beskrivarblogg

Efterfrukostfika när klockan är halv tio. Soligt, kyligt. Stora demonstrationer väntas idag efter Macrons förslag om ändrade pensioner. Fackföreningar, yrkesgrupper som busschaufförer, många protesterar mot det som främst drabbar lågavlönade, kvinnor, och alla med mindre än 43 års yrkesverksamhet. Så idag ska jag nog inte åka buss.

Däremot ska jag nog köra en tvättmaskin, det ser inte ut som om det blåser lika kraftigt idag som igår.

Varnas för lavinfara i fjällen.

Utan att begripa varför sov jag dåligt i natt, tyckte jag låg och vred och vände mig mest hela tiden. Då gäller det att ”mantra”, ersätta melankoliska tankar med ett intetsägande mantra så att hjärnan luras att vila. Fungerar för det mesta hyfsat. Upp vid halv sju och sätter på elementet i vardagsrummet/köket. Skulle haft mina ulltofflor med mig, men tyckte de tog för stor plats i packningen. Lärdom till nästa gång, skippa shortsen och baddräkten, ta med sandalerna och tofflorna.

Nu på balkongen i solen, ser inte vad jag skriver, men det gör inget. Går in och smörjer in solkräm i ansiktet – det känns att det behövs.

Folk börjar komma till stranden, barn leker med fotbollar, hundar springer ifrån och till matte eller husse. Många små hundar, ibland 2-3 till samma människa, hunddagis?

Ännu varken badare eller vadare i vattnet. Ett par kom stretande när klockan var runt 12, och jag åt lunch på balkongen. Solen blev för varm, nu har jag gått in igen. I alla fall en stund. Nina kommer från Nice den 5 februari och åker vidare till Marseille den 14 februari.

Ut och in i solen och det svalare inomhus (som blir kyligt fram emot kvällen).

Har ätit lunch (crevettes och nems) som känns som om den räcker för idag. Har visst en crèpe i frysen, den får duga som middag, med sallad och tomat, päron och ost efter.

Tvätten torkar bra. I morgon är det nog dags igen att torka av golven, och damma under/runt teven (som jag inte använder). Glasbord samlar damm. Här är lättstädat.

Kvart över tre tar jag in tvätten, och mig själv. Har haft ännu en vidunderligt skön dag, både ute och inne. Har bara gått elva steg, enligt min ständige stegräknare. Några fler är det nog, men utan att bära telefonen med mig. Nu har jag plockat i ordning i lägenheten, diskat, ställt undan lite pinaler som jag inte kommer att behöva varje dag. Köpte igår en ny islåda till frysen, som ersättning för den jag lyckades spräcka häromsistens. Inser att den nya lådan har en massa fack – tror inte jag tänker ladda den med vatten. Den får ligga på bänken så länge. Och så har jag provat de svarta billiga byxorna med fickor som jag inhandlat på Carrefour till nersatt pris, 25 Euro minus 70%. De passar, utom att de är väl generösa i midjan (trots min på sistone anlagda mage) – kanske kan jag låna ett bälte av Leif, har sett att det finns i garderoben. Köpte en nersatt lång vit trevlig halsduk också, det var kallt på morgonen när jag for med bussen till Carrefour.

Skriver upp vad jag handlar, tycker nog att det mesta är minst lika dyrt som i Sverige. Letar extrapriser här också. Gläds åt frukt som smakar som den ska, åt tomater och sallad och annat grönt hos handlarna, åt färskt bröd (även om jag aldrig äter upp en baguette innan den blir lite gammal, och då rostar jag den). Bakverken är för söta här som i Spanien, har ännu inte hittat något som fått mig att sucka av njutning. Ostar, även om jag inte heller där hittat något fantastiskt än. Beror mest på min okunnighet, inte på ostarna. Vet att de finns.

Ja, här är kallare än det var i Spanien på Atlantkusten så här års. Åtminstone i fjol jämfört med i år, mera jämförelser kan jag inte göra. Ändå är här för varmt i solen mitt på dagen, när solen ligger rakt in på balkongen. Jag promenerar inte lika hej vilt som första veckan, förtog mig lite. Men i morgon är det dags igen, efter att jag torkat golven på morgonen. Och om det inte regnar eller stormar.

Just nu sitter jag här med mobilen fulladdad, kanske får jag ett samtal från min sondotter. Hon skulle ringa ”i morgon” sa hon igår, när jag missat hennes samtal. Men hon jobbar och har ett fullt liv, sitter inte och väntar på något. Lever mera än jag, som ändå fortfarande andas, rör mig, äter och dricker, diskar, tvättar och städar, handlar mat för att upprätthålla livhanken. Läser något för det mesta, skriver ibland. Har inga tider att passa. Det är fortfarande arbetstid i Sverige, klockan är bara halv fem.

En man med vad? En Geiger-mätare (metalldetektor) och en spade, scannar och stannar och gräver. Begrundar. Efter vågorna och vindarna igår har kanske fynd spolats upp här på stranden. Hoppas han hittar någon fantastiskt. Han rör sig ungefär som jag när jag torkar golv. Undrar vad han gör med skräpet han också hittar. Sån skattjakt skulle jag också gilla. Men, jag nöjer mig med att gå på stranden och hitta en sten här och där, ibland en tom snäcka.

