Söndag 8 januari 2023 – lätt regn, 13 grader. Blir kanske en hemmadag idag. Klockan är halv nio och jag har ätit frukost. Världens godaste baguette (som var ännu godare igår, när jag bar hem den varm och smakade med smör och salt), med italiensk skinka och ost. Te, än så länge enbart påse, Casino hade bara grönt te som ”poudre” (lär mig något varje dag).
Regnet håller i sig.
Så gick jag ut ändå, och det var friskt och blött. Handlade bl a en baguette som fick skyddas från regnet, slängde flaskor. Glas sorteras inte i huset. Hittade inte det större Casino min husvärd informerat om, men det hittillsvarande duger gott. Liksom bagaren. Hänger kläder på tork. Och äter småningom en middag med avocado, gambas, rödlök och grekisk yoghurt. Med lite tomat och Maille. Smakade bra.
Regnar fortfarande när klockan är sju. Sover gott i mörkret här, och vaknade till måndagens starka vind som gör vita gäss på havet. Och nu när klockan är nio lyser solen. Tvåmastaren ligger kvar på samma ställe, kanske övervintrar den därute. Frukosten klar, idag blir det nog en busstur någonstans.
7 januari 2023 – molnigt, 12 grader varmt under natten, 13 nu. Känns kyligt. Har just löst ultrasvårt sudoku i DN, och kollat mejl och FB. På FB får jag inte ”gilla” av obegriplig anledning. Så jag håller mig väl borta därifrån då, inte svårt. Kan inte heller se The Trip och efterföljarna, filmer på SVTplay som bara visas i Sverige. Det har sina sidor att vara borta från snö och halka…
Frukosten är avklarad, en kopp kaffe nu. Ska väl så småningom klä på mig och gå ut. Klockan är bara halv 10.
Inser att det busskort jag laddat ner i mobilen gäller bussar i Nice, inte Juan les Pins. Lärdomar varje dag. För bussarna här går det bara att ladda app till iphone, inte android. Och vad jag förstår är bussarna kontantlösa, men kanske fungerar det med kort på bussen. Visar sig. Ska också ta reda på var tågstationen ligger.
Hittade stationen, men begrep inte hur man går in! Dörrarna var stängda, kanske bara idag. Det blev 6 864 steg ute idag, trött i ben och fötter när jag kom hem. Köpte baguette och en bakelse ”de Chantilly”, fluffig med mycket grädde. Det fick bli lunch, till kaffet på balkongen hemma. Har dragit ner markisen så att solen skyms lite, det blir för starkt solsken och för varmt annars. Mobilen hävdar att det är 16 grader varmt, känns förstås som mycket mera i solen. Klockan är halv två, nu går jag inte ut mera idag. Lyckades köpa 10 bussbiljetter via nätet och Norwegian-kortet. Mitt vanliga kort gick inte, ”banken vägrade godkänna köpet”. Förstår inte varför, det är öppet både för internet och utomlands, och fungerar i butikerna. Nåja, biljetterna med Envibus är nerladdade i mobilen. En biljett räcker en timme. Kostade 8 Euro, annars 1Euro per styck om man köper dem en och en.
Segelbåtar ute på havet, plus tvåmastaren som ligger där den legat sedan jag kom. Den ligger för ankar och rör sig med vinden, nu har jag aktern mot mig. Någon simmar, andra vadar, folk promenerar i sanden och på trottoaren, hundar jagar bollar. Jag har bara sett en enda mycket randig katt, inte på stranden, på en gata.
Markisen är skitig, men maskineriet fungerar perfekt. Jag behöver lära mig mera om geografin här, vad är det t ex för ö ute i bukten?
Det verkar inte vara mycket till vind, båtar med fulla segel ser ut att röra sig långsamt. Men sådant vet jag heller inget om, vad är det för vindar här, när ändrar de sig, vad är mistralen, varje dag? Ser att markisens nerhängande tyg rör sig lite i vinden.
Nu verkar solen ha gått i moln – vilket bokstavligt uttryck – och då känns det genast kyligt. Det blåser också lite mera.
Konstaterar med hjälp av kalendern att det är lördag idag, trodde det var söndag…
Verkar trist att segla här, den båt jag ser med storsegel och fock har vänt och går tillbaka samma väg som den kommit. Eller så är det bara tråkigt när det är vackert väder, med mera vind och stora vågor kan det säkert vara nog så äventyrligt. Och om inte annat så är båtens bemanning på havet, och gungar. Nu ser det ut som om båten kryssar, den har vänt igen. Inte många motorbåtar, vet faktiskt inte var det finns någon marina här.
Vinden har vänt, ser bredsidan av tvåmastaren nu.
Går inomhus när klockan är tre på eftermiddagen. Solen gömmer sig. Ser något litet som flyger härinne, och har något som ser ut som ett mycket litet myggbett på ena tummen. Hm.
Läser i guider om alla fantastiska matställen och caféer i Antibes och Juan les Pins. Försökte få mig en kopp kaffe, men informerades av den manlige personen att det inte var möjligt (kanske var det fel klockslag?), där serverades enbart mat. Jag gick hem och bryggde eget kaffe till min gräddiga bakelse.
