En sothöna simmar förbi med sju ungar i rad efter sig, och längst bak pappa sothöna – vad heter han?
Två mätta och lugna hundar vid mina fötter, sol, bara lite vind och enligt hörsägen 20 grader i sjön. Ska nog testa lite längre fram på dagen.
Tyst, hörapparaterna får vila idag. Jag hör bara Kalle, svart labrador, som skäller på andra sidan sjön. Småfisk hämtar luft och skapar rörelse i vattnet. En björktrast står på gräsmattan och lyssnar framgångsrikt efter mask.
Ro. Vila. Läkedom. ”Likt strandens unga pors.”
About beskrivarblogg
Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i
Uncategorized. Bokmärk
permalänken.
Gud vad fint du formulerar dig syrran! Verkligen på pricken, jag ser allt framför mig! Och så fina strofen från Andersson-dikten, härligt.
Kramar
B
GillaGilla
Tack, tack och kram!
GillaGilla