Bodil Malmsten skriver i sin blogg idag om de dödas födelsedagar som inte lämnar oss ifred. De dödas födelsedagar finns där så länge jag/vi lever. Jag har ett par dagar i maj gått och funderat på vem det är som fyller år den 11 maj – tills jag kom ihåg att det var Åke, som nu är död sedan ett par år. Så det Bodil säger stämmer väl, de dödas födelsedagar följer alltid med oss.
Ibland följer även deras dödsdagar med – men jag kan skam till sägandes aldrig komma ihåg om det var den 1 eller sista april min mamma dog. Jag tror den sista april, men jag får slå upp det. Jag vet, minns kanske till och med, att min pappa dog den 20 september, samma dag som mina tvillingkusiner har födelsedag. Hans bror dog dagen före. Mormor dog när jag var i Norge och firade jul lite tidigt med oätbar öring tillagad som surströmming, har glömt vad den kallades, och Jello-puddingar i alla färger.
Moster dog också, jag har glömt när. Men jag kommer aldrig att glömma när min yngsta systers dotter Evren dog, full av liv på väg till bussen in till Uppsala. Hon föll ihop och livet var slut. Min andra syster ringde mig där jag seglade på Östersjön och jag hörde min systers klagan i bakgrunden. Jag vill aldrig i livet höra det ljudet igen. Den sorgen har jag inte behövt uppleva.
När min syster hade dött och hennes man ringde stod jag på Vaksala torg och sålde loppisprylar. Jag gick till sidan och hörde vad han sade. Och gick tillbaka till dig och ståndet med alla världsliga pinaler. På något sätt går vi vidare, så länge vi lever. Svärmor pratar jag med ofta fortfarande, tror faktiskt någonstans inte att hon är död, hon levde länge och för mig/i mig lever hon än.
beskrivarblogg 
Vilka vackra betraktelser över döden och livet. Jag säger som Astrid Lindgren: Döden, döden, döden!
GillaGilla
Tack Pärlan – när och var sade Astrid Lindgren ”döden, döden, döden!”? Berätta, jag har glömt.
GillaGilla
Något fungerar inte med att svara – jag ville tacka dig och också be dig berätta när och var Astrid Lindgren sade ”döden, döden, döden” – jag har glömt!
GillaGilla
Det tog lång tid innan jag vande mig av med att lyfta telefonluren för att slå numret hem – dvs till mina föräldrar – innan jag insåg ingen svarar på det numret längre. Såvida jag inte själv är i huset, men då ringer jag ju inte dit.
Jag för långa fiktiva samtal med min mamma om förändringar i huset och vet att hon gillar vad jag gör. Astrid Lindgren och hennes syster ringde ofta till varandra och Astrid hade för vana att inledningsvis säga ”döden, döden” och syrran svarade på samma sätt, tror jag, och så var den saken avklarad och så kunde de prata om annat.
GillaGilla
Tack vännen, för ”döden, döden” och ditt ”riktiga brev” – jag uppskattar att höra av dig och önskar dig lycka till med översättningar och Johan-Olov. När sover du? Sådan skrivdisciplin har jag ännu inte skaffat mig, men har f n ambitionen att skriva minst 500 och helst 1667 ord varje dag. Din respons på mina skriverier stärker mig, liksom den jag får på 1av3.se. Nu förstår jag att du inte hunnit med att göra inlägg där också, men gör det när du får tid över (!). Allt gott, Margareta
GillaGilla