Nu är det dags för små svarta (fast de är mera bruna, köpta i lösvikt på samma ställe som lammkotletterna, hos slaktaren) oliver med kärnor och en Dry Martini. Välsignar min värd, som har riktiga glas i skåpet. Skulle förmodligen gå att dricka även ur ett vinglas, men helst inte.
Min ”bullet journal” har jag inte ägnat mig åt alls ännu. Och inte böckerna på franska. Inte mitt manus heller, Kristina och Andrès känns långt borta. Men jag har ju inte varit här i en vecka ens, kom i tisdags, kanske faller diverse anda på.
Frukost tidig morgon den 7 januari 2023, skinka, ost och Maille-senap på baguette, te och vatten till.
6 januari 2023 – det är ljust nu när klockan är strax efter åtta. Kylig morgon, en ensam vadare i vattnet längs stranden. Långa loja vågor. Molnigt, blir kanske regn fram på dagen. Är det trettondag även här? Googlar och lär mig att det är det, man äter gott och hälsar det nya året med olika maträtter i norr och söder. Galette de roi i norr, brioche med frukt och apelsinvatten (?) här i söder. Kanske ingen marknad eller loppis då idag. Tar en promenad lite senare och kollar.
Vaknar som hemma vid halv sju, men går inte upp i mörkret. Efter någon halvtimme kliver jag ur sängen, tänder några ljus i köket och rummet och gör frukost. Enkelt. Te, bröd och god kokt skinka med Maille-senap, kanske en banan i skivor. Ingen havregrynsgröt här, ännu.
När jag blåser ljusen är det dags för en kopp kaffe. Plus baguette med fikonmarmelad.
Testar ultrasvårt sudoku, men det går inte så bra idag. Provar igen senare. Ögnar rubrikerna i svenska sk kvällstidningar, Facebook och mejl.
Skönt att inte ha något jag måste göra. Det har jag för all del sällan hemma heller, men här är det på något sätt mera påtagligt. Det är bara jag som hittar på det som sker, eller låter bli. Tänker läsa lite mera om filosoferandet och Mumin-folket, kanske ge mig på Duras Le Douleur på franska. Lite eget skrivande också, behöver få mig igång igen.
Går ut en sväng, och visst är det någon sorts marknad några kvarter bort, men det är mest kläder och billiga smycken o väskor – inget intressant, inget jag kallar loppis. Ungefär som på Vaksala torg i Uppsala numera, trist. Köpte cornichons i stället för de jag ätit upp, och en ”pain chocolat” till mitt kaffe. Zoom med Nina.
Äter en hård smörgås med skinka och senap, grekisk naturell yoghurt med banan till lunch. Därefter små provencalska oliver och bubbel när klockan är tre. 14 grader varmt ute, lite kyligt inomhus, men en fleecefilt över axlarna fixar det. Börjar läsa Oates´ We were the Mulvaneys, men har inte riktigt bestämt mig för att fortsätta. Blir kanske någon Storytel-bok i stället. Övriga böcker här i bokhyllorna är mest thrillers, och sådana känner jag inget för numera. Livet och verkligheten är tillräckligt ”thrilliga”.
Huset är välförsett när det gäller vin mm drickbart. Får bara se till att hitta samma märken tillbaka, som jag dricker ur. Bra att jag har vakuumkorken för bubbel med hemifrån. Och den flaska jag valde gick att öppna utan mitt universalverktyg hemma. Annars är jag ofta lite för svag i nyporna för vinkorkar. Lammkotlett till middag även idag, eftersom jag köpte två häromdagen.
Klockan fyra har jag stoppat i mig ett par mini-nems m sås, och lite chevre. Tror inte jag behöver någon middag. Fjorton grader ute, fleecefilt på inne. Och flipflops som skyddar mot kalla stengolv.
Hittat Tommy Hellstens Du är mer än du anar i bokhyllan. Kanske går den att läsa. Men jag ser först en kort dokumentär på SVTplay från ett äldreboende, där Eleonora 100 år sakta dör, Leva tills jag dör. Så fin. Tårarna trillar. Av glädje över den kärlek som fanns där, för henne och för de andra gamla som visste att de snart stod på tur att dö. Tänker på Jan som dog ensam under pandemin, på Mats som förhoppningsvis inte visste att han dog. På Ulf som nog visste att det var dags, men som inte gav upp förrän livet tog slut.
Jag sitter här, i en fåtölj i vännens lägenhet i Juan les Pins, med en fleecefilt över axlarna, ljus tända. Och jag lever. Det gör jag, även om jag ofta gnäller och gnyr. Jag lever, har ett skavsår på vänster fot där den där lilla vita sockan inte täckte huden häromdagen när jag gick så långt. Idag vaknade skavsåret till liv, i morgon får jag väl kamouflera det med plåster. Inte något stort elände. Liv.
Längs strandpromenaden går människor med och utan hundar. Nu vadar ingen längre i vattnet. Någon dag av alla mina här kommer jag kanske att bada, har baddräkt som än så länge hänger på dörrhandtaget in till sovrummet.
Har diskat den lilla disk som var, använder inte diskmaskinen här heller.
