”Har du slutat längta?” Din fråga när du ringde nyss. Nej, jag har inte slutat längta, och nu kommer du om några timmar, bilen har fått en ny generator och jag lite mera energi på köpet.

Städat har jag, tagit in fräscha syrener med liten ljuvlig doft, tömt sophinken, diskat och plockat undan. Handfatet och kranen i badrummet är blänkande rena, toaletten också. Nya handdukar, både här och i köket. Sängarna är bäddade, det är bara du som fattas ännu en stund. Du handlar med dig något gott till middag, och har köpt vin. (Skrivprogram är fantastiska, när jag skriver vin, kommer ordet vinstskatt upp – när skrev jag någonsin om vinstskatt?)

Då får jag alltså låna dig lite i alla fall, det gläder mig även om syrran tyckte att jag skulle sparka dig i baken från henne. Hon morrar åt dig och din dam, men unnar mig också det jag får och vill ha av dig, även om jag också skulle vilja ha annat och mera. Som antagligen varken du eller jag klarar av att ge och få, vi har ju försökt, länge och många gånger om. Det är tillräckligt bra så här. Jag tar emot dig med varm glädje. Holding on to life!