Siri Hustvedt, syllogism, atenare och en snabbfotad fasan

Nyss satt en koltrast på altanräcket utanför fönstret. I snön. För än är det snö därute, det där vita som långsamt vittrar bort i plusgraderna. Och det är lite ljusare än vanligt så här dags, halv 9 på morgonen.

I köket är det än så länge bara ungefär 15 grader varmt, spisvärmen har inte nått runt ännu. Man får klä på sig ordentligt under morgonrocken! Gårdagens speldämoner har lagt sig, förhoppningsvis sover de länge. Något bankkort tänker jag inte skaffa mig ännu. Jag är väldigt tacksam mot den gode vän i eländet som tipsade mig om att klippa kortet, för flera månader sedan. Det var ett hjälpsamt råd.

En ny dag. Vad kommer den att ha innehållit, i kväll när jag ser tillbaka? Just nu gläds jag åt att se talgoxar, blåmesar och entitor hämta frön och talg utanför köksfönstret. Ibland kommer hackspetten på besök. Minsann sitter förmodligen under altanen och bevakar alla tänkbara jaktbyten. Ingen jaktlycka ännu, såvitt jag vet. Koltrasten lever farligt, den går på backen och letar efter frön som ramlat ner.

Dimman just nu kanske lättar under dagen, det ser inte inbjudande ut. Jag klarar mig nog från att ta min promenad idag också.

Mina vinterbleka pelargoner har fått sig en skvätt vatten. Och det är dags att ge mig en kopp kaffe, efter morgonens kopp te.
Idag går det mycket långsamt att lägga in böcker på Bokbörsen. Jag kommer aldrig att förstå mig på variationerna i internetuppkopplingen – och någon info via mejl kom förstås inte från Telia, bara ett ohörbart och förvirrande telefonsamtal häromdagen.

Ännu går jag och hämtar ved inomhus, i skrubben bakom vardagsrummet. Skönt att slippa gå ut.

I stället sätter jag mig med Siri Hustvedts bok ”Den skakande kvinnan” – jag läser och läser. Förstår antagligen inte allt, läser slarvigt en del – men boken är otroligt fängslande och spännande och intressant! Den handlar förvisso om hennes förbryllande skakningar, men också om den eviga frågan om vad JAG är, om samspel mellan psykologi och neurologi, kropp och själ, liv och död. Läs den!

Jag noterade bl a följande, som jag vill ha med mig för ev framtida bruk:
Siri Hustvedt berättar om en bok av poeten och konstnären Joe Brainard som heter ”I Remember” – varje stycke inleds med orden ”jag minns”. Använt som skrivtema får du tillgång till många minnen som du inte minns att du minns!! Det sk episodiska minnet berättar för dig. En minnesmaskin – som fungerar annorlunda när du skriver ”jag minns”, än när du enbart säger orden. Det ska bli spännande att testa!

Hon återger också ett citat från D W Winnicott, engelsk psykoanalytiker och barnläkare: ”Att fly in i sundhet är inte hälsa. Hälsan är tolerant mot ohälsan; faktum är att hälsan vinner mycket på att vara i kontakt med ohälsan i alla dess aspekter.” Det citatet pratade nog med mig utifrån mitt skrivande om spelmissbruk – ohälsa i en av dess aspekter – och hur jag upplever att det hjälper mig att skriva.

Jag inser också att jag måste läsa om Tolstojs ”Ivan Iljitjs död”. Jag läste den när jag var för ung. Ett citat:
”I djupet av sin själ visste Ivan Iljitj att han höll på att dö, men han kunde inte vänja sig vid denna tanke utan förstod den helt enkelt inte, kunde på inga villkor förstå den.

Det där exemplet på syllogism som han lärt sig i Kiesewetters Logik: ”Kaj är en människa, alla människor är dödliga, alltså är Kaj dödlig”, det hade han under hela sitt liv funnit helt riktigt när det gällde Kaj, men på inga villkor när det gällde honom.” Slut på citatet.

Det som står där känner jag direkt igen, visst förstår mitt intellekt att vi människor är dödliga, men inför tanken på att också jag ska dö stegrar jag mig, gör som Ivan Iljitj …

(Syllogism = slutledningsregel, av två premisser följer en slutledning, Aristoteles; den polske logikern Jan Lukasiewicz anser att den historiskt riktiga formen för en syllogism, och i överensstämmelse med Aristoteles intentioner, är att den framställs med konditionalsats. Han ger ett exempel med utgångspunkt från Slaget vid Salamis. Om några atenare föll i sjön och alla som föll i sjön blev blöta, så blev några atenare blöta. Hämtat från Wikipedia.)

Nyss sprang fasanen över tomten, ska jag därav dra slutsatsen att fågeln minns hur Minsann jagade henne häromveckan, och därför ville komma fort in bland buskarna?

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s