Gillar det jag tror är Peter Dahl-bilder på väggen i vardagsrummet, från KB. Och Stines fina tavla, ”När i livet slutade du dansa?” En tanke värd att begrunda. Förstår mina barnbarn det ordet? Jag slutade dansa, när jag och mannen min slutade dansa. Vill dansa igen, med rätt partner.
Om några dagar åker yngsta syster min till Mallorca (?) med dotter och dennas familj. Och i början av februari (?) åker min andra syster till Thailand, tror hon kommer tillbaka till Sverige dagarna före mig. Glad att vi ännu kan göra det vi vill. Alla tre, vi som var fyra en gång.
Har satt på elementet i sovrummet, det kändes lite kallt när jag var in.
Nu mörknar det, men är ännu ljust över havet. Älskar att vara nära havet, vare sig jag nyttjar det eller ej.
4 januari 2023. Sitter utmattad på balkongen och ser ut över havet. På stranden tränar en husse sin hund, den stannar när han går ifrån den och kommer lycklig till honom när han gör en gest. Hunden är otrolig. Husse kastar en boll med snöre långt bort, hunden väntar tills den får tillstånd att hämta. Roligt att se.
Två cyklister – visar det sig när de ska ta sig ifrån stranden, dessförinnan var de enbart en ung man och hans unga kvinna. Han badade. När han väl fått på sig kläder igen lyfte de fram cyklarna och drog. Han bar sin cykel, hon ledde sin.
På promenaden syns diverse fortskaffningsmedel: en mamma och hennes lille son kör sparkbräda – heter det så? – och andra personer cyklar, eller använder elcyklar. På vägen far motorcyklar, bilar och bussar.
Jag gick, längre än jag tänkt. När jag väl kom till Antibes och hittade marknaden var den inte lika härlig som jag kom ihåg. Off season. Gick omkring i gamla Antibes, såg marinan där otroliga båtar låg, såg också mindre pretentiösa – men tillräckligt – ankarplatser för just nu oanvända båtar. Gick runt. Började gå hemåt, men någonstans bestämde jag mig för att följa kusten. Utan att ha en aning om hur långt det var…
X antal timmar därefter, och med fötter och ben som inte vill gå alls längre, är jag hemma. Stegräknaren kallar mig nu för ”vandrare”, rekord med nära 27 000 steg idag. Sådana rekord tänker jag nog inte slå igen, det var nätt att jag trodde mig om att orka hem.
På plussidan kan jag notera att jag pratat med två äldre franska damer, på franska. Den senare, på en bänk i Juan les Pins, talade om att min franska var utan accent, och att det var bra. Vi lyckades önska varandra en trevlig eftermiddag efter samtal där jag förstod hälften. Det räckte. Hon var 87 år, väl påklädd och noterade att jag nog tyckte att det var varmt, eftersom jag satt i T-shirt. Så var det.
Nu på balkongen, med vatten, oliver och Dry Martini inom räckhåll. En härlig bok dessutom, Mumin och tillvarons gåta av Jukka Laajarinne. Riktigt spännande, tacksam mot den som ställt den i Leifs bokhylla.
Det är fint att sitta här och se alla som promenerar längs stranden. Tidigare var här många serveringar, nu är de borta. Det finns antagligen tillräckligt många ändå.
Var på väg in i ett bageri i Antibes, men kön var för lång, ända ut i gatan, kanske trettio personer som ville handla där. Borgar förmodligen för god kvalitet på bröd och annat bakat. Så jag nöjer mig med gårdagens bröd, och päronkaka, det blir en lasagne ur frysen till middag. Kan inte ens tänka mig att gå ut och äta. Med betoning på gå.
Tog med mig en Le Monde som låg på en mur och såg övergiven ut. Dagens datum. Där finns bland mycket annat intressant en helsida om hur Sverige förstör de skogar vi haft, och hur lite vi nu har kvar. Detta skrivs om i Frankrike, men i Sverige hörs väldigt lite. Gläder mig åt att förstå en hel del när jag läser franska, och lite mer än jag kanske trott när någon talar med mig. Inte slänger ur sig några ord i förbifarten, det klarar jag inte. Men gamla vänliga damer går bra.
5 januari 2023 – mör i ben och kropp idag, men det gick bättre att röra sig/mig fram på förmiddagen… Gick till Casino och handlade, köpte lammkotletter och lite annat i en liten butik alldeles nära. Kånkade hem, rygga och kasse. Suttit på balkongen insmord med solskydd, nu inomhus med fleece – lite solfrossa, och lite kyligare när solen inte ligger rakt på. Glömde telefonen hemma, så de steg jag trots allt gick idag mättes inte.
I morgon ska jag kolla var och hur man slänger sopor. Och gå bort till marknaden och kanske loppis vid Square Du Lys. Ska nog investera i en dramaten-kärra också här, den kan få stå kvar när jag åker hem.
Har haft en skön dag, läst ut en Lucy Diamond (lättläst) och fortsätter läsa om Mumindalens befolkning och Heidegger, Camus, Kierkegaard och Sartre.
