Sol, den lyser mig i ögonen genom köksfönstret. Snön nästan bländar mig. Glädje och vårförhoppningar sprider sig i kroppen, en skön värme.

Jag har just läst inspirerande argument för att själv ge ut sin bok, på egenutgivarnas nya hemsida. Måste bara se till att ha råd också, annars är det enbart lockande. Och så förstås få ihop något som kan kallas manus av alla spretiga texter. Få dem att på något sätt hänga ihop.

Och hitta på en bra boktitel, plus ett bra förlagsnamn.

Sedan är väl frågan hur min usla ekonomi påverkar möjligheterna att starta en enskild firma. Det behöver jag ta reda på. Har just skickat ett mejl till Bolagsverket med fråga.

Hur ser min reservplan ut om jag inte får starta en egen enskild firma? Ytterligare något att reda ut.

Mannen min läser om Lasse i Gatan, kapare med kungligt tillstånd på 1600-talet. Någonstans i texten dyker ordet ”befryndad” upp – betyder väl släkt? Google: vänner eller släktingar, ordet ”frände” hör hit. Jag tänker på engelskans ”friend”. Kanske samma ord.

Mina händer bara vilar på tangenterna. De vill inte hoppa och skriva ord, de gör det osmidigt och valhänt. Men visst blir det ord, bara ord. Inte just någon mening. Jag tittar på nötväckan som skvätter runt bland solrosfröna och letar efter de minst två bästa fröna – på det sättet får även mössen under huset sin del av maten. Talgoxarna bara far dit och hämtar ett frö, och sticker iväg. Kajorna har börjat flyga runt husen här, har inte sett dem på ett tag – är det ett vårtecken? Letar dylika. Har nästan lust att gräva bort snön och se efter om snödropparna lever därunder.

Snart är det dags för den längre hundpromenaden, ca 5 kilometer genom skogen. Solen har gömt sig igen, men det blåser inte. Hundarna gillar inte riktigt att jag sitter och skriver, de tycker att jag borde ägna mig åt dem i stället. Louie pratar och smågnyr, och Frankie bara kommer och ställer sig invid mina ben. ”Klappa mig” betyder det. Alla gånger passar det mig inte. De saknar nog sin matte, även om jag duger som ersättning. Och så finns ju här en nyfiken katt, som man kan skälla på ibland när hon sticker ut nosen genom dörrspringan till sovrummet.

Det är konstigt med spelberoendet. Just nu minns jag lusten att spela, men känner den inte. Jag litar inte på mig själv riktigt ännu, kanske kommer jag aldrig att göra det. Men jag tar en dag i taget och det kan gå lång tid utan en enda tanke på internetcasinon. Jag påminns ju om mina galenskaper varje gång pensionen kommer, och Kronofogden får sitt. Varje gång jag betalar av på de skulder jag har ”utanför” fogden. Varje gång jag inte har råd med något, och faktiskt också varje gång jag numera har råd!

Just nu står mannen min med kletig deg i händerna. Han testar ett nytt recept på matbröd och vi kommer fram till att det nog behövs lite mera mjöl än det står i Jamie Oliver´s kokbok. Kanske är det skillnad på svenskt och engelskt mjöl? Ska bli spännande att så småningom få smaka det färdiga brödet.