>Backlash – eller att uppfylla sina egna negativa förväntningar

>Jag trillade dit igen, alldeles på egen hand och utan att det var någon annans ”fel” – dvs jag har spelat igen, för den del av månadens pension som skulle ha klippt mitt vildvuxna hår… Ångest och vånda natten efter, tack och lov för terapeuten på morgonen, även om ångesten följde mig dit också.

Och till min bästa vän därefter, som fanns där för mig i min skam. Båda hjälpte mig en bit på den väg jag försöker hitta, att kunna välja att inte spela även om jag har några hundralappar på mitt konto.

Vi talar om spelandet som flykt, mera än ett beroende. Det blir begripligt för mig. Ett missbruk är det hur som helst. Och beroende är jag, av alla de mina, och fd mina – och av ljus, vår, hundarna jag just varit ute med (bästa vännens), mothugg, svåra frågor som jag inte medvetet vill hitta svaren på.

Än så länge jobbar jag med ”symtombehandling”, dvs försöker se till att åtminstone hyra och dit hörande betalas varje månad, Kronofogden får sitt per automation, några av mina lånegivare betalar jag vid sidan av. Och postkodlotteriet. Ett spelande det också, men förhoppningsvis också något annat. Något som gör gott, till skillnad från Svenska Spel och alla andra spelbolag.

Där är något att indignera sig över, att samma stat som ändå på olika sätt får kostnader för de som spelar och tappar kontrollen – också tjänar stort på samma sak!

Syrrorna mina som är viktigare för mig nu än någonsin tände inte på min vidarebefordrade länk till ”Indignez-vous”, den franska åldersmannen som passionerat manar till motstånd och ”indignation”… Det blev jag besviken för.

Den här tavlan av Göran Brunius sitter ovanför min tomma vedkorg i huset där jag bor. Jag föreställer mig att kvinnan är från Peru (eller så) och tycker mycket om bilden. Det som hänger på ramen är ett smycke i snidat trä som äldste sonen med familj hade med sig till mig från Egypten. Ved lär ska levereras… Ibland längtar jag långt bort.

Än så länge är den här dagen god, jag har pengar på mitt konto och testar att veta det och ändå inte spela. Ett sätt att göra det är kanske att ha bloggen inloggad hela dagen, och gå hit i stället för till en spelsajt. Så jag är kanske tillbaka flera gånger idag – och i så fall är det bra. Jag skriver i stället för att spela!

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s