Har slängt två burkar med lite mögligt (?) Nescafé. Liksom ett par rödlökar som var misstänkt mjuka. Köpte idag te som jag trodde var i lösvikt, visade sig vara påsar. Så nu finns det tepåsar en masse här. Vill ha gott löst te, i en stor mugg – som inte heller finns här. Får leta vidare. Någonstans finns både det ena och det andra, men inte på Casino. Glad att här fanns Dry Martini-glas även om de är små.
1 januari 2023 – alltid lite konstigt att skriva ett nytt årtal. Sol, ett par grader kallt. Vaknar som vanligt vid halv sju. Ligger och drar mig (märkligt uttryck) nästan en timme. Frukost denna matmässigt lugubra dag, en kopp te. Och mera te, vatten, äppeljuice etc under dagen. Enbart ”klara drycker”.
Min onda axel tycks ha återgått till normalt tillstånd under natten. Har inte ont. Överansträngd igår av alltför idogt sudokulösande, där enbart ena handen/armen/axeln används. Den är nog fortfarande lite ömtålig. Jag skrev av rubrikerna i boken Berätta, Farmor (boken är för tung att ta med) i tanken att jag kan sysselsätta mig med den sortens berättande i JLP. Känner av det nu. Intressant att också känna hur minnen triggades av frågorna i boken…
Har pratat med ena syrran (den andra igår) och med sonhustrun, apropå att sonen inte svarat i sin telefon, varken igår eftermiddag eller idag… ”Han är slarvig ibland med mobilen, men vi mår bra.” Tacksam att det är ordning på henne, när det inte är det på honom. Lämnat böcker i Norrtälje, nu semesterstängt på Bokbörsen tills jag är hemma igen och aktiverar mitt säljarkonto.
Dricker äppeljuice och läser vidare i Röde Orm. Pratar med sonen som ringde upp. Klockan är två. Fortfarande bara några lätta moln på blå himmel. Vinden från igår har dragit vidare.
Supersvårt sudoku i DN löst, wordle och ordlig också. Inte ultrasvårt sudoku.
Flädersaft som variation på temat ”klara drycker”. Rapport kl 16 på teve kan meddela att screening/koloskopi framöver kommer att utföras inom regionerna, för att tidigt upptäcka sådant som är/kan utvecklas till cancer.
Har checkat in på Arlanda. Och läst ut Röde Orm.
Te, och om en stund ännu ett preparat löst i 1 liter vatten plus ytterligare en liter (gärna mera) ”klar dryck” under kvällen. Puh. Ser fram emot att få äta normalt, och inte springa på toaletten ideligen. Begriper förstås att den här tarmrensningen är nödvändig för att undersökningen ska gå att genomföra. Men ack så trist.
Det är klart väder, becksvart med en kraftigt lysande halvmåne utanför mitt köksfönster. Bara ett par grader kallt.
Har tagit sandalerna ur packningen och lagt i min gamla långa urblekta svarta linneklänning i stället. Stor resväska rymmer inte allt…
Just nu försöker jag få i mig den äckliga vätska som två påsar pulver och en liter vatten utgör. Det ska ner. Plus ännu en liter vätska. Och upprepas i morgon bitti. Tror inte jag tänker dricka äppeljuice, saft, eller något som vagt smakar kemisk citron på länge, efter i morgon. Andra ”klara drycker” kan jag dock tänka mig.
Vet att jag tjatar – men koloskopin i morgon ska klaras av innan jag kan åka iväg med gott sinne (förutsatt att inget olämpligt hittas). Undersökningen och min avresa är vad min hjärna sysslar med just nu. När jag inte låter den vila i en bok. Har just laddat ner flera böcker från Storytel – vet att jag kan lyssna därnere, men är osäker på om jag kan ladda ner böcker. Men, fungerar det ena borde väl även det andra göra det?
Har också skaffat mig en gratisprenumeration på Spotify utan reklam, i tre månader. Tröttnar jag kan jag avprenumerera när jag kommit hem igen. Behöver ha musik i öronen när jag skriver, musik utan ord. Om någon annans ord och texter tar plats i mitt huvud försvinner mina egna ord. Får se till att göra ett par bra spellistor. Eva Swedenmark har gjort en lista som hon skriver till, #KUOF. Den ska jag kolla.
Funderar på konfliktmöjligheter för Kristina och Andrès (huvudpersonerna i mitt manus). Kan nog utveckla K´s möte med doktorn när hon stukat foten, och doktorns hjälpsamhet, till något A blir svartsjuk på. Misstänksam kanske också, osäker i alla fall. Utan att säga något, förrän han blir frustrerad över något annat och hans oro kommer i dagen, på köpet.
Fredag 30 december 2022. Äter fil till frukost fast det är kallt i huset, och buljong till lunch. Dito i morgon. Måste googla för att bestämma mig för att nyårsafton är i morgon… Middagsmat tänker jag inte ens fantisera om, blir någon ”soppa utan bitar” som instruktionerna inför koloskopin säger. Jag tänker på hur jag ofta skriver om mat. Inte någon märkvärdig mat, mest husmanskost, men sådant jag tycker om. Och som jag just nu inte får äta, en övergående saknad.
