De är uppfordrande de där orden där upptill i bloggen – ”nytt inlägg” – om vaddå? En poet på Facebook har länge undvikit att blogga på grund av ”bruset” – vad katten ätit var ett exempel. Någon katt att skriva om har jag inte längre, vårtecknen därute dröjer om inte leriga vägar är ett sådant, jag har faktiskt inte heller spelat på något casino på flera dagar – förmodligen mest därför att jag just nu inte har några pengar…

Är det bra eller inte, detta att jag utan stor vånda kan låta bli att få allt att kretsa runt spelandet, när jag inte har råd? Jag har själv svårt att begripa hur jag kan fungera så.

När det finns pengar på kontot behöver jag skynda mig att betala det som måste betalas – sedan bränner vetskapen om några tillgängliga hundra i mig!

Jag behöver inte vara speciellt ledsen, det måste inte ha hänt något tråkigt – jag bara sätter igång och spelar bort det lilla jag har. Det är eländigt. Det är dumt, korkat, ansvarslöst, obegripligt, och det jag själv som väljer att göra det. Jag vet. Det hjälper inte.

Inte ens skam och skuld hjälper. Eller att jag sviker mig själv och andra. ”Ångestdämpande självmedicinering” lär seglaren Olsson kalla sitt sexmissbruk – det är väl det jag sysslar med också, fast på internetcasinon.

Ångest inför vad? Liv, ålderdom och död. Livet med spelandet är skit, ålderdomen med spelande lär också bli skit (tycker inte riktigt att jag är där ännu med mina 69), döden vet jag inget om – där kommer nog inte spelandet in annat än som den faktor som gör att jag förmodligen inte kan betala min egen begravning…

Det som just nu inte är skit är syrror, familj i form av fd man och söner, och en älskad vän som är kärleksfull och tuff – hon ställer mig mot de väggar som finns och tvingar mig att se mig själv. Det är jag tacksam för även när jag protesterar och inte vill!