Det händer hela tiden mera utanför mina fönster här än därhemma…

Solnedgång så småningom, åt Nice till – eller är det åt Cannes-hållet… Klockan är i alla fall lite över fem.

Onsdag. Sol och blåsigt, 12-13 grader fram på dagen, bara 4 under natten. Nu 8, när klockan är halv 10.

Frukosten är avklarad, nu ska jag bara bestämma mig för vad den här dagen ska innehålla. Jag gör mig ingen brådska, har inte klätt på mig än. Kanske går jag bara ut på en lagom lång promenad, kanske tar jag bussen in till Antibes. Har inget jag måste göra.

Det blev så småningom bussen till Antibes, och lite villervallande. Hittar inte till Marché Provencal, när jag åker buss till stan. När jag gick (inte den långalånga vägen, men lite kortare) då kom jag dit. Så jag får gå om jag vill skåda allt det fina på marknaden.

Det har blåst hela dagen, vågorna är så kraftiga nu att vattnet når nästan upp till gatubarriären. Såg några kämpande vindsurfare, de hade det jobbigt. 14 grader så länge solen var uppe.

Åt några bitar sushi och lite av röran från igår, plus en avocado till sen lunch. Därmed hoppar jag över middagen idag, är fortfarande mätt. Dricker en kopp te nu. Och har satt på det lilla elementet.

Klockan är snart sex, det mörknar. Vädret blir ungefär detsamma i morgon, kanske regn under natten.

Nu ska jag leta musik, och läsa lite en stund. En lugn och skön kväll. Kommer förmodligen att lägga mig alldeles för tidigt, och därmed vakna någonstans mitt i natten och ligga där och titta i taket. Det känns alltid som länge, men är det kanske inte – somnar om gör jag ju förr eller senare. Jag har varit här i drygt två veckor och börjar känna mig lite ”hemma”. Har bara gått 4 100 steg idag, eller ungefär tre kilometer. Ganska lagom.

Soligt och kyligt. 8 grader när klockan snart är 10. Lär inte ta sig högre än 11-12 under dagen, hoppas solen stannar kvar. Det varnades för regn, men jag har inte sett något. Havet är kraftfullt, vågorna gräver sig in i stranden. Igår eftermiddag såg jag ett par vindsurfare, som fick god fart. Idag är havet än så länge tomt på folk.

Har just duschat och tvättat håret och sitter med huvudet blött, ingen hårtork. Kollar att det faktiskt är tisdag idag. Sitter en kort stund i solen på balkongen, men det är kallt när det kommer ett moln. Går in.

Och ut, för att handla lite på Casino. Såg ut att ha regnat i natt. Det blåser kraftigt, skönt att komma hem igen fort. Mötte min finske granne i korridoren, och sa ”bonjour”…

Det målas om i korridoren idag, och golven är täckta av plast, men det syns inte var det kanske har spillts färg – hoppas jag inte bär in någon i lägenheten. En stund i solen ute på balkongen, igen – men den blev mycket kort, nu samlas molnen, vinden är stark.

Läser lite i Mumin-boken, fikar och funderar på vad jag ska äta till middag. Har sallad, tomater, paprika, squash, champinjoner, en bakpotatis, purjolök, röd lök, vitlök, Crème fraiche, Philadelphia-cheese naturell, majonnäs (kan bli röra till bakpotatisen), lite lantpaté, cornichons, goda oliver. Det blir nog middag idag också. Om sådär fem-sex timmar.

Utan hörapparaterna lever jag i en förunderligt tyst värld. Om jag är utomhus (på balkongen) hör jag fortfarande havet, åtminstone en dag som denna, och tåget. Inne med stängd dörr ut är det tyst.

Spelar nu en författarkollegas spotifylista och försöker skriva till den – gillar musiken, men den är full av meningsfyllda ord som gör att jag tappar bort mina egna. Tror jag – ska fortsätta skriva. Det är så länge sedan jag verkligen lyssnade till musik, jag har numera inga preferenser. Det jag tyckte om förr ger mig inte det jag söker idag. Tror jag ska försöka hitta musik utan ord.

Nu har jag 70-talets ”road trip” i öronen, visserligen ord där också – men mera musik. Det dunkar i hela kroppen, inser att fingrarna försöker röra sig i takt med det jag lyssnar till. Lite kul. Nu Dire Straits – som jag minns Ulf gillade.

Men det är ju inte musiken jag ska skriva om. Jag ska berätta hur Kristina hanterar sin romans med Andrès där på Teneriffa. Vad hon tvekar om, oroar sig för, vill och inte vill. Hon är velig. Inte kan hon flytta till ön för gott, och inte kan han flytta till Sverige för gott. Kan de ändå fortsätta älska varandra? Vad kan det kosta av emotionellt engagemang och kanske svek? Hon är inte alls säker på att det inte blir hon som kanske sviker. Det har hon gjort tidigare…

Hon kommer ingenstans genom att sitta ensam och försöka tänka sin eller deras framtid. Hon ska prata med Andrès i kväll. Han bjuder på middag hemma hos sig, och hon tänker vila en stund innan hon gör sig i ordning.

