Flyttat för gott! Att det gör så ont, att fylla i en blankett till Skatteverket… Det handlar om att jag nu efter ett års ”tillfällig adressändring” definitivt har lämnat in flyttningsanmälan. Min fd kärbo ville inte att jag skulle vara skriven i vårt fd gemensamma hem längre – jag kan förstå det med huvudet. Men hjärtat vill inte acceptera, hjärtat gråter över det både hjärna och hjärta förnekat länge nu – det är SLUT.
Hans ”det här går inte längre, att du är skriven här” gav mig också inblick i hans djupa misstro mot mig, även om han inte ville/kunde uttrycka den tydligt. Han var rädd att jag skulle ställa krav på honom och vår fd gemensamma lägenhet – vilket jag tydligt avstått från att göra. Och talat om för honom att jag inte skulle. Så, nu är jag skriven i huset där jag bor. Kanske blir det ”hemma” en gång.
Efter denna rivstart på måndagen åkte jag till stan med hundarna i lånad bil. En titt på bensinmätaren visade att det inte var mycket kvar i tanken – men det skulle nog räcka… Det gjorde det tack och lov tills jag lämnat hundarna och var på väg till Farsta för att ställa bilen. När jag saktade in för att korsa en stor väg lade bilen av. Första bensinstoppet i mitt liv! Promenad, etc. Men nu grät jag inte, var bara arg på mig själv. Och jag fick ju motion. Och om jag nu skulle få soppatorsk så var platsen väl vald. Övrig trafik kom fram och bilen stod bra den tid det tog mig att komma tillbaka med en dunk bensin.
Tisdagsmorgonen hos terapeuten – efter förarbete hos goda vännen på måndagskvällen – ägnades åt att prata om ”spelberoende” i stället för ”spelmissbruk”. Jag är spelberoende. Det framstod som viktigt att inte mjuka upp eländet med ordet missbruk. Kanske kan jag förmå mig till att ta större ansvar för mitt spelande om jag talar om för mig att jag är spelberoende. Ungefär som alkoholisten säger ”jag är alkoholist”.
Tåg till Uppsala och syster min och middag plus föreställning med Bodil Malmsten på Katalin.
En härlig kväll som inte tog slut förrän vid halv 3-tiden hos syrran. Vi pratade ”minnen” av hur det var hemma, vilka saker hon kom ihåg och jag inte kände till eller har glömt. Grät och gladdes. Var arga på mormor.
En god avslutning på två jobbiga dagar.
