Plötsligt är det lördag, apropå tid. Grå lördag, det såg lovande ut i morse när jag och hundarna var ute, nu är himlen heltäckt av grått. Nästan all snö är borta. Och nästan all is på vägarna, men ändå tillräckligt för att man ska halka. Utan vurpa dock den här gången.

Svanarna flyger över oss och sjunger eller ropar. Och rådjuren går ännu över isen på sjön som nu ser svart ut när snön försvinner.

Oliver Sacks´ bok ”Det inre ögat” slutar (apropå en kvinna som blivit blind i fyrtioårsåldern och då insett att språk och beskrivningar blev allt viktigare för hennes förmåga att skapa visuella bilder, och fortsätta att ”se”) med några meningar som jag återger här:

”Vi står här inför en paradox – men en ljuvlig sådan – som jag inte riktigt kan komma tillrätta med: om det verkligen finns en fundamental skillnad mellan upplevelse och beskrivning, mellan direkt och förmedlad kunskap om världen, hur kommer det sig då att språket kan vara så mäktigt? Språket, denna högst mänskliga uppfinning, kan trots allt möjliggöra något som i princip borde vara omöjligt. Det kan ge oss alla, även personer som är blinda sedan födseln, en möjlighet att se med en annan människas ögon.”

En spännande och läsvärd bok om samspel mellan hjärna och ögon – en bok om forskning som hela tiden ökar förståelsen för hur fantastiskt flexibel hjärnan är. Läs!