>blogga här och blogga där

>Jag har numera två bloggar – en anonym som används för mina hemligheter och så denna. Och jag inser att jag har svårt att hålla isär dem… I någon av dem muttrade jag om syrrorna mina som inte tände som jag på fransmannen med ”Indignez-vous” – nu har i alla fall den ena berättat att hon ”nog var lite trött just då” och att hon nu har vidarebefordrat länken till både son och vänner! Så då muttrar jag inte längre.

På lördag ska vi gå och se Zorn-utställningen på Valdemarsudde. Inte för att jag längtar efter just Zorns tavlor, utan för att jag vill träffa min syster OCH vara lite kulturell ett tag. I överdragsbrallor och grova kängor – det är de kläder jag har med mig i stan den här veckan (som var avsedd enbart för hundvaktande och ty åtföljande promenader i kloka kläder). Det är möjligt att syrran muttrar då…

Jag tror att mina tankar kring att hålla isär mina två bloggar delvis triggats igång av Bodil Malmsten – hon är stenhårt privat samtidigt som hon delar med sig av sina observationer och tankar utan hämningar. Hur gör man det? På frågan från journalister ”familj?” – svarar hon enbart ”ja”. Punkt. Jag skulle förmodligen på samma fråga breda ut mig om fd man, kärbo, söner med familjer, barnbarn, numera avlidna katter etc. Syrror, både de två nu levande och älskade, och hon som är död, och älskad. Fast det talade jag nog inte om så tydligt medan hon levde – hennes liv var svårt och det hade jag svårt att klara av. Jag drog mig undan i stället för att vara nära. Idag är jag ledsen över det, och försöker att inte göra samma sak i andra liknande sammanhang.

Den här dagen är en bra dag – det går lätt att skriva och jag gör det flera gånger under dagen – oftast tänker jag för mycket och får mig att låta bli innan jag ens börjat. Kanske är skrivandet trots mina tveksamheter ett sätt för mig att skapa ett annat liv än det jag alldeles själv skapat mig och försöker stå ut med nu?

Den här bilden påminner mig om att det blir en annan årstid småningom, inte för att jag tror att jag hittar någon kruka med guld vid regnbågens slut, men kanske ro och glädje, och skrivlust?

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s