>Bodil Malmsten var förkyld

>Hon är tillbaka idag, har varit förkyld – jag har saknat hennes ”röst”. Idag hade hon t o m fått kontakt med en vänlig, levande kvinna på Telia – efter att ha jobbat på det länge (som alla vet med någon erfarenhet av Telia-krångel och absurda, Moment 22-liknande situationer i det sammanhanget)!

Det är måndag, jag har städat lite halvslarvigt, plockat fram kräftknivar och gjort i ordning ”servietter” av handdukar och klädnypor med snöre. Hittills utevarande vackra krukväxter är inplockade, ljus satta på matbordet, sonens mest påtagliga jakttroféer är undanplockade (utom de som sitter på väggarna, eller är monterade på små hyllor). I morgon är det dags för kräftpremiär! När jag drar ett Tarot-kort visar det sig vara ”Eremiten”…

Mitt humör svajar hit och dit idag. Nyss tog jag ut mitt och fd mannens bröllopsfoto ur ramen för att i stället sätta in ett gammalt kort på min mamma och hennes syster, sista kvällen 1934, innan Astrid åkte till Amerika. Mamma ser så ohjälpligt ledsen ut, hennes storasyster ska försvinna, kanske för gott. (Astrid kom tillbaka till Sverige en gång, 1950, och det var en stor händelse – jag var åtta år och kommer ihåg – eller tror att jag minns, kanske bara från fotografier – hur hon och morbror Erik lät oss åkai den stora Dodgen.)

Kanske är det fotot som gör mig svajig. Kanske är det ovisshet inför framtiden, ingen har erbjudit mig något litet torp med vedspis ännu! Att jag vaknade klockan 6 i morse kanske också bidrar – jag har för mycket tid och samtidigt är livet för kort. Olika perspektiv. Varje dag ska man fånga, heter det – men ibland vill jag bara att dagen ska gå, vara över så jag kan gå och lägga mig och vara borta från mitt levande liv. Mina drömmar är surriga, finns bara kvar som glimtar när jag vaknar. Jag hittar inga stora slutsatser att dra ur dem.

Vikram Chandra´s ”Sacred Games” bidrar också till min melankoli – en nästan alltför innehållsrik bok, 947 sidor – en rescensent säger att man kan läsa den sju gånger om och ändå varje gång hitta något nytt tänkvärt och bra i den. Jag är beredd att tro det, även om jag ännu bara är i den första fjärdedelen av boken.

Det är tyst omkring mig idag, hör bara grannen som kör bort diverse grovsopor med traktorn, och bondens skördetröska en bit bort. Fåglarna har tystnat för i år, tror jag åtminstone – när jag är ensam bryr jag mig inte om att använda hörapparaten.

Jag hoppas BM´s förkylning är bättre, att Telia lyckats lösa de problem hon haft med dem, och att hon orkar skriva och berätta på sin hemsida – hon gör mig oftast glad, och ibland medkännande. Tack ska hon ha!

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i saknad. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s