Den sk åldringsvården i Sverige upprör mig.

Vad ska det till för att vi gamla ska få dö med en känsla av att våra liv varit viktiga, att vi ända tills vi är döda är viktiga? Inte är det fullkissade blöjor, inte är det chefer och beslutsfattare som finns så långt ifrån den verklighet de förmodas leda. Nog är det typiskt att inget av de dyrare äldreboendena finns med bland de allra sämsta. Som jag trodde, om du kan betala för dig så får du det bättre, också som gammal.

Det är något med det här att de problem som hör hemma inom en viss sektor, bara är intressanta för en själv när man har anledning att vara intresserad.

Jag tänker tillbaka på daghemsfrågan, som var ett stort problem när mina barn var små och jag skulle/ville börja jobba utanför hemmet. Det fanns inte daghem tillräckligt i Sundbyberg där jag bodde då, på 70-talet. Då var vi ett gäng dittills för varandra helt obekanta människor, men med samma behov, som satte igång att protestera och kampanja för flera daghemsplatser. Vi var framgångsrika, jag blev t o m intervjuad i radio, och daghemmen blev flera. Mitt yngsta barn fick plats, de äldre fick plats på fritids. Sedan släppte jag den frågan.

Idag är jag gammal och inom någon sorts överskådlig framtid i behov av sk äldreboende. Omvårdnad och hjälp när jag inte själv klarar av det jag kan idag. Hur kan jag riva upp politikernas hjärndöda acceptans av det som pågår idag, hur bidra till att vi återger oss gamla den respekt vi har rätt att förvänta oss, oavsett hur inkontinenta och dementa vi är? Vad kan jag göra?

Jag vill f-n i mig inte ha blöta blöjor, jag vill inte bli matad med äckligt bajsfärgat mos, jag vill inte bli liggande i en säng och aldrig komma utanför mitt rum. Jag vill inte stinka, därför att jag inte får duscha som jag behöver. Jag vill inte få liggsår, därför att ingen bryr sig om att vända mig och sköta om mig när jag inte kan själv.

Jag vill inte att välmenande personal ska skrika åt mig, därför att de vet att jag hör dåligt, jag vill att de ska se till att min hörapparat har fungerande batterier. Jag vill att de smörjer in mina händer om jag inte kan, att de ser till att mitt hår klipps, mina fötter sköts om. Eller inte, om jag klarar alltihop på egen hand. Jag vill inte vara ett kolli, även om jag är ett.