Kanske klarar jag att skriva också till ord om musiken är tillräckligt rivig och stark. Glad blir jag i alla fall, just nu Walk of life. Kan inte sitta still. You want it darker med Leonard Cohen gör mig lite mera stillsam – gillar hans slitna röst i de flesta av de låtar han spelade in. Focus Flow är musik utan ord, tror jag gillar – lyssnar i alla fall. Och sparar. Det är så länge sedan jag hade Spotify att jag glömt hur man använder det…

Hittar dock Elisabeth Hermodsson och Disa Nilssons visor – och blir glad.

Nu, kvart i sex på söndagskvällen, är det biltrafik igen längst stranden. Det börjar mörkna och de flesta som promenerat har gått hem.

Och det blev måndag, blåsigt, mulet, men lite sol längre fram på förmiddagen, kylig natt. Ser ut att bli så hela veckan, kanske lite regn idag och i morgon, kalla nätter. Bara ett par grader varmt nattetid, 12-13 om dagarna, mera sol längre fram i veckan.

Känns inte nödvändigt att gå ut idag. Nu förmiddagsfika efter tidig frukost. Tittar lite på avsnitt 2 av Hotel Romantik – tröttnar fort. Första avsnittet var trevligt, vad det är för fel på det här har jag inte riktigt klart för mig. Något.

Mulnar alltmer, vinden har avtagit lite, inga vita gäss längre på havet. Få människor ute. Vid halv 2 är det fortfarande blåsigt (syns på markisen och havet), men lite sol. 12 grader.

Jag läser ordet Schweiz någonstans på nätet och tänker omedelbart på boken Heidi. Har ingen aning om vem författaren var, minns bara hur boken och Heidis öde fångade mig när jag var liten, men läskunnig. Något om en farfar, getter och alper, edelweiss säkert också. Om någon skulle vilja att jag berättar vad boken handlade om, kan jag inte. Men den, och Sally i Siam, okänd författare – och Pippi Långstrump och Bara en mor (Lo-Johansson) och Katrina (Sally Salminen), alla femböckerna av Enid Blyton. Böcker från min barndom.

Vet att pappa tyckte vi skulle läsa Pelle Svanslös också, men Pelle var aldrig så intressant. Tror att jag har kvar Sally i Siam fortfarande, vet att jag sparat och läst om Katrina, som jag fick av farbror Alfred Göransson när jag var alldeles för liten att läsa den. Han var inneboende på något sätt hos mormor och morfar. Sally Salminen var en intressant kvinna och en skicklig författare.

Nu har jag suttit på balkongen i blåst, och i sol. Ätit en formidabel sallad med bas bläckfiskdelar och räkor mm i olja, färdigköpt på Carrefour, tillagt finhackad purjo, dito vitlök, dito tomat och röd paprika, lite fish sauce som var kvar, lite inlagd ingefära (sushi style), och grönsallad. Så gott! Har nu gått in igen, och bestämt mig för att de som vindsurfar därute vet vad de gör. En fin dag, allt medan jag läser färdigt den spökskrivna Dorothy Sayer´s Lord Peters sista fall.

Hade tänkt ha avocado till salladen, men den finns kvar till en annan dag. Stänger ute vinden, solen är kvar därutanför. Något regn har det ännu inte blivit idag, men molnen tornar upp sig längre ut över Medelhavet.

Ser att Katrna finns idag som ljudbok på Bokus

Just nu 8 grader varmt denna söndagsmorgon den 15 januari 2023, molnigt. Beräknas bli max 16 under dagen, i morgon bitti regn och bara 6 grader. Mitt lilla element här i rummet får stå på en stund.

Det har ljusnat nu när klockan är halv 9. Har avslutat frukosten och sitter i skön röd fåtölj och skriver, laptopen i knät. Har aldrig tidigare tänkt på varför den heter så, den här lätta datorn.

Ögnar tidningar och FB, försöker mig på ultrasvårt sudoku i DN, men får göra om, göra rätt senare.

Idag är det flera padelbrädor ute på havet. Och vid piren värmer ett gäng vadare upp, iförda varningsvästar och våtdräkter, innan de ska ut och vada. Jag fikade på balkongen, men det kändes lite för svalt när inte solen kommer fram. Är tillbaka inne i fåtöljen igen. Har slängt ostronskalen från igår.

Och fortsätter läsa, med nöje och igenkänning, i boken Mumin och tillvarons gåta – en så himla bra bok, både intressant, tankekrävande och rolig. Författare Jukka Laajarinne, en i Finland känd barn- och ungdomsboksförfattare, f 1970, som också arbetat som lärare i matematik och filosofi. Numera författare på heltid, allt enligt baksidestexten. Den här boken är utgiven av alfabeta. Läs den. Den finns på Bokbörsen.

Har skrivit rent några sidor åt sonen. Skriver inte ”åt mig”. Hittar inte energin.

Bloggar nästan varje dag, kanske är det den sorts skrivande jag mäktar nu. Vill hitta tillbaka till lusten att skriva, att få ner många ord och gärna ord med mening i ett dokument som jag vill ska ingå i mitt manus. Få klart boken. Vill, gör inget åt det.

Försöker mig på dialoger mellan Andrès och Kristina, de känns väldigt stolpiga och onaturliga. Vem säger t ex att man känner sig förnedrad (Kristina apropå señora Rafaels utskällning)?

