Just nu är jag på vippen att skrika högt i min ensamhet. Internet fungerar inte som det ska, vet inte om det är modem eller dator det är fel på. Jag kommer inte in där jag vill, eller när jag kommer in så är det styckevis och delt! Det finns flera anledningar till skriklusten.

Det jag känner nu är hur nära det ligger att då börja spela på casino igen, om jag hade haft mitt bankkort – det som jag klippt sönder, tack min vän i eländet – så hade jag förmodligen spelat bort de fattiga kronor jag har på kontot. Som tur är så tar det flera dagar att göra en banköverföring och så räddas jag. Det är inte mitt fasta beslut som räddar mig, det är bankernas långsamhet. Den som jag muttrar över när det handlar om pengar in på kontot …

Bara för en stund sedan kunde jag ha lurat mig själv att jag numera är fd spelberoende. Det är inte sant. Jag är fortfarande spelsmissbrukare, eller skulle vara om jag bara kunde. Jag antog ett erbjudande om gratisspel och vann förstås ingenting, men sitter nu här och suktar!! Har väckt alla dämoner som har med spel att göra. Lättväckta. Skit.

Informationen inför gratisspelandet var att när man senast hade erbjudit just detta så hade en person vunnit den största vinsten hittills på casinot. Jag skulle kunna slå vad om – om jag hade något att slå vad om med – att vinsten inte vanns med något gratisspel!

Och jag går på det. Igen. Fast tack och lov utan att satsa några pengar den här gången. Något bankkort törs jag inte skaffa mig igen på länge. Bra lärdom, om jag bara kan få mig att komma ihåg den.

Så här är det förmodligen att vara alkoholist också. Stackars alla oss.