När man blir refuserad, då är man väl författare, eller hur? Jag har just fått mejl från Kalla Kulor, mycket vänligt, där de säger sig ha läst och vägt ihop – och kommit fram till att de måste tacka nej. Jag är glad att de hörde av sig!
Jag letar efter kartongen att lägga mina vinterkängor i. Vet att den finns, men var? Och jag tvättar vinterns överdragsbyxor som jag inte tänker använda mera den här säsongen, oavsett väder. Har också tagit ner draperiet mellan sonens rum och köket, som satt där för att hålla värmen kvar i köket när han inte är här. Lakan fladdrar i vinden, över vedspisen droppar ett par nytvättade tjocka vinterstrumpor. Det är vår!
Jag började kopiera ihop mina lösa dokument, från februari och mars i fjol, sparade ordentligt – beviset finns i form av namnet på ”senaste dokument” – men dokumentet finns inte när jag försöker öppna! Har ingen aning om vad som hände. Just nu ids jag inte börja om med det projektet. (Dokumenet fanns, hade smugit sin in i februari-foldern. Varken jag eller datorn hade insett det …)
Skokartongen är hittad, lakan intagna med all den ljuvliga doft utehängd tvätt har. Jag har också beställt både läsglasögon och progressiva, hoppas jag fick pubillpricken på rätt ställe. Och så har jag slagit in böcker, till Bokbörsen-beställare. Samt ätit hemlagad ärtsoppa till sen lunch/middag. Nu är det dags för eftermiddagskaffe.
beskrivarblogg 
Men för varje nej kommer man aningen närmare ett ja. 🙂 Det gäller att komma igen. Spotta i nävarna och ställa in siktet på nytt.
GillaGilla
Kram Christian – som de sade på Kalla Kulor, ”det finns mer än 1000 förlag i Sverige, ge inte upp”. Det gör jag inte, men jag ska kanske göra mera av ett manus till nästa vända!
GillaGilla
Trist med din refusering – men helt övertygad om att du hittar ett förlag som förstår kvalitén på dina texter.
Din blogg Refuserad doftar vår, ren tvätt och en liten aning jävlaranamma. Kram/ Svenarne
GillaGilla
Tja, börja någonstans lär man ju ska göra! Det är alldeles sant att det nog finns en del jävlaranamma i mig – så jag jobbar på.
GillaGilla
Det är bara ett nej … det finns många chanser kvar! Jag håller tummarna för att du får ett ja någon gång – även om det kan ta sin tid. Det gäller förstås att hitta rätt förlag, som nappar på ditt manus.
Jo då Margareta, här är det mycket snö kvar. Men solen jobbar hårt och vinden har varit enormt idog idag och tagit i från tårna. Det har stormat!! I solen är det många plusgrader och vi lever på hoppet om en vår även här!
Ha det så gott! Jag kommer tillbaka! Kram!
GillaGilla
Det är gott att veta att du kommer tillbaka, Skrivmoster. Och det finns flera förlag – jag får väl jobba på att få ihop ett mera sammanhängande manus än de textprover jag nu skickade in. Ha det gott, kram!
GillaGilla
Jag tror att du ska göra just som du skriver här ovan, få ihop ett mer sammanhängande manus. Och kämpa vidare. Jag var fjorton när jag fick första refuseringen av en roman. Fyrtio år och otaliga refuseringar senare står jag med huset fullt av lådor med pocketböcker. Så kan det gå.
GillaGilla
Well, jag har inga 40 år på mig, och jag längtar efter att ha huset fullt av lådor med mina böcker – just nu är det fullt av andra böcker, till Bokbörsen – och Minsann far omkring och letar efter mina hårsnoddar, just nu har jag den sista runt handleden så att hon inte ska sno (!) den. Tack för att du läser Annika. Jag uppskattar det, och önskar dig lycka till med alla böckerna!
GillaGilla