Rastlösa ben och komplimanger

Idag var jag ute och gick i 1,5 timmar för att råda bot på min rastlöshet – nu har jag ”restless legs” och kan inte sova!

Sätter mig vid datorn och tror att jag ska skriva någonting, men vet inte vad som vanligt.

Jo, jag fick en komplimang idag av en av kollegorna på skrivsajten 1av3.se: hon tyckte att jag skulle samla mina blogginlägg till en bok:


Det jag främst tänkt på är faktiskt dina bloggtexter, som är så jordnära på något vis. Du har ett, som jag tycker, enkelt, tilltalande och skönt språk. Som nog kan tilltala många.

Tror att det är rätt uttryckt, hoppas du förstår vad jag menar. Ibland tycker jag det är så svårt att finna rätt uttryck till att kommentera alla olika texter som skrivs. Då blir det istället att jag avstår.

Så det jag menar är att dina bloggtexter skulle ju kunna bli en riktigt läsvärd bok! En bok som speglar en sida, din, hur det kan vara att ha just det beroendet du har. För även samma beroende ter sig ju olika hos olika personer. 

Vet inte om du givit ut något eller så. Nu är ju jag långt ifrån en expert, men jag vill i alla fall tala om för dig hur jag har tänkt.

Jag har börjat med att spara alla mina texter i ”korrekta” dokument. Då är de ju färdiga att ge ut ifall det skulle bli så. Så om du inte gjort det innan, så börja samla ihop alla dina bloggtexter så det blir som en bok, då är du ju redo ifall, för du vet väl att:

”Plötsligt händer det!”

——-
Vilka härliga kompisar jag fått genom mitt skrivande på sistone! Carina som skrev det här, och alla andra som generöst delar med sig av sina egna skriverier. Samtidigt inspirerar och peppar vi varandra och lär oss av varandra – och har roligt! Och rastlösheten i mina ben viker (vilket för all del också kan bero på att jag smort in mig med Weledas Arnica-olja). Men jag vill tro att det är nyttigt på många vis att skriva och att få kommentarer som den jag citerat här.


Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Rastlösa ben och komplimanger

  1. Karin skriver:

    Bra idé! Att spara ner blogginläggen i ”riktiga” dokument. Och dina texter är ju – till skillnad från många mer flyktiga inlägg – ofta små essäer. Gör det. Jag, som framförallt gillar redigerandet när jag skriver, skulle se det som värdefull råvara. Hur de olika bitarna kan passas ihop,hur de kanske måste putsas för att fogas ihop. En väldigt fin tillgång.

  2. Jack Hansen skriver:

    Du är en fin människa, Margareta! Hoppas allt blir bra och dom jobbiga knutarna löser sig. Skriv gärna ett par privata rader inne på 1av3. Jag har återfall med du vet vad, tyvärr … fan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s