Väcks av Sigge halv 6, ut och gå. Frukost och mejl, 1av3.se. Skriver ut modellen från igår, Bodil Malmstens skrivstruktur. Ska se om jag får den att fungera även för mig. Jag inbillar mig att jag skrivit det mesta, i någon form – men inte i någon ordning. Nu när jag har allt utskrivet kanske jag kan börja sortera och skapa ordningen. Och sedan skriva om alltihop i en fil.
Ser genom lövverket vid ån killarna som fiskar kräftor till den stora festen om nätt två veckor. Morgonen är lite kylig. Idag kommer äldsta sonen och hämtar Sigge. Det blir tomt utan honom, men snart kommer Frankie och Louie i stället en dryg vecka, så lugnet varar inte så länge.
Jag har en vacker bild lutad mot den svarta skärmen på lilla datorn. Dame Iris Murdoch och hennes man John Bayley, i en trädgård. Ett vykort ur engelska National Portrait Gallery. De står tätt intill varandra, han ser rakt in i kameran, hon har handen på hans arm och ser ut ur bilden, lite under lugg. Jag tror att bilden är tagen när hon redan var sjuk i Alzheimers. Hennes man skrev ”Elegy for Iris” efter hennes död, en stark bok om deras sista år tillsammans efter ett långt liv med varandra. Hon fick dö med sin hand i hans 1999.
Till mig förmedlar bilden närhet och sorg, men också styrkan hos denne gamle man som redan levde ett svårt liv med sin sjuka kvinna, och hennes trygghet hos honom. De är vackra. De var båda författare, hon mera uppmärksammad än han. Jag försöker föreställa mig hur det kan vara att drabbas av en sjukdom som Alzheimers, när ord och mening varit hela ens liv. Jag kan inte.
Ny kula: Jag hade tänkt koka röd vinbärssaft idag, men insåg att jag inte har några flaskor, eller tillräckligt med socker. Bären får ligga kvar i frysen.
Jag ser inte lika många svalor i luften som tidigare, har de börjat flytta redan? Inte ner på sjöbotten som Linné trodde, men till varmare, matigare länder? Sädesärlorna är kvar, de struttar fram på gräset som vanligt än så länge. Och hägern flyger upp ur ån när jag kommer ut tidigt på morgonen.
Jag försökte ta en bild av bilden på Iris Murdoch och John Bayley – men det blev inte bra. Ni får titta på Sigge i stället. Han är också vacker!
beskrivarblogg 
Det var många fina tankar. Det är höst över dem- men vacker höst- och Sigge… han är vacker han också. Han trivs nog väldigt bra hos dig.
GillaGilla
God morgon Ingrid och tack för läsning! Hösttankar, ja det är nog det jag håller på med…
GillaGilla
Så sorgligt när man plötsligt upptäcker att svalorna har försvunnit. Men än är de kvar ett tag.
Kom på ett märkligt uttryck som mamma o moster alltid sa: ”Hur eller hur”. Jag tror det betyder ungefär ”hur det nu än är med den saken” eller så? Minns du?
Kram
GillaGilla
Festligt, jag kom också på ett i förmiddags – ”ser ut som en oppluvad skojarunge”! Morsan lever! Hur eller hur hade jag glömt – det betydde nog ungefär hur som helst, eller som du säger Kram på dig
GillaGilla
Jaaa, oppluvad skojarunge, kul! Varifrån kom ett sånt uttryck, tro?
GillaGilla
Från Kuckel-Pers hushåll kanske!? Kram
GillaGilla
Tänk att du kan skriva så vackert om ett ”vykort”! Jag måste nog titta på kortet en gång till och också läsa boken Elegy to Iris.
Idag känner jag mig som en oppluvad skojarunge, har inte varit ut än utan bara flängt runt i hemmet, strukit, diskat, skrivit mm. Nu ska jag borsta håret och gå ut och köpa gott fikabröd, Christina kommer och vi ska jobba med årskurs 5-boken.
kram
K
GillaGilla
Jag tittar på ditt vykort just nu, och DET är vackert. Det är något särskilt med de där två människorna där och då. Jag blir glad att du läste, och skrivkamraten blev glad för info om din/er bok/böcker. Hon ska jobba som speciallärare det här året, men hoppas kunna arbeta med läromedel längre fram. Kram på dig!
GillaGilla