Skrivardröm

Min skrivardröm

Läste någonstans att ”det blir så trist att skriva om verkligheten” och det håller jag nog med om. Kanske skulle jag ge mig ett ”uppsatsämne” att skriva om varje dag – fast när jag får igång min sega hjärna så är det väl just det som bloggen ”skrivpuff” gör, delar ut ”uppsatsämnen” som i skolan för länge sedan.

Så, vad är dagens skrivpuff? Ska kolla – återkommer – hittar inte dit – men väl till Ann Ljungbergs författarcoach-tips – ”skriv ner din skrivardröm” är hennes första skrivarövning:

Min skrivardröm är att kunna berätta en historia, kanske min historia, så att andra människor berörs av den och vill läsa den. Och kanske någon kan behöva se att hon eller han inte är ensam – t ex i spelmissbrukets elände.

Jag har ingen aning om hur jag ska kunna få min verklighet att vara intressant för någon annan. Och jag vill inte bara gnälla och berätta om hur synd det är om mig som har kvaddat mitt liv som jag gjort, samtidigt som jag gjort illa den jag älskar, bland andra. Han som inte är min längre. Ja, jag älskar honom fortfarande, han älskar inte mig. Och han litar inte på mig, med all rätt.

Åsa Hellberg, vars blogg jag läser med nöje och blir imponerad av, skriver om tillit respektive tilltro, hon gillar tilltro bättre. Tro på att ”det” kan bli bättre. Tilliten mäts med så otydliga mått och referenser, din tillit är din och min är min, och de kan se väldigt olika ut. Jag är inte säker på att jag riktigt inser skillnaden, men jag vet att jag nog förstört både tilliten och tilltron till mig hos min älskade. Och hos mig själv, jag litar inte heller på mig.

Fortfarande ljuger jag om mitt spelande. Jag mörkar, låter bli att tala om, försöker klara mig utan att vara tydlig kring det. Jag låter bli att tänka på hur jag ska klara mig utan pengar, när de gått till något internetcasino, i stället för att jag skulle kunnat handla det jag vill ha eller behöver.

Jag överlever, oklippt t ex. Håret ser inte kul ut, luggen har jag lärt mig klippa själv (rakt upp, inte från sidan). Frysen blir tommare och tommare, men än har jag ”lök och potatis” – dvs basvaror. Det är inte så att jag går hungrig av brist på mat, bara ibland av brist på lust att laga mat. Och el och hyra betalas, liksom mobil och bredband. Och Kronofogde.

Vin, gin eller martini därtill har jag inte, men väl tre förhoppningsfulla citroner från senaste butiksbesöket, då när jag trodde att jag skulle ha pengar kvar till en flaska gin och kunna göra Dry Martinis i min ensamhet. Nu får jag vänta till nästa pensionsutbetalning, då jag återigen bestämmer mig för att inte spela mera. Det är förbaskat trist att ha så mycket fokus på pengar jag inte har, och bara invänta nästa utbetalningsdatum!

Vad har allt det här med min författardröm att göra? Jag vet inte. Min ”skrivardröm” skulle det vara, det är kanske mindre förskräckande ambitiöst och övermaga än ordet författardröm. Men det är festligt att se hur orden rinner till, även om sammanhangen och orsakerna till flödet är oklara.

Jag minns när jag var liten hur jag beundrade Pippi Långstrump, och var fascinerad av hennes sekretär med alla lådor. OCH av Astrid Lindgren, att kunna skriva som Astrid Lindgren är en författardröm som funnits i mig sedan dess. Skrivandet skulle inte nödvändigtvis vara det som kallas barnböcker, det känner jag inte att jag har någon förmåga till.

Min skrivardröm är orealistisk, som hela min tillvaro, nu och länge. Men, jag har ändå gjort ett bokmärke i datorn för förlaget ”Kalla Kulor” som publicerade Åsa H´s bok. Robert Aschberg är en av grundarna av förlaget, och han skrämmer mig lite i sin otvetydighet. Jag känner hur jag kroknar, och blir velig(are).

Samtidigt är det något lockande i den beskrivning de gör av sin verksamhet, och de krav de har på potentiella skrivare. De talar väldigt klart om varför man inte ska göra sig besvär att kontakta dem om…….. och så kommer en mängd saker som gör att de över huvud taget inte skulle bry sig om den förhoppningsfulla skribenten och hans/hennes manus.

