On writing (lån från Stephen King) mm

Jag sitter utanför det sommarhus jag och min fd man byggde för 46 år sedan. Altanen är ny förra året, byggd av våra söner. De kommer hit i kväll och ska måla huset och göra nya vindbrädor mm. Vinden nästan ryter i tallkronorna och himlen är halvklar, det är varmt. Gula knubbiga kantareller ligger i en korg på bordet.

Mycket är sig likt, och mycket är alldeles olikt. Kantarellerna kommer fortfarande på de ställen jag hittade för så länge sedan. Jag blir tankfull av att vara här, och jag längtar ut på sjön, till den gamla segelbåten som inte finns kvar här.

Längtar efter att i den här vinden kanske byta fock, och t o m reva storseglet, med en tamp i munnen eftersom jag bara har två händer, och med fötterna stadigt placerade på däcket, kanske en livlina fastgjord i mantåget. Längtar så det känns i kroppen hur det var att stå där och fixa det där medan båten stampade i vågorna och fd mannen höll hårt i rorkulten.

Någon mera segling blir det nog inte, men fortfarande klarar jag att gå i skogen. I morgon (mellan servicepassen till de jobbande sönerna plus kompisar) ska jag ut och plocka lite blåbär. Det ser ut att finnas ovanligt mycket i år, just här. Där jag bor finns inga.

Läser i DN om Bodil Jönssons nya bok, ”När horisonten flyttar sig”, som handlar om att lära sig ett nytt sätt att åldras på. Vi som blir gamla nu är inte gamla på samma sätt som våra föräldrar. Vi behöver fortfarande något i livet som kan vara ett viktigt innehåll, det räcker inte med barnbarn, ledighet, boule eller bridge och kryssningar. Den boken ska jag låna, jag känner igen mig i det lilla som stod i artikeln och vill läsa mera.

Skrivandet känns som det viktiga innehåll jag ska ägna mycket av mitt återstående liv.

Dagens läsning i övrigt är Stephen King´s ”On writing” som jag igår lånade på biblioteket i Norrtälje – jag hade letat efter den, och frågade till slut bibliotekarien var den fanns. ”Oh, den måste jag hämta, den finns på ett hemligt ställe”, svarade hon och jag blev så paff att jag glömde fråga varför! Nu läser jag den, och den är bra. Jag har bara hunnit med första delen ännu, och har just börjat på det som handlar om skrivande.

Ett par saker har ändå redan fastnat: han säger ungefär att ”närma dig inte skrivandet lättvindigt, som om du skulle tvätta bilen” – ”ta det på allvar, annars kan du lika gärna tvätta bilen”. Och, som Annika Bengtsson citerade häromdagen, ungefär ”skriv med stängd dörr, redigera med öppen dörr”. Som jag förstår det rekommenderar han att man skriver utan att visa upp för andra, men att man visar det man skrivit när man själv är hyfsat tillfreds med det. Jag läser ivrigt vidare.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s