Jag blir förbannad, riktigt ilsken och kanske ledsen, speciellt om jag inte förstår varför eller vad som sägs. Förnedrad är för mycket skriftspråk, inte talspråk i ilskan. Sådär håller jag på, snuttskriver något och gillar det sedan inte. Men just det här ögonblicket gillar jag solen som kämpar sig fram lite därute.

Om jag vill läsa något mindre fängslande kan jag ta Lord Peters sista fall, spökskriven i Dorothy Sayer´s anda efter hennes död. Har bara börjat, den verkar oändligt engelsk i sin detaljrikedom och lätta drift med både engländare och fransmän. Bokhyllorna här innehåller i övrigt många spänningsromaner och deckare – som jag tyvärr inte längre är så intresserad av. Men det finns fortfarande ett par stora plastlådor i garaget med böcker, jag får botanisera igen någon dag. Har värdens tillstånd. Och jag har mina böcker på franska…

Löser ultrasvårt sudoku, men inte supersvårt (som ska vara enklare).

Inga bilar idag på vägen längs stranden, bara människor som promenerar, joggar eller barn som åker sparkcykel. Söndag är tydligen bilförbud härnere, det tog mig ett tag att notera det. Jag oroade mig för ett par små barn på sparkcykel, tills jag insåg att det inte kom några bilar.

Inser också just nu att solen inte alls går ner ”bortåt Nice till” som jag tror jag hävdat någonstans – den går ner åt Cannes-hållet. Det där med kartor och geografi är inte (heller) någon stark sida.

Halv två går jag in från balkongen, solen är för stark samtidigt som det blåser lite. Vågorna in mot stranden är starka idag. Nu skönt att vara inomhus. En alldeles, alldeles vit duva flög nyss förbi – tror inte jag någon gång sett en så lysande vit.

Strandpromenaden är full av flanörer, till fots, på cyklar eller sparkcyklar, drivna av fötter eller annat. Vilken fantastisk idé att stänga av biltrafiken en söndag.

Jag håller mig fortsatt inomhus, blåsten är inte varm. Förbereder middag, med sallad, tomater, råstekt potatis, purjo och bruna champinjoner, lammkotlett. Ja, igen – gillar lamm. Men än är det inte dags att äta. Läser lite förstrött om lord Peter Wimsey och hans hustru Harriet Vane. Än har de inte lagt beslag på mig helt. Minns att jag gillade Dorothy Sayer´s böcker för länge sedan, och tror inte denna är så olik hennes, även om den är spökskriven. Det är nog jag som tappat intresset för den sortens böcker.

Liksom för alla dussinböcker på Storytel, trots att jag själv försöker skriva feelgood, åldersanpassad sådan. Är så less på alla böcker som liknar varandra, vare sig de är skrivna av svenska eller utländska författare. Kan i och för sig beundra skickligheten att skriva så likartat, det klarar inte jag. Tidsdödare, förströelse för ögonblicket när annat inte finns, men inte böcker som får igång hjärnan och känslorna. Mumin-boken just nu är en kontrast, liksom också Löpa varg var.

Har inte sett Ekmans serie Händelser vid vatten på teve. Hoppas den är bra, det är författaren värd.

Försöker hitta mina rutiner här, när det just inte finns något jag ”måste” göra. Varje morgon vaknar jag tidigt, ligger och drar mig och funderar en stund, tar mig ur sängen vid halv åtta. Frukost. Är kanske färdig för något annat vid 10-tiden, och går då ut oftast, lite beroende på väder. Häromsistens gick jag ut när det regnade kraftigare än jag insett, och det var friskt och skönt. Min parka höll värsta vätan borta. Morgnarna är ofta kalla eller i alla fall kyliga, men så fort solen tar sig fram blir det varmt.

Då är det bra att ha en ryggsäck att stoppa ner fleecetröjan i, medan jag knallar visare. Ibland vet jag vart jag ska, och kommer dit – ibland har jag ingen aning, och får ofta gå betydligt flera steg än tänkt. Hoppas det befrämjar både benmuskler och kondition.

Har jag de minsta planer på att handla något ska jag ha vagnen med mig i fortsättningen. Inget mera kånkande på tunga kassar, särskilt inte om jag villar bort mig och det tar ett tag att hitta en fungerande busshållplats. Och jag ska inte dra in till Antibes i morgon måndag, då är nämligen Marché de Provencale stängd. Nice kanske?

Någon ”flea market” – marché aux puces, googlat – har jag ännu inte hittat någonstans. Kanske inte finns när det är off season? Tror mig minnas att de fanns i Antibes när Ulf och jag var här för tjugo år sedan…

Jag tänker på den äldre kvinnan jag pratade med på strandpromenaden förra veckan, hon hade bott här i drygt 40 år. Det känns annars lätt som om alla här är turister, besökare av någon sort. De fotograferar varandra och havet, de motionerar och sitter på kaféer och restauranger. Tar sig fram ungefär som jag, med dåliga språkkunskaper och konstiga frågor till butikspersonal och andra. Ser ut ibland som om de önskade att de var hemma i en skön stol, i stället för ute och gick i Juan les Pins.