Försöker med sudoku igen, fungerar inte. Wordle går bra dock och likaså ordlig.
Vedspisen är nyputsad och tömd på aska, där ska inte eldas mera innan jag åker. Brödburken innehåller nu diverse från skafferiet som är paketerat i påsar. Försöker se till att mössen inte ska tugga i sig något. Eftersom jag hade min vita morgonrock på mig när jag putsade spisen har jag nu tvättat den (morgonrocken) och hängt på tork.
Det börjar mörkna, och snart är det drinkdags – men inte här. Inte idag, inte i morgon, inte i övermorgon. Men på tisdag 3 januari blir det en drink av något slag, på balkongen i Juan les Pins om vädret tillåter. Och jag hunnit införskaffa nödiga ingredienser, Marezzo har jag med mig.
Tittar lite på Vera, den kvinnliga engelska kriminalkommisarien. Syrran rekommenderade. Jag inser snabbt att jag inte längre tål mord och blod och död i serieform på SVTplay. Hur sympatisk Vera än verkar vara.
Den franska Ring min agent började jag se på Netflix, främst för att höra och försöka förstå franskan. Men jag börjar tröttna på storyn och karaktärerna. Och har inget som lockar i bokväg heller, just nu. Trist, alltså.
Nu lyser en halv måne på den mörka himlen. Jag är rastlös, hämtar en tänkbar bok ur mina bokhyllor, läser några sidor, ställer tillbaka. Kanske dags för Röde Orm, igen? Ja, den är läsvärd, många gånger om.
Thaisoppa till middag. Läser om Orm och Toke, och gläds åt skrönorna. Tidig kväll, somnar vid 8-tiden. Vaknar förstås ett par timmar, men somnar om och stiger ur sängen vid halv 9, nyårsafton. Som är mulen och blåsig, fem grader varmt. Ur led är tiden.
Jag med. Har inte mycket energi, men lyckas ändå klara av supersvårt sudoku, och wordle. Ordlig och ultrasvårt sudoku går inte. Fil och te till frukost, kaffe till ”lunch”, förmodligen följt av en mugg buljong en stund senare. Och Thaisoppa igen, som nyårssupé.
Två Bokbörsen-beställningar, hann inte semesterstänga. Gör det på måndag.
Nu Röde Orm en stund igen. Skeppet har just anlänt till Irland och Sankt Finnians munkar.
Ultrasvårt sudoku igen, den här gången gick det! ”Envis som synden” heter det visst.
Rapport från JLP: 14 grader och sol, lunch utomhus på restaurang. Låter bra. Vet att det kan både regna och blåsa så här års, gör inget. Då sitter jag kanske på balkongen ändå och tittar på havet. Ser ut att vara ca 17 grader mitt på dagen, och mulet, just nu. Inget regn.
Bussen från flygplatsen i Nice går från terminal 2, med shuttle från terminal 1 där jag landar. Den har bytt ”namn” från 250 till 82, syns inte på hållplatserna men på bussen… Enligt min hyresvärd som just kommit därifrån. Bra med färsk information.
Trevligt zoom-möte med vän, sparrissoppa till middag (ändrade mig), ont i en axel (har nog suttit för länge med fingrarna på laptopen). Plockar lite hit och dit. Läser Röde Orm. Och paketerar ytterligare ett par beställda Bokbörsen-böcker. Får åka in till Norrtälje med dem i morgon. Säger adjö till det här året som varit tungt för så många, jag började med att resa till Teneriffa i och stanna i tre månader, nu åker jag alldeles snart till Frankrike. Känns väldigt bra. Gott nytt år till alla som läser detta, och till mig själv!
Vad i all världen ska jag göra nu, när jag löst båda DNs svåraste sudoku, och Wordle och Ordlig. Tinar räkor (jo, det får jag äta idag och i morgon, därefter är det flytande mat, och till sist ”klara vätskor” på nyårsafton och nyårsdagen)… Inte bubbel. Har avocado som också är tillåtet nu.
Små flikar av blått syns på en molnig himmel, runt fem grader kallt idag. Växlande väder kan det nog kallas.
Har pratat med mina systrar. Äter lunch, kiwi skuren i skivor och banan dito.
Så är jag där igen – vad göra nu? Skriva. Drömmer (bokstavligt, nattetid) om att utsätta Kristina och Andrès för något missförstånd, ett första gräl, en stund när ingen av dem är villig att ens försöka förstå den andra. Har bara inte hittat anledningen, glömde drömma den. De får vila tills jag är i Frankrike (som om det skulle förlösa något).
Om jag inte skulle fortsätta skriva om Kristina och Andrès, vad skulle jag då skriva?
Det tema jag känner bäst är den åldrande kvinnan, med ett långt liv bakom sig och en kortare framtid. Hon som inte riktigt känner igen sig i spegeln, som inte längre litar på att kroppen ska fungera som den ”alltid” gjort. Hon som faktiskt fortfarande längtar efter en mans närvaro i livet, inte nödvändigtvis varje dag. En rimligt frisk och nyfiken man, som gillar att laga mat, samtala, läsa, älska bäst de kan.
