Hemlös, kvinna!?

Har just sett ett program på TV om hemlösa, kvinnor främst, men också män. Missbrukare, misslyckade, en mamma vars fjärde barn (kanske) får henne att bryta med det destruktiva husvagns. liv hon hittills levt. Nu gifter hon sig med Peter, dansk, knarktandlös (min tolkning), som tycker det ska bli coolt med ett barn, som blir duktig i skolan och inte som han.

Det gör ont, jag blir full av beundran inför dessa levande människors mod. Det mod de fortfarande har som gör att de fortsätter leva, trots att deras liv är så elända. En av kvinnorna kunde inte ens räkna de gånger hon blivit våldtagen, och hon betecknade sig själv som att hon ”haft tur”. När reportern inte kunde begripa hur hon kunde prata om tur, med sitt liv – förklarade hon enkelt att det var det enda sätt hon kunde överleva på. Om hon kunde få sig att tro att hon faktiskt haft tur i sitt liv, kunde hon fortsätta leva.

Jag vet inte riktigt vad hennes bild av alternativet var – det liv hon lever är ett liv jag inte vet någonting om, personligen. Och jag har svårt att förknippa ordet ”tur” med det jag sett av hennes liv. Jag kan inte omfatta vad det innebär att leva så, och att fortsätta leva. Jag gnyr över mitt liv, och mina ekonomiska problem, min längtan efter tvåsamhet och kärlek. Mitt spelberoende. Mitt liv är ingenting i eländesmått mätt jämfört med dessa människors. Och vi låter dem leva så här mitt ibland oss.

Just nu hör jag på nyheterna om ett antal husvagnar som skräpar ner och riskerar flygsäkerheten på Bromma flygplats – slutsatsen för beslutsfattarna är att husvagnarna ska bort, annars kan det bli farligt med fåglar och annat som kan fastna i flygmaskinerna! Vilka bor i husvagnarna, vilka har inte andra hem än husvagnar? Romer? Knarkare? Kriminella i största allmänhet?

Jag bor inte där, ännu. Men jag skulle kunna ha varit en av dem där, om inte en av mina söner hade kunnat skaffa mig en bostad – när jag och min ekonomiska trasslighet omöjliggjorde att jag kunde hitta något på egen hand. Jag bor inte där ännu! Inte du heller förmodligen, som kanske läser detta.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i hemlöshet, huset - hemmet. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hemlös, kvinna!?

  1. Hej!
    Ja, du, det är sorgligt. Det finns alltid något under ytan som är en del av orsaken att de hamnat i den situationen. Vi andra har mycket att vara tacksamma för.
    /e-k
    http://www.steeperz.com

    • beskrivarblogg skriver:

      Vi som har tak över huvudet och det nödvändiga har själva livet att vara tacksamma för – också när det är surt och svart och höst och vinter kommer… Kram till dig för att du läser/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s