Tjejen på turistinformationen i Antibes häromdagen undrade varifrån jag kom, och noterade det i något papper. Hon gav mig god vägvisning till bussen, och var proffsig. På Carrefour igår var personalen också bra, men kunde ingen engelska. När kassörskan försökte få mig att begripa att korgen skulle lämnas innanför kassan, såg jag förmodligen ut som ett levande frågetecken. Tills något som kanske var ordet ”panier” fick mig att tro att det var korgen hon pekade på, inte mig. Lite roligt är det att känna sig rejält dum ibland.

Klarar ändå språket bättre här i Frankrike än i Spanien. Inte för att jag pratar bättre franska, men för att jag pratar ännu sämre spanska. Mitt gamla latin hjälper mig också omedvetet ibland.

Levande grönska på gammal mur i Antibes

Bussutflykt idag, A-linjen gratis till Antibes och vidare mot Valbonne. Klev av vid Carrefour (jag som inte gillar köpcentra) och knallade omkring därinne en bra stund. Köpte bland annat en låda med tolv ostron, fine Claire som visade sig vara fjorton. Så försökte jag hitta hållplats för att åka tillbaka mot Antibes och JLP, höll på att fortsätta mot Valbonne, men dirigerades rätt av en vänlig busschaufför. Lång väntetid, lördagstrafik – men så småningom kom linje 6 som gick mot Antibes. Okänd väg. Gratis även den.

Visste att jag behövde hitta en linje A för att komma ända hem, klev av i Antibes och väntade ännu någon halvtimme på rätt buss. Trött på att bära kasse full med mat var jag äntligen hemma vid halv 4-tiden på eftermiddagen. Klockan halv fem hade jag öppnat alla ostron och åt dem i falnande sol på balkongen, med lätt rosévin till. Stolt att jag fick upp ostronen utan att sätta kniven i mig själv, och utan alltför mycket ”skräp” i spadet. Så himla gott, absolut ingen citron till, ingen vinäger heller. Naturella.

Nu är klockan sex och det är mörkt därute. Tidigare idag var bukten full av segelbåtar, kanske ett trettiotal. Och många människor promenerade längs stranden, lyckliga hundar jagade varandra och hade kul.

Som vanligt trött i kroppen, men idag har jag faktiskt ”bara” gått 6 400 steg. Att jag bar en tung kasse räknas inte. När jag ändå var i en välförsedd butik försökte jag hitta chinos med många fickor. Fanns inte – men inser nu att jag nog borde gått och kollat bland herrkläderna. Hade Ulfs gamla mörkblå Boss-brallor i sidenblandning på mig idag, med uppvik längst ner. Sköna, halvfodrade, tyvärr bara två fickor. Lilla ryggsäcken med hemifrån, och så småningom dessutom en Carrefour-kasse i blått – fick flytta på en bunt orange och gula kassar innan jag kom åt den. Lärde mig också att den lilla rullkorgen jag handlat i skulle lämnas innanför kassan. Varje dag någon liten ny kunskap.

I morse, innan jag stoppat hörapparaterna i öronen, hörde jag inte att någon knackade på ytterdörren. Den öppnades och utanför stod en äldre dam, som såg lite förskräckt ut när hon såg mig. Hon bad genast om ursäkt, jag viftade med mina hörapparater och satte in dem. På min knackiga franska tror jag att jag lyckades berätta för henne att jag ville att hon skulle städa och tvätta när jag åkt hem, den 25 mars. Leif hade informerat henne om att jag bor här, och hon hade med sig hans tvätt i en kasse. Den kassen får bli min tvättkorg, men jag behöver ingen som vare sig städar eller tvättar medan jag är här. Har torkat av alla golv idag innan jag gav mig ut, och tvättade häromdagen.

Nu behöver jag inte handla någonting på flera dagar – har sallad, tomater, avocado, bananer, äpplen, clementiner, purjolök, ett par potatisar, lammkotletter, bläckfisk i bitar till sallad, torkad spansk korv, gott bröd, Mars-bitar och någon sorts efterrättskaka, pastels de nata. Googlar och lär mig att det är ett fluffigt portugisiskt bakverk med äggkräm. Har smakat en och den gick ner. (Såg att svenska Arla har recept på den här kakan.)

Jag har te och kaffe, vin och andra nödiga drycker också. Hittade till och med både wasabi och inlagd ingefära idag, så nu kan jag handla sushi om jag hittar någon framöver. I morgon är det söndag, och det verkar bli ungefär samma väder som idag. Runt 9 grader under natten, upp till 16-17 när det är som varmast under dagen. Så skönt att ha balkongen, med markis som kan dras ner lite om solen blir för stark.

Har just inte sett några andra människor här i huset, bara en kvinna som vänligt frågade om jag hade nyckel när jag skulle ner med soporna. Och en annan dam, som såg snörpigt sur ut när jag mötte henne i trappen, när hissen inte fungerade. En svarade med bonjour på min hälsning, en gjorde det inte.

Snart är ännu en dag h.är till ända. Inga stora upplevelser, men ändå mycket innehåll. Och tacksamhet.

Lagom trött och lätt vindögd – före ostron & vin

Fredag den trettonde…

Än har den inte varit olycksbådande, frukosten är just avslutad med kallt, gott te och koll av internet. Kyligt, har ett litet element på i rummet där jag sitter med en lätt filt över axlarna. Klockan är tio, och det är lika många grader ute, lovas ”spridda skurar” dessutom. Jag kanske stannar inomhus idag.