Den här kvinnan samtalar för det mesta med sig själv, och det blir ganska ensidigt och ibland tjatigt. Inte så intressant att läsa om, kan jag tänka. Hon är inte tråkig, emellanåt ger hon prov på sin humor, och hon är allmänbildad. Är det bara vi gamla som är det idag? Ord har hon alltid gillat, och ord använder hon.
Hör dåligt sedan många år, använder hörapparater i båda öronen. Och tar ut dem när hon inte vill eller behöver lyssna och höra. Än så länge har hon varken käpp eller rullator, har klarat sig från benbrott. Hon har bytt ut en höft, med gott resultat. Gallan är bortopererad, närmast står en koloskopi på programmet. Dagen före avfärd till Frankrike. Håret är grått, och tunnare än det varit men ännu tjockt. Tänderna numera välvårdade.
Visst dricker hon onödigt gärna en Dry Martini, och/eller vin till middagen. Än inga återställare nästa dag. Hon intalar sig att det väl inte spelar så stor roll nu när hon ändå är så här gammal. Församlingen uppmärksammade hennes ålder med en amaryllis till jul.
Oroande tankar drabbar förstås även henne ibland. Hur länge kommer hon att klara av att bo ensam så här långt ute på landet, hur länge kan hon köra bil? Vad händer om hon blir sjuk och inte kan klara sig själv, som hittills? Et cetera. De här tankarna jagar hon på flykten genom att ”mantra”, köra ett nonsensord om och om igen för att förvilla hjärnan. Det hjälper för det mesta.
Jag hämtar posten – sjukresekort så att jag kan beställa taxi till och från sjukhuset på måndag. En fin bok, Rundt om Else, av Karin Zastrow, min danska vän. Tänkvärd och humoristisk lek med ord som slutar på ”else”. Roligt att se den i färdigt skick. Tack Karin. Plus vackert julkort från Nina och Charlie, tack för det med. Klockan är fyra på onsdagseftermiddagen, det är mörkt men nymånens skära skymtar på himlen.
Inte min himmel Photo by Ozan u0130brahim Vergili on Pexels.com
Ett spännande ord inser jag just nu. En annan dag. Löftesrikt.
Annandag jul, gråtrist väder, blåst och 3 grader varmt. En sådan där dag när det inte blir riktigt ljust på hela dagen. Jag håller mig inomhus. Och hänger en tvätt på tork. Påbörjar en veckas ”lätt kost” enligt instruktion inför koloskopi. Fisken från igår räcker även idag. Och bananer ingår i den lätta kosten, bra, eftersom jag har fyra liggande i fruktskålen. Två kiwi också. Om jag skalar dem och skivar, så kvalar de nog också in. Är lätt besatt av att göra slut på så mycket som möjligt…
Späntar ved att tända med på Mats fina huggkubbe, som annars hyser skrivaren. Har lärt mig att hugga fast yxan och sedan banka vedträet i kubben.
Både ultrasvårt och superdito sudoku gick bra att lösa idag, liksom wordle och ordlig.
Läser Aino Trosells bok Hjärtblad om Hulda som så småningom vandrade från Malung till Stockholm, som många kullor under 1800-talets sista decennier. Och försöker komma på ett bra sätt att få med mig de böcker jag vill ha i Frankrike. Blir nog en tygkasse ”för mycket”, dvs ryggsäck i utrymmet ovanför sätet, mindre sådan plus bokkassen under framförvarande sittplats. Mitt Nice (Kristina Svensson), Öka din kreativitet (Julia Cameron), tre anteckningsböcker, sonens manusblock att renskriva, kanske också Farmor berätta-boken. Ingen skönlitteratur, där får jag lita till Storytel och de böcker som kanske finns i lägenheten.
Kollar FB och de sk kvällstidningarna. Inte särdeles intressant någotdera. (Mitt språk är i takt med min ålder, undrar om de vuxna barnbarnen någonsin använder ”särdeles” eller ”någotdera”, hoppas de förstår ändå. Dessutom kommaterar jag, det sägs också vara ålders-avslöjande.)
Det mesta jag skriver, i bloggen eller i det jag kallar bokmanus, handlar om åldrande, om liv och död, om stela leder och skäggstrån där de inte hör hemma. Hopp och längtan också förstås, även om hoppet om gemenskap med en man skrumpnar i takt med mig och mina skrynklor.
Att leva på minnen räcker inte långt. Minnen har en tendens att stelna, göra om sig, inte alltid till något bättre än det de minner om. Litar inte på minnen, inte på mina minnen. De värmer mig inte en sömnlös natt, sträcker inte ut en hand när jag behöver den. De är döda, och det är inte jag. Än.
Tajmingen med koloskopin är sämsta möjliga, dagen före min resa till Juan les Pins. Resultatet får jag väl kolla på 1177, hoppas jag trots lugnande medel inför undersökningen kan köra hem till sonen sen eftermiddag. Han får sedan skjutsa mig till Arlanda, flyget går klockan 8 på morgonen. Tror att det kan passa även honom, på vägen till jobbet i Uppsala. Tänker ge mig på att checka in via internet 48 timmar före avgång, tror att jag gjorde det i fjol. Då kan jag bara lämna stora resväskan där sådana tas emot, och ta mig igenom säkerhetskontrollen i god tid. Ingen solkräm (eller annat) i förpackning över 100 g/ml den här gången. Tyvärr ingen vattenflaska heller. Får köpa en innanför grindarna. Och när jag väl landar ska jag köpa en månadsbiljett för bussarna à 20 Euro, gammal som jag är. Och småsnål, tiden räknas 31 dagar från inköp. Om jag skulle inhandla en bussbiljett Nice-Juan les Pins kostar den 10 Euro.
