Monica är död

Jag undrade några gånger varför du så försvann när jag och min älskade separerade – varför du aldrig hörde av dig. Men, jag var upptagen av att överleva, och tänkte surt att det var väl skit att du inte hörde av dig, eftersom vi ändå hade varit med dig när du fick dina behandlingar för bröstcancer. Då talade vi om att det var så vi visste att vi var vänner.

Saknade dig, men försökte  inte ta kontakt – om du inte kunde höra hur jag mådde så var det väl så. Surt. Jag var så full av mig själv. Rymde inget annat.

Idag fick jag veta att du var upptagen med att dö, medan jag var upptagen med att fortsätta leva. Du dog ”i höstas”, din man finns inte kvar på adressen och vi vet inte mera. Mannen min fick de här upplysningarna idag på auktion, där du också brukade vara.

Skit, Monica, jag är ledsen att du är död, jag är ledsen att jag var sur och aldrig orkade kolla varför du inte hörde av dig. Ledsen att du inte fick leva, efter det elände av behandlingar du utstått. Ledsen för dina föräldrar och din syster. Minns ditt långa, rödblonda hår med förlängningshår innan jag ens visste att sådant fanns. Din ibland andfådda energi när något fick dig att tända. Minns de du älskade, sörjer med dem.

Minns och sörjer de år vi hade tillsammans, utan att någonsin vara särskilt nära. Men vi var där samtidigt. Vi hade gemensamma minnen. Och vi kunde glädjas åt dem. Nu gläds du inte längre, har inte gjort det på flera månader – och jag vet det inte förrän idag. Vila, eller lev ett annat liv annanstans, eller var bara borta – borta från att leva här där det ofta är svårt och plågsamt att leva. Frid Monica.

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Monica är död

  1. Det var så berörande det du skrev och jag tror att vi är många som skulle kunna skriva likadant om våra egen Monicor.
    Tack för att du satte orden på pränt:))
    /Ebba

  2. mångmamma skriver:

    Fy, jag har en liknande historia i bagaget.
    Ibland kan man bara skämmas för att man inte ”tog sig tid”.
    Kram

  3. Ulf Nilsson skriver:

    ”Vara upptagen med att dö”.Ett härligt uttryck- Hade Monica dessutom hängt upp en skylt på dörren ”Upp-
    tagen ? Själv hann jag inte dit, eller rättatre sagt, jag tog mig inte dit. Så här i efterhand känns det som ett stort svek att jag inte fanns där. Som pensionär har jag ju hur mycket tid som helst. Det här luktar dålig prioritering, skärpning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s