Medberoende

Medberoende är ett ord som jag länge haft lite svårt att riktigt begripa mig på. Som jag förstår det är den medberoende, som t ex är partner eller förälder, den som på olika sätt står den beroende människan nära, oavsett vilken sorts beroende det handlar om. Alla i en familj t ex. Missbruket är inte den enskildes ensak.

Som medberoende behöver man både hålla reda på sig själv i relation till missbrukaren, men också ställa krav. Inte bara ”hjälpa”, inte låna ut pengar, inte ordna upp problem som missbruket förorsakat, inte vara snäll och kärleksfull – alltid. Istället vara stenhård, låta sitt hjärta blöda utan att det syns. Kräva ansvar av den beroende, kräva att han eller hon själv fattar beslutet att sluta dricka eller spela eller knarka. Ingen annan kan göra det. Bara jag.

Stöd behövs. När det var som svårast hade jag det framför allt i min bästa vän, som väldigt tydligt gjorde klart för mig att hon inte längre ville ha med mig att göra om jag inte slutade spela. Om jag inte valde att leva – och våndas – i stället för att låtsas ha ett liv.

Hon har ställt alla de där frågorna som ingen missbrukare vill höra. Hon har krävt ärliga svar. Hon är inte själv missbrukare av något slag. Men hon är medberoende, eftersom hon älskar mig.

Inom AA (Anonyma Alkoholister) brukar man tycka att en mentor ska vara fd missbrukare. Jag tror att det kan vara till hjälp att prata med någon med egna erfarenheter av detta obegripliga, detta att vara beroende. Som kan känna igen hur det håller sitt järngrepp också när man själv faktiskt inte vill spela eller dricka, men ändå gör det. Den där ”kidnappade hjärnan” man brukar tala om i de här sammanhangen.

Numera tror jag inte att det är nödvändigt att förstå varför jag började spela bort allt jag hade. Det är historia, jag gjorde det. Idag har jag fortfarande en framtid, även om den inte ser ut som jag kanske trott att den skulle göra, vid min mogna ålder … Och jag behöver påminna mig och påminnas om att jag aldrig någonsin ska spela igen. Om jag gör det åker jag dit, och det har jag inte råd med, inge någon sorts råd. Aldrig gäller för allt missbruk, beroendet finns kvar, men inte handlingarna.

Det finns mycket att säga om medberoende, och många som vet mycket mer än jag om den konsekvensen av någons beroende. Tack alla ni som är mina medberoende – med er hjälp tar jag en dag i sänder!

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Medberoende

  1. Annika skriver:

    Starka ord från dig, som hämtar din styrka från det du varit med om. Du är beundransvärd.

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    ”Aldrig gäller för allt missbruk, beroendet finns kvar, men inte handlingarna”. Det är det bästa jag har hört när det gäller beroenden och så sant! Det ska bli ett bevingat ord hos mig! Kloka syster!
    Kram o godnatt,
    Barbro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s