I Italien lär det vara den fredagen den 17 som alla olyckor inträffar. Har inte klart för mig hur och varför respektive dag och datum har belagts med all denna eländiga vidskepelse, men förmodligen har det något med någon religion att göra. Okunnig gissning.

Stannade inte inomhus, gick i stället en lång promenad ”åt andra hållet”, Le Glacier tror jag – gick lite runt och vände så hemåt, med ont i höger fot. Handlade bröd och annat nödvändigt på stor Utile. Och linkade fram till hållplatsen för A-bussen till Juan les Pins, den som är gratis. Kom hem och sitter nu på balkongen, det är molnigt och solen gömmer sig. Ändå skönt. Har ätit clementin (som smakade som den ska) och banan till lunch.

7 920 steg, en dryg halvmil. Jag är nöjd, någon gång ska väl detta ge mig lite benmuskler åtminstone, kanske lite bättre kondition också. Det är i alla fall mer än det brukar bli därhemma.

Nu, halv två på eftermiddagen, tittar solen fram lite då och då. Något regn har jag inte sett till.

Skönt att vila fötterna. Visserligen lovade jag mig själv att jag skulle göra som i fjol på Teneriffa, gå lagom långt varje dag. Hittills har jag gått längre än jag tänkt, och vilat däremellan. Sammantaget sedan jag kom hit 100 312 steg, eller 8 400 i genomsnitt varje dag. Heja mig – eller heter det Heja jag? Tror på mig… Hinner ändra sig, jag har bara varit här en dryg vecka.

Gillar hur man här säger bonjour när blickarna möts. En kvinna frågade artigt om hon fick sätta sig bredvid mig på bussen, känns trevligt, och ovant. Tänk om man skulle gå omkring i Sverige och säga hej till kreti och pleti – (nu måste jag googla igen. Enligt Wikipedia var det från början två främmande folkslag i kung Davids livvakt; har senare blivit beteckning för ”allehanda löst folk”, lite nedsättande). I Sverige hälsar vi inte på varandra om vi inte känner varandra, kanske gjorde vi det förr? Idag känns det som om vi är rädda. Så fånigt, vad kan hända om du säger ett ”hej” för mycket och bara får en sur bläng tillbaka.

Läser Mumin och tillvarons gåta, av Jukka Laajarinne. Min andra starka läsupplevelse på kort tid. Den förra var Kerstin Ekmans Löpa varg. När jag kommer hem ska jag läsa om alla Mumin-böcker jag kan komma över, med nya ögon. Ett citat apropå hemlöshet ur Jukkas bok:

Villervallare

natten blir kallare

klockan är fem.

Du vandrar allena

på trötta små bena

och hittar ej hem.

Från Kometjakten.

Hemlösheten är mera än avsaknad av tak över huvudet. Det är bristen på gemenskap,  på rötter, på allt det som gör något till ”hemma”. Jag minns att det tog mig några år att känna att min bostad i Roslagen var hemma. Och aldrig har jag känt hemma så starkt som i Västmanland, på Jonsborg (eller Lerbäcken som det hette i bygden). Där var några lyckliga år min plats på jorden.

Och just nu är jag ”hemma” i Juan les Pins i Frankrike. Jag lånar den här platsen några månader, och mår gott av det. Det – och fjolårets vistelse på Teneriffa – ger mig någon liten förståelse för hur det kan vara att lämna sitt ursprungliga hemland och komma till ett på alla sätt främmande land.

Några segelbåtar ute på havet. Jag drar ner markisen så att inte solen lyser mig i ansiktet. Människor rastar och leker med sina hundar på stranden, några plockar också upp hundskiten. Den är annars frekvent på trottoarerna, det gäller att se sig för var man sätter fötterna.

Sopsortering här handlar om att man lägger plast i en speciell behållare i källaren, diverse sopor i en annan och glas i containers ute på stan. Metall struntar man i att sortera, tidningar? Pappersförpackningar åker ner i den allmänna burken, och någon kompostsortering förekommer inte vad jag förstått.

Några vadare tar sig fram genom vattnet, det är tydligen en populär motionsform här. Undrar om den som vadar fram genom vattnet längtar efter att simma? Just nu ser det faktiskt ut som om de plaskar och simmar lite, vid piren där de går upp eller vänder. Vänder ser jag nu.

Bergen bortom Golfe Juan är dimhöljda. Vilket vackert ord. I Antibes såg jag de snötäckta bergen långt borta.

Här på balkongen blommar ett par vinterbleka pelargoner, och en som jag inte vet namnet på, kamelia? Vacker djupröd klocka, ett par på gång och en vissnad. Bladen är gröna som på en benjaminfikus. Andra pelargoner väntar på att sätta fart, lever och är gröna. De ständigt gröna växterna i ena änden av balkongen lever också, får minimalt med vatten av mig. Bland andra just benjaminfikus.

I natt låg jag och funderade på franska. Visste att ”höger” heter droite, men vad heter ”vänster”? En stund senare dök ordet upp, gauche. För säkerhets skull kollade jag nu på morgonen, och det stämmer. Hade också svårt att hitta ordet för arm/armar, men förslagsvis ”bras”. Kollar. Stämmer det också. Glädjande att orden finns där, även om de gömmer sig, ofta när de behövs.