Märks det att jag har någon sorts resfeber? Huvudet är fullt av sådant som ska hanteras, t ex semesterstängning av Bokbörsen, återlämna lånad bok på biblioteket, hämta ut ”tarmrensande” medel på apoteket. Stoppa in de ulltofflor jag inte använder i garderob (skyddade för möss). Plus de jag använder, de behöver inte följa med till Frankrike, när det är dags. Pass, valuta och flygbiljett ligger i den lilla behändiga axelremsväska jag plockat fram ur loppis-lådorna. Den kommer väl till pass nu, brallor med många fickor rymdes jag inte i för närvarande. Hoppas på mindre omfång när jag väl kommer hem igen.
Jag har inga sudoku att lösa, ingen bok jag längtar efter att fortsätta läsa, ingen annan förströelse inom synhåll. Ska äta middag om några timmar. Förströelse, ja ibland. Men inte nu. Så då får jag väl skriva då. Borde förstås fylla på mitt bokmanus, men lusten strejkar. Tror att skrivkursen kanske gjorde mitt skrivande lite för komplicerat – som akvarellmålandet för många år sedan. Kurser är bra, och ibland förlamande. Det går över, har gjort det hittills (inte beträffande målandet dock).
Den där Kristina som är på Teneriffa och möter Andrès – jag får dem inte riktigt att leva. De är fina tillsammans, nästan lite gulliga – och det är inte som jag vill ha det. Måste få dem att möta krångel och besvärligheter, sudda ut det gulliga, göra dem så gamla och (i vissa sammanhang) taffliga som de är. Visa deras förväntningar på varandra, också de som inte förverkligas. Och som de kanske, eller kanske inte, kommer över. Hoppas på att Juan les Pins ska bistå. Ensamhet där och möjligheter att skriva är i alla fall varmare där än här.
Begriper förstås också att jag inte kan dra världen över och hoppas på skrivförmåga. Om inte annat så hindrar mig ekonomin. Den Shetlands-resa som jag och en vän hoppats på till sommaren nästa år, blir inte av. Hen ”klarar inte av det”, kroppen säger nej (även om jag kanske kunde ha assisterat). Det ger mig ekonomiskt utrymme för en resa också 2024 (om jag ”klarar av det”). Tror inte det då blir Shetland, får nog nöja mig med att vara där via filmer och annat på nätet. Italien? Lockar, men språket klarar jag inte – mitt gamla latin, spanska och franska stökar till det. Gör kanske inget, där heller. Språkkunskaper har inte varit viktiga hittills, mera till nöje. För mig och de som upplever mina försök. Annanstans i Spanien? Värmen lockar. Livet lär tala om för mig vart, om och när, ifall att.
Juldagen 2022 – hemma igen efter julafton hos äldste sonen. Fint, god mat, gott sällskap. Yngste sonen fick skjuts hem av sonhustruns syster med man. Jag sov gott i gästrummet och vaknade inte förrän runt halv nio. Åkte tillbaka hem vid halv elva, lite trafik, bra väglag.
Har tagit fram kattfisk ur frysen (fiskad av äldste sonen i Nordnorge), den och gambas blir en god juldagsmiddag. Mera julmat behöver jag inte.
Har lyckats klämma in innehållet i ena frysen i den andra, liksom kylskåpets diverse i det andra kylskåpet. Diskat och torkat lådorna, frostar nu av. Bra, då behöver bara en apparat vara på under min bortovaro. Fyra grader kallt ute, ser disigt och frostigt ut. Mörknar när klockan är kvart över tre, det där omtalade ljuset märks just inte ännu. Kör en tvättmaskin.
Fick en ”farmor berätta-bok” av sonhustrun. Om den får plats i bagaget får den följa med till JLP. Flinar lite åt vissa ”startmeningar” – men det kanske kan få igång mig med den släktkrönika sonen beställt. Han påminde mig igår.
Vi pratade om namn, någon döpte barn eller möjligen hundar (minns inte vilket) till namn som började på A – och då insåg jag det jag förstås visste, att alla min pappas bröder utom en hade namn som började på H. Farfar hette Helmer, sönerna Hilmer, Helge, Henning (min pappa), Holger. Den yngste hette John, de kanske kom på flera H-namn.
Kände en gång en man som hette Herved (danskt?). Hugo, Henrik, Harald, Hans, Hubert – nog fanns det flera. Mina/våra söner heter Erik, Mats och Anders. Ingen bokstavslogik där.