Min skrivardröm är att bli utgiven och läst, en del av drömmen är också att bli stolt över mig själv igen. Det är länge sedan jag kände mig stolt å mina egna vägnar. Det är en känsla som jag nästan inte visste att jag saknar förrän nu när jag skriver detta. Hur vet jag vad jag saknar, när jag ju saknar det? Det är kanske samma sak som att jag (som hör dåligt) ju faktiskt inte vet vad jag inte hört… – ett sidospår…

När var jag senast stolt, över mig själv? Det tarvar eftertanke, låter sig inte hittas så här på ett ögonblick! Kanske återkommer jag till det. Stolthet är alltså en del av skrivardrömmen. Min egen, men också de minas, inser jag just nu. Jag tror att de tidigare i mitt liv varit ganska stolta över mig och det jag åstadkommit, och så pajade alltihop när jag berättade om mitt spelande och katastroferna i samband med det.

Pengar är en annan, jag har inga. Det är inte säkert att jag skulle spela bort allt, om jag bara hade ett aningen större inflöde än idag när Kronofogden och lite ”privata” små låneåterbetalningar (plus spelandet) gör att det är tomt. Pengar skulle också kunna användas till (stora drömmar) bil, boende, fårskinn till golvet, parasoll till sommarsolen, diskmedelsburk à 50 kr på Stockholm Design, vin och gin! Någon spännande resa ibland. Musikanläggning och musik, det saknar jag idag.

Läsare

Stolthet, min och andras

Pengar

Uthållighet är en annan del av min skrivardröm, något jag saknar idag. Jag ger upp, lägger av, fortsätter inte om det inte går lätt. I skolan för länge sedan var det lätt, jag var snabb och hängde med (utom i matte, som jag också mycket riktigt gav upp). Senare i livet återtog jag lite av sifferhantering i och med att jag lärde mig bokföring och skötte den i mitt företag, tills det gick i konkurs. Så, jag behöver träna mig i uthållighet, och förmodligen finns det inget bättre sätt att göra det på än att skriva. Vad som helst, en av Ljungbergs övningar per dag kanske?

För ett par veckor sedan bloggade jag om att jag hade som ambition att skriva minst två sidor varje dag, och sammanfatta skrivandet per vecka – det gjorde jag en gång… På´t igen! Det här skrivandet är faktiskt snart tre sidor!

Läsare

Stolthet

Pengar

Uthållighet

Skrivardrömmen ger mig också sysselsättning. Jag har för mycket tid för dåligheter och för lite viktigheter att sysselsätta mig med. Inte vet jag om mitt skrivande är en viktighet, men kanske det är det för mig. ”Av terapeutiskt värde” läste jag att det förmodas vara i senaste numret av St Lukas-stiftelsens medlemstidning (som också hade en artikel om spelberoende och utredningen kring detta).

Min skrivardröm kräver också ensamhet. Jag kan skriva när jag har vännens två hundar här, även om de blir uttråkade och ser till att jag avbryter för att tillgodose deras behov med jämna mellanrum. Jag kan inte skriva om jag har någon annan i huset, det spelar ingen roll vem det är. Det handlar inte om den personen, det handlar om att jag inte kan hålla reda på mig själv om det finns en annan människa där. Jag kan inte koncentrera mig, kan inte filtrera bort det jag behöver för att få orden ur mig. För närvarande är jag ensam så gott som alltid. Inget att skylla på alltså.

Läsare

Stolthet

Pengar

Uthållighet

Sysselsättning

Ensamhet

Ett nyckelord som jag viljemässigt stoppar in här är glädje. Jag är inte särskilt glad, särskilt ofta, men jag skulle vilja vara glad. Väldigt glad, väldigt ofta. T o m skratta högt av glädje, jubla, fnittra, mysa av glädje, tycka att ”det” är kul och inte tvärtom, att ”det” är tråkigt, dåligt, trist, skit, deprimerande, ledsamt, katastrofalt. Typiskt att jag har flera ord på den negativa sidan än på den positiva!

(Ett bra sätt att öka sidantalet är att skriva nyckelorden flera gånger, i rad under varandra.)

Läsare

Stolthet

Pengar

Uthållighet

Sysselsättning

Ensamhet

Glädje

Jag tror det här räcker som beskrivning av min skrivardröm, för ögonblicket. En blandning av vad jag vill ha, eller åstadkomma, och vad som krävs för att ta mig en bit på den vägen. Och, lite stolt är jag redan över att jag gjorde det här, några läsare har jag inte ännu, inga pengar ger det heller, lite uthållighet har jag kanske tränat, sysselsättning fick jag i min ensamhet – och blev faktiskt GLAD. Jag sitter här och flinar!

PS

SkrivPuff.blogspot.com är adressen till Ann Ljungbergs skrivaruppmaningar som är gratis och tillgängliga för alla! DS

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s