Dricker mitt mödosamt inhandlade te nu på morgonen, och det smakar bra. Bättre än alla tepåsar.

I natt 8-9 grader, nu fortfarande bara 9, men det blir varmare fram på dagen, 15-16. Skönt, det verkar inte blåsa. Kör en tvättmaskin som får torka på balkongen.

På muren vid parkeringsplatsen låg några franska magasin när jag gick hem igår. De fick följa med, och nu försöker jag mig på att läsa diverse artiklar. Paris Match säger adjö till påven som inte ville vara påve, Femina version Nice-Matin skriver om ”tendence neige” – snömode, gissar jag eftersom jag kände igen ordet ”neige”/snö. Bra träning.

Ser fram emot en lat dag, mest hemmavid. Fick lov att kolla i kalendern vilken dag det är, torsdag. Utan vardagliga rutiner blir jag lätt dagvill, och det spelar ingen som helst roll.

Åkte hiss ner med soporna, fick gå i trapporna upp, hissen fungerade inte. Dagens motion. Sitter nu i solen på balkongen och försöker se vad jag gör på skärmen. Kaffe.

Gick ut i flipflops lite senare, skulle bara till bageriet och Casino för att kolla om de hade wasabi och inlagd ingefära till resterna av sushin. Det hade de inte. Slog i en tå i en ojämnhet på trottoaren, blodvite på grund av min ouppmärksamhet. Hem och plåstra om. Dagens lärdom – använd flipflopsen inomhus, enbart.

I övrigt en skön dag, mest på balkongen. Tvättat och fått torrt en maskin, nästa väntar på hängning. Är nu inomhus, behöver inte mera sol. Den är dessutom på väg bort mot Nice till.

Förbereder middag – garanterat mört nötkött av något slag, champinjoner och finhackad vitlök, lagom stekt, råstekt skivad potatis, röd paprika till. Rödvin. Det är svårt att köpa vin här, det finns så mycket okänt. Ingen som vägleder. Jag provar mig fram.

Tvätt nr 2 hänger nu ute på balkongen, fasthållen av klädnypor. Det lär inte ska regna i natt, temperatur ungefär som idag, dvs runt 9 på natten och 14-15 på dagen.

Jäklar vad skönt det är att vara här! Oavsett vad jag gör, eller inte gör. Har inga stora sight-seeing ambitioner, när Nina kommer far vi nog till Eze med tåget så långt det går. Det är absolut snabbaste sättet att ta sig någonstans härifrån. Kanske blir det också en vända till Ventimiglia, Italien. Bara för att.

Om jag sätter på fläkten när jag lagar mat, måste jag komma ihåg att stänga av den. Hör den inte när jag har hörapparaterna på bänken.

God middag, måste kolla i soppåsen vad köttbiten hette. Hittar tyvärr inte etiketten, men garantin höll. Så mört kött. Mätt och belåten. En julklappschokladtryffel till efterrätt.

Fläkten är avstängd, lampan tänd i sovrummet. Om jag släcker allt härute så blir det så mörkt att jag inte hittar sängen. Disken diskad, allt undanplockat. Köket går att möta i morgon bitti.

Fredag i morgon, vad ska jag göra då? Kanske åka in till Antibes igen, behöver bekanta mig med flera gator och gränder, flera byggnader, caféer och annat. Kanske äta ostron, det längtar jag efter. Här i skåpen finns både ostronkniv, ”vagga” och gaffel – kanske ska jag våga mig på att öppna ostronen själv och städa av dem om de blir grusiga… Vore fint att sitta hemma och njuta, men har sett att det går bra att ta några ostron på vägen också. ”A emporter ou a manger a place”, eller så. Missar säkert accenter och ändelser, bryr mig inte längre.

Vill också gärna äta fisk, eller medelhavsmeny – för ögonblicket mätt på kött och kyckling. Och fryst färdigmat är inget jag behöver annat än i nödfall. Nödfallet har gjort att jag ätit fryst lasagne (ätbar) och kyckling fylld med ost (nätt och jämnt ätbar, inget jag vill närma mig igen).

Försöker hålla jämn fart med vad jag använder av sådant som finns här – och sådant som bör ersättas. Inga problem när det gäller vin (annat än att hitta samma sort), men annat. Ska jag räkna med konsumtion inom 2023, eller vad? Har idag inhandlat hushållspapper så att det må räcka min vistelse ut, toapapper nästa. Diskmedel har jag köpt, använder inte diskmaskinen. Om tvättmedlet tar slut köper jag nytt.

Nyttjar med glädje den bekanta krämen (Canoderm, jag bestämde mig för att min flaska var för stor för att få följa med)  för torr hud som fanns under tvättstället i duschrummet. Nåja, tror att jag och Leif balanserar detta. Han har ohemult många flaskor bubbel i skåpen – några dricker jag upp, och försöker hitta jämbördiga.

Solnedgång

Så, nu är jag i St Laurent du Var och på Cap 3000, och fikar på La Brioche Dorée. 7.30 Euro för dubbel espresso i glas, en flaska vatten och en bit äppelkaka som ser delikat ut. Som vanligt trött i fötterna, gick åt fel håll först, hittade sedan (7 700 steg hittills).  Åkte gratis tåg från Juan les Pins, visste inte hur automaten för biljetter fungerade, och ingen kom och kollade.

