I morse gladde jag mig åt att du skulle komma, efter lunch ringde du och sade att du strax skulle åka. På eftermiddagen ringde du igen, bilens generator hade dött. Reparation i morgon, om de får en ny generator med reservdelsbilen som kommer till verkstaden då. Annars blir det inget besök.

Jag får alltså inte låna dig en stund, för det handlar bara om ett lån. Nu är jag ”den andra kvinnan” igen, som för många år sedan när vi först var otrogna tillsammans. Det känns underligt att vara tillbaka där. Skillnaden nu är för all del stor: vi är båda frånskilda, jag har nya problem och du har din knackiga hälsa. Vi är också ungefär 25 år äldre än då. Nu som då vet dina barn och andra dig närstående inte om att vi träffas. Mina vet, också det en skillnad.

Någonstans önskar jag att jag var fri från dig. Att jag inte blev så glad varje gång jag hör din röst, eller så ledsen när du inte hör av dig på länge. Eller talar om henne, vilket du gör numera, lite. Jag vill inte veta, och jag vill veta. Det enda du sagt om henne är att ”hon är rund som en boll”. Det tyckte jag var elakt, du gillar inte feta kvinnor. Eller ska jag skriva ”gillade”?

Bilens generator har större vett än du och jag – den lade av. Energin tog slut – men det har den inte gjort ännu mellan dig och mig, trots allt som hänt. Vi har fortfarande roligt tillsammans, jag kan fortfarande skratta och leka med dig och du med mig. Och vi lever ännu ett tag.