Ekonomi finns i mitt huvud hela tiden, på ett eller annat sätt. Just nu är jag lite lugn, även om pensionen sjunker i och med födelsedagen. Varje öre jag kan tjäna går till att betala gamla skulder. Det är OK, även om räntorna inte är det. Jag kan aldrig bli skuldfri, möjligen om jag får till en storsäljare som ”100-åringen …”. Det är knappast troligt. Hade jag en liknande bok i mig skulle den redan vara skriven och utgiven!

Undrar om det ska bli kallt i natt? I så fall behöver jag komma ihåg att låta vattnet rinna en aning här i köket, så att det inte fryser. Elementet jag satte ner i källaren har jag stängt av, det blir för dyrt att låta det gå hela tiden. Törs knappt titta på elmätaren, trots att jag har så få element på som bara möjligt, inget i sovrummet t ex. Minsann får fungera som nattelement, det gör hon bra.

Det snöar en aning ser jag genom köksfönstret, och blåser gör det också, fågelfröautomaten rör sig utan fåglar. En tur till ska hundarna och jag ta ikväll innan vi får stanna inomhus.

Häromdagen tyckte min älskade att det såg ut som om jag hade ett långt ärr på ena kinden. Jag talade om för honom att det är en lång rynka, en sådan som 70-åriga kvinnor utan skönhetsoperationer faktiskt har. Rynkan syns väldigt bra numera, eftersom jag gått ner i vikt jämfört med för två år sedan. Kanske syns den också bättre nu när jag har mitt oklippta långa hår – alltihop, hela ansiktet blir långt, längre.

Ibland kan jag längta in till stan. Till upplysta gator, affärer och människor. Kommer jag dit går det fort över, jag blir utmattad av allas brådska, av allt oljud, av all konsumtion. Men när det är svart härute är det ljusare i stan. När jag pratade med mannen min på telefon och sade att jag hittade telefonen eftersom den lyste upp mitt mörka kök, undrade han ”är det mörkt redan där?”. Det var det inte i stan.

Jag tror att det jag längtar efter är valfriheten. Att kunna åka in till stan, men också åka tillbaka hit ut till landet. Utan bil är det så krångligt och tidskrävande att jag låter bli att ens försöka. Och hade jag tillgång till bil skulle jag så här års inte gärna köra, jag är ingen bra vinterbilförare.

Tack och lov för bibliotekets service, de förlänger mina lånetider via mejl när jag inte kan ta mig in till Norrtälje. Och frysen är full av tänkbar mat, och bröd – jag måste inte handla. Mjölken tar väl slut om ett par dagar, men då blir det svart kaffe i den mån jag dricker kaffe. Morgnarna är vikta för tekoppen. Hund- och kattmat har jag. Kattsand också, och tandkräm och toapapper, tvättmedel och schampo. Väsentligheterna finns, liksom några överblivna flaskor mousserande vitt vin om jag skulle vilja ha det. Tosca-kaka kan jag baka med mixen i skafferiet. Annars har jag fortfarande kokosbollar kvar, fick två lådor i present av bästa vännen min!

När jag behöver skicka iväg beställda Bokbörsen-böcker lägger jag dem bara i en plastkasse och låter handtagen sticka fram under brevlådelocket, så tar postbilen dem med sig! Service på landet.