Jag har gjort toscakaka, av mix. Så började jag läsa Bodil Malmstens senaste bok, ”Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag” – gåva av Svenarne, tack igen! – och nu har jag en närmast svart toscakaka. Vi får väl se om den går att äta, syrran och hennes dotter och sondotter kommer om en stund. Jag hade tänkt bjuda på kaffe, men vi får kanske gå direkt på lunchen …

Jag tycker om det jag hunnit läsa, det är en bok som inte sträckläses utan tas fram och bjuder på ett stycke klokskap eller ilska här och ett där. En bok att glädjas länge åt, att läsa i när allt annat inte lockar. Här finns alltid något att fundera över, att ta in och låta sig möta. Men jag rekommenderar inte samtidigt bakande.

Snön smälter, det är ett par grader varmt. Mina små penséer ser frusna ut, en flock starar for nyss över himlen på väg vart? Och kajorna flyger högt, runt, mycket, många.

I kväll kommer min älskade hit. Vi ska fira påsken tillsammans, även om det inte ser ut att bli mycket till altansolande och utevistelser. Vi kan säkert hitta på något annat att göra, spela canasta kanske. Eller byta våra respektive möss – datortillbehör – som vi förväxlade senast vi hade båda datorerna igång samtidigt. Jag har hans mus och min lilla USB-grej, fungerar inte. Och det är tjatigt och obekvämt att använda plattan på den lilla datorn när jag skriver vid den större klaviaturen och dito skärmen.

Lyssnar just nu till Emma Shapplin, Vedi Maria – den är så vacker. Men jag förlorar mig lätt i musiken och hittar inte mina egna ord – så det går inte att lyssna när jag tror att jag vet vad jag ska skriva. Så här, när jag bara låter fingrarna gå, är det fint. Jag önskar att jag haft energi nog att lära mig lite italienska. Det, och franska, är så vackra språk.

Bodil M skriver i sin bok detta, som jag tar mig friheten återge här:
”Rikedomen från Frankrike
Car la nuit sera blanche et noir.

Ici, tout n´est que fiction, tant les personnages que les mises en situation.

Tout nést qu´imagination, rien d´autobiographique.

Mais après tout, qui sait si la réalité n´est pas dans nos livres et la fiction

derrière nos fenêtres?
Ett så vackert språk, mer behöver man inte förstå.” ©Bodil Malmsten
Ungefär så känns det när jag lyssnar till italienskan nu, mer behöver jag inte förstå. Nu snöar det igen, och himlen är mulen. Som det ska vara, aprilväder. Det behöver jag heller inte förstå.