”En dag att överleva” skrev jag igår på statusraden på 1av3.se. Nu är det en dag jag inte vill leva alls. Men gör det, som vanligt.
Har nyss pratat med dig, du har packat bil och släp för att åka till auktionsfirman. När jag säger att ”det är skönt att jag inte var där” (så jag slipper att se resterna av vårt liv), så talar du om att du haft hjälp, du har just skjutsat henne till tåget. I nästa andetag undrar du när du är välkommen till mig.
Jag snorar och hulkar av svartsjuka när jag lagt på luren, är ful av onda tankar. Du tog nyss vårt hem däruppe ifrån mig.
Jag har accepterat tanken att du ska sälja det, men att hon varit där och plockat bland det som var vårt. Det gör ont.
beskrivarblogg 