Det blåser kallt därute, solen skiner och tallarna skakar ner sina barr. Jag har hela dagen försökt sitta ute, men givit upp. Och slöbloggat i stället, funderat över om gårdagens nära 20 besök på min blogg bara berodde på att jag använde Bodil Malmstens blogg och namn som rubrik?

Jag läser också utredaren Gerhard Larssons vårdinlägg – han vill förändra ansvaret för vård av beroende och missbrukare – men jag hittar inte mycket om spelberoende. Är det fortfarande ingenting som finns i Sverige? När ska lagstiftare och beslutare begripa att vi är många och att vi behöver vård – inte så att den vården ska ske på bättre vård för andra missbrukare, men någon sorts över hela landet likartad syn på problemen och hanteringen av dem. Jag tänker på alla unga som fastnar i detta elände, jag är gammal och har mitt liv mest bakom mig – de (och deras anhöriga) har ett skitliv framför sig som spelmissbrukare!

Idag är det KBT som är det allena saliggörande. Jag tror på kognitiv beteendeterapi, utövad av skickliga terapeuter – jag tror också på AA-program, på internat, under ett antal veckor – inte några gånger i grupp som varierar i storlek från 1 person (jag) till 5… Egna subjektiva negativa upplevelser som också är ca 4 år gamla – säkert har allt blivit bättre, men jag tror inte på formen. Nu pratar jag om Stockholm, kanske är det annorlunda i Norrtälje där jag numera är skriven. Återstår att se.

Tills dess skriver jag!