Till min syster

Till min syster – en dikt av Dan Andersson som min mamma älskade, och som sjöngs vid hennes begravning. Ur samlingen ”Svarta ballader”, 1917.

”Nu spelar vårens ljumma vind i myrens gula starr,
och sakta stiga sagorna kring ön i Berga fors.
Förlåt ett stänk av bitter fröjd, en visa till gitarr,
det starka oss till läkedom likt strandens unga pors.

En sång till dej, min syster, när all marken väntar vår!
Luossas ljunghed surrar yr av vind och vilda bin.
Där lärde vi oss tunga steg i våra yngsta år,
och ingen vet hur djupt vi drack vår barndoms beska vin.

Men härlig, härlig våren kom vart år i rosor klädd,
fast sorgens skymning sökte oss och blekte kindens färg.
En dag på knä för Konungen, en natt för skuggan rädd,
och sedan drack du salighet ur flod och fjäll och berg.

Kom ut, när stormen viner vild i apel, pil och hägg!
Se, vårens himlar brinna till Guds och stjärnors lov!
Och när du sövts till drömmar av resedan vid din vägg,
all ängens rosor ropa, kom ut till oss och sov!”

Jag har tre systrar, C är död och vilar kanske hos mamma, pappa och alla de andra hos all ängens rosor.

Vi andra lever vidare, ibland nära varandra i anden, ibland längre ifrån. Just nu är jag nära min yngsta syster, hon läser det jag skriver, kommenterar och stödjer mig när jag behöver det. Min andra syster har så vitt jag vet inte läst, i alla fall har hon aldrig kommenterat mitt skrivande, vare sig i bloggen eller per telefon.

I surt mejl (surt av andra orsaker) har jag också talat om hur jag uppskattar stödet från yngsta syrran. Ingen kommentar kring detta i hennes svarsmejl, bara att ”jag antar att din ilska inte hade med mig att göra”. Det hade den, men jag var väl inte tydlig nog. Jag vågade inte vara tydlig.

Jag saknar henne, är arg på henne, ledsen att hon inte bryr sig (min fantasi), besviken att hon inte talar om att hon inte vill läsa, eller varför hon inte vill.

Jag vet att mitt spelberoende har varit svårt för henne att acceptera och hantera – det är svårt för mig också, och för min yngsta syster. För alla i min närhet. Men det försvinner ju inte bara för att man inte talar om det. Jag skriver för att inte spela. För att få ett mera normalt liv igen. Jag behöver dem jag älskar, och som älskar mig. Jag behöver båda mina systrar.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Till min syster

  1. Jack Hansen skriver:

    Kompiskram! Hold on to life!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s