>hur länge?

>Det är vackert därute, solen lyser och himlen är alldeles blå! Hur länge ska jag fortsätta att skapa mitt eget elände varje dag, ”hellre vara deprimerad, hellre spela bort de pengar jag har” – i stället för att skapa ett annat liv. Ett liv värt att leva, kanske inte ett lyckligt liv vad nu det är för något – men ett annat liv.

Önskelistor har jag skrivit förr i livet, numera ser de annorlunda ut än då. Högst på min önskelista just nu (och den har ingenting med verkligheten eller rimligheten att göra) står en egen bostad. MITT hem. Och en egen bil, för den relativa frihetens skull. Musik kommer sedan, något att spela på så att jag gläds åt att lyssna – den ”bergsprängare” jag nu har duger inte. Och jag saknar musiken. Det blir för tyst.

Någon TV (som fungerar) har jag inte och önskar mig inte heller, inser jag. Dator har jag, dessutom en som jag kan bära med mig utan att axeln går ur led. Den var en överrasknings”present” från en av de spelsajter jag ödslat mina pengar på. Jag tackade och tog emot, har ju betalt den många gånger om.

I mitt hem vill jag ha ett par väggar med heltäckande bokhyllor – för de böcker jag vill ha kvar, och för de böcker jag försöker sälja på Bokbörsen. Och jag vill ha väggar för mina tavlor, fula som vackra, alla älskade.

Jag skulle också i mitt hem vilja ha ett härligt badrum, ett avskalat sovrum med världens skönaste säng inkl dito sängkläder, min Tempur-kudde, kanske en madrass av samma fabrikat.

Och utsikt. Jag vill se hav. I alla former, lugnt, vilt, kallt, grått, blått. Att vila inför, att förundras över, att sörja hos.

Jag vill fortsätta att vara frisk, i kroppen såväl som i själen. Idag är jag tacksam för en gammal men väl fungerande kropp – nu gäller det att själen kommer ikapp!! Kanske rymmer mitt önskeliv också en katt, en i stället för de tre älskade katter som inte längre springer omkring här på jorden – Majsan, Oskar och Simba – ni är saknade.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i önskelista. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s