där hon drack sin cortado varje morgon. De var vänliga och visste vad hon ville ha. Hon kände sig hemma. Hon behöver inte träffa ”die Katarina” igen, den äldre (än hon själv) tyska kvinnan som försökte se majestätisk ut – och lyckades ganska bra med det. Martti brukade hjälpa henne med sådant hon behövde hjälp med. Med näsan i vädret och det svartfärgade långa håret uppsatt såg hon ner på Agnes. Åtminstone kändes det så, ingen behaglig känsla.

Nu ska hon snart åka dit igen, hon ska stanna i fem månader, hon ska se till att gå mycket i en stad hon börjat lära känna. Kanske också möta nya människor, även om hon är dålig på att ta kontakt.

Hon vet inte ens om han lever, hennes kärlek här, de senaste två åren har hon inte hört någonting ifrån honom. Deras senaste kontakt var när han var på sjukhuset efter bilolyckan, hon stannade och tog hand om honom i ett par månader. Men sedan tog hans familj över, hans dotter och hennes söner var nog rädda att Agnes skulle få ärva om morfar inte skulle hämta sig. De gjorde klart för Agnes att hon inte var önskvärd – och hon åkte hem, utan att riktigt veta om hon var ledsen eller lättad.

Ett vet hon, hon saknar honom och har många gånger varit på väg att höra av sig. Men så intalade hon sig att hon var för gammal, att han också var för gammal eller kanske död, så det var ingen idé. Bättre att inte veta, då kunde hon vårda sina goda minnen och slippa skapa nya, kanske mindre goda.

Agnes ruskar på huvudet åt sig själv. Vilken tokig gammal käring hon är. Tur att hennes vuxna barn inte vet hur hon tänker, eller vad hon längtar efter. Det hon mest saknar är hans händer och deras samtal. De hade inget gemensamt språk annat än engelskan, hon hade visserligen lärt sig lite spanska och hans engelska var bra, efter många års arbete utanför Spanien. De hade utvecklat ett eget språk, en blandning av alla de språk någon av dem hade använt under livet. Och när orden inte räckte till, nådde de fram till varandra på andra sätt.

Hon skulle nog ändå försöka ta reda på hur han har det. När hon väl landat och bott in sig i lägenheten hon hyrt. Om någon vecka kanske. Hans söner har kanske fortfarande den lilla krogen i Puerto.

Nu ska jag fortsätta städa huset innan jag åker i morgon eftermiddag, till äldste sonen först och så vidare.

Middag igår

Onsdag, disig morgon, löven faller, många, hela tiden. Kanske blir det regn senare. 5 grader, lätt vind. Kvart i två ska jag vaccinera mig i Norrtälje, covid och influensa. Slänga sorterade sopor. Lämna böcker på biblioteket.

Nu Duolingo. Och wordle, sudoku. Wordfeud får vänta tills syrran kommer igång igen, det är hennes tur och hon leder. Jag har tagit mitt piller. Och artrostränat.

Vaknar lite för tidigt varje morgon, det tar tydligen tid att vänja sig vid vintertiden.

Yngste sonen ringer och berättar om en arbetskamrat som tydligen bär sig illa åt, gapar och skriker på jobbet. Andra arbetskamrater berättar/skvallrar om beteendet, som han också upplevt. Och Anders blir stressad.

Jag försöker säga att han inte behöver låta sig stressas, att det inte är hans bekymmer, att han ska prata med sin närmaste chef om det blir för mycket. Han var bekymrad. Tacksam att han ringer för att prata om det som är knepigt. Han var hemma idag för tandläkarbesök senare. Den nya arbetsplatsen är kanske inte lika trevlig som den tidigare – samtidigt som han nu har bättre arbetstider. Att vara anställd på Samhall är inte enkelt.

Fika, bullarna värms i vanliga ugnen nu, aningen bättre.

Kan tömma ena kylen, och stänga av den. Det blir de sista frysta räkorna, lax och broccoli till middag idag.

