Jag kom inte ihåg att det var den här dikten, men jag vaknade med orden ”och allt skall tagas från mig” i huvudet, de har följt mig hela förmiddagen och när jag Googlade så fick jag veta – de är ju från en av mina älsklingsdikter från ungdomen. Dikten är lika vacker och lika sann idag. Pär Lagerkvist 1919.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra –
ensam, utan spår.