Nu har jag inte bloggat på ett par dagar, och har ändå 40-talet visningar. Svårbegripligt, finns det därmed ett 40-tal människor som går omkring och är besvikna på mitt icke-skrivande? Eller är de lättade att de slipper läsa? Eftersom det oavsett antal visningar oftast bara är några få trogna som kommenterar, får jag leva i ovisshet.
Jag har ägnat de här dagarna åt att försöka få ihop ett manus av alla mina förskräckligt spridda texter. De är spridda inte bara innehållsmässigt, de är det även dokumentmässigt. Inte ens särdeles kronologiskt ordnade, om nu det skulle vara bra. (Så fort jag börjar ett ord med kro…. kommer ordet kronofogde upp som en liten hjälpsamhet från skrivprogrammet.)
Idag har jag haft ett långt och trevligt samtal med en syster som just kommit hem från tre veckor i Thailand. Jag lärde mig att det går att hyra 2 r o k en månad (just nu i alla fall) för ungefär 2 000 kronor, maten är billig och vinet så dyrt att man sällan dricker det. Tänk att sticka härifrån i november och sätta sig där och skriva, först NaNoWriMo, och sedan något annat. Genast dyker mina invändningar och förmodade problem upp: Minsann, vem ska ta hand om henne? Hyra ska betalas här hemma även om jag inte är där – hur då? Etc.
Det låter hur som helst lockande, inte så här års, men när det mörknar ute och börjar bli kallt. Och över julen som då inte behöver firas. Syrran sådde ett frö.
Det sk manus som jag jobbar med är ganska trist att läsa fjärde eller femte gången. Jag korrekturläser, hävdar att jag är bra på det, och hittar hela tiden nya fel. Och hur ska man göra med nytt stycke, ska det vara indrag eller inte. Kapitel har jag inte utnämnt något till, har än så länge årets månader som indelning, start februari 2011 fram till nu. Det haltar lite här och där. Vad är det t ex som gör att jag väljer en text, men inte en annan? Även om det haltar är det nog bra träning, bra att öva sig på att välja texter, bra att försöka se en läsare för sig, bra att kanske skicka in även detta till några förlag. Småningom.
Just nu är det ungefär 115 A4-sidor, inte alla, men de flesta fullskrivna. 55 000 ord, 300 000 tecken. Låter som om jag kan gå fram med kraftig delete-användning.
Idag på förmiddagen var det underbart skönt att sitta ute på altanen. Nu är det grått och ser ut som om någonting hänger i luften, regn eller snö. Det blåser igen. Minsann vill inte gå ut, hon ligger på bordet med nosen nerkörd i sin fleecefilt. Jag eldar. Och läser ”Tan” av Margareta Linderholm. Hennes bok bygger på en verklig M. Leborgne som är stum och neurologen och antropologen Paul Brocas första patient. En obegripligt inlevelsefull och spännande bok, som i stort sett enbart tilldrar sig i denne stumme mans huvud. Det enda ljud han kan göra är ”tan”.
I tidningen ”Skriva” såg jag en fråga kring ålder och skrivande, den som frågade var hela 55 år. Svaret blev att låta bli att tala om åldern, och att se över kommateringskunskaperna – de avslöjar skribentens ålder. Undrar hur jag ska kommatera för att inte avslöja att jag är 70 år – fast å andra sidan framgår det av texten …
beskrivarblogg 
Detta med läsare på bloggen är outgrundligt. Skulle ge mycket för att veta vilka, när och varför. En tyst, återkommande skara. Hur kan jag göra för att bli intressantare för dem?
Manusjobbet är enerverande – varje text upp till beskådande. Ändra,avväg, justera, lägg in in rätt fil. I bakhuvudet surrar utkastet till nästa dikt. Är det riktigt friskt?
GillaGilla
Hej du – jag tror att du bli ännu mera intressant för dina läsare – och andra – om du skriver mera och oftare! Och visst är det friskt att det surrar både hit och dit – just nu är jag innerligt trött på mitt sk manus, och försöker lösa sudoku och lyssna på Spotify. Detta är fjärde dagen jag har snabb=blå uppkoppling, det är också obegripligt, men jag är tacksam. Kram /M
GillaGilla
Jaha, så denne Svenarne skriver också. Var hittar man den, måntro?
Jaha, det där med kommateringen var ju intressant, förstås. Det får man dyka i då.
Kommentarer blir det mest när man skriver om flyktingar, ter det sig som.
/A..
GillaGilla
Hej – Svenarne hittar du i hans blogg, tidstypiskt.blogspot.com – han skriver bl a fin lyrik! Jag låter min kommatering avslöja min ålder – inga hemligheter längre … Ha en fin, om än disig dag idag/kram M
GillaGilla
Säg bara till om du vill ha hjälp med manusläsande. Jag är ganska van att granska skriftlig produktion, i alla fall stavfel, gram.fel, interpunktion etc etc.
Om du inte vill visa ålder via kommatering tror jag att du helt enkelt ska skippa alla kommatecken 🙂 🙂 det verkar vara så ”di unga” gör………
Kul att du är igång!
Kram
B.
GillaGilla
Vill du, törs du? jag har just avslutat åtminstone den här vändans genomläsning, har inte gjort kapitelindelning – men lämnat öppna sidor där jag tror att jag ska ha någon sorts kapitelmarkering. Om jag lägger över alltihop på pdf så får du det i famnen!! Kram så länge – tänk om du tycker det är skit, då måste du tala om det för mig.
GillaGilla
Klart jag törs! Sätt upp dead-line, bara, så jag inte såsar ut….. Sticker bort en vecka i början på april (Turkiet) men annars har jag tid att knåpa med dina texter. Du skickar det till min mail, eller hur?
Och var inte orolig, om jag tycker det är skit säger jag det. Vill ju inte att syrran ska göra bort sig……. Men du skriver inte skit, syster! Du skriver bra!
B.
GillaGilla
du borde ha fått det nu!
GillaGilla
here comes …
GillaGilla