Jag tycker verkligen illa om sådana här konsumtionsbefrämjande ställen, men jag har köpt mitt te i lösvikt, en dyr burk. Hoppas det smakar bra, de hade inte The de Tibet – eller så förstod hon inte vad jag sade…

Kul att titta på folk dock, och klockan är bara ett så jag har inte bråttom. Fötterna ska få vila.

Det är mycket flotta väskor, kläder som tydligt talar om hur dyra och fina de är, mycket glitter och påfallande smycken. Och hundar, här också.

Skönt att ha ”dramaten” även om den än så länge bara huserar datorn och teburken. Lättare dra än bära. Alltid något jag glömmer ta med mig, nu näsdukar eftersom jag bytte från ryggsäcken till väskan på hjul. Och inte förrän nu kommer jag ihåg att dämpa ljudet i hörapparaterna. Så skönt.

Bra omsättning på människor här. En nytillkommen kvinna torkar noggrant av bordet innan hon sätter sig ner.

Handlade ”dramaten” full på Monoprix innan jag gick mot stationen. Begrep inte förrän efter ett par vändor med tung vagn uppför och nerför trappor hur man tar sig till andra sidan av järnvägen – svar en undergång som jag inte såg första gången jag stod på samma perrong som jag kom till i förmiddags. Lärdomar varje dag, en del mödosamma. Nåja, nu är jag hemma med löst dyrt te, och diverse annat. Sitter i Leifs sköna fåtölj med en Dry Martini på bordet, senare blir det sushi till middag.

Betalade inte för hemresan heller. Balanserar de oanvända biljetter jag köpt – måste kanske åka till Nice någon dag för att nyttja månadsbiljetten som räcker till 2 februari…

Letade förgäves efter ”liten gul rund avfallskorg” eller vad det nu kan heta, på Lafayette, Nina ville ha en sådan. Hittade ingen, vilket inte med säkerhet betyder att den inte finns. Jag tänker inte åka till St Laurent du Var igen. Hörapparaterna ligger på bänken, jag tänker inte behöva dem mera idag.

Totala antalet steg blev idag 13 914, fastän jag åkte tåg både dit och hem. Vilodag i morgon.

Bilden är inte från St Laurent du Var, den är från Antibes. Bortse från allt i förgrunden så är det vackert. Idag orkade jag inte fotografera.

En dag i Antibes

Åkte gratisbuss till Antibes från Juan les Pins – har fortfarande inte fattat om det är för att jag ser så gammal ut som det är gratis. Tror den bussen, Envibus A, är gratis för alla. Går snabbt till Antibes. Väl där så flanerade mina allt tröttare ben och fötter drygt 22 150 steg. Bland annat till en badstrand vid Port Vauban där alla otroliga båtar ligger. Hade bestämt att jag skulle äta ostron vid Marché Provencal, men glömt att hela marknaden är stängd på måndagar.

Det blev en latte och en öl annanstans i stället. Crèpes hade de inga idag, även om menyn sade så.

Bussen hem via Casino för att handla ljus, diskmedel, schampo, ersättningsvin för det jag hämtat i förrådet. Så skönt att komma hem, och fortfarande kunna sitta en stund i solen på balkongen. Havet är mera rörligt idag än tidigare, men det har varit 17 grader varmt trots vinden. Noterar att vågorna skapar mönster på sandstranden, som liknar markisens mjuka flikar.

Casino är okej som butik betraktat, men personalen är inte särskilt serviceminded. De rör sig helst inte många meter från sin plats vid kassorna, om man t ex behöver vägvisning för att hitta något. ”Derrière” – bakom hyllorna där, om de förstått vad jag söker, den här gången ljus. Och nog hittade jag dem, bakom bakom.

Var in på Carrefour i Antibes idag, det var inte heller särskilt upplyftande. Tacka vet jag bagaren här och slaktaren, som dessutom har allt du kan önska dig av grönsaker och oliver. Nära hemma dessutom.

Idag är det tisdag och strålande sol därute. Trött i ben och fötter, ska nog vila hemma idag. I morgon kanske tåget till Saint Laurent-du-Var, tar drygt en kvart från stationen här i Juan les Pins. Vill handla te i lösvikt, hittar det inte vare sig här eller i Antibes. I Saint Laurent-du-Var finns ett stort, och som sådana, otrivsamt köpcentrum, där Lafayette lär ha bra tesortering. Kanske hittar jag en ”dramaten” där också, trött på att bära om än i ryggsäck.

Rejäl frukost – ett kokt ägg, grekisk yoghurt med skivad banan, två rostade baguettebitar med ost, trist påste.

Igår spacklades taket i korridoren här utanför min ytterdörr. Där har hittills gapat ett stort hål, antagligen en vattenläcka uppifrån. Gissning. Ska inspektera lägenhetens garage idag, där kanske finns läsvärda böcker. I garaget fanns också en ”dramaten”, bra då slipper jag köpa. Några böcker tog jag också med mig upp. Resten av dagen har jag tillbringat på balkongen, i sol och när det blivit för varmt, i skugga.

Rue de Fersen i Antibes, nära ligger också Fersen school – döpt efter Axel von Fersen, på franska de Fersen, Marie Antoinettes vän?