Greta var Sixten, hembesök

Greta, Lisa och Minsann – tre kattsyskon födda i maj – där Greta visade sig vara Sixten i stället. I början är det tydligen svårt att se skillnad på kattflickor och kattpojkar … Nu äter därför syrrorna p-piller, så unga de är,  eftersom kattmatten inte vet vad Sixten kan tänkas ta sig för! Och flera kattungar behöver hon inte.

Sixten är särskild, inte bara det faktum att han är enda pojken i familjen – han är också otroligt långhårig, de två syrrorna är lika svarta som han, men absolut korthåriga. Vem som är pappa till dem – om det kanske t o m är flera fäder? – vet vi inte. Alla katter vi känner till i trakten är antingen honor eller kastrerade hankatter.

Nu är Minsann på besök i Västmanland, hon har åkt bil instängd i kattbur för första gången i livet och hon har varit på upptäcktsfärd i och runt huset här, in i ladugården, och ut igen och ute tills det blev mörkt. Just nu ligger hon på sin föregångares sköna lilla dyna, mitt på matbordet i det varma och ljusupplysta köket. Hon, och vi mår gott.

Jag är tillbaka här efter två svåra år. Visserligen har jag passerat huset på väg till och från vänner ett par gånger under de här åren, men nu är första gången jag bor här igen. Och min älskade är glad, jag är glad. Det är fantastiskt att vi kan vara tillsammans i kärlek igen efter det vi upplevt tillsammans. Jag är tacksam för livet som ger mig detta också. Förmodligen har jag sagt det förut, men de här två åren efter den totala kollapsen är två av de mest intensiva och viktiga åren i mitt liv. De har varit smärtsamma, fulla av liv som gjort ont och de har givit mig en sorts lugn och en ödmjukhet som jag inte visste att jag saknade. Jag behövde ett helt liv för att komma hit. Jag är glad att jag är här.

Någonstans läste jag att sovkuddarna hos IKEA är fyllda med minnesskum. Ett poetiskt ord tycker jag, minnesskum. Efter mödosamt tänkande kom jag fram till att det i kuddsammanhanget förmodligen handlar om att det är ungefär samma fyllning som i en Tempur-kudde – men att det inte får heta så. Någon har då uppfunnit ordet minnesskum. Ett ord som får min fantasi att sprattla!

Ett annat vackert ord som inte heller det är mitt, är dimvind. Det var Madeleine Richter som skrev det i en kommentar på skrivsajten. Och Maria Tomsby hittade i försomras ordet fuktluftighet – båda härligt nyskapade uttryck!

Själv satt jag idag och funderade över ordet spak, inte handtag utan det som uttrycker känslan av att vara svag, matt, utan energi och utan ork att göra just någonting! Det är inte ett ord som jag använt på länge. Ett ställe efter vägen hette Spakbacken, och jag vet inte varför. Nyss kom jag ihåg ordet slurk.

Det är med blandade känslor jag sitter i mitt gamla kök. Här är fint, vi bytte köksskåpen mot hyllor, där står vackra glas och tallrikar mm. Tre skomakarlampor fastgjorda i taket ovanför diskbänken vid fönstret medelst gamla vackra korkskruvar med trähandtag och gammaldags tvinnad sladd. Vedspis som nu ger oss värme, vackert trägolv med trasmattor. Ett gammalt träbord och tre gamla vackra stolar. En stor skänk vid ena väggen och tavlor. En kokbokshylla – vad heter han möbelskaparen som skapade hyllan som har kvadratiska hyllplan, ganska små, som sitter fast i en ”planka” mot väggen? Där ligger alla de kokböcker vi samlat på oss.

Jag har burit in en del av den ved jag staplade i den extra vedbod vi byggde tillsammans på baksidan av den gamla ladugården. Jag kände igen vedträna, jag har klyvt dem själv och lagt dem på plats..

Jag är här igen och ändå inte. Inte som då. Friare, utan de lögner som låg emellan oss innan jag till slut berättade om mina svek. Jag är här som gäst. Huset är inte mitt hem längre. OCH det är gott att vara här.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Greta var Sixten, hembesök

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Vad glad jag blir av att ni mår gott! Det är er väl unt! Och så härligt att Minsann gör sig hemmastadd så lätt och kommer in när du lockar! Ha det nu riktigt skönt där ute i det mörka, vackra Västmanland!
    Kramar till er alla tre!

  2. lena skriver:

    Oh vad jag ar glad,njut.Kram Lena.

  3. Karin skriver:

    Nej, det är inte lätt att veta med kattungarna tydligen, om det är pojkar eller flickor. När sonen var i sexårsåldern hörde han hur man resonerade kring en katt som var kille och inte tjej, som man trott. Han såg förbryllad ut och så utbrast han. ”Men hade dom inte tittat inunder?”

    Den där bokhyllan – kan det vara en pilaster av Jonas Bohlin?

    Låter i alla fall som om du har det bra och det gläder mig!

  4. JackH skriver:

    Härligt Margareta! Hoppas det håller i sig. Men finns du kvar i Norrtälje med?

  5. Viveka Seborn Roger skriver:

    Njut av allt. Så skönt att läsa att du har det gott. Ta vara på varandra. Kramar ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s