Farmor kände jag som Olga, men har förstått att hennes dopnamn var Olivia. Vet inte varför det ändrades. Hilmer var gift med Kerstin, Helge med Margit, liksom min pappa Henning, Holger med Thea, och John med Greta. Idag är de alla döda. Kusinerna, vissa mera kända än andra, börjar försvinna de också. Vart tog Helges och Margits döttrar vägen, tror en av dem hette Marianne, vet att mamma Margit bodde i Norrköping. Holger och Thea hade inga barn, och Gretas barn (inte Johns) vet jag ingenting om. Hilmer och Kerstin hade sju barn, jag vet att Laila och nu Gittan (Birgitta) är döda. Ena syrran har bättre kontakt med dem än jag.
Sonhustruns pappa gav sina älskade döttrar namn efter drottningar och starka kvinnor. Tror nog att deras mamma också var med på det. En tanke, förhoppning?, som jag uppfattar har givit dem styrka, på olika sätt, utifrån olika behov. De har min respekt, alla tre.
Vad för namn med sig? Jag heter Gerda Margareta. Har alltid ogillat Gerda, fått förklarat för mig att mina föräldrar ville att jag skulle heta Gerd – men då hade precis en flicka med det namnet mördats. Mormor lade sig i vägen. Och inte tror jag att jag skulle gillat namnet Gerd bättre än Gerda. Mamma och jag flinade åt varandra och retades, hon hette Agda Margareta (gud vet kanske varför) och jag GM. Båda tyckte vi lika illa om våra extranamn. Mormor hette såvitt jag vet, Anna. Inget extra. Moster Anna Karin. Moster Astrid vet jag inte om hon hade något tillägg. Och morbror Bertil vet jag inte heller något om. Morfar Erik hette nog också enbart Erik, eller Nolabers Erik (Nordanbergs, namnet på gården han föddes på i Gustafs).
Hur kom det sig att det här blev nästan en släktberättelse? ”Farmor berätta-boken”.
Nu ska jag torka ur frysen, hänga tvätten och sätta på ugnen. Det ser inte ut att bli kallt i natt, himlen är inte röd.
Dagen före julafton, förr fylld av bestyr med klappar och mat. Numera inte.
Åker till äldste sonen med yngste sonen i morgon. Sover över. Sedan hem igen för förberedelse en vecka (matmässigt, lätt kost, flytande kost, klar vätska inför koloskopi första vardagen efter nyår). Hade nog tänkt mig annat nyårsfirande, men därför dricker jag bubbel i kväll i stället för på nyårsafton. Visserligen kanske bubbel kan klassas som klar vätska, men tror inte vården menar den sorten.
Andra vardagen efter nyår åker jag till Frankrike. Oavsett vad undersökningen ger för resultat.
Löser sudoku, det ultrasvåra är lättare än det supersvåra, ibland. Och tränar hjärnan med wordle och ordlig, engelska varianten är konstigt nog ofta lättare än den svenska. Och så drömmer jag på haltande franska, vad heter t ex ”ful” på franska? Google säger ”laid, moche” – varför jag nu vill veta det.
Mitt franska ordförråd är spartanskt. Nästan icke-existerande, men ibland förvånar jag mig med att ord dyker upp från länge sedan. Grammatiken är det också dåligt med, men det spelar mindre roll – jag får göra som ”mannen min”, när vi var i Paris. Han pratade med hela kroppen, och kunde knappt ett ord franska. Det fungerade.
Min hyresvärd har gett tips om en restaurang nära lägenheten, där ägarinnan talar flytande engelska, ”hälsa från M. Lef” – kanske gör jag det. Annars är det nog klent med engelskpratandet i Juan-les-Pins också, som i La Caleta på Teneriffa i fjol. Har hämtat Euro på automaten i banken vid biblioteket i Norrtälje, och laddat ner bussbiljettapp (inte för att jag riktigt begriper hur jag ska använda den, men har klart för mig att jag som +65 (bevisat via pass eller liknande) kan köpa månadskort för 20 Euro; eller enstaka biljetter för 8,50 Euro. Väntar med inköp tills jag är på plats, räknas 31 dagar från köp.
Försöker äta sådant som jag inte vill ska ligga tre månader i frysen – idag köttbullar. Färdiga, delikatess kallades de, var för salta. Men små, ja. På macka med rödbetssallad gick de ner. Vill inte handla nytt pålägg nu, så de får duga i morgon till frukost också.
Provpackat, den nya stora resväskan rymmer inte så mycket som jag trodde. Det blir större ryggsäck (inte mega) och liten ryggsäck (i kabinen, under sätet respektive ovanför huvudet). Väskan checkas in. Får förmodligen med mig det mesta jag tror är nödvändigt. Som mosters gröna burköppnare, vakuumkorken för bubbel, skor (flera sorter). Plåster. Laptop ska rymmas i den lite större ryggsäcken som just nu är ganska full redan. Det ordnar sig.
Den prunkande amaryllisen får följa med till yngste sonens vän i morgon, liksom diverse frysta produkter. Julstjärnan åker till äldste sonen, två nät med gul lök också, kanske annat. Ibland har jag uppenbarligen handlat utan att komma ihåg att jag redan handlat…
Har lagt påsar med kattsand i soffor och sängar. Hoppas de stinker katt, och skrämmer möss.
beskrivarblogg 