Vem har ett torp, med vedspis och gärna kakelugn, vinterbonat – att hyra ut till mig på årsbasis??

Min nuvarande hyresvärdinna har surt talat om för mig att gräsmattan måste klippas och att rabatten borde fyllas med blommor. Eftersom huset min son hyr och jag bor i ”ligger mitt i gården, så återfaller det på gården om det ser ovårdat ut här. Och det var så välvårdat tidigare.” Jaha.

Jag har ingen gräsklippare, men inser att någon gång måste gräset klippas. Hade tänkt vänta tills gullvivor, mandelblom och förgätmigej hade blommat ut. Jag tycker dessutom att lite halvhögt vajande gräs är vackert. Blommor till rabatten kommer, när risken för frost är över och jag har råd. Om sådär 14 dagar. När du kommer hit har du med dig en gammal ”handdriven” gräsklippare, den kanske klarar det värsta gräset nära huset.

Jag lät hennes ord gnaga på mig och dränera mig på energi. Nu försöker jag ruska av mig dem.

Men visst skulle jag vilja bo annanstans, i ett annat litet hus med vedspis, på landet. Utan en härsklysten hyresvärdinna som gillar att sätta sig på folk/mig av obekant anledning. Hennes pappa var militär, kanske lärde hon sig fasonerna som liten. Hon har fantastisk hand med djur, men är mindre begåvad när det gäller relationer med människor – det är förmodligen jag också, eftersom vi har ”krockat” ett par gånger under det år jag bott här.

Jag anstränger mig att hålla god min, hatar att behöva göra det och inte kunna säga att hon ska strunta i hur det ser ut hos mig – för det är ju inte hos mig, det är hennes hus och hennes gräsmatta och hennes rabatt. Hennes trasiga grind på altanen, ”underhållet ska den sköta som hyr, det finns ju virke” – dvs sonen som aldrig har tid att över huvud taget vara här borde snickra ny grind, lappa och laga. Vad gäller underhållet inne i huset frågade jag om hon betalar materialet om jag/vi gör jobbet, spacklar och målar? Hon skulle höra med maken och återkomma, ännu två dagar senare har hon inte återkommit.

Beroende är svårt vad det än gäller!