Något som inte heller verkar vara enkelt är att avsluta en gratis prenumeration på en sajt, som tillhandahåller verktyg för konsulter. När jag kollade närmare insåg jag att jag inte behöver dem. Vill avsluta innan jag måste betala, men anvisningarna fungerar inte. Så nu väntar jag på besked från supporten… Fick information, så nu har jag stängt av prenumerationen. Fått bekräftelse via mejl. (Ibland har jag för bråttom.)

Rensar räkorna och lägger dem i kylen. Klockan är bara tolv. I morgon ska jag skaka mattor och dammsuga. Väger mig med och utan ryggsäck, och verkar ha något nätt kilo tillgodo. Hoppas det stämmer.

Lövblåsning på gården, ett Sisyfos-jobb. Tror inte Mischa blåser löven på min tomt.

Får ett trist allmänt hållet mejl från gårdagens skrivcoach, Jeanette Niemi, som ”svar” på mitt mejl. Ingen förklaring till varför jag aldrig fick någon länk till kvällens timme (och inte lär få någon i kväll heller, vilket inte spelar någon roll, jag har tappat lusten). Såg på Facebook att åtminstone ytterligare en anmäld inte kom med i länkutskicket. Ingen bra reklam för hennes tjänster, även om de här tre timmarna var gratis.

Kämpar en stund med att få den låsbara remmen runt rullväskan, törs inte låsa den ännu, men fick den att bli lagom kort/lång runt. Har också testat att spänna fast ryggan på rullväskan, och det verkar fungera bra. Jag kanske till och med kommer nerför trappen med hela ekipaget utan att åka på öronen. Om det verkar svårt, får jag spänna loss ryggan.

Strax efter tre på eftermiddagen är jag hemma igen. Det var svårt att hitta till vaccinationsstället, men jag kom i tid, med några minuter tillgodo. Borde ha kollat vägen dit i förväg, trodde jag visste. Men det var lite oväntat, i apotekets lokaler bredvid Stora Coop – och där står inga gatusiffror på husen. Gick bra, pneumovaccin ska tas vart femte år, för min del blir det 2028. Nu blev det både covid och influensa.

Lämnade böcker på biblioteket, och hittade några i omloppshyllan. Bland andra Sara Kadefors Kast med liten kniv. Har inte läst något av henne (som jag minns). Stephen King The Stand (på svenska Pestens tid) och Sheila O´Flanagan På egna ben. Har nog inte plats för någon av dem i min packning, men de kan få vänta på mig härhemma.

Himlen mörknar redan, kanske kommer regnet snart.

Fick mitt Northmill-kort idag, så nu är jag kortförsedd (hade redan det digitala). Gäller bara att inte ha alla kort på samma ställe, om ficktjuvarna är framme. Vilket de ju är där på Teneriffa. Körkortet tar jag inte med mig alls, det får vila hos sonen.

Måndag, snart kväll, dimman är tillbaka och klockan är kvart över fyra. Jag har ätit middag. Och diskat.

Fortfarande trött efter packandet tidigare idag. Nu får jag vara nöjd. Inte tro att jag kan göra något bättre. Det får duga. Jag har en kasse med sängben till Anders, några böcker till Mileah som kanske passar och får följa med till Erik på fredag. Lite överbliven lök, några soppor, som bör konsumeras innan jag kommer hem igen, får också hamna i deras kök. Sedan kan jag få mig att tro att det mesta härhemma är skyddat för möss. Kyl och frys får stå på, båda två. Och rumselementen ställas ner på ungefär 10 grader. Ska skicka ett mejl till Örjan och be honom hålla lite koll på huset under vintern.

Pratar en stund med en gammal god vän, som ville veta hur det gått med mitt boende. Jag blir glad när hon ringer. Vi bestämde att vi ses i april, för att fira hennes och vår andra gemensamma väns födelsedag. Fortfarande som om vi vet att vi lever i april nästa år! Tror det är en bra utgångspunkt för fortsatt gott liv.

Mina lakan torkar färdigt inomhus, de var ganska blöta när jag tog in dem. Resten av den tvätt som finns behöver inte tvättas innan jag åker, den får jag stoppa in i någon garderob och vända tvättkorgen upp och ner. Vill inte ha några möss som trillar ner och dör i den. Samma sak gäller sophinken under diskbänken. Upp och ner.

I morgon ska jag nog ställa undan nerklippta pelargoner i källaren. Kanske spara några att glädjas åt till fredag morgon. De blommar fortfarande för fullt. Kaktusen släpper sina vissna blommor nu, och julstjärnan släpper blad. Den hamnar nog i komposten här hos mig, är inte vacker längre, den har gjort sitt efter flera år. (Jag har en komposttunna, där ”officiella” matrester och liknande hamnar, och en egen kompost för vissna blommor, grenar, potatisblast och liknande). Den senare får bli viloplats för julstjärnan och pelargonresterna.

Dimman, den är vacker däremot. Tar ett par bilder som inte gör den rättvisa. Kommer att sakna naturen så nära, där mitt i smeten i Puerto de la Cruz på Teneriffa. Samtidigt känns det fint att komma tillbaka till en stad som fortfarande är outforskad, trots mina långa och många promenader. Och Titsa-bussarna (guaguas) som kan ta mig över hela ön, till en billig penning. Gillar dem (utom när det går fort, och vägen är väldigt smal och stupen längs vägen lite väl djupa).

Fint samtal med Karin i Danmark via Messenger på Facebook. Det tar en stund innan jag kommer på att jag kan slå på videon – inte för att jag är så vacker, men för att det är kul att se varandra. Jag behöver ha mina hörapparater i öronen för att höra, men är de väl där så går det bra.

Klockan är bara halv sju, jag fortsätter läsa biblioteksboken som ska lämnas tillbaka någon dag. En måttligt engagerande fantasy, del 2, del 3 har jag också lånat, men kommer inte att hinna läsa. Den finns väl kvar för senare lån.

Känns skönt att ha fyllt ryggsäck och rullväska med sådant jag vill ha med mig. Hade bara tänkt provpacka, men nu får det vara som det är. När allt var instoppat såg jag min korta, sköna gröna klänning hänga på garderobens gångjärn… Jag fick in den, men den lär behöva strykjärnet när jag packar upp.

Nu tror jag att jag har med mig sådant jag saknade senast, och inte med mig sådant jag inte använde då. Om några dagar ska jag sluta tjata om min packning och min resa. Då ska ni få dela värmen i Puerto de la Cruz med mig.

Tisdagsmorgonen är molnig, men ingen dimma. 3 grader klockan åtta. Och just ingen vind, löven sitter kvar ett tag till. Vaknar vid halv sju. Frukost, wordle och sudoku. Syrran bjuder in till ny wordfeud-match. Idag ska jag bara slappa, och delta i en skrivtimme med Jeanette Niemi klockan 18. Nu dusch och kanske hårtvätt. Kanske klär jag på mig därefter, annars fortsätter jag dagen i Jans gamla utslitna sköna morgonrock. Den duger även för stegen ner till källaren med klippta pelargoner. Klipper dem på plats vid kompostgallret. Foppatofflor på fötterna. Blomfaten får stanna i köket och diskas.

Min kompost ser nu ut som en gravvård, med pelargonblommorna utströdda. Tack till mina fina blommor som glatt mig hela sommaren. Kanske överlever några vintern.

Höst.

Söndag kväll, svart utanför mina fönster. Inget regn, tror jag, men dimma. Det gör mig ingenting, sitter inne i köket i skön värme med ljus och lampor.

Kollar nätet, inga bokbeställningar. Plockar med sådant som ska med och sådant som ska has på mig, när jag åker. Min lite tunga långa Hängmatta-klänning till exempel, med tights under och kimono utanpå, plus linnerocken och kanske en poncho (för att få allt med mig). Icebugs på fötterna, och ett par i packningen plus två par flipflops. Ingen parka den här gången, använde den inte senast. Men solhatten och solglasögon ska med. Och extraglasögon, batterier till hörapparaterna och utbytesslangar. Hårborste och sminkväska. Necessär med piller, plåster, med mera.

Så här håller jag på nu, tänker, flyttar på saker, plockar fram och lägger undan. Små högar här och där. Vill ha de tyngsta sakerna i rullväskan, de lättare i ZeekSack´en som jag ska ha på ryggen och i kabinen (max 8 kg, själva ryggan väger 1,3 kg), dvs 6,7 kg packning. Jag får väga mig med och utan packad ryggsäck. Rullväskan får väga mera, där handlar det mest om att få plats. Den ska checkas in. Min sittdyna tar jag i separat kasse, det gick bra senast. Jag ska ju sitta på den, inte stoppa den i utrymmet ovanför sätet, eller under framförvarande.

Jag vill ha lite snabbkaffe med mig, lite löst te – vet var tebutiken i Puerto finns, men vill ha mitt te, åtminstone ett tag. Tesil, vacuumkork för eventuell cava, kanske Kalles kaviar, (tror inte jag får plats med ett paket rutbröd), ett par pocketböcker om de ryms, pennor, ett par anteckningsböcker, batteriljusen, ljusstakar. Laptopen, sladdar till allt möjligt, en powerbank, papperstvättlappar (finns ingenstans i Puerto), munskydd om covid-larm, dag- och nattkräm i burkar, tvål/tvålkopp. Hårtork lär finnas i lägenheten, förutsätter att det finns korkskruv. Handkräm, bodylotion, schampo, balsam och deo kan jag köpa där.

Och så kläder. Även om det finns tvättmaskin, blir det en del.

Nu är det måndag morgon, det har regnat. Lakanen som fick hänga över natten ser tunga ut på strecket. Lite vind, mobilen säger lätt regn och 7 grader. Det ser inte ut att regna här nu.

Jag har tagit mitt piller. Nu Duolingo, har just kollat vad arg heter på spanska, enojada. Ett ord jag tydligen inte vill lära mig. A veces – ibland.

Wordle och sudoku klart. Wordfeud mera tveksamt, syrran leder med 265 mot mina 183 poäng.

Nu har jag brett ut mig i vardagsrummet och gästrummet. Det ligger kläder och pinaler lite överallt. Ska nog provpacka i eftermiddag och se vad som ryms. Tar en fikapaus fast klockan bara är lite över nio, min kropp säger att den är ungefär tio. Har inte anpassat sig än.

I morgon börjar tre kvällar med Jeanette Niemi, gratis skrivstöd. 18-19 varje kväll, har inte fattat ännu i vilken form. Onsdag vaccinering, torsdag läkarbesök. Fredag till äldste sonen och familjemiddag, innan jag sover där och åker vidare lördag morgon.

Har skrivit upp adressen till lägenheten i Puerto, namnet på hyresvärdinnan och hennes namn och bankkonto så att jag kan betala hyran. Lämnar det utskrivna kontraktet hemma, finns i datorn.

När jag sorterat ”saker och ting” i olika besläktade högar ser jag hur mycket småsaker jag tror mig behöva – kosttillskott och andra piller, potatisskalare, moster gröna lilla grej (för att öppna glasburkar med svåra lock), vacuumkorken för bubbel, liten ficklampa, , etcetera. Laddsladdar hit och dit.

Har provpackat och jag tror det får vara packat, även om det blir skrynkligt. Finns strykjärn i lägenheten. Ryggan väger nätt de 8 kg som tillåts i kabinen, ett par Icebugs (skor) får gömma sig i kassen med sittdynan. Kommer just på att blodtrycksmätaren också skulle med, men den får stanna hemma. Den är otymplig och går just nu inte in någonstans. Om jag måste kolla blodtrycket där nere, får jag skaffa en mätare. Tar bort en tröja, och möblerar om lite för att kunna dra igen både ryggsäck och väska. Om min våg är som den ska, så klarar jag mig. Ett alternativ är kanske annars att checka in båda. Och ta laptopen i kuddkassen.

Det visar sig på lördag. Jag blev trött.

Den gula kallar jag min handväska

Lördag, disig morgon, 10 grader, vindstilla. Somnar om för sent (vid sex) och vaknar igen halv nio. Sonen sover fortfarande, eller är åtminstone fortfarande i ”sitt” rum. Inga jaktaktiviteter idag. Han är mogen för frukost klockan tio.

Får intetsägande information från Telia om att mitt ”ärende” är avslutat. Inga svar på de frågor jag ställde, förmodligen är mitt Telia-konto också härmed avslutat. Kommer hur som helst inte in och kan kolla något konto. Ska bli intressant att se om jag debiteras 9 kronor för icke fungerande mejltjänst på nästa Telia-faktura. Och förstås är det så, 9 kronor extra. Det är nästa faktura jag ska kolla, kanske är det flera månaders uppsägningstid.

Tar fram wanname-räkor som ska tina till kvällens middag, tänker göra god currysås med räkorna, ris och sallad till. Cheesecake efter, den får jag komma ihåg att ta fram ur frysen några timmar före middagen.

Har nu lagt in ett antal av Anders böcker på Bokbörsen, kanske hinner ingen att säljas innan jag semesterstänger, men de tar i alla fall inte plats hemma hos honom.

Nu fika. Och Duolingo. Syrran vann wordfeud. Inget uppseendeväckande att rapportera, jag har befriat wanname-räkorna från stjärtskalet, varför lämnas det kvar? Kaktusen vissnar stillsamt. Pelargonerna verkar vilja lägga ner verksamheten, de börjar sloka lite. Bra inför nästa veckas nerklippning, känns mindre mordiskt så.

Jag försöker förgäves hitta mappen för skräppost i Outlook, eftersom jag misstänker att ett väntat mejl hamnat där. Förgäves är ordet.

Har gjort i ordning maten till middagen, återstår att koka riset. Vi har ätit cheesecake som mellanmål, och har inte bråttom med middagen.

Vi har ätit. Det var gott och vi är mätta. Diskat har vi också, det lilla ris som blev över står i kylen för eventuellt framtida ätande. Nu pratar Anders med sin Lotta, jag sitter vid datorn. Har läst lite i en av de två biblioteksböcker som fortfarande finns härhemma, är sådär lite lagom intresserad av att fortsätta läsa.

Klockan är bara kvart över sju, jag kan inte rimligen gå till sängs redan. Har idag fattat de stora besluten att inte ta med mig vare sig body lotion eller solskydd till Teneriffa. De finns att köpa där, behöver inte ta plats i min packning. Det behöver däremot löst te, tesil, en oöppnad påse Nescafé, dito cashewnötter. Och diverse annat. Behöver nog rensa i listan.

Laddar tandborsten.

Söndag morgon tror jag ett ögonblick att jag vaknar för tidigt, men kommer så ihåg att jag och alla andra fått en timme extra. Köksklockan behöver ställas om, manuellt. Bilen bryr jag mig inte om att ändra, minns inte hur.

Dimma/dis nära inpå, drygt fyra grader. Kanske är himlen lite ljus där ovanför det grå. Väderinformationen nere till vänster på laptopen säger ”delvis soligt” (vad nu det kan innebära). Wordle och sudoku avklarade. Och, jag har tagit mitt piller. Nu är klockan åtta, stor mugg te och två frukostmackor inmundigade (roligt, sällan använt ord).

Fick en packlista för weekendresa, tillsammans med min ZeekSack ”organizer”. Jag använder den för att skriva upp vad jag ska packa för fem månader på Teneriffa. Ibland lägger jag till något jag kommit på, ibland stryker jag något jag lätt kan skaffa på plats. Fortfarande återstår att provpacka, och se vad som faktiskt ryms i min lilla rullväska och ZeekSack´en.

Vädret på datorn har ändrat sig, nu ”övervägande moln”. Här ser det allt ljusare ut ovanför dimman. Föredrar informationen utanför mina köksfönster. Ställer om köksklockan, som nu är kvart i nio.

Tar fram cheesecake ur frysen, sonen kanske vill ha. Jag vill i alla fall ha lite till kaffet om en timme. Äter under tiden ett par skivor färsk ananas (god, inte vass) och lite mango, som jag inser att jag egentligen inte är så förtjust i. Fikat. Mätt. Anders är vaken, men donar med något i ”sitt” rum. Gissar att hans frukost blir brunch… Han åt mango och ananas, hoppade över resten. Cheesecake´n åkte in i frysen igen. Han planerar att gå ut och äta med Lotta när han är hemma igen.

Kör en tvättmaskin med lakan, planerar att hänga ute. Gör Duolingo när jag kommer tillbaka från Norrtälje, där Anders tar bussen och jag köpte småsockor som kanske sitter kvar på foten och inte hamnar under den. Småduggar, men det verkar ha slutat när tvätten är klar att hänga. Det blir bara lakanen ute, resten får hänga inne. Det kommer kanske regn till kvällen, men det bryr jag mig inte om. Och Duolingo gjorde jag även igår, men det tycks inte ha registrerats.

Idag lärde jag mig emocionado, upphetsad. Ett ord där man nog kan gissa sig till betydelsen.

Nu kan jag plocka bort kuddar och täcken från gästrummet, inga fler gäster innan jag åker. Ställer de stora madrasserna på kant och hoppas att mössen inte finner dem inbjudande. Bäddmadrasserna i skrubben, liksom kuddarna. Kollar om mina hopfällbara stavar får plats i rullväskan – det går bra. Plockar fram och stoppar undan diverse. Min resa är nära nog det enda som ryms i mitt huvud just nu.

Ser fram emot att boka tid för både pedikyr och manikyr i Puerto, hoppas ”min” trevliga och duktiga kvinna fortfarande tar emot. Väl framme ska jag börja gå som jag gjort tidigare, långa promenader varje dag. Behöver det, att enbart köra igenom artrosträningen och gå 1-2 000 steg per dag duger inte.

Tidig middag klockan fyra. Den var godare första gången. Dimman kommer tillbaka. Jag diskar.

Obs! Inte jag.

Värmeljusen brinner snällt på mitt köksbord, i Ikeas gamla glasljusstakar (de platta, tunga) på en utsirad plåtbricka från någon auktion för länge sedan. Det är svart utanför fönstren.

Jag skriver en skvätt här och en där, ingen ordning alls. Har bloggat. Och kollat kvällspressen och övrigt internet. Får aviseringar så snart någon vän (eller fd vän) gör något på Instagram – gillar inte oväsendet där, pratet och musiken som jag bara hör om jag har hörapparaterna i öronen. Undviker att gå in, men tar inte bort kontot. Det fick nytt liv när Alejandra (mäklare Teneriffa) använde det för att visa mig lägenheten i Puerto.

Syrran leder förstås wordfeud med vad som nog är ett betryggande försprång. Där fick jag användning för ett sällsynt ord, i min vokabulär (ett till). Just nu ser hon förmodligen på nyheter på teve, något jag slipper. Klockan är drygt halv åtta. Får kanske börja sätta på teven i Puerto, för att träna spanska. Oavsett vad som visas så är det på spanska.

Ställer undan solenergilampan som inte får, eller ger, mycket energi så här års. Den får stå på en hylla och vänta på våren. Klockan närmar sig nu halv tio och jag kan gå till sängs. Är trött.

Vaknar vid fyratiden på fredagsmorgonen av att en bil kör förbi, med helljus. Lyser upp mitt sovrum, där rullgardinen inte är helt nerdragen, eftersom det står en rad pelargoner i vägen. Somnar inte om, traktorn far förbi, flera bilar. Jag går upp vid kvart över fem, då brinner stora facklor längs vägen – det är förmodligen jakt. Vildsvin kanske, eftersom de verkar börja medan det är mörkt.

Jag äter härmed en mycket tidig frukost.

En mängd bilar passerar och kör vidare in mot skogen på gården, det regnar och mitt te kallnar. Två timmar senare åker flera åt andra hållet, facklorna har slocknat. Vad hann bilförarna göra under den korta tiden? De som åker härifrån är kanske ”cateringpersonal” som nu gjort sitt? Fantasier. Mina värmeljus brinner på köksbordet. De är verkliga.

Syrran påpekar att jag glömde skriva i receptet igår att cheesecake´n ska in i frysen. Hoppas ingen gjorde misstaget att stoppa den i ugnen…

Bär ut en stor spindel som valt diskhon som nattlig bostad. Jag har tagit mitt piller.

10 grader, regn, blåst. Dagens väderrapport. Klockan är bara åtta, det blir en lång dag. Tror det får bli en mugg kaffe direkt efter mitt te. Det ljusnar, och är helmulet. Löv faller, några fångas av vinden och flyger som fåglar, andra trillar bara rakt ner.

Gården är vaken, undrar vad den tänker om att väckas bryskt tidigt på morgonen – när det annars är tyst och stilla, också under dagen. Undantag från stillheten när de stora gräsytorna klipps per motor. Några gånger om året kommer många bilar och deras förare hit för att jaga. Bilar med plats för jakthundar. Här är stora skogar och stora jaktmarker, och ett hjorthägn där det också jagas.

Ansar pelargonerna och undrar vad jag ska göra med dem om en vecka. Klippa ner och ställa högt på en hylla i källaren? De blommar fortfarande frenetiskt.

Jag kan inte använda mina hörlurar just nu, men hör musiken när jag har hörapparaterna i öronen. Ingen störs ju när jag är ensam. Saknar att ha musik omkring mig, när jag kommer hem igen ska jag nog skaffa en bra CD-spelare så att jag kan spelar alla mina skivor.

Cohen´s Dance me to the end of love, till exempel.

Jag blåser ut ljusen, och släcker lampor som inte behövs längre. Det är visserligen mulet, men ändå ljust nog.

Paketerar ännu en Bokbörsen-bok, Zafon´s Ängelns lek. Den hade jag tänkt läsa när jag är tillbaka i Sverige igen. Torsdag nästa vecka ska mitt konto semesterstängas, då hinner jag skicka eventuella beställningar.

Duolingo. Börjar bli lite trött på alla korta meningar, fortsätter ändå. Tar in lite mera ved, den kan behöva ligga i köksvärmen ett tag. Det regnar inte just nu, men är grått, novembergrått.

Jag försöker få Alejandra på Teneriffa att svara per mejl, hon envisas med röstmeddelanden på what´sapp. När jag lyssnar noga hör jag att hon fått betalningen av deposit 2, att allt är okej och att hon möter med nycklar när jag kommer. Jag skickar flygtiden igen, per mejl.

Min mångåriga julstjärna tappar blad i rumsvärmen. Om den fäller de flesta bladen, får den inte följa med till sonen för förvaring medan jag är borta. Kaktusen får följa med.

Inte min SeekZack, men nästan

Onsdagskväll, det är varmt ute, 11 grader drygt. Mörkt. Jag har en lampa som saknar skärm i köket, för att se vad jag gör. Av någon anledning tycker jag den är bättre än taklampan, som är lite för stark. Har ätit en halv krabba med min hovmästarsås, gott. Den andra halvan blir min middag i morgon, eftersom Anders inte gillar krabba. Han kommer på fredag.

Har också signerat kontraktet (21 sidor), och skickat betalning av deposit 2 (går i morgon). Är lite mallig över att jag lyckades signera. När jag tittar på bilderna ser jag mycket ”dekorationer”, men ingen ugn, bara en mikro. Och spis?? Skickar fråga till Alejandra – inser att det kanske gick lite fort… Well, well.

Just nu struntar jag i vad som finns och inte finns – på något sätt löser det sig. Jag är glad att jag har en adress, och får nycklar av Alejandra när jag kommer. Tillit.

Torsdag, somnar om vid sextiden och vaknar halv nio. Gör inget, ska bara tvätta håret idag. Min vackra kaktus vissnar snabbt i inomhusvärmen. Den får byta plats med en pelargon, som inte verkar vara lika känslig. En lätt dimma, eller kanske dis, borta över kullarna mot skogen. Hann precis ställa ut soptunnorna innan sopbilen kom.

Har tagit mitt piller, och ätit frukost. Behöver kolla lite senare om betalningen av deposit 2 har gått iväg. Det hade den inte, men nu har jag gjort den igen och den har skickats. Jag har skickat kvittens till Alejandra. Tydligen kan jag inte lägga in en utlandsbetalning för utförande dagen efter – som jag kan på svenska. 100 kronor lägre kostnad den här gången tack vare Euro-kursen.

Byter brickor på wordfeud, hoppas få någon vokal. Fick ingen. Löser wordle och sudoku. Packar undan ett par kuddar och ett täcke som inte ska användas mera innan jag åker.

Kan inte ansluta mina hörlurar till datorn. Får använda mina experter i Norrtälje, igen, nästa gång jag åker in. I morgon, innan jag hämtar Anders. Nu Duolingo. Och det känns som om jag redan gjort övningarna, men gör dem ändå. Packar en Bokbörsen-bok. Haren springer fort, fort över gräset på andra sidan vägen.

Fika.

Lägger in mina från Telia kopierade kontakter i Outlook. Nu finns de jag vill ha kvar där. Många vet nog inte att jag ändrat min e-post till

margaretaaddarn@outlook.com

Kollar Telias webmail, och kommer in, de verkar ha fått ordning på det hela – tar bort, läser och besvarar de mejl som kommit. Kontot försvinner snart.

Nu har jag gjort en cheesecake till helgen, och kunde samtidigt göra en liten till mig, som efterrätt till kvällens krabbhalva. Läser vidare i Mödramärg, av Tina Harnesk. Något för dig, Karin i Danmark, som tycker om att läsa om samisk historia.

Halv fyra, jag går för att kolla brevlådan, tror att Postnord lämnar post på torsdagar. Försäkringskassan var snabb, jag fick mitt nya EU-sjukförsäkringskort. Väntar kort från Northmill, bra att ha ett extra om något händer med det jag mest använder, Norwegian Bank.

Det skymmer, ett ord jag sällan använt, vackert. Mitt emellan ljus och mörker, skymning mellan dag och natt. Gryning mellan natt och dag. Då ljusnar det, finns det ett annat verb för det som händer i gryningen? Dagen gryr, kanske. Annat?

Tror det får bli tidig middag idag, i brist på lunch. Tar fram krabban, såsen och en alkoholfri öl. En stund senare har jag ätit en mycket god middag, krabban var perfekt matad, inte för blöt, mycket rom. Och köpt till halva priset, datum går ut om en vecka. På Ica Flygfyren, som annars brukar sätta lägre pris bara på varor som går ut ”i morgon”.

Det går att dricka alkoholfri öl även till krabba, men nog är vin godare. Det får vara så här en vecka till. Därefter hoppas jag på en DM någon gång och ett glas vin till middagen, mindre ofta än tidigare. Drygt två månader utan alkohol har känts bra, enkelt och något jag absolut kan tänka mig att göra om.  

Nu väntar min lilla personliga cheesecake. Den får stå i rumstemperatur och tina lite innan jag kan äta den. Det går inte direkt någon nöd på mig.

Recept: 3 äggulor vispas poröst med 1,5 dl socker och 2 tsk vaniljsocker. 3 dl vispgrädde vispas ungefär som om du ska äta den till efterrätt, de tre äggvitorna vispas hårt i absolut fettfri bunke. Blanda den första vispade smeten med 200 gram färskost, vänd sedan ner vispgrädden och sist äggvitorna. Smaksätt med lite citron om du vill. Krossade digestivekex i botten på formen (inget smör, går lika bra utan), häll smeten ovanpå, och så lite av kexsmulorna överst.

Jag har ett blött och urvridet bakpapper i formen för att förenkla disken. Och, det går att fördela alltihop i små skålar, då utan bakpapper. Har också testat att göra med mascarpone i stället för aningen syrlig färskost (philadelphia), går alldeles utmärkt. Godis.

Diset/dimman har inte riktigt övergått i regn utanför mina fönster, än. Nu regnar det, vägen blänker i gatlampornas svaga sken. Jag gör mig en mugg roiboos-te (kan ha stavat fel, vet inte var de dubbla o-na ska vara).

Jag fattar små beslut hela tiden, just nu handlar det mest om vad jag inte ska packa med mig. Vill försöka få det som är tungt att hamna i den rullande ganska lilla väskan, och bära det som är lättare i min ”organizer”, som bärs på ryggen eller spänns fast på